Hemmaföräldrars nätverk ger ut ny tidning

Hemmaföräldrars nätverk ger nu ut en tidning i protest mot den hårda politiska styrningen av våra barns vård och fostran och mot all propaganda i syfte att försvara övergreppet på några mänskliga rättigheter i Sverige.

Bra initiativ. Lycka till!

SYDSVENSKANS HEIDI AVELLAN OM IRLÄNDSKORS FELRÖSTNING

Sydsvenskans pol. chefredakör Heidi Avellan, skriver ofta om vikten av Tolerans, Valfrihet och Mänskliga Rättigheter.

Fast – när det gäller kvinnor, som vill jobba med egna barn i stället för andras. Eller politiker som tycker att detta är OK, som KD, så finns ingen Tolerans, ingen respekt för Valfrihet eller Mänskliga Rättigheter. Nä – sådana människor och sådana partier, är inte vatten värda. För dem hyser Avellan ingen tolerans! Detta är Heidi – Hycklarnas Drottning.

I lördagskrönikan 16/3 24 i Sydsvenskan, skriver hon om den irländska folkomoröstningen: ”Mellan spisen och vaggan, vill inte irländskorna lämna den platsen? Folkomröstningen sade nej. Men inte för att kvinnor inte vill ha egna pengar, egen tid, egna drömmar – det som erbjöds var bara för lite.”

De irländska kvinnorna röstade alltså fel. Men det var inte deras fel att de röstade fel. Felet var, att politikerna inte ställde upp med politisk barnavård, nära gratis som i Sverige. Felet var, att den politisk-ekonomiska styrningen inte var stark nog. Hade tvånget bara varit hårdare, hade de irländska kvinnorna röstat rätt.

Som i Sverige. Fast här fick inte kvinnorna, och inte deras män heller, rösta om familjepolitikens omläggning 1971. Då, när familjebeskattningen blev individbeskattning. Utan omröstning. Utan avdrag för barnen. Hög ungkarlsskatt. För alla. Ty skatten blev högre, den fria offentliga barnavården skulle ju betalas. Det är det som är Statsindividualismen. Det är det som är flickans bästa vän. Och i Sverige är det våra ”svenska feministers kamp för dagis” som kvinnorna har att tacka för, att vi här fick ”flickans bäste vän”, Statsindividualismen, skriver Avellan.

”Svenska feministers kamp för dagis” och kampens mål, den helt socialiserade familjen, blev på sin tid föredömligt klart beskriven i s-kvinnornas, feministernas, program ”Familjen i framtiden”. Och programmet var inte heller oklart om vad detta innebar av oerhörd Intolerans, Ofrihet i livsval och Förakt för Mänskliga Rättigheter.

Och det skall kvinnorna i Sverige tacka för – skriver Avellan. Hon, den politiska chefredaktören på Sydsvenskan, som i andra sammanhang ständigt påpekar vikten av Tolerans, Fritt Livsval och Mänskliga Rättigheter. Heidi Avellan – hycklarnas okrönta drottning alla kategorier.

Krister Pettersson

Avskaffade föräldrar – är det bra?

Polischefen Karin Götblad efterlyser i radion föräldrar och föräldrars goda påverkan på barns och ungdomars utveckling. Liksom många andra har gjort, i väldigt många insändare i media genom åren.

Men sällan ser vi någon säga, eller notera, att föräldrar och föräldraroll och -ansvar är avskaffat sedan länge. Liksom begreppet familj – den är numera ”primär relationsgrupp” och föräldrar är ”vårdnadshavare” och inte mer särskilda i förhållande till sina barn än vuxna i största allmänhet.

Är nu detta en bra utveckling i vårt land? Har den familjepolitik, som i den svenskättade USA-professorn Allan Carlsons bok med titeln ”The Swedish Experiment in Family Politics” i omvärlden ansetts vara just ett ”experiment” – och det med alla barn och hela befolkningen – varit ett lyckat sådant? Varit ett lyckat experiment med mest positiva resultat? Det verkar inte vara så. Tvärtom – det förefaller ha varit ett ovanlig omänskligt, misslyckat och djupt olyckligt experiment detta, att avskaffa föräldrar och familj och deras ansvar och betydelse för ett gott samhälle.

De politiska partier, som sagt sig vara emot detta olyckliga experiment, främst KD och Moderaterna, men också Sverigedemokraterna, har nu makten i vårt land, eller stöttar de makthavande partierna som SD nu gör. Och dessa makthavande partier har för inte så länge sedan haft sina stora sammandragningar, sina stora kongresser för att välja ledare och välja politisk inriktning framåt. Och nog har den förfärande samhällsutvecklingen i vårt land ventilerats där. Men – inte ett ljud verkar ha nämnts om en av de främsta orsakerna till denna utveckling – nerbrytningen av familjen, barns och ungdomars vård och fostran övertagen av (s)amhället. Den hårda politiska-ekonomiska styrningen av barn och familjer får fortsätta, trots att s.k, borgerliga partier pratar om ökad frihet. Familjer med avvikande åsikter om vad som är bra för barnens vård och fostran lämnar landet – går i exil, många till Åland, där Europakonventionens mänskliga rättigheter respekteras.

Därmed är vi fortfarande långt ifrån att få gjort det som borde vara självklart. Få svar på frågan om det stora ”experimentet” med socialistisk familjepolitik har varit bra eller dåligt? Om om dåligt – vad vill man göra för att rätta till det?

Det är illa – mycket illa – och hoppet om en tillnyktring, resultatanalys och korrigerande åtgärder för minskat tvång och ökad frihet för barn och familjer lika avlägset som med tidigare socialistiska regeringar.

Krister Pettersson

Här ”curlas” inte barnen. Åland

esvd.svd.se/shared/article/dar-barnen-far-losa-sina-egna-vardagsproblem/Ja0aNqJB

Dagens SvD. En artikel om skolbarn på Åland. Där barnen ges förtroendet att förflytta sig själva. Där hemundervisning är tillåten… i motsats till…

Professor Jacob W F Sundberg har lämnat oss

Vi har förlorat vår lärare och mentor i Mänskliga Rättigheter, Professor Jacob W F Sundberg. Professor Sundberg utbildade flera av oss frihetskämpar inom Mänskliga Rättigheter och då särskilt Europakonventionen från 1950.

Vår systerorganisation Nordiska kommittén för Mänskliga Rättigheter, NKMR, meddelar, att prof Sundberg var ett starkt stöd i arbetet med Petitionen som NKMR sände till Europaparlamentets Petitionskommité 2014. Genom Professor Sundbergs försorg kunde Ruby Harold Claesson, som representant för NKMR, närvara vid Internationella Moot Court Competitions som ägde rum i Stockholm och i Reykjavik.

Prof Sundbergs syster, Brita Sundberg-Weitman, har också stöttat vår verksamhet och kraftigt kritiserat missförhållanden i svenskt rättsväsende rörande bl a tvångsomhändertaganden av barn.

Förskollärare: Ingen kan ersätta föräldrars barnfostran

Förskollärare skriver i GP om det negativa med fostran och långa dagar på förskola.

http://www.gp.se/1.104014105

Leif Stille har gått bort

Förre ordföranden i Haro mm mm Leif Stille har lämnat oss. Vi är varmt tacksamma för hans gärning i vår frihetskamp mot den svenska familjepolitikens tvång.

https://esvd.svd.se/shared/article/leif-stille-1945-2023/bs0JyM2t

https://esvd.svd.se/shared/article/leif-stille-1945-2023/bs0JyM2t

Om ofrihet och elände av svensk familjepolitik

m.facebook.com/story.php

Teknologie Dr Erik Lidström skriver i Bulletin om just nationens ekonomi och politiskt-ekonomiska tvång sv svens familjepolitik. Susanne Furugård m fl i Hållbar Familjepolitik Nu har tidigare försökt sätta siffror på de oerhörda kostnadsposterna.

TVÅNGSINSKRIVNING TILL FÖRSKOLA

I DAGENS SVD (2/4) protesterar förtjänstfullt Madeleine Lidman i Hemmaföräldrars Nätverk mot förslaget av med tvång skriva in barn till nyanlända i Sverige.

Bakom detta ytterligare tvång finns ett som det verkar vällovligt argument – nyanländas barn skall ges en bättre språkutveckling

Så har det historiskt funnits synbart vällovliga argument för ett alltmer ökat tvång att lämna ifrån sig sina barn till offentlig vård och fostran. Här alltså ännu ett för att i nästa steg fullständigt täppa igen den lilla gnutta av föräldrafrihet som kau finnas kvar – och därmed definitivt avskaffa flera mänskliga rättigheter enligt Europakonventionen i vårt land: Föräldrars rätt att vålja vård och fostran av sina barn, Skyddet för familjelivet, Rätten till åsiktsfrihet och Förbudet mot diskriminering på grund av åsikt.

För tre kvarts sekel sedan var argumentet det, att när när man ville skaffa ett andra jobb och en andra inkomst i familjen, blev det alltför litet kvar av lönen med den tidens höga marginalskatt på den samlade familjeinkomsten. I stället för att t ex sänka marginalskatten, eller applicera marginalskatten på varje halva av familjeinkomsten avskaffades familjebeskattningen och alla fick i stället hög ungkarlsskatt – det skulle inte längre vara möjligt, att försörja sin familj på en enda inkomst.

Sen var det dyrt att anlita någon att vårda barnen när bägga makarna jobbade. I stället för att då höja barnbidragen till alla barn, vilket man kunnat göra med de höga ungkarlsskatter som nu flöt in, så inrättades offentliga daghem med oerhört subventionernade priser.

Att kostnaderna för offentligt vård och fostran av 2-3 barn kostar lika mycket som vad en normalavlönad förälder värdeskapar i sitt yrkesarbete (enligt SOU 79:89, civ ek Petra Lantz) får inte vara ett argument eller ens en kunskap för den förälder eller medborgare, som kan anse, att om man har 3 eller flera barn, är det ju då rimligen nationalekonomiskt lönsamt för nationen om en förälder, som vill och kan, själv får vårda och fostra sina barn.

Som när man i familjen Kullman-Andersson inte kunde klara de egna barnens vård på ena föälderns ungkarlsbeskattade inkomst frågade efter samhällets stöd – så fick man veta, att det enda stödet man skulle få var daghemsplats åt barnen – (till en mycket högre subventionskostnad än det stöd familjen frågade efter).

Familjen tyckte detta var huvudlöst. Så fallet gick till Europadomstolen, vid vilken svenska statens representant lyckades inbilla domarna, att man ju inte rimligen kunde få vara hemmaförälder på skattebetalarnas bekostnad. Att skattebetalaren var maken i familjen Kullman-Andersson, som av Svenska staten i skatt berövades de pengar familjen hade behövt för att kunna försörja sig, fick domarna inte klart för sig i Europadomstolen. Där inbillades man, att det var andras pengar som familljen ville ha – inte att få behålla sina egna intjänade pengar till en existensminiminivå, vilket de utländska domarna från länder där man som en självklarhet tar hänsyn till en familjs försörjningsbörda vid dess beskattning, inte kunde föreställa sig.

Så, (S)venska statens gradvis allt hårdare ekonomisk-politiska styrning av familjen och barnens fostran håller nu på att bli ett absolut tvång – ett obligatorium – med ytterliare en falskt argument som skäl till ett definitivt avskaffande av nämnda mänskliga rättigheter. Något som socialdemokraterna har gjort synnerligen klart i s-kvinnornas familjepolitiska program Familjen i framtiden – en socialistisk familjepolitik. Föraktet för människors frihet och Europakonventionens Mänskliga Rättigheter är i denna programskrift himlaskriande.

Och – i denna förfärande ofrihetsutveckling har det parti, som ansett sig vara liberalt – och nu till och med har det som namn – stöttat socialisterna. En evig skam och vanära för detta erbarmliga hyckleri.

Finns det då något gott av detta tvång till offentlig fostran av våra barn? Samhällsuvecklingen verkar inte peka på detta. Och redan tidigt, observerades tvångssystemet utomlands, t ex av den svenskättade professor Allan Carlson i USA, som gav sin bok om svensk familjepolitik namnet ”The Swedish experiment in Family Politics”. I sin artikel i dag i SvD, nämner Madeleine Lidman forskning och resultat av den socialistiska familjepolitiken – det Svenska Experimentet. Visst är det sedan länge hög tid att utvärdera detta förfärande experiment – fast just för att resultatet alldeles uppenbart är så avskräckande från vanliga mänskliga perspektiv och värderingar, låter makthavarna i vårt land inte detta ske. Inte heller de s k borgerliga politikerna kommer att göra det – ”Liberalerna” är ju stöttande av förtrycket sedan länge – och de andra är offer för det som kallas ”problemformuleringsprivilegiet” – det som socialisterna i politik och media anser att vi medborgare kan få tycka till om – och rästa fram – som nu ytterligare tvång med ett föregivet gott syfte som skäl.

https://esvd.svd.se/shared/article/fel-att-tvangsinskriva-barn-i-forskolan/R0TY6j0w

Hus Familj, Skola och Kyrka socialiserades i Sverige

esvd.svd.se/shared/article/landet-som-glomde-gud-sa-tog-s-makten-over-kyrkan/fjhRH3le

DAGENS SVD 13 feb 2023 recenserar Per Ewerts bok om hur Socialdemokratin lyckades socialisera Familj, Skola och Kyrka. Boken: Landet som glömde Gud. Om hur Sverige under 1900-talet formades till världens mest sekulärindividualistiska land.

Boken presenteras av förlaget:

”Sverige är allt annat än landet lagom. Vårt land utmärks av världens mest sekulära och individualistiska värderingar. Men hur gick det till? Hur kunde ett traditionellt Sverige, präglat av små gemenskaper och en kristen kultur, omformas till ett land där individens oberoende blivit vår tids självklara grundprincip? Denna vandring genom 1900-talet har sitt huvudfokus på de 44 år där ett parti hade makten och kunde genomföra en historiskt och internationellt unik omvandling av ett land. Den här boken analyserar tre statsministrar Per Albin Hansson, Tage Erlander och Olof Palme men också ett fåtal andra, mycket hängivna samhällsomvandlare som under några avgörande decennier förändrade Sverige i grunden. Men omvandlingen präglades inte enbart av socialistiska idéer, utan också av liberala. Förändringen genomfördes på tre områden: kyrkan, skolan och familjen. Vilka strategier använde reformatorerna på respektive område? Vilket motstånd mötte de, och hur lyckades socialdemokratin ändå genomföra en så genomgripande samhällsförändring att deras samhällsvision till slut accepterades även av den politiska oppositionen? Detta är den första övergripande studie som gjorts om den politiska process som drev fram det sekulära och individualistiska Sverige. Välkommen med på en historisk resa genom det land som inte är som andra.”

RECENSIONEN I DAGENS SVD:

Landet som glömde Gud. Så tog S makten över kyrkan

Sverige är inte så kristet längre, men den religiösa mentaliteten ligger kvar som en räls i marken, redo att transportera vilket ideologiskt gods som helst. Det konstaterar Håkan Lindgren efter att ha läst om svensk sekularisering.

Här är ett litet citat som lyfter på en flik av ridån och avslöjar den bakomliggande maktlystnaden: ”Är det en klok socialpolitik, att låta ett så viktigt livsområde leva fullständigt sitt eget fria liv?” Sagt av den socialdemokratiske riksdagsmannen Harald Hallén 1918.

Det livsområde som inte borde få utvecklas i frihet är religionen – och om religionen är så viktig för partiet undrar jag vilken del av medborgarnas liv som är så betydelselös att Socialdemokraterna inte skulle vilja kontrollera den.

Det blev som Hallén ville, skriver Per Ewert i ”Landet som glömde Gud”. Hallén, som även var präst, utformade Socialdemokraternas kyrkopolitik i början av partiets långa regeringsinnehav.

Ewert är fil dr i politisk historia och leder den kristna tankesmedjan Claphaminstitutet. Med sin bok vill han förklara varför det kristna, traditionella bondelandet Sverige hamnade längst uppe i högra hörnet i World Values Surveys fyrfältsdiagram, som ett av världens mest sekulära och individualistiska länder. Hur kan ett samhälle som har byggts av folkrörelser bli så individcentrerat? Var folkrörelsernas innersta, hemliga mål att avskaffa sig själva?

Kanske förväntar sig någon att ”Landet som glömde Gud” ska handla om Ingemar Hedenius och 1950-talets religionsdebatt, men Hedenius skickas ut i kulisserna redan på sidan 18.

Ronald Inglehart, som grundade WVS, ägnade sin sista bok ”Religion’s sudden decline” (2021) åt de religiösa traditionernas framtid i ett globalt perspektiv. Den avgörande faktorn, enligt Inglehart, är social trygghet och ekonomiskt välstånd – inget bidrar lika starkt till sekularisering. Individualismen växer med levnadsstandarden.

Under folkhemmets gyllene år var politik, marknad och kulturliv överens om vad som var ”framåt”, och då kunde de förflytta berg – eller åtminstone kyrkor. I vår tid har samförståndet gått sönder; alla tre drar åt varsitt håll. Tycker man att maktdelning är en bra princip ska man kanske inte sörja över det.

Ewert har valt bort både ekonomin och den intellektuella debatten. Han koncentrerar sig uteslutande på Socialdemokraternas politik för kyrka, skola och familjeliv, men på detta område har han gjort ett grundligt jobb.

Boken bygger på hans avhandling ”Moving reality closer to the ideal” (2022). Kapitlen om skol­politiken är utmärkta; Ewert visar att kunskapsnivån avsiktligt sänktes långt före kommunaliseringen och friskolereformen.

Framställningen är bitvis tungrodd, men den lättas upp av politikercitat som borde få läsarna att höja på ögonbrynen. Arthur Engberg, en av de ledande religions­fientliga socialdemokraterna, övergav tidigt kravet på statskyrkans avskaffande. Han insåg att det var mer strategiskt att knyta kyrkan ännu starkare till staten, för att avkristna den inifrån. När kyrkan slutligen ägnar sig mer åt socialdemokratisk politik än åt kristendom är den mogen att släppas fri.

Här finns förklaringen till den märkliga svenska konstruktionen med ett kyrkofullmäktige bestående av politiskt nominerade ledamöter – en socialdemokratisk reform som genomfördes 1930 för att ta makten över kyrkan. Ännu 23 år efter att kyrkan skildes från staten tillhör majoriteten av ledamöterna i kyrkomötet en partigrupp; överlägset störst är Social­demokraterna.

Alva Myrdal, som hade stort inflytande över Socialdemokraternas skol- och familjepolitik, ansåg att ”alltför starka” band mellan barn och föräldrar var ”farliga”. 1969 blev hon dessutom Sveriges första kyrkominister. ”Mycket av det segslitna patos, varmed den ’individuella friheten’ och det ’egna familjeansvaret’ försvaras, grundar sig på en sadistisk benägenhet att utsträcka denna ’frihet’ till en obegränsad och okontrollerad rätt att härska även över andra”, skrev hon och Gunnar Myrdal i ”Kris i befolkningsfrågan” (1934). Själva ville de naturligtvis inte härska.

Att vara politiskt engagerad är verkligen en bekväm syssla när det går så lätt att sälja in en auktoritär politik med antiauktoritär retorik, utan att någon märker vad som pågår. Till dem som tar politikerna lite för bokstavligt hör också Ewert själv.

Ewert vill bevisa att socialdemokratin, i enlighet med sina partiprogram, har gjort Sverige mer individualistiskt, men alla belägg i hans egen bok pekar på att man har gjort motsatsen. Vad Socialdemokraterna i praktiken ville ha var en individualism utan individer: miljoner enhetsmedborgare, utan inbördes sociala nätverk, enbart knutna till staten.

Ingen av dem som talar väl om starka och självständiga medborgare, från Myrdal till Palme, säger ett ord om medborgarnas rätt att vara olika.

När det gäller skolan önskar Myrdal att lärarna ska ge varje elev individuell undervisning, men ”med detta avses givetvis inte en individualisering som innebär, att elever med olika bakgrund och skiftande förutsättningar får gå igenom kursen så snabbt de hinner och orkar”.

Tusen års kristendom låter sig inte avskaffas på en partikongress, men Ewert frågar sig inte hur sekulärt Sverige egentligen har blivit. När jag läste ”Mao i Sverige”, Ingrid Wållgrens bok om sjuttiotalsvänstern (2017), slog det mig att rörelsen hade mer gemensamt med frikyrkor än med politik. Hundra år tidigare skulle samma personer ha tillhört en väckelserörelse. Den religiösa mentaliteten ligger kvar, som en räls i marken, redo att transportera vilket ideologiskt gods som helst. Efter att ha läst Ewert undrar jag om inte hela den radikala falangen inom Socialdemokraterna borde ses som en frikyrka.

Det påstått sekulära, feministiska och individualistiska Sverige har visat sig vara ryggradslöst i mötet med patriarkala och religiösa traditioner. Är du född i en invandrad familj gäller andra villkor, även om du är svensk medborgare. Det ger en ledtråd till vad som hänt: något principiellt försvar för individens rättigheter och sekulära värderingar handlade det aldrig om. När Socialdemokraterna hade etablerat sin hegemoni var de där orden inte längre särskilt viktiga.

Landet som glömde Gud. Hur Sverige under 1900-talet formades till världens mest sekulärindividualistiska land – Per Ewert

Skolplikten – svenskt övergrepp som tvingar familjer i exil

I dagens Sydsvenskan skriver man i Malmö-delen om en Malmö-familj – bland många – som flytt Sverige på grund av Skolpliktens övergrepp på Europakonventionens mänskliga rättighet benomänd Förälrarätten.

Det är illa, att man inte alls i en lång artikel nämner, att Sverige genom lägändringen till skolplikt begått ytterligare ett övergrepp på våra Mänskliga Rättigheter enligt Europakonventionen. Att Sverige tillsammans med Tysklands hitlertidsskolplikt är de enda två länderna i Europa som gör detta övergrepp på Förälrarätten (art 2 i första tilläggsprotokollet i kombination med artikel 8, skyddet för familjelivet, och artikel 14, förbudet mot diskriminering på grund av åsikt).

I Finland och andra europeiska länder respekteras Föräldrarätten – varför många utsatta svenska föräldrar nu har emigrerat till svenskbygderna – Åland t ex.

Barnens mänskliga rättighet tillförsäkrar det finska samhället dem, genom en årliga kontroll av att föräldrar och de den kan anlita som hjälp uppfyller barnens rätt till utbildning.  Så var det också tidigare i Sverige – hemundervisande familjers barn kontrollerades årligen om deras kunskapsinhämtning.

Men det räckte inte i det socialistiska Sverige.  Och varför inte det?

För att motivera detta, tar socialisterna upp argument som barnens socialisering -underförstått något som inte kan göras utanför en skola.

Detta är naturligtvis ett falskt argument – barnens socialisering har ju gått i alla tider och har inget belägg finns heller bland flertalet hemundervisande familjer (se rohus.org).

Verkliga skäl till övergreppet i fråga – skolplikten – kan finnas i de socialistiska föreställningarna om vikten av barns indoktrinering. Det finns litteratur på området från Marx och Engels.  Mauricio Rojas är en av svenska debattörer som har påtalat den förfärande indoktrineringen av våra barn i svensk skola.   Detta är också skälet till det ekonomisk-politiska tvånget i svensk Familjepolitik – vi som har varit med länge kan peka på material som “Barnens Kärleksliv” eller “Världen i Förskolan” för barnens indoktrinering i socialistisk riktning.

https://www.sydsvenskan.se/2022-06-24/malmofamilj-flydde-skolplikten-till-aland–slipper-betala-boter