Category Archives: Dubbelmoral o hyckleri

Den överstarka staten 

Krister Thelin skriver i dagens SvD, 5/11, utgående från en “rapport” från Arena Idé, författad av fackföreningsjuristen Oskar Taxén. Denne ondgör sig i rapporten över att ”juridifieringen” – domstolar – står emot de socialistiska strävandena efter en mäktig stat på de enskilda medborgarnas bekostnad. Ondgör sig över, att det fortfarande finns vissa maktdelningsprinciper kvar, trots regeringsformen från 1974 med “all makt” från folket (d v s en folkmajoritets representanter). Särskilt illa är EU-medlemskapet och att Europakonventionens Mänskliga Rättigheter (EKMR) från 1950 därmed blev svensk lag 1995 (till slut, efter mycket socialistiskt motstånd).

Socialdemokratin såg – och ser fortfarande som “rapporten” visar- med misstro på jurister (Palme: ”de är inte vårt folk” eller om Europadomstolen som “Petréns lekstuga”). 

Olustig för socialisterna, minst sagt, särskilt när den fällde Sverige – svenska staten – på en rad områden under 1980-talet.

Det är mycket fagert tal i vårt land om vikten av “mänskliga rättigheter”, men okunnigheten om, eller nonchalansen mot, rättighetskatalogen i EKMR är monumental. Också utanför de formellt socialistiska leden. De övergrepp på de flesta människors rättigheter i Sverige sker tveklöst när det gäller föräldrar och barn – familjer – i vårt land. Detta genom att “familjen” som samhällets grundsten och juridiskt begrepp är avskaffat, att en förälder inte anses ha mera rätt till sina barn än vilken vårdnadshavare som helst. Och den svenska socialistiska staten har genom de många målen mot svenska staten i “Petréns lekstuga” – Europadomstolen – lärt sig att förvilla domstolens ledamöter om det verkliga tillståndet i vårt land. Jag tänker t ex på fallet Kullman-Andersson, där makarna med sina barn inte nådde upp till en ekonomiskt existensminiminivå och hade nekats hjälp från stat och kommun. Detta på grund av att makan arbetade med de egna barnens vård och fostran, inte med andras, t ex som dagisanställd. 

Den arbetande makens inkomst räckte alltså inte att försörja familjen, när skatten var betald. Och man fick inget stöd, och ingen del av barnomsorgssuventioner, VAB etc. 

Familjen sökte rättelse och utdömda sina möjligheter i Sverige, varefter fallet gick till Europadomstolen, där svenska statens jurister lyckades få domarna att avslå makarnas klagan mot svenska staten. 

“Man får inte vara hemmafru på skattebetalarnas bekostnad”, löd domen i princip, och skattebetalarnas förening skrev, att nu var hemmafrun satt i skamvrån som “arbetsvägrare”.

Men, makens inkomst hade mycket väl räckt till, att försörja familjen. Fast efter en mycket hög skatt, utan hänsyn till försörjningsbördan, gick det ju inte. Stat och kommun hade tagit pengarna – och klart sagt ifrån, att ni får tillbaka dem bara om ni gör som vi vill: Lämna ifrån er era barns vård och fostran till oss! 

Övergreppen mot flera rättigheter i EKMR är många – skyddet för familjen och familjelivet, skydd mot diskriminering på grund av åsikt, föräldrarätten – att välja barnens fostran efter egen övertygelse etc, för att inte tala om föraktet för subsidiaritetsprinciper och sund marknadsekonomi. 

Så, trots att socialisterna anser att det finns en besvärlig “juridifiering” emot deras strävan mot det helt socialistiska Utopia, så lyckas man ändå – med ett förfärande resultat för oss, som kan överblicka en utveckling från 70-talet. Och detta genom att ta ifrån oss våra pengar – ja, en normalinkomsttagare betalar 69% i skatt enligt Swedbank – 32% till kommun o landsting, 31,4% via arbetsgivaren, moms, energi, punkt… alla möjliga skatter, öppna eller dolda. Genom att ta ifrån oss 2 av 3 intjänade kronor – och stenhårt deklarera, att ni kan få tillbaka dem – bara ni gör som vi vill. 

Och detta med Rättigheter och Europakonventionen, det kollrar vi bort – vi socialister i alla partier. Genom statens jurister, genom förvillande propaganda: Mänskliga rättigheter, det är sådant man inte har i långtbortistan. Genom Nyspråk – Jämlikhet, Genus uber alles, hen och queer ska man va, de e bra, det är bra – passa dig om du sticker ut. Och märkligt nog är det den gamla mansnormen som gör kvinnan jämlik i socialisternas ögon, det vill säga arbeta, och arbeta alltid, fast inte med dina egna barn och ditt eget hem – utan med andras.

Så, trots att det finns litet maktdelning kvar – som fackföreningsjuristen Taxén och andra socialister ogillar – så fixar man sin Statsfenimism och sitt Utopia genom annan, långt större och påtagligare makt: ta ifrån medborgarna det allra mesta av resultaten av deras arbete – 69% av bortaarbetet och över 100% om det är hemarbete.

Domaren och den borgerliga statssekreteraren Krister Thelin är hedervärd för sin viktiga artikeln i dagens SvD – men han är alldeles för ensam och ryter som en mus. Tyvärr !

http://www.e-pages.dk/svenskadagbladet/49429/article/650964/4/1/render/?token=1e9cec7dd5dab51e7c5f9e5f2fd187c0

Annonser

Bengt Westerberg hycklar i dagens SvD

Förre Fp-ledaren Bengt Westerberg skriver i SvD i dag om vikten av rättvisa bidrag och respekt för Mänskliga Rättigheter enligt Europakonventionen, som ju är svensk lag.

Det svenska systemet för stöd till barnomsorg strider mot principerna om åsikts­frihet och likabehandling. Det utesluter till exempel barnomsorg i hemmet, skriver Bengt Westerberg.

Nä – så skriver så klart inte Westerberg.

Det han skriver om gäller så klart inte svensk familjepolitik eller svenska familjer, som ju ingalunda av Westerberg eller Folkpartiet  behövde skyddas av Europakonventionen mot statens totalitära styrning. Nädå – det som nu skall skyddas enligt Westerberg är rätten till lika bidrag och subventioner – alltså inte för familjer eller barns omsorg – utan för religiösa samfund – och då särskilt det ogudaktiga samfundet Humanisterna;

Det svenska systemet för stöd till tros­samfund strider mot principerna om religions­frihet och likabehandling. Det utesluter till exempel Förbundet Humanisterna, skriver Bengt Westerberg.

Och så skriver han, därför att han och hans parti är de överlägset mest hycklande och principlösa man kan tänka sig och har så varit ända sedan man kallade sig liberaler samtidigt som man stöttade socialisterna i något som är det mest antiliberala man kan tänka sig – svensk så kallad familjepolitik.

SKÄMS Westerberg !

Svenska familjer i politisk exil – radioprogram

Radioprogram (lyssna här) om svenskar som gått i politiska exil, som flytt vårt land på grund av övergrepp på en mänsklig rättighet i Sverige listad i Europakonventionens art. 2 i första tilläggsprotokollet.   Hur känns det, att vara medborgare i ett land som begår sådana övergrepp medan man samtidigt skryter om hur man värnar om mänskliga rättigheter??   Inte bara genom den den skollagen som i radioprogrammet, utan genom hela den skändliga familjepolitiken med sin familjenerbrytning och sin statliga fostran av våra barn till goda kollektivister …. En familjepolitik, som av utländska betraktare som t ex Patricia Morgan eller Allan Carlson jämförs med Sovjetunionen …

ENGLISH

A radio program on the Swedish families that have gone into political exile due to the new Swedish school law which prohibits home-schooling – clearly in conflict with Human Rights (Eurepean convention, article 2 in the first amendment protocol).  Not to speak of the entire Swedish family policy, compared to the Soviet Union by Patricia Morgan in her book Family policies. Family changes. Sweden, Italy and Britain compared (CIVITAS).

Den oresonabla -ismen. Statsindividualismen.

Dagens (10/1) Sydsvenskan har på ledarplats en signerat-artikel av Henrik Bredberg med titeln  ”Staten och individen i samma båt”  här.   Artikeln kommenterar filmen The Swedish theory of love , som nu går upp på biograferna. Filmen har enligt Bredberg budskapet, att ensamhet dödar, vilket filmaren Erik Gandini utropar i P1-morgon:

Gandini har ett ärende. Han pekar på blågul ensamhet – världsledande i singelhushåll, andlig nöd och död i isolering. Han vill ersätta oberoendet – som han ser som en olycklig mix av social ingenjörskonst och nyliberalism – med ömsesidigt beroende.

Se beskrivs Gandinis ärende av Bredberg, som menar att detta är alldeles fel, ty nu lyder vi under en -ism, ”som åt alla lycka bär”.  Denna -ism är Statsindividualismen, vilken gör att individen – människan – väljer själv:

Du kan själv med benäget bistånd från en stat som bejakar individens sociala och ekonomiska autonomi, och i sällskap med släkt och vänner – i den omfattning ni själva vill. 

Ja – så skriver Bredberg, och så skriver Sydsvenskan. Ständigt och jämt trummar tidningen in vikten av att själv välja sitt liv, vikten av mänskliga rättigheter, vikten av jämställdhet….  Senast t ex i ledartexten av Heidi Avellan 8/1 där hon igen skriver:   ”Respekt för lagen, för demokrati och mänskliga rättigheter, jämlikhet och jämställdhet, allas lika värde och individens rätt att välja sitt liv”.

Fast – vissa mänskliga rättigheter skall ju bara inte respekteras, artikel 8, artikel 2 i första tilläggsprotkollet m fl i Europakonventionen. Och vissa livsval är ju bara så förkastliga!  Och lika värde gäller ju inte för kristdemokrater och cupcakesbakande hemmafruar -skriver Avellan och Sydsvenskan. Ofta, och tydligt, skamlöst hycklande !

Och denna -ism, denna Statsindividualism, som till alla lycka bär, bättre än gemenskap, tvåsamhet, samhörighet, samarbete …. den har vi sett prov på just nu vid årsskiftet. Prov på vad Staten nu menar är rätt och lagom åt individen. Jo, individen skall fortfarande ha råd med att köpa vissa arbeten inom reparation, om- och tillbyggnad, och städhjälp och så.  Fast inte lika mycket råd efter årsskiftet, nej (50-30) /50 = 40% mindre råd, när avdraget minskar från 50 till 30%. Och matlagning skall vi inte alls ha råd med att köpa – slut med det.

Kan detta statliga årsskiftesändrande tyda på ”en stat som bejakar individens sociala och ekonomiska autonomi, och i sällskap med släkt och vänner – i den omfattning ni själva vill” som Bredberg beskriver -ismen ??    Kunde det inte tänkas, att  det möjligen vore lättare att tala med sina närmaste om vad man kan ha råd med, än med denna Stat – denne Övermodige Beskyddare till (S)torebror, som numera är inne och klampar i det mest ömtåliga av människors och familjers privata liv, i hemmets härd, i relationer mellan föräldrar och barn, med barnens fostran….

Ty – Staten och politiker i kommun och landsting – tar numera hand om våra resurser, våra pengar, till förfärande nivåer – 69% enligt Swedbank får en normalinkomsttagare betala av sin lön, via sin arbetsgivare, via moms, energi- och punktskatter etc. etc. Av 300 000 intjänade kronor, betalar en medelavlönad över 200 000 kronor i öppna och dolda skatter. Fast hon får tillbaka mycket. Om du bara gör som politikerna vill, vill säga. Sätter du dina två barn i politisk fostran på dagis och förskola får du 300 000 kronor tillbaka i subvention. Ja inte bara 30%, eller 50% av kostnaden som för ROT och RUT, nej 95% av dagiskostnaden får du subventionerad – ja egentligen över 100% av barnkostnaden, eftersom mat, leksaker etc. går med på bytet – när du byter dina barns vård och fostran mot något oviktigt bortaarbete, alltså.

Och detta går det inte att resonera om vid köksbordet med någon partner eller tjänstesäljare. Om Staten är partner, är den inte resonabel. Och inte heller fair – inte rättvis. Staten är alldeles för stor och övermäktig och okänslig för människors olikheter och önskningar.  Bredberg skriver i dagens Sydsvenskan:  ”Staten och individen sitter i samma båt. Sant. Det innebär, trots allt, en rätt behaglig roddtur”.  Ja, kanske för Bredberg, Avellan och andra anpasslingar kan detta vara sant.  För oss andra är det, som om nån satt Fan själv i vår lilla hemmabåt –  och ingalunda till vår båtnad!

Politiskt korrekta pedagogers förnekelse av verkligheten


Hans Bergström, docent i statsvetenskap, före detta chefredaktör Dagens Nyheter, ledamot IVA:s avd XI för utbildning och forskning skriver i Dagens Industri 28 februari om svensk pedagogik under rubriken ”Pedagogers makt över skolan är farlig” (här).  I skarpa ordalag anser han svenska skolpedagoger vara verklighetsfrämmande – att inte vilja acceptera modern hjärnforskning, som t ex. klart visar på skillnader mellan kvinnor och män (prof. Martin Ingvar t ex), att inte hålla acceptabel nivå på forskningsresultat och -artiklar mm.

Flumpedagogerna tenderar att vara emot att biologisk forskning om hjärna och lärande alls beaktas, trots att Sverige på detta område befinner sig vid den internationella forskningsfronten.

I DI 8/3 publiceras en replik av Sverker Lindblad, professor i pedagogik vid Göteborgs universitet. Han har inte  alls något att säga om detta med pedagogernas generella förnekelse av hjärnforskningsresultaten – inte mycket annat heller, för den delen.

Den oerhörda skandalen Bergström tar upp, ligger i att en hel yrkeskår slår ifrån sig fundamental mänsklig erfarenhet, som numera också är vetenskapligt bevisad i modern hjärnforskning. Detta eftersom det står i motsats till rådande politisk ideologi om jämställdhet, jämlikhet, blåbärslikhet som de många offentliganställda pedagogerna inte vill, eller vågar, påtala.

 

Kvinnokampens framgångar – och hyckleri

DEN NOTORISKT HYCKLANDE politiska chefredaktören på Sydsvenskan, Heidi Avellan, skriver i dagens (25/10) tidning om ”Kvinnokampens framgångar” (här).  Hon avslutar sin text med:

Så visst har det blivit bättre:

Ensamma mamman är inte stigmatiserad – och får hjälp med att försörja barnet. Statsindividualismen ger styrka. Kvinnan är fri att välja sitt liv.

”Fläckfri kvinna, eller fri”  är rubriken på Avellans text.  Kvinnokampen skulle alltså ha lett till att det tidigare moraliska ”kravet” på en kvinna att föra ett ”fläckfritt” leverne nu har försvunnit och ”kvinnan är fri att välja sitt liv”.

Fast, och här är Avellans hyckleri monumentalt, ständigt återkommande, ensidigt och förbaskat tjatigt …. Om en kvinna har egna idéer om vad som är viktigt att arbeta med, att ägna sig åt än vad den rådande politiska makten, Staten, har. Ja då är hon intet värd, då är hon en cupcakebakande parasit, till skada för sig själv och sin omgivning. Som så ofta sagt – skrivet – av hycklerskan Avellan och hennes kollegor. 

Nej, den kvinnan med egna idéer är inte fri att välja sitt liv – inte utan Statens ekonomiska bestraffning i miljonklass. Och inte utan Avellans antliberala, intoleranta, hatfyllda spyor.

Avellan är en skam för en tidning som fram till 90-talet var liberal och fortfarande kallar sig det, trots att motsatsen regelbundet bevisas på flertalet av tidningens redaktioner.

Krister Pettersson

Bild

Mer än en timme (x 2) för att hämta o lämna i dagisdesperata Malmö

Mer än en timme (x 2) för att hämta o lämna i dagisdesperata Malmö

”Så här har vi det nu för tiden”, säger Anna Lindström, med ett snett leende, får vi läsa i dagens (2014 04 14) artikel i Sydsvenskan i serien om det föreskoledesperata Malmö. Drygt en timme tar det att hämta (och en timme till för att lämna) två barn på olika förskolor i staden.

Enligt civ ek Petra Lantz i SOU79:89 förbrukas lika mycket resurser (pengar) på att vårda två barn på dagis som vad en heltidanställd, lågavlönad person drar in i sitt arbete.

Att byta vård och fostran av två egna barn mot ett borta-arbete, tillför därför inte nationen något. Det är en ren förlust för skattebetalarna som står för subventionerna. Och, det är en oerhörd mänskliga förlust för många föräldrar och barn i vårt land – tydligen också för Anna, med det sneda leendet.

Men – de (s)tyrande översåtarna vill inte lätta på förtrycket, eller spara pengar åt skattebetalarna, genom att tillåta ens ett ynka vårdnadsbidrag i staden.

Och Sydsvenskans reportrar ställer fortfarande inte några politiskt inkorrekta frågor – till Anna, eller till andra föräldrar. Och så klart inte till makthavarna i staden. Tidningen är ju dessa förtryckares okritiska megafon: KD betyder ”Kvinnor vid Diskbänken” skriver man  som ett exempel på sitt hycklande om vikten av tolerans, marknadsekonomi och mänskliga rättigheter.