Kategoriarkiv: Dubbelmoral o hyckleri

Sweden –  abolishing Human Rights unnoticed

(Swedish below)

The most mandatory catalogue of Human Rights for Sweden is the European Convention of 1950. These Human Rights were established after the terrible assaults during the first half of the 20th century, ratified by Sweden in 1953.

Indeed, the ruling socialists found some of those rights troublesome – eg the protection of property rights, family life, parental rights…. The socialists wanted access to the children’s education, certain property, certain business etc. and these Human Rights were hindrances on the path to the Socialist Utopia. They invented excuses for getting around, saying that in order to be applicable, these Human Rights must be ”transformed” into Swedish law and the like. Only in connection with Sweden’s entry into the EU the socialists were forced to accept the European Convention as part of Swedish law. But even in cases where the Swedish state was convicted by the European Court of Justice, for example for abuse of families through forced childcare, one has found outings such as reference to the ”best interests of the children”, in order to avoid correcting the assault of the state.

Falling judgments against the Swedish state are embarrassing, of course, so people’s attention needed to be derived from such things. Paradoxically, this is made, for example, through extraordinary talks about the importance of Human Rights, though these are merely exemplified with the obvious ones, like the right to life, freedom of speech and such. We never hear socialist politicians speak about the importance of protecting property or parental rights. Instead, other ”Higher Values” ​​have been invented – in addition to the Best Interest of the Child, Gender Equality, Independence and Individualism, completed with Lidbomian ”rubber clauses” in law  (after a former socialist Attorney General) and smart Swedish state lawyers at the European Court of Justice.

The Swedish family Kullman-Andersson brought their case against Sweden to the European Court of Justice. The family could not cope with its living despite decent wages. They were refused financial support to reach subsistence level. The only support the family could get was in the form of day-care places for their children, so that they could earn a second salary for the family subsistence. Thus, the function of the family (right to family life, Article 8) was prevented  – and, consequently also their right to care for their children according to ”own philosophical or religious beliefs” in accordance with Article 2, First Amendment Protocol.

The European Court of Justice listened to the defendant of the Swedish state and did not support the family’s complaint. ”You can not claim state financial support for your family life” the court meant, or, expressed differently ”You must not be housewife at the expense of the taxpayers”. And the taxpayers ‘ association wrote that the sentence meant that housewives which cared for their own children now were considered ”labor refusers”.

That the Kullman-Andersson family would have been able to sustain well on just the husband’s wages, if only they had been allowed to keep their income for an existential minimum, instead of having to pay too much in open and hidden taxes, was a fact that the Swedish state lawyer managed to conceal to the European Court.  The case that it was not merely a question of the state giving the family money but of the state not taking away a family’s resources so that it could no longer care for the children themselves, was never considered by the court. Nor were there any comments on the fact that the only ”support” one could receive from the Swedish state was in the form of almost free public day care for their children, and this at a cost to the tax-payers far higher than what a supply contribution or tax deduction for the family would have meant.

With this judgment, the Swedish state has managed to abolish some important human rights for many middle and low-income people in our country. And this, without noticing by other than those who can not accept this forced-upon ”support” from the state. So, the trick is simple but effective: take away from the families their resources – their income – to the extent that they are forced to take advantage of the state’s offer, an offer ”one cannot resist”, to care for, and foster, their children for free.

Though, taking resources away from the families does not look so good either. That’s why the socialists hide it, and effectively. The income earner only sees an open tax of about 32% of his income. The fact that the employer is forced to pay about the same amount is not shown on the wage slip. And the VAT on everything you buy is hidden in the price. Like energy tax, excise duty, etc. … The Swedbank-economists have calculated that a normal income earner pays about 69% of the value of his work in tax – far above the visible 32%.

So, if a modern family of type Kullman-Andersson had escaped with 32% in taxes – instead of 69%, it would have been possible for the family to live without support from the state and without need to give up their children’s care and education to public, almost free of charge creches.

But – that is precisely what the Socialists want to access, the children’s care and fostering. Children must be freed from old-fashioned bourgeois values ​​and become the individualists which will populate the socialist Utopia. And this in contempt for some Human Rights – which was stated shamelessly clear in the social-democratic program ”The family of the future” (Familjen i framtiden).

So, the state succeeds in depriving the Swedish people of some annoying Human Rights. Not through violence or police intervention, but through a system of high hidden taxes without regard to the burden of supporting a family, in combination with targeted, high-level subsidies, so that alternatives and freedom of choice do not have a chance.

Thus we have got a system of political-economic deprivation, which, insidiously, in the dark of both the European Court and the citizens, abolished some human rights in our country. Effective – but hardly honourable!

Krister Pettersson        The Family Campaign Foundation, Sweden

SVENSKA

(S)verige avskaffar Mänskliga Rättigheter så att det inte märks

I ett par ”kataloger” är de Mänskliga Rättigheterna förtecknade. Den mest förpliktigande för Sverige är Europakonventionen från 1950, upprättad efter de förfärliga övergreppen under första halvan av 1900-talet, ratificerad av Sverige 1953.

Fast – de styrande socialisterna fann några rättigheter besvärande – t.ex. detta med skydden för äganderätten, familjelivet, föräldrarätten…. Socialisterna ville ju  komma åt barnens fostran, viss egendom, viss verksamhet. Man krånglade för att slippa undan sådana hinder på vägen mot det socialistiska Utopia. Hittade på, att för att rättigheterna skulle vara tillämpliga, måste de ”transformeras” till svensk lag. Först i samband med Sveriges inträde i EU, tvangs man ta in Europakonventionen som svensk lag. Men även i fall där svenska staten fällts i Europadomstolen, t.ex. för övergrepp mot familjer genom tvångsomhändertagande av barnen, har man hittat på undanflykter som t.ex. hänvisning till ”barnens bästa”, för att slippa rätta till övergrepp som staten fällts för.

Fällande domar mot svenska staten är ju genanta, så folks uppmärksamhet måste avledas från sådant. Paradoxalt nog genom extra mycket tal om vikten av Mänskliga Rättigheter, fast man då bara exemplifierar dem med rätten till liv, förenings- och yttrandefrihet och sådant – aldrig hör vi socialistiska politiker värna om äganderätt eller föräldrarätt.  I stället har man hittat på andra ”Höga Värden” – som det nämnda Barnets Bästa, och begrepp som Oberoende, Jämställdhet, Genus och ordnat med Lidbomska gummiparagrafer i juridiken och har skickat smarta ”svenska-staten-försvare” till Europadomstolen.

Den svenska familjen Kullman-Andersson fick sitt fall mot Sverige prövat i Europadomstolen. Familjen kunde inte klara sin försörjning trots en hyfsad lön och fick inte något ekonomiskt stöd för att nå ens existensminimum. Det enda stödet man kunde få var i form av daghemsplatser till barnen, så att man kunde skaffa en andra lön till familjens uppehälle. Därmed hindrades familjens funktion (rätten till familjeliv, artikel 8) ansåg familjen – och följaktligen också deras rätt att fostra sina barn efter ”egen filosofisk eller religiös övertygelse” enligt artikel 2 första tilläggsprokollet.

Europadomstolen lyssnade på den svenska statens försvarare och stödde inte familjens klagan. ”Man kan inte kräva statens finansiella stöd för sitt familjeliv” eller uttryckt annorlunda ”Man får inte vara hemmafru på skattebetalarnas bekostnad”, var domens innebörd. Och Skattebetalarnas förening skrev, att domen innebar, att hemmafruar som vårdade egna barn nu ansågs vara ”arbetsvägrare”. Att familjen Kullman-Andersson väl hade kunnat försörja sig på en enda lön, om man bara fått behålla tillräckligt av inkomsten för ett existensminimum, i stället för att betala alltför mycket i öppna och dolda skatter än vad man orkade med, var något  svenska statens försvarare lyckades dölja bakom principen, att en stat inte skulle behöva ge finansiellt stöd till en familj för att kunna vårda och fostra sina barn. Att det inte var frågan om ge familjen pengar, utan om att staten inte skulle ta ifrån en familj dess resurser så, att den inte själv skulle kunna vårda och fostra barnen, fick domstolen aldrig klart för sig. Inte heller hade man synpunkter på, att det enda ”stödet” man kunde få, var i form av att familjen lämnade barnens vård och fostran ifrån sig, till en kostnad för skattebetalarna långt högre än vad ett försörjningsbidrag eller skatteavdrag skulle innebära.

I och med domen, har den svenska staten lyckats avskaffa några viktiga mänskliga rättigheter för många medel- och låginkomsttagare i vårt land. Och det, utan att det kan påtalas, utan att det märks annat än av dem, som inte kan acceptera det enda ”stödet” från samhället. Tricket är ju enkelt: ta ifrån familjerna deras resurser – deras inkomster – till den grad, att de tvingas att utnyttja statens erbjudande, att nästan gratis vårda och fostra deras barn så att de kan skaffa en nödvändig andra inkomst.

Fast, detta, att ta ifrån familjer deras resurser, ser ju inte så bra ut. Därför döljer man det. Effektivt. Medborgaren ser bara en öppen skatt om ca 32 % av inkomsten. Att arbetsgivaren tvingas betala ungefär lika mycket, får inte synas på lönesbeskedet. Och momsen på allt man måste köpa döljs. Liksom energiskatt, punktskatt etc… Swedbank har räknat ut, att en normalinkomsttagare betalar ca 69% av sitt arbetes värde i skatt – ingalunda 32%.

Så, om en modern familj av typ Kullman-Andersson hade sluppit undan med 32% i skatt – i stället för 69% – hade den mer än väl kunna försörja sin familj utan stöd och utan att behöva lämna sina barns vård och fostran ifrån sig.

Fast – det är ju just detta som socialisterna vill komma åt. Barnens vård och fostran. Barnen skall ju befrias från gammaldags borgerliga värderingar och bli de statsindividualister, som det socialistiska Utopia skall befolkas av. Och detta utan minsta hänsyn till några Mänskliga Rättigheter – så skamlöst klart utskrivet i s-programmet Familjen i framtiden.

Och den (s)venska staten lyckas med detta,  att beröva det svenska folket några så besvärande mänskliga rättigheter. Inte genom våld och polisingripande, utan genom ett system av hög, dold skatt utan hänsyn till försörjningsbörda. Detta i kombination med riktade, skyhöga subventioner, så att alternativ och valfrihet inte har en chans.

Så har vi fått ett system av politiskt-ekonomiskt förtyck, som försåtligt, i skymundan för såväl Europadomstol som medborgare, effektivt avskaffat några Mänskliga Rättigheter i vårt land.  Effektivt – men föga hedersamt !

Kommer Alliansen och/eller SD att fortsatt upprätthålla denna förfärande politisk-ekonomiska styrning? Fortsätta att förfölja och köra ut hemskolande familjer ur vårt land? Fortsätta att förvalta ett socialistiskt system i grav konflikt med flera mänskliga rättigheter som det nuvarande?? Man undrar… nu, inför valet.

Krister Pettersson           BILAGT     Hemmafrun arbetsvägrare Sunt FörnuftHemmafrun arbetsvägrare Sunt Förnuft

(Angående referenser till texten:  Marx och Engels – Om familjens ursprung m fl, S-programmet ”Familjen i framtiden – en socialistisk familjepolitik”,  Europakonventionen och fällanden domar http://www.nkmr.org och t ex https://svjt.se/svjt/1989/665, ”lidbommeri” – myntat uttryck för svävande lagtexter typiska för s–märkte justitieministern Carl Lidbom, se https://sv.wikipedia.org/wiki/Carl_Lidbom  och  https://sv.wikipedia.org/wiki/Lidbommeri )

Annonser

Den värsta kvinnofällan

Den värsta ”fällan’, för kvinnor. Och män. Och inte minst barnen. Ur artikeln: ” För två generationer sedan kunde de flesta familjer leva gott på en heltidslön, frun kunde vara hemma på heltid. För en generation sedan var det vanligt att kvinnan i en barnfamilj arbetade halvtid. I dag är normen heltid för samtliga. Hurra för jämställdheten? Systemet med hemmafruar var naturligtvis en kvinnofälla, men feminismens och även arbetarrörelsens feltänk kring detta gjorde ont värre: de försökte eliminera fällan genom att göra mannens prioriteringar till norm.

Ett annat sätt att tackla det på hade varit att göra halvtid som norm, för båda könen. Dela lika på lönearbetet och hemarbetet. Med andra materiella behov, i en annan ekonomi, med andra prioriteringar hade detta varit möjligt även i dag.

David Jonstad

https://davidjonstad.se/2018/04/09/den-sjuka-heltidsnormen/

Följderna av familjepolitiken kan nu inte döljas längre

Följderna av det förfärande familjepolitiska experimentet i vårt land är nu så uppenbara i form av psykisk och fysisk ohälsa, skolkatastrof, nerbrutna relationer och mänskliga värden att eländet inte längre kan döljas. Till och med personslen gör nu uppror och tiger inte längre still:

ENGLISH

The horrible consequences of Swedish totalitarian family policies are now so evident in stress and psychological illnesses, school disaster and broken family relations that even the daycare staff are revolting and no longer obeying the political order not to worry the parents.
https://nwt.se/asikter/insandare/2018/03/14/forskollarare-har-fatt-nog

Hycklarnas drottning i Sydsvenskan

Som många gånger förr skriver Heidi Avellan, pol chefred i Sydsvenskan om vikten av tolerans, rätt att fritt välja ditt liv, mänskliga rättigheter etc – själva Grundbulten i ett fritt samhälle.

Alla måste också respektera demokrati, jämlikhet och jämställdhet, åsiktsfrihet och varje individs rätt att välja sitt liv samt religionsfriheten – också frihet från religion.

Det här är grundbulten.”

Men lika många gånger har Avellan spytt sitt förakt över dem som väljer fel. De som gillar KD. De som bakar Cup Cakes, de som tycker att man skall själv få vårda och fostra sina egna barn…

Hycklarnas drottning excellerar igen. I Sydsvenskan. I dag 10 mars 2018.

Om kvinnosyn och tolerans

Ur artikeln i dagens, kvinnodagens, SvD om den förhatliga kvinnosynen i nationalismen och hos Sverigedemokraterna:

”Nationalismen kan vid ett första påseende vara tilltalande för en del kvinnor. Kärnfamiljen är nationens minsta och viktigaste byggsten. Inga andra familjetyper accepteras. Rollen som maka och mor hyllas och som kvinna lyfts du fram som nationens moder. Men om du inte följer den traditionella kvinnorollen är toleransen låg.”

Detta med kvinnoroll och tolerans har mer än en aspekt i vårt samhälle. Och toleransen är inte påtaglig. Nej, respekten för människors olikhet, för vissa val, för fri marknadsekonomi subsidiaritet och Mänskliga rättigheter i vårt land är anmärkningsvärt frånvarande.

http://www.e-pages.dk/svenskadagbladet/49552/article/700498/6/1/render/?token=bcd8fa3c73c1c7a5d748a3163d34196c

Minsta Gemensamma Nämnaren – i skola, i livskvalitet…

Varför inte ta efter dem med hög kvalitet? frågar Inger Enkvist i dagens SvD. Svaret i en svensk kontext är givet: Därför att det skall vara jämlikt. Och det är bara möjligt på en nivå av låg kvalitet! I denna svenska jämställdhetsanda skall vi alla reduceras till MGN- Minsta Gemensamma Nämnaren, lägsta gemensamma nivå, kvinna reduceras till man, barn avfostras på tvångsdagis…. Är något på en högre nivå måste det förminskas, kapas, motarbetas. Som Engelska Skolan eller IB, som Inger här tar som exempel från skolvärlden. Med många, många andra exempel, också i andra delar av svensk jantemiljö av ”tro inte att du e nåt” och ”passa dig för o sticka upp”. Är detta något som då är bra för oss, för oss alla, för dig och dina nära och kära? Är det? Har vårt samhälle blivit så mycket bättre under decenniers jämlikhetspolitik under MGN? Tänk efter! Och Tänk själv!

http://www.e-pages.dk/svenskadagbladet/49533/article/692864/4/3/render/?token=a60204daf216f25429980259bebedeba

   Förskola. En skam är vad det är! ”

Inlägg från Förskoleupprorets FB-sida:

Vårdnadshavare berättar om ett #pressatläge

Det här gjorde oss så …… arga när vi läste! En mamma berättar här om sina våndor och vi… vet inte… vi blir förtvivlade.

Vårdnadshavare ska kunna skola in sina barn i trygg förvissning om att barnen har det bra och får en genomtänkt verksamhet. HUR? kan Kumla göra såhär?:

”Jag är mamma till ett barn på 19 månader och arbetar även inom förskolan, som socialpedagog. Med  erfarenhet av och vetskapen om att förskolan, tack vare outbildad personal, personalbrist, vikariebrist,  platsbrist, gruppstorlek, materialbrist, stressnivå, ljudnivå mm, är en påfrestande och ibland alldeles för tuff miljö för ett litet barn, har min partner och jag valt att ha vårt barn hemma fram tills nu. Planen var att skola in vårt barn nu i januari. Vi har stått i kö i vår kommun i 9 månader- en tidsperiod man kan tycka är tillräckligt lång för att kommunen ska kunna upptäcka i tid om det finns plats för vårt barn eller ej och organisera och informera därefter.  I december fick vi besked om placering, tre veckor innan önskat startdatum, vilket innebär att kommunen bröt mot sin skyldighet att meddela senast 4 veckor innan önskat startdatum. Den placering vi fick var på en nyöppnad avdelning på en förskola vi aldrig hade hört om. Först när vi åkte dit fick vi veta från förskolans personal att den ””nya avdelningen”” egentligen var en krislösning där 14 barn ska placeras i den befintliga förskolans personalrum. Det fanns inget material och endast en rekryterad personal. Inget skötrum, det enda som finns ska delas av 3 småbarnsavdelningar. Inget kapprum, barnen får dela med 5-åringarna och får en halv plats var. Ingen matplats, 5- åringarna får halvera sin lunchtid så att småbarnen ska hinna äta efter dem. Ingen visste var barnen skulle sova. Detta var i mitten på december, och här ska alltså 14 barn skolas in med start 8 januari. Kräver inte mycket reflektion för att förstå att här snackar vi inte pedagogisk verksamhet, här snackar vi förvaring under mycket otrygga förhållanden där man inte ens vet hur barnens grundläggande behov som sömn och mat ska täckas. På frågan om hur befintlig personal upplevde situationen fick vi till svar att ”” det är bara att gilla läget””. Fy fasen för ””världens bästa förskola””. En skam är vad det är! ”