Category Archives: Anknytning barn till föräldrar

FÖRSKOLEBARN SKADAS AV PERSONALBYTE – ANKNYTNINGSBRIST

NÅGOT vi påtalat under många år, är den risk för skador på barnens empati, utveckling och hela liv, som bristen på anknytning till några få vuxna, och/eller anknytningar till flera vuxna på förskolan, som bryts, och bryts igen. Detta av ständiga personalbyten, något som blir värre och värre.

Risker och skador av sådant, är tydligen numera så uppenbara i vårt samhälle, att de inte längre kan förnekas, nonchaleras eller förtigas. Så fick i dag både förskoleanställda och psykologer komma till tals i radions P1.

Det är valår.  Låt inte politikerna slippa undan med de nu officiellt formulerade skadorna av bristande, eller brutna, anknytningar.

Annonser

Den värsta kvinnofällan

Den värsta ”fällan’, för kvinnor. Och män. Och inte minst barnen. Ur artikeln: ” För två generationer sedan kunde de flesta familjer leva gott på en heltidslön, frun kunde vara hemma på heltid. För en generation sedan var det vanligt att kvinnan i en barnfamilj arbetade halvtid. I dag är normen heltid för samtliga. Hurra för jämställdheten? Systemet med hemmafruar var naturligtvis en kvinnofälla, men feminismens och även arbetarrörelsens feltänk kring detta gjorde ont värre: de försökte eliminera fällan genom att göra mannens prioriteringar till norm.

Ett annat sätt att tackla det på hade varit att göra halvtid som norm, för båda könen. Dela lika på lönearbetet och hemarbetet. Med andra materiella behov, i en annan ekonomi, med andra prioriteringar hade detta varit möjligt även i dag.

David Jonstad

https://davidjonstad.se/2018/04/09/den-sjuka-heltidsnormen/

Filmkritik mot socialistisk familjenerbrytning

Dagens (6/4) SvD skriver om den kände Sovjetkritikern och filmskaparen Zvjagintsevs hårda kritik mot det socialistiska samhälle som orsakat nerbrytning av familj och goda relationer:

”Hur ska vi då förhålla oss till denna svärta och dessa döda själar? Vad säger berättelsen om den tid och det samhälle där den utspelar sig?

Den som har sett Zvjagintsevs tidigare filmer, inte minst ”Leviatan” från 2014, förnimmer gärna kopplingar mellan ett samtida Ryssland i sönderfall och intima relationer i trasor, mellan institutionell korruption och anfrätta familjer.

I ”Saknaden” är kritiken på samma gång diskret och furiös”

http://www.e-pages.dk/svenskadagbladet/49581/article/711632/30/1/render/?token=5373cebcc73209e82f70703a3a08b7a5

Systemets skador på barn, relationer och mänskliga värden

Skadade barn. Ja, vi har barn omkring oss, som är skadade av ”systemet”. De hör inte vad vi säger. Svarar inte på tilltal. Talar själva med onaturligt hög röst. Talar i mun på varann… De bryr sig inte om sina föräldrar. Inte mer än vilken annan vuxen som helst. Som kommer och går. Mest går, sviker, är inte där, byts ut, inget att fästa sig vid, att anknyta till.

Så kan man höra nere på stan, mitt på Storgatan, en bittert, långvarigt skrikande, gråtande fyraåring i en familj, där pappan högt deklarerar: ”Sluta, sluta.! Annars får du inte vara med i vår familj”. Eller ett annat, gråtskrikande, hjärtskärande, litet barn där pappan säger: Jag pallar inte mer! Fattar du inte – jag pallar bara inte mer… ”

Familjerelationer bryts ner, anknytningar förstörs, liksom oerhörda mänskliga värden, något av der viktigaste i livet, goda förhållanden föräldrar- barn, går vi miste om med detta förfärande politiska tvångssystem.

Finns det då något som kompenserar? Finns det något som var viktigare ändå, när vi på ålderdomen, på dödsbädden, ser tillbaka: arbetet, karriären, pengarna…?? Låt er inte bedras längre. Tänk själv!

https://nwt.se/karlskoga-degerfors/kuriren-insandare/2017/03/14/inga-forbattringar-i-sikte

Bluffen ”Jämlikhet”

Inlägg på Facebook… HARO:

Hej, upplyftande att det finns människor i Sverige som genomskådat bluffen ”jämlikhet”. ”Jämlikhet”, så som det appliceras och tvingas på folk idag, är helt inkompatibelt med äktenskap, familjeliv och nära relationer. Det leder till ständig maktkamp, oerhört egoistiska kvinnor och män som inte tar hand om varandra och sina äldre och, slutligen, till världens ensammaste folk. Det är ju bara att titta hur Sverige ser ut. Man har här en extrem syn på familj och nära relationer som avviker helt från vad som betraktas som normalitet i resten av Europa.

En som har insett att kejsaren är naken… 

Den överstarka staten 

Krister Thelin skriver i dagens SvD, 5/11, utgående från en “rapport” från Arena Idé, författad av fackföreningsjuristen Oskar Taxén. Denne ondgör sig i rapporten över att ”juridifieringen” – domstolar – står emot de socialistiska strävandena efter en mäktig stat på de enskilda medborgarnas bekostnad. Ondgör sig över, att det fortfarande finns vissa maktdelningsprinciper kvar, trots regeringsformen från 1974 med “all makt” från folket (d v s en folkmajoritets representanter). Särskilt illa är EU-medlemskapet och att Europakonventionens Mänskliga Rättigheter (EKMR) från 1950 därmed blev svensk lag 1995 (till slut, efter mycket socialistiskt motstånd).

Socialdemokratin såg – och ser fortfarande som “rapporten” visar- med misstro på jurister (Palme: ”de är inte vårt folk” eller om Europadomstolen som “Petréns lekstuga”). 

Olustig för socialisterna, minst sagt, särskilt när den fällde Sverige – svenska staten – på en rad områden under 1980-talet.

Det är mycket fagert tal i vårt land om vikten av “mänskliga rättigheter”, men okunnigheten om, eller nonchalansen mot, rättighetskatalogen i EKMR är monumental. Också utanför de formellt socialistiska leden. De övergrepp på de flesta människors rättigheter i Sverige sker tveklöst när det gäller föräldrar och barn – familjer – i vårt land. Detta genom att “familjen” som samhällets grundsten och juridiskt begrepp är avskaffat, att en förälder inte anses ha mera rätt till sina barn än vilken vårdnadshavare som helst. Och den svenska socialistiska staten har genom de många målen mot svenska staten i “Petréns lekstuga” – Europadomstolen – lärt sig att förvilla domstolens ledamöter om det verkliga tillståndet i vårt land. Jag tänker t ex på fallet Kullman-Andersson, där makarna med sina barn inte nådde upp till en ekonomiskt existensminiminivå och hade nekats hjälp från stat och kommun. Detta på grund av att makan arbetade med de egna barnens vård och fostran, inte med andras, t ex som dagisanställd. 

Den arbetande makens inkomst räckte alltså inte att försörja familjen, när skatten var betald. Och man fick inget stöd, och ingen del av barnomsorgssuventioner, VAB etc. 

Familjen sökte rättelse och utdömda sina möjligheter i Sverige, varefter fallet gick till Europadomstolen, där svenska statens jurister lyckades få domarna att avslå makarnas klagan mot svenska staten. 

“Man får inte vara hemmafru på skattebetalarnas bekostnad”, löd domen i princip, och skattebetalarnas förening skrev, att nu var hemmafrun satt i skamvrån som “arbetsvägrare”.

Men, makens inkomst hade mycket väl räckt till, att försörja familjen. Fast efter en mycket hög skatt, utan hänsyn till försörjningsbördan, gick det ju inte. Stat och kommun hade tagit pengarna – och klart sagt ifrån, att ni får tillbaka dem bara om ni gör som vi vill: Lämna ifrån er era barns vård och fostran till oss! 

Övergreppen mot flera rättigheter i EKMR är många – skyddet för familjen och familjelivet, skydd mot diskriminering på grund av åsikt, föräldrarätten – att välja barnens fostran efter egen övertygelse etc, för att inte tala om föraktet för subsidiaritetsprinciper och sund marknadsekonomi. 

Så, trots att socialisterna anser att det finns en besvärlig “juridifiering” emot deras strävan mot det helt socialistiska Utopia, så lyckas man ändå – med ett förfärande resultat för oss, som kan överblicka en utveckling från 70-talet. Och detta genom att ta ifrån oss våra pengar – ja, en normalinkomsttagare betalar 69% i skatt enligt Swedbank – 32% till kommun o landsting, 31,4% via arbetsgivaren, moms, energi, punkt… alla möjliga skatter, öppna eller dolda. Genom att ta ifrån oss 2 av 3 intjänade kronor – och stenhårt deklarera, att ni kan få tillbaka dem – bara ni gör som vi vill. 

Och detta med Rättigheter och Europakonventionen, det kollrar vi bort – vi socialister i alla partier. Genom statens jurister, genom förvillande propaganda: Mänskliga rättigheter, det är sådant man inte har i långtbortistan. Genom Nyspråk – Jämlikhet, Genus uber alles, hen och queer ska man va, de e bra, det är bra – passa dig om du sticker ut. Och märkligt nog är det den gamla mansnormen som gör kvinnan jämlik i socialisternas ögon, det vill säga arbeta, och arbeta alltid, fast inte med dina egna barn och ditt eget hem – utan med andras.

Så, trots att det finns litet maktdelning kvar – som fackföreningsjuristen Taxén och andra socialister ogillar – så fixar man sin Statsfenimism och sitt Utopia genom annan, långt större och påtagligare makt: ta ifrån medborgarna det allra mesta av resultaten av deras arbete – 69% av bortaarbetet och över 100% om det är hemarbete.

Domaren och den borgerliga statssekreteraren Krister Thelin är hedervärd för sin viktiga artikeln i dagens SvD – men han är alldeles för ensam och ryter som en mus. Tyvärr !

http://www.e-pages.dk/svenskadagbladet/49429/article/650964/4/1/render/?token=1e9cec7dd5dab51e7c5f9e5f2fd187c0

Föräldrars fostran minimal – om skoeländet

  ”Föräldrar måste på ett helt annat sätt än hittills, tvingas att ta ansvar för hur deras barn uppför sig ” skriver psykiatern Stefan Krakowski i dagens SvD i sin artikel om skoleländet i Sverige. 

 Visst är det anmärkningsvärt, att välutbildade personer inte har förstått, att barns uppfostran numera bara till en liten del görs av föräldrarna.  Att välutbildade personer inte pekar på den tvingande familjepolitiken som en stor orsak till eländet är kanske än mer anmärkningsvärt, men kan kanske förklaras av deras beroende av jobb och pengar från det offentliga, från politikerna. Man biter inte den hand som föder en i det tvångslikriktade Sverige.

     http://www.e-pages.dk/svenskadagbladet/49421/article/647936/4/3/render/?token=c131531c667280c81186d2d8483d31e4