Category Archives: Bandet Föräldrar-Barn

Förskolelärare-Barnen far illa: Ohälsa och skolproblem! 

I radions Ring P1 – program den 30 januari 2018, får vi höra Annika Öhlund i Avesta ta upp de svåra skolproblemen. Något som politikerna vill lösa med mera resurser, mera pengar till skolan. Annika säger bestämt, med 40 års erfarenhet av daghems- förskoleverksamhet, att skolproblemen grundlagts mycket tidigare. Barnen formas av gäller empati, hänsyn, respekt och ansvar i förskolan, något som numera brister allvarligt. Detta främst på grund av att mindre, fasta barngrupper ofta har ersatts med större sådana, med olika personal på förmiddagen och eftermiddagen, folk som kommer och går, man lär inte känna barnen, och barnen inte de vuxna och inte varandra. Springer bara runt. Ingen trygghet. Anknytningen försvåras. Får inte lära sig något.  Där är grunden till de allvarliga skolproblement, säger Annika ca 11 minuter in i programmet (se SR-play, Ring P1 30/1).

Senare i programmet (26 min) ringer Sandra Ek från Nyköping. Också med lång (10 år) erfarenhet från förskolan. Hänger på Annikas inlägg tidigare. Sandra tar upp de höga ohälsotalen i vårt land. Hon nämner de många barn som far illa i förskolan som hon sett. Hon och hennes man försöker därför klara sig utan att lämna barnen till andras vård och fostran. Det går om man drar in på onödiga kostnader, om man kan jobba växelvis eller på annat sätt överleva ekonomiskt. Vi är allvarligt indoktrinerade i att förskolan skulle vara så bra får våra barn, säger Sandra. Försök undvik den.

Lyssna, politiker! Förneka inte sambandet. Inse eländet med nerbrytningen av familjer och mindre, täta gruppen och de allvarliga konskvenser av detta, som nu ingen kan blunda för i vårt land.

Annonser

Föräldraansvar. Finns det när barnen förstatligats?

Dagens Sydsvenskan, 12 Jan 2018. Två insändare om skoleländet. Båda tror att föräldrarna skulle ha något att säga till om, som innan förstatligandet av våra barn – så uppenbart i konflikt med flera mänskliga rättigheter, som skydden för familjens funktion, föräldrars rätt att välja fostran av sina barn, och att inte diskrimineras på grund av sin åsikt, t ex om vad som är god barnomsorg.

Hur mår barnen? Frågan som inte ställs. Inte ens av Alf Svensson

http://www.dagen.se/kronikor/alf-svensson-fragan-som-aldrig-stalls-1.1066799

Inte ens Alf Svensson säger här något om bakgrunden till hans text: de många psykstörningarna, de många brutna relationerna föräldrar-barn…  Än mindre säger han något om en viktig orsak till eländet: den familjenerbrytande, totalitära ”familjepolitiken” i vårt land. Svagt av Alf, men vi är glada för det lilla, för inlägget.

Familjepolitikens psykiska ohälsa

Detta är känt sedan länge. Och lika länge har det varit omöjligt att säga det i tryck. Tills nu. Är det en vändning på gång?

http://www.varldenidag.se/nyheter/tidig-forskolestart-kan-leda-till-psykisk-ohalsa/repqkh!D6BH78T2QvqmPQRrTsCMw/

Föräldrars fostran minimal – om skoeländet

  ”Föräldrar måste på ett helt annat sätt än hittills, tvingas att ta ansvar för hur deras barn uppför sig ” skriver psykiatern Stefan Krakowski i dagens SvD i sin artikel om skoleländet i Sverige. 

 Visst är det anmärkningsvärt, att välutbildade personer inte har förstått, att barns uppfostran numera bara till en liten del görs av föräldrarna.  Att välutbildade personer inte pekar på den tvingande familjepolitiken som en stor orsak till eländet är kanske än mer anmärkningsvärt, men kan kanske förklaras av deras beroende av jobb och pengar från det offentliga, från politikerna. Man biter inte den hand som föder en i det tvångslikriktade Sverige.

     http://www.e-pages.dk/svenskadagbladet/49421/article/647936/4/3/render/?token=c131531c667280c81186d2d8483d31e4

Power to parents!  – namninsamling i protest

Power to parents! är slagordet för det nya Barnomsorgsupproret.

Det samlas in proteströster på Internet mot tvånget i svensk familjepolitik här

När vi fick syn på länken till denna röstinsamling på FB kopierade vi och klistrade in uppmaningen till proteströstning här.  Susanne Nyman Furugård har påtalat, att så får man inte göra, eftersom uppmaningen var ett blogginlägg – något som vi beklagligtvis inte insåg.

Den nu aktuella uppmaningen att visa upp sin protest påminner oss så klart, om 1970-talets väldiga protestnamnsinsamling – Familjekampanjen –  organiserad av Brita Nordström, som lämnades in till politikerna med ca 63 000 namn.  Dock fortsatte listorna med protestnamn att strömma in efter inlämnandet och närmade sig 100 000.  Och detta var alltså på den tiden, då insamlingar fick ordnas genom postutskick, papperslistor, insamlingar, återsändningar, inlämnande och massor av frivilligt, ideellt arbete.

Olof Palme skrev senare om ”den s k Hemmafrukampanjen, men att nu var hemmafrun död”.

Men, av den nu aktuella insamlingen och många andra initiativ, inlägg, argument, erfarenheter, hjärnforskning, ohälsa, relationsproblem, skoluselhet och flera proteströrelser som Haro, Hemmaföräldrar, Barnens Rätt till Föräldrarnas Tid, Hållbarfamiljepolitik.nu, NKMR, MRR … etc etc att döma, är hemmafrun ingalunda död.  Tvärtom är vi många, som värnar om rätten att under barnens känsliga år få ägna sig åt dem och deras fostran. Och att inte, av dagens skamliga politiskt-ekonomiskt tvång, tvingas att byta vård och fostran av de egna barnen, mot ett betalt arbete, till exempel med att vårda och fostra andras barn.

Skriv på protestnamnsinsamlingen – och skänk gärna en tacksam tanke åt alla de tidigare kämparna för människors – föräldrars – frihet och mänskliga rättigheter i vårt land. Brita Nordström och vår Familjekampanj – som ju som synes fortfarande pågår i ett antal förgreningar i en protest mot tvång och förtryck i vårt land, som svårligen kan stoppas med hjälp av Palmeska trollformler.

Läs t ex om denna väldiga namninsanling och den fega reaktionen från de styrande socialisterna här ”Familjekampanjen fortsätter”  eller  Brita Nordströms artikel ”Skall familjen krossas?” här

Boken ”Familjekampanjen fortsätter” kan tas ner som pdf från http://www.barnensratt.se  förnämliga arkiv här.

Krister Pettersson

Vittnesmål om brott mot Mänskliga Rättigheter i Sverige

KinderGulag in Schweden Der Spiegel.jpgMerit Wager, förläggare och fri skribent, lämnar i dagens SvD ett nytt, beklämmande vittnesmål om hur det offentliga Sverige genom sina politiker och deras socialarbetare grovt förgriper sig på Mänskliga Rättigheter och mänskliga värden. Hon beskriver flera fall av hur barn från kristna familjer tvångsomhändertagits och placerats i islamska familjer och tvärtom. Kan man bara tänka sig mera flagranta, genomskamliga metoder att bryta band mellan föräldrar och deras barn. I artikeln skriver Wager.

Problemet har inte uppmärksammats i någon större grad – om ens alls – och kunskapen eller viljan att förstå och uppmärksamma problematiken tycks inte vara utbredd trots att risken är stor att det sker brott mot barns rätt att få behålla sin identitet, sitt språk och sin religion när man placerar barn från kristna hem i muslimska hem och muslimska barn i kristna eller icke-religiösa hem.

I papperstidningen, påstås vid artikeln ”Få, om ens någon , verkar ha velat, eller orkat, föra barnens talan”. 

Men detta påstående – eller förmodan – är inte korrekt. Vi är många, som genom decennier påtalat  den flummiga lagstiftning, som gör det möjligt för socialarbetare att på ibland lösa, ibland som det verkar rent illvilliga grunder av prestige och fördomar, slå sönder familjer och flera människors hela liv. Samma socialarbetare, som står för dessa övergrepp, uppträder sedan i förvaltningsdomstolarna som både målsägare, vittnen och ”experter” varvid utrymmet för en opartisk bedömning minimeras.

För att nämna några namn bland oss, som ”velat och orkat föra barnens talan” kan nämnas hovrättsrådet Brita Sundberg-Weitman (hennes bok Rättsstaten åter!), advokaterna Siv Westerberg, Lennart Hane eller Ruby Harrold Claesson.Vi i Familjekampanjen har varit aktiva i protesterna mot den förfärande familjenerbrytningen – ett resultat var artikeln om Kindergulag i Sverige i tyska der Spiegel (Hermann Orth).  En politiker, som också försökte göra något var Finn Bengtsson (m), som var en fritänkare och inte ville nöja sig med enbart knapptryckarrollen som riksdagsman. Men alla dessa förkämpar för Mänskliga Rättigheter, för barn och utsatta föräldrar, kan också vittna om, hur deras engagemang har setts illa och hur de motarbetas på flera sätt i sina yrkesroller och samhällspositioner, utsatts för smutskastningskampanjer i media etc..

Många fällande domar i Europadomstolen mot Svenska Staten, ”Samhällets styvbarn”, Nordiska kommittén för Mänskliga Rättigheter och andra Internetfora och det faktum, att ett antal tvångsomhändertagna barn kompenserades för svenska statens övergrepp mot dem bör också nämnas i sammanhanget. Det anmärkningsvärda är inte, att ”Få, om ens någon , verkar ha velat, eller orkat, föra barnens talan” – utan att så många har gjort det, men våra politiker / lagstiftare ännu slår dövörat till. Förklaringen måste ligga i de socialistiska fördomarna, att föräldrar är skadliga för sina barn (ja, se s-programmet Familjen i framtiden – en socialistisk familjepolitik), att det är viktigt för det socialistiska Utopia, att familjebanden bryts ner och överförandet av icke önskade värderingar från föräldrar till barn hindras.

För sådana socialistiska mål, begås förfärande övergrepp, förstörelse av människors liv, mänskliga värden och brott mot Mänskliga Rättigheter i vårt land. Till evig skam för nu sittande politiker och lagstiftare, som ännu inte gör något åt eländet!

Krister Pettersson