Category Archives: Bandet Föräldrar-Barn

FÖRSKOLEBARN SKADAS AV PERSONALBYTE – ANKNYTNINGSBRIST

NÅGOT vi påtalat under många år, är den risk för skador på barnens empati, utveckling och hela liv, som bristen på anknytning till några få vuxna, och/eller anknytningar till flera vuxna på förskolan, som bryts, och bryts igen. Detta av ständiga personalbyten, något som blir värre och värre.

Risker och skador av sådant, är tydligen numera så uppenbara i vårt samhälle, att de inte längre kan förnekas, nonchaleras eller förtigas. Så fick i dag både förskoleanställda och psykologer komma till tals i radions P1.

Det är valår.  Låt inte politikerna slippa undan med de nu officiellt formulerade skadorna av bristande, eller brutna, anknytningar.

Annonser

Den värsta kvinnofällan

Den värsta ”fällan’, för kvinnor. Och män. Och inte minst barnen. Ur artikeln: ” För två generationer sedan kunde de flesta familjer leva gott på en heltidslön, frun kunde vara hemma på heltid. För en generation sedan var det vanligt att kvinnan i en barnfamilj arbetade halvtid. I dag är normen heltid för samtliga. Hurra för jämställdheten? Systemet med hemmafruar var naturligtvis en kvinnofälla, men feminismens och även arbetarrörelsens feltänk kring detta gjorde ont värre: de försökte eliminera fällan genom att göra mannens prioriteringar till norm.

Ett annat sätt att tackla det på hade varit att göra halvtid som norm, för båda könen. Dela lika på lönearbetet och hemarbetet. Med andra materiella behov, i en annan ekonomi, med andra prioriteringar hade detta varit möjligt även i dag.

David Jonstad

https://davidjonstad.se/2018/04/09/den-sjuka-heltidsnormen/

Filmkritik mot socialistisk familjenerbrytning

Dagens (6/4) SvD skriver om den kände Sovjetkritikern och filmskaparen Zvjagintsevs hårda kritik mot det socialistiska samhälle som orsakat nerbrytning av familj och goda relationer:

”Hur ska vi då förhålla oss till denna svärta och dessa döda själar? Vad säger berättelsen om den tid och det samhälle där den utspelar sig?

Den som har sett Zvjagintsevs tidigare filmer, inte minst ”Leviatan” från 2014, förnimmer gärna kopplingar mellan ett samtida Ryssland i sönderfall och intima relationer i trasor, mellan institutionell korruption och anfrätta familjer.

I ”Saknaden” är kritiken på samma gång diskret och furiös”

http://www.e-pages.dk/svenskadagbladet/49581/article/711632/30/1/render/?token=5373cebcc73209e82f70703a3a08b7a5

Systemets skador på barn, relationer och mänskliga värden

Skadade barn. Ja, vi har barn omkring oss, som är skadade av ”systemet”. De hör inte vad vi säger. Svarar inte på tilltal. Talar själva med onaturligt hög röst. Talar i mun på varann… De bryr sig inte om sina föräldrar. Inte mer än vilken annan vuxen som helst. Som kommer och går. Mest går, sviker, är inte där, byts ut, inget att fästa sig vid, att anknyta till.

Så kan man höra nere på stan, mitt på Storgatan, en bittert, långvarigt skrikande, gråtande fyraåring i en familj, där pappan högt deklarerar: ”Sluta, sluta.! Annars får du inte vara med i vår familj”. Eller ett annat, gråtskrikande, hjärtskärande, litet barn där pappan säger: Jag pallar inte mer! Fattar du inte – jag pallar bara inte mer… ”

Familjerelationer bryts ner, anknytningar förstörs, liksom oerhörda mänskliga värden, något av der viktigaste i livet, goda förhållanden föräldrar- barn, går vi miste om med detta förfärande politiska tvångssystem.

Finns det då något som kompenserar? Finns det något som var viktigare ändå, när vi på ålderdomen, på dödsbädden, ser tillbaka: arbetet, karriären, pengarna…?? Låt er inte bedras längre. Tänk själv!

https://nwt.se/karlskoga-degerfors/kuriren-insandare/2017/03/14/inga-forbattringar-i-sikte

Förskolelärare-Barnen far illa: Ohälsa och skolproblem! 

I radions Ring P1 – program den 30 januari 2018, får vi höra Annika Öhlund i Avesta ta upp de svåra skolproblemen. Något som politikerna vill lösa med mera resurser, mera pengar till skolan. Annika säger bestämt, med 40 års erfarenhet av daghems- förskoleverksamhet, att skolproblemen grundlagts mycket tidigare. Barnen formas av gäller empati, hänsyn, respekt och ansvar i förskolan, något som numera brister allvarligt. Detta främst på grund av att mindre, fasta barngrupper ofta har ersatts med större sådana, med olika personal på förmiddagen och eftermiddagen, folk som kommer och går, man lär inte känna barnen, och barnen inte de vuxna och inte varandra. Springer bara runt. Ingen trygghet. Anknytningen försvåras. Får inte lära sig något.  Där är grunden till de allvarliga skolproblement, säger Annika ca 11 minuter in i programmet (se SR-play, Ring P1 30/1).

Senare i programmet (26 min) ringer Sandra Ek från Nyköping. Också med lång (10 år) erfarenhet från förskolan. Hänger på Annikas inlägg tidigare. Sandra tar upp de höga ohälsotalen i vårt land. Hon nämner de många barn som far illa i förskolan som hon sett. Hon och hennes man försöker därför klara sig utan att lämna barnen till andras vård och fostran. Det går om man drar in på onödiga kostnader, om man kan jobba växelvis eller på annat sätt överleva ekonomiskt. Vi är allvarligt indoktrinerade i att förskolan skulle vara så bra får våra barn, säger Sandra. Försök undvik den.

Lyssna, politiker! Förneka inte sambandet. Inse eländet med nerbrytningen av familjer och mindre, täta gruppen och de allvarliga konskvenser av detta, som nu ingen kan blunda för i vårt land.

Föräldraansvar. Finns det när barnen förstatligats?

Dagens Sydsvenskan, 12 Jan 2018. Två insändare om skoleländet. Båda tror att föräldrarna skulle ha något att säga till om, som innan förstatligandet av våra barn – så uppenbart i konflikt med flera mänskliga rättigheter, som skydden för familjens funktion, föräldrars rätt att välja fostran av sina barn, och att inte diskrimineras på grund av sin åsikt, t ex om vad som är god barnomsorg.

Hur mår barnen? Frågan som inte ställs. Inte ens av Alf Svensson

http://www.dagen.se/kronikor/alf-svensson-fragan-som-aldrig-stalls-1.1066799

Inte ens Alf Svensson säger här något om bakgrunden till hans text: de många psykstörningarna, de många brutna relationerna föräldrar-barn…  Än mindre säger han något om en viktig orsak till eländet: den familjenerbrytande, totalitära ”familjepolitiken” i vårt land. Svagt av Alf, men vi är glada för det lilla, för inlägget.