Category Archives: Politisk styrning

SvD om fru Ribbing och dagens (o)uppfostran

Dagens (9/7) SvD innehåller en ledartext om fru Ribbing och svenska folkets stora behov av att få veta om hyfs och etikett – bristen är tydligen, tydligt, oehörd, så SvD vill ställa upp med uppfostringsråd:

Så trendkänsliga och så måna om att göra rätt är vi, att vi inte drar oss för att fråga om minsta detalj. Eller så finns det en grav andel av svenska folket, som faktiskt inte har en aning om uppförande.

Så då kör vi. Här kommer spalten ni inte behöver skriva till, rådgivningen kommer ändå …

och SvD har särskilt uppmärksammat, precis som vi, vilket ju inte är svårt, att de dagis(oupp)fostrade barnen och ungdomarna inte fått veta hyfs och god stil:

Börjar det bli mycket regler nu? Inte? Då kör vi Harper’s Bazaars etikettsregler för barn, de funkar för alla:

Ät med stängd mun. Avbryt aldrig en vuxen när denne pratar med någon annan. Peka inte med fingret, alltid handen. Kommentera aldrig någon annans utseende, om det inte är en komplimang. Håll besticken rätt (fråga fru Ribbing om hur). Skriv alltid tack-brev efter en tillställning. Inga armbågar på bordet. Säg alltid tack. Knacka alltid innan du öppnar en dörr. Titta alltid en person i ögonen när hen talar med dig.

Såå skönt att veta reglerna, eller hur?

Sydsvenskans eländesbeskrivning och -hyllning

Sydsvenskan Förskoleeländet 2016-02-19Förskoleeländet är ett ständigt tema i socialistiska Malmö.  Och för Sydsvenskans artiklar, som denna i dagens tidning (19/2) över två helsidor.

Men – som vanligt i denna tidning ifrågasätter man inte, inte med ett ord eller ens en fråga, det poltiskt-ekonomiska tvånget på barn och föräldrar att lämna barnen till kollektivistisk vård och fostran. Till det elände man så ofta beskriver.

Tvärtom !  Omväxlande med tidningens högtidliga förklaringar om värdet av Tolerans, Mänskliga Rättigheter och Fria Livsval – hyllar man Statsindividualismen, det system som utövar det nämnda politiskt-ekonomiska tvånget.  Och detta på ett oförblommerat, propagandistiskt sätt. Det är ”en flickas bästa vän, bättre än diamant….”

Tidningens hyckleri är monumentalt! Och sveket mot medias plikt att fungera som Tredje Statsmakt likaså. Har inte tidningens medarbetare förstånd att skämmas ögonen ur sig ?

Krister Pettersson

Sydsvenskans propagandistiska Heidi Avellan i farten

20160120 Sydsvenskans Mafalda kopiaSydsvenskan har idag 30/1 en av dessa många, synnerligen ytliga, ounderbygda, hycklande och propagandistiska texter av sin pol. chefred. Heidi Avellan. Titeln i papperstidningen är ”Ja, välfärdsstat klår diamant” och underrubriken: ”Glöm diamanterna. En flickas bästa vän är den nordiska välfärdsmodellen – med den byggs jämställdhet. Och jämställdet ger mer välfärd.”

Som vanligt hyllar Avellan ”Statsindividualismen” och Mänskliga Rättigheter, som hon menar stöder denna Statsindiviualism:

En flickas bästa vän är den nordiska välfärdsstaten. Det är tack vare den Norden har blivit världsbäst på jämställdhet. Men det är också tack vare jämställdheten som Norden har blivit så bra på välfärd – för att också kvinnorna bidrar i arbetsliv och politik.

Tema för den nationella konferensen var hur jämställdhet kan vara en del av lösningen på samhällets utmaningar. Alltså inte hur samhället ska bli mer jämställt, utan hur jämställdhet gör samhället bättre.

En illustration på att Norden har nått långt.

Men visst är det bekymmersamt att en så viktig konferens år 2016 är så enkönad; männen var försvinnande få bland de 750 deltagarna.

En fruntimmersfråga? Nej. Jämställdhet handlar om mänskliga rättigheter för både män och kvinnor – och är en viktig grund för vår demokratiska välfärdsstat

Därmed vill Avellan inbilla sina läsare – som hon fräckt förutsätter är okunniga om innehållet i t ex Europakonventionen av 1950 – att den hyllade Jämställdheten i vårt land, i Norden, skulle stödjas av Mänskliga Rättigheter. Detta trots att Jämställdheten – och Statsindividualismen, i vårt land gör grovt våld på flera, just Mänskliga Rättigheter: Att kunna leva  familjeliv, att inte diskrimineras på grund av sin åsikt, att barn skall fostras enligt föräldrarnas åsikt….. Jodå, det går att göra våld på våra Mänskliga Rättigheter och vår frihet, genom en  lämplig kombination av skatter och subventioner, genom att sätta anständiga lagar och konventioner ur spel genom praktikens läroplaner och gummiparagrafer som ”barns bästa”. Just som har skett i vårt land.

Men det är också tack vare jämställdheten som Norden har blivit så bra på välfärd – för att också kvinnorna bidrar i arbetsliv och politik.

… så bra på välfärd, säger Avellan. När SVT1 just i kväll (30/1) har ett inslag om hur många ungdomar nu går på antidepressiva, när statistiken över ungdomars och kvinnors psykiska problem och självmord blir alltmer förfärande.

Visst är det genant att läsa sådant Avellanskt, ounderbyggt ”önskeflum” samtidigt som vi sedan decennier ser hur relationer, goda värderingar, människors frihet och fysiska och psykiska hälsa bryts ner.

Genant är inte ordet – bättre:  Ett förbannat hyckleri och en journalistisk oanständighet, en socialistisk okänslighet och propagandism, och detta under falsk flagg, Sydsvenskans Oberoende Liberala.  Avellan är en skam för tidningen, för sina kollegor, för ”tredje statsmakten”, för vår demokrati där ”all makt skulle utgå från folket”. Avellan, kryptosocialisten,  hycklarnas drottning är en skam!

—-

Sydsvenskan slutade med sin populäraste tecknade serie ”Blondie” – eftersom man inte ansåg att hemmafrun och cateringföretagaren Blondie var representativ för tidningens Jämställdhetsideal.   Men, helt kan tidningen  inte ta död på det mänskliga. Just i dagens Sydsvenskan visade det mänskliga sig i den tecknade serien Baby Blues . En serie som handlar om hemmafruns slitsamma – men ojämställda – arbete med sina barn och deras hyss:

I DAGENS SYDSVENSKAN SÄGER SERIENS SMÅBARNSMAMMA, när hon sitter med sin lilla baby:

Jag har varit med om varenda rapning, leende, hicka och gnäll den här lilla varelsen åstadkommit.  Och det på bekostnad av mina personliga intressen….. ETT BRA BYTE !

Ett bra byte, tycker mamman.  Fast det är ju icke-indoktrinerade utländska tecknare som ritar henne, som låter henne säga sådant politiskt inkorrekt.  Skall vi tippa, att Avellan och hennes medjamsare på Sydsvenskan tar ära och heder av henne, liksom av andra värdelösa, indolenta ”cup-cakebakande” hemmafruar och låter serien gå samma väg som Blondie ut ur propagandasvenskan.

Krister Pettersson

 

PSYKISK OHÄLSA – Larm om ännu mer psykisk ohälsa bland unga

”Larm om bristande stöd till elevhälsan” är jätterubriken i dagens SvD (här)

PSYKISK OHÄLSA Trots larm om ökad psykisk ohälsa bland unga räcker inte resurserna för att möta behoven. Det anser både experter och intresseföreningar som SvD talat med. – Jag tror inte att man från politiskt håll har insett hur allvarlig situationen är, säger Britta Alin Åkerman, professor vid Nationellt centrum för suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa.

Artikeln talar sedan om det stora – och kraftig ökande – behovet av flera skolkuratorer, skolsköterskor…. Antalet sådana har ökat, men inte på långt när i takt med den ökade psykiska ohälsan, självmorden …

Britta Alin Åkerman har arbetat med ungas psykiska hälsa sedan mitten av 1960-talet, skrivs i artikeln.   Då har Åkerman upplevt, hur ungas psykhälsa tedde sig på 60-talet, innan den tvingande ”familjepolitiken” med sin familjenerbrytning infördes.

Men sådana jämförelser – typ före och efter – gör inte Åkerman.  Och hon gör inte något försök att nämna  någon orsak till den alltmer ökade psykiska ohälsan.  Och allra minst antyder hon, att det kan vara familjepolitiken med anknytnings- och familjenerbrytning som  kan vara en delförklaring till den förfärande utvecklingen. Ja – en mycket trolig förklaring till densamma, att döma av vad utländska forskare som t ex Neufeld och Maté pekar på  Men Åkerman är inte en utländsk forskare – och hon är inte obunden. Nej, hon är professor vid Nationellt centrum för suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa. Professor vid politikernas egna forskningscentrum, där man så klart omöjligen kan forska fram något negativt om ”politikernas politik” om man vill fortsätta att ha jobb och lön och fin titel, vill säga.

Politisk konsumtion – och styrning – in absurdum!

Huvudledaren i dagens SvD  (signerad Alexandra Ivanov) handlar om ”Att Sverige kan så mycket bättre” och att skattetrycket i vårt land är synnerligen högt och till men för oss alla – också för den totala mängden inbetald skatt. Ur texten:

Sammanställningen visar att mer än varannan krona som konsumeras i Sverige styrs politiskt. Det betyder att pengarna i något led går igenom politiska institutioner, vilket i sin tur innebär att det är politiker som väljer – styr – vad pengarna ska spenderas på, och vem som ska få dem. På samma sätt är det problematiskt när vi överreglerar en marknad, som till exempel vår arbetsmarknad. Det skapar inlåsningseffekter där anställda inte vågar byta jobb, samtidigt som vi stänger ute dem som ännu inte fått ett första jobb. Här ser vi hur ungdomar och invandrare drabbas särskilt hårt.

Så långt ledartexten.  Ett annat område, där ungdomar drabbas, är  av ”familjepolitiken” i vårt land.  Ja, inte bara ungdomar, utan barn och föräldrar med annan åsikt än de (s)tyrande politikerna om vad som är god omsorg och fostran av barnen.

”Mer än varannan krona styrs politiskt” – ja, just det, MER. Enligt Swedbank betalar en normalinkomsttagare två av tre kronor (69%) i öppna eller dolda skatter.  KVAR ATT LEVA PÅ blir alltså mindre än 1/3 av lönen. Och en vanlig familj hade behövt 2/3 av lönen för att leva – så som det var på 50-60 talen, när bara en tredjedel, inte två tredjedelar, av lönen gick till skatt. Och en arbetare kunde försörja sin familj på sin lön.

Det är därför det nu högre skattuttaget, utan hänsyn till försörjningsbörda, tvingar föräldrar att skaffa en andra inkomst för att få ytterligare en tredjedels lön att leva på.  Det behövs ju två – alltså två tredjedelar, två beskattade löner, för det.

Och av de två lönerna tar politikerna in 2 x 2/3 lön =  1  1/3 lön i skatt.  Som bland annat här i Sverige går till att subventionerna  – betala för – de två arbetande föräldrarnas behov av vård och fostran av sina barn.  Kostnaden för två barns omsorg i offentlig förskola motsvarar en hel lön enligt SOU79:89, civ.ek. Petra Lantz. En kostnad om ca 30 000 SEK/mån, som nästan helt subventioneras. En kostnad, som motsvarar en lön.

Den familj, som kan anpassa sig efter denna politiska ”konsumption”, får alltså en hel lön i subvention, och disponerar därmed hela tre löner. Av två jobb och en subventione motsvarande en lön.

Den familj, som inte kan anpassa sig, utan sköter sina två barns vård och fostran själv, får ingen subvention – inte ens ett vårdnadsbidrag efter socialisternas stopp för detta.  Och de får inte heller den andra lönen. Familjen får leva på det som blir kvar av en enda lön – om det nu alls går.

Och,  båda familjerna gör lika mycket samhällsnyttigt arbete. Fast den anpassliga familjen får tre gånger så mycket mer i pengar och tjänster än den vanartiga familj, som försöker vårda och fostra sina barn utan politisk indoktrinering.

I ett samhälle med frihet och marknadsekonomi, får man betala en hel lön för att andra skall ta omsorg om två barn. ”Det blir ingenting kvar av lönen, för dagis är så dyrt” klagar man – t ex i England.  Ja – just det.  Att ge god omsorg åt två barn är ett heltidsarbete som är värt heltidslön. Att byta bort detta heltidsarbete med egna barn, mot t ex heltidsarbete med andras barn, får inte innebära tre gånger så stor lön. Det vill säga, om man menar något alls med lika lön för lika arbete. Eller har någon respekt för de Mänskliga Rättigheternas skydd för Åsikter och för  Familjen och dess funktion.

”Omtag” behövs i familjepolitiken !

Maria Ludvigssons ledare i dagens SvD (här) tar upp föräldraförsäkringen och föräldrars – olika – utnyttjande av den. Föräldrar tycks inte helt vilja anpassa sig efter politikernas styrning av deras liv och val.

Som den politiska verkligheten ser ut finns nära nog ingen politisk kraft som är villig att förklara det besvärande ekonomiska utfallet med föräldraförsäkringens generösa utformning – och medborgarens fria val att nyttja den som man vill. En fullt rimlig linje skulle kunna vara att förespråka en intakt försäkring och därmed också acceptera de privatekonomiska följderna för – främst – mödrar.

En lika rimlig, men motsatt linje skulle också kunna vara att problematisera utfallet och därför verka för en reformerad och betydligt mindre försäkring. Inget av detta anförs emellertid, även om aktuella JA-delegationen är inne och nosar på det spåret. I stället råder konsensus om systemet i stort i kombination med olika grader av kompensationspolitik för att ”mildra” effekterna av föräldrarnas fria val i ett ytterst generöst system.

Ludvigsson efterfrågar en debatt om principer. Hon avslutar med att efterlysa ”omtag” :

Det är talande nog för att se hur akut behovet av en mer seriös principdiskussion är. Ett omtag, någon? Nya moderaterna?

Att Nya moderaterna skulle kunna ta ett ”omtag” eller rent av gå tillbaka till Gamla moderaternas värnande om marknadsekonomi, liberalism, människors frihet är tyvärr inte att vänta. Inte med Kinberg Batras aktuella förslag, om ännu mera skattepengar till ännu mera kollektiv vård och fostran av våra barn. Med detta förslag, har hon visat, att det inte finns kvar mycket av de Gamla moderaternas principfasthet. Tvärtom, med förslaget visar hon, att inte heller Nya moderaterna har undgått decenniers intensiv propaganda och hjärntvätt, utan nu omfattas av socialisternas problemformulering och konsekventa och genomskändliga diskriminering av vissa åsikter och visst arbete.

Men Ludvigssons uppmaning till ”omtag” är viktig. Förhoppningsvis skulle ett sådant omtag innebära, att föräldrar får behålla mera än dagens ca 31% av sin inkomst, att hänsyn tas till deras försörjningsbörda och att offentliga tjänster prissätts mera efter marknadsekonomiska principer.

Krister Pettersson

De sjuka kommer att resignera – och då bli friskare! Hartman i SvD

Laura Hartman försäkringsdirektör, Försäkringskassan, docent i nationalekonomi, skriver i dagens SvD om att ”jämställda föräldrar är sjukare” än de föräldrar som delar arbetet mindre ”jämställt”. Tidningen presenterar artikeln med:

Familjesituationer, som innebär en traditionell arbetsfördelning mellan mannen och kvinnan har lägst risk för sjukfrånvaro. Övriga situationer innebär en högre risk för sjukfrånvaro för både kvinnor och män, skriver Laura Hartman, Försäkringskassan.

Kostnaderna för Försäkringskassan, skattebetalarna och folkhushållet är enorma för denna extra sjuklighet bland föräldrar, som inte vill eller förmår stå emot den totalitära politisk-ekonomiska styrningen i landet.

Man skulle då tro, att den i den höga sjukligheten och det stora pengautflödet insatta skribenten skulle ha skrivit, att denna effekt av det politiska tvånget är så förfärande negativ, att tvångspolitiken rimligen måste mildras.

Men – det skriver inte Laura Hartman.  Och inget skriver hon heller om de höga kostnaderna för VAB-andet, den ökade psykiska ohälsan eller ökningen av självmord i vårt land.

Nej – tvärtom. Hartmans budskap till läsarna – och politikerna – är det, att inte bry sig om den ökade ohälsan, de ekonomiska och mänskliga förlusterna eller andra negativa följder av politikernas förtryck !   Ty förr eller senare kommer offren för detta förtryck och deras omgivning att acceptera det oundvikliga. Acceptera, att det inte gives någon återvändo till ett liberalt, frihetligt, sundare samhälle, där föräldrar kunde inrätta sig enligt egna – inte politikernas värderingar och diskriminering av vissa medborgares åsikter och arbete.

Och – i denna sin resignation kommer offren, de kuschade, förtrampade undersåtarna, att åter bli friskare. Så skriver den politiskt rättrogna tjänstemannen / kvinnan på det Storebrors Nyspråk, som vi vanliga medborgare omöjligt kan förstå.

Krister Pettersson