En välformulerad bok från Gads förlag av Anne Kirstine Sörensen är ett välkommet inslag kampen mot totalitär ekonomisk-politisk styrning av familjer och barn i skandinavisk familjepolitik
https://gad.dk/moderland?fbclid=IwAR1-aK4kf56mjx7vehy1vMxfn3f3dAh1rIcHBtsgfSXEr7Bm-tbk21JySwc
VÅR MEDKÄMPE FÖR återställande av frihet och mänskliga rättigheter i svensk familjepolitik, Bo C Pettersson, har hastigt avlidit den 11e juli i år.
Bosse var ledande i Föreningen för Barnens Rätt till Föräldrarnas Tid och ansvarade bland annat för föreningens förnämliga hemsida och arkiv samt för föreningens Facebook-grupp.
Bosse berättade ofta, om hur han blev uppmärksammad på den avskyvärda politiska styrningen i svensk familjepolitik genom att en förtvivlad mamma kontaktade honom i medvetande om Bosses stora kunnande inom webb-teknik, hemsidor och Internet som kommunikationsplattform. Mamman bad Bosse att utnyttja sitt kunnande för att hjälpa till i kampen för familjers frihet. Genom denna kontakt, fick Bosse upp ögonen för det totalitära tvånget i familjepolitiken och har sedan dess varit djupt engagerad i protestkampen.
Ovetande om de befintliga protestorganisationerna Familjekampanjen och det därifrån avknoppade Haro, startade Bosse med några andra medvetna personer i Västerås Föreningen för Barnens Rätt till Föräldrarnas Tid. Bosse byggde upp föreningens förnämliga webb-sida och arkiv med adressen www.barnensratt.se. Senare skapade Bosse också föreningens Facebook-grupp https://www.facebook.com/groups/barnensratt.
Liksom Familjekampanjen, fokuserade ”Barnens Rätt” på att medvetandegöra den kombination av höga ungkarlsskatter och oerhörda subventioner av offenlig barnomsorg, vars effekt är en hård politisk styrning, ett ”offer one cannot refuse”, samt ett monumentalt förakt för flera Mänskliga Rättigheter, subsidiaritetsprincipen och för västerländsk marknadsekonomi. Ett förakt, som s-programmet ”Familjen i framtiden – en socialistisk familjepolitik” inte skäms att uttrycka i skrämmande klartext (detta s-program kan laddas ner från arkivet på http://www.barnensratt.se).
Bosses plötsliga bortgång är tragisk för hans vänner och närmaste, för oss medkämpar och för vårt arbete med att återfå föräldrars och familjers frihet och respekt för olika åsikt om barnens vård och fostran samt ett slut på den förfärande politiskt-ekonomiska styrningen och diskrimineringen av icke anpassliga i Sverige. Detta kan ju lätt åstadkommas genom att minska de oerhörda subventionerna för offentlig barnomsorg och ”vabbande” och öka de allmänna barnbidragen med motsvarande belopp.
Bosse talade ofta om sina två döttrar, sina ”förträffliga” svärsöner och sina ”perfekta” barnbarn med stor glädje och stolhet.
Bosse kan inte ersättas i vår verksamhet. Vi beklagar djupt hans för tidiga bortgång och tänker på hans närmaste och på hans minne och gärning med stor tacksamhet.
Krister Pettersson
Publicerat i Uncategorized
Taggad familjepolitik, mänskliga rättigheter, medkämpar
Här ett klipp ur artikeln om stat och nation i nationaldagens SvD. Svenska staten är alltför svag ibland (medborgares trygghet) och skrämmande stark ibland (föräldrars och familjers frihet).
HARO, Hemmaföräldrars Riskorganisation, skriver i SvD här. ”Därför är obligatorisk förskola fel väg”.
Som vanligt i texter från HARO, nämner man inte svensk familjepolitiks konflikt med människors frihet och rättigheter när det gäller familjen, familjens roll och barnens vård och fostran. Det finns ju så många andra argument, som HARO för fram här med all rätt.
På frågan till HARO, varför man aldrig tar upp det politiska tvånget i form av ungkarlsskatter i kombination med oerhörda subventioner till förskola, VAB, hyresbidrag etc till familjer som anpassar sig, svarar man, att det sker saker i det tysta, utan att specificera. Tänker man på internationella kontakter, information till utlandet om tvånget och hyckleriet i Sverige? Eller detta med att bjuda hit internationellt erkända föredragshållare och forskare på barns utveckling och liknande? Detta är utmärkta saker, och viss påverkan har det väl, att utlänningar blir insatta i svensk familjepolitik och dess förfärande tvång.
En sådan ”utlänning”, brittiska forskaren Patricia Morgan, satte sig rejält in i eländet inför sin rapport – boken ”Family policy. Family changes. Sweden, Italy and Britain compared” (CIVITAS). I sin text om Sverige, jämför hon svensk familjepolitik med Sovjetunionen och med Katarina den stores minister och älskare, ryssen Potemkins kulisser. Hon tänkte då på det svenska kulissmakeriet, hyckleriet, i att tvingas lämna ifrån sig kanske 2 eller 3 barn till offentlig fostran för att i stället ta ett (annat) heltidsarbete, inte är något annat än hyckleri och nationalekonomisk kuliss. (Enligt SOU79:89 kräver vård av 2-3 barn på daghem/förskola lika mycket resurser som skapas i ett heltidsarbete – Petra Lantz).
Men att HARO ligger lågt när det gäller att nämna själva orsaken och tekniken bakom tvånget i den familjepolitik man liksom vi kritiserar, har kanske något att göra med, att man inte vill stöta sig så mycket med den totalitära överheten, att man inte längre får bidrag till den ”kvinnoorganisation” man är. I så fall är man inte ensam, många insatta, forskare och anställda, är beroende av de styrande politikernas välvilja för att alls kunna fungera, att man inte tar bladet från munnen.
Men, det gör vi i Familjekampanjen, Barnens Rätt och flera protestorganisationer, som kämpar på trots brist på bidrag. Vi pekar på de politiska övergreppen. Vi pekar på konflikten med flera mänskliga rättigheter. Vi pekar på att många svenska familjer som inte kan anpassa sig, måste lämna vårt land, som t ex alla hemskolare som har flytt till Åland. Vi säger klart, att det är hyckleri och fullständigt oacceptabelt för ett land som talar så brett om vikten av mänskliga rättigheter.
Och – att ett samhälle, med enbart ”nya, socialistiska” människor, ett samhälle utan mångfald, olikheter och frihet, inte är värt att sträva efter. Och – våra socialdemokrater borde ha insett detta för länge sedan.
https://esvd.svd.se/shared/article/vi-fattar-vinken-min-fru/t6KdrcGt
I dagens SvD, 12/5, skriver den synnerligen väletablerade journalisten Ivar Arpi om familjepolitikens tvingande styrning, ”vinken”, av familjer och barnens offentliga fostran till den ”nya människan” i ett socialistiskt samhälle.
Detta är inget nytt. Vi i Familjekampanjen har påtalat och protesterat mot detta sedan 1970, inte minst de fräcka övergrepp mot flera mänskliga rättigheter som svensk familjepolitik och också skolpolitik genom den nya skollagen innebär.
Vad som är litet nytt däremot är, att en väletablerad skribent i ett större, välkänt gammal media som SvD också påtalar familjepolitikens tvång. Sådant är ovanligt i vårt land, där både anställda och organisationer är så beroende av det statsbärande partiets välvilja med bidrag och anslag. Den politiska styrningen i vårt land försiggår ju på många andra sätt än bara i familje- och skolpolitik, vilket är skälet till att Socialdemokraterna klamrar sig fast vid makten.
Familjekampanjen fortsätter att stötta etablerade skribenter och andra protestorganisationer i Sverige och utomlands med information och historiskt material i vår kamp för mänskliga rättigheter och friheter i vårt land.
https://esvd.svd.se/shared/article/i-det-konstiga-landet-dar-manga-av-de-aldre-dog/JIt992hi
Dagens SvD-ledare om offentlig omsorg i pandemin: ”För många, min familj inkluderad, så har det varit ett nyttigt uppvaknande: din familjs vård och omsorg är ytterst ditt ansvar. Du måste tänka själv, ta ansvar själv. Det är motsatsen till vad man som uppvuxen i Sverige har vaggats in i. Det som har skett är en påminnelse om, att välfärdsstaten inte har ersatt familjen, inte på något sätt. ”
Publicerat i Uncategorized
Taggad Familj, familjenerbrytning, familjepolitik, högskattesamhället, Human Rights
