Svenska familjer i politisk exil – radioprogram

Radioprogram (lyssna här) om svenskar som gått i politiska exil, som flytt vårt land på grund av övergrepp på en mänsklig rättighet i Sverige listad i Europakonventionens art. 2 i första tilläggsprotokollet.   Hur känns det, att vara medborgare i ett land som begår sådana övergrepp medan man samtidigt skryter om hur man värnar om mänskliga rättigheter??   Inte bara genom den den skollagen som i radioprogrammet, utan genom hela den skändliga familjepolitiken med sin familjenerbrytning och sin statliga fostran av våra barn till goda kollektivister …. En familjepolitik, som av utländska betraktare som t ex Patricia Morgan eller Allan Carlson jämförs med Sovjetunionen …

ENGLISH

A radio program on the Swedish families that have gone into political exile due to the new Swedish school law which prohibits home-schooling – clearly in conflict with Human Rights (Eurepean convention, article 2 in the first amendment protocol).  Not to speak of the entire Swedish family policy, compared to the Soviet Union by Patricia Morgan in her book Family policies. Family changes. Sweden, Italy and Britain compared (CIVITAS).

Sydsvenskan – har inget att säga, plötsligt !

Ja__välfärdsstat_klår_diamant__-_SydsvenskanEtt mycket överraskande mail, från Sydsvenskans pol.chefred. Heidi Avellan, meddelar, att man tänker publicera mitt inlägg med skarp kritik mot tidningens ensidiga stöd för den hårda politiska styrning man kallar statsindividualismen. Den är flickans bäste vän, bättre än diamant, skriver man.

Överraskande, ty mitt inlägg var väl tre veckor gammalt. Vad hade hänt, eftersom många liknande kritiska inlägg av mig under flera år inte någonsin publicerats ?  Var det de senaste eländesbeskrivningarna av förskolor i Malmö. Var det skandalen runt Klangens förskola i staden? Eller något annat, som fått tidningen att släppa fram min kritik.

Nej-det var tydligen ”otrevligt” att fråga så, skriver Avellan tillbaka. Man skulle bara publicera min skarpa kritik.   Och jag trodde, att jag skulle få Avellanska motargument. Såg fram emot dem med intresse….

Och faktiskt – under Med andra ord, torsdagen 3/3 fanns min kritik publicerad, litet undanskymt, längst ner. Men ändå. Och min kritik var inte mild. Hyckleri ! Svek mot uppgiften som Tredje Statsmakt !

Men Sydsvenskan sade intet till sitt försvar. Inte ett ord. Inte bredvid min text som brukligt. Inte nånannanstans … Avellan skriver (se nedan): ”Varför skulle jag ha något att ”anföra i saken””.   Ett sätt att låtsas som intet, att kritiken inte är värd ett försvar, inte värd motargument.  Kanske – för något vettigt försvar för tidningens hållning finns inte – i synnerhet inte som man kallar sig ”liberal”.

Krister Pettersson

Här nedan skriftväxligen:

Hej,

Vi planerar att publicera följande insändare som läsarbrev på Opinion i morgon, torsdag.

Tidningen hycklar om dagis

Förskoleeländet är ett ständigt tema i socialistiska Malmö och tidningen.

Men, som vanligt i denna tidning, ifrågasätts inte systemet. Inte med ett

ord berörs huruvida det kan vara försvarbart i en demokrati att

upprätthålla det politiskt-ekonomiska tvånget att lämna sina barn till

kollektivistisk vård och fostran – till det elände tidningen så ofta

beskriver.

Tvärtom. Omväxlande med tidningens högtidliga förklaringar om värdet av

tolerans, mänskliga rättigheter och fria livsval – hyllas

statsindividualismen på ett oförblommerat, propagandistiskt sätt: systemet

är ”en flickas bästa vän, bättre än diamant” (30/1).

Tidningens hyckleri är monumentalt och sveket mot medias plikt som tredje

statsmakt likaså.

Krister Pettersson

vänlig hälsning

——————————————–

Heidi Avellan

politisk chefredaktör, chef för ledarredaktionen

Sydsvenskan

OCH så min förvåning:

Bästa  MedAndraOrd-redaktören  och Heidi Avellan

Tack för mail.

Det var högst överraskande.  Efter många års kritiska repliker och inlägg om det som jag uppfattar som Sydsvenskans hyckleri och hyllning till en förfärande Statsindividualism, trodde jag inte, att ni skulle våga leva upp till era egna deviser om att ni gillar debatt och avvikande åsikter.  Har möjligen de senaste skandalerna runt förskoleländet och särskilt förskolan Klangen förmått er att nyansera er ensidiga hyllning till det vi meningsmotståndare kallar “dagistvånget”.?

Jag ser fram emot vad Heidi kan ha att anföra i saken.

Med vänlig hälsning

Krister Pettersson

OCH Avellans svar:

Ursäkta?

Måste medge att jag är rätt förbluffad.

Skickade dig den redigerade texten, som ett uttryck av vanlig artighet.

Och du svarar med ett otrevligt mejl.

Varför skulle jag ha något att ”anföra i saken”, jag publicerar din

insändare. Det var det hela.

vänlig hälsning

——————————————–

Heidi Avellan

 

Nytt VAB-rekord februari 2016 !

Så annonseras det igen.  Nytt VAB-rekord!!  Hurra, hurra – 785 000 vab-dagar utbetalda i februari i år – 100 000 fler än samma tid i fjor !

Men – till alla dem, som vabbar alldeles gratis, och alla andra dagar med för den del, om deras barn är sjuka eller friska – betalas inte ut nånting.  De får inte tillbaka ens ett vårdnadsbidrag av sina skyhöga, inbetalda ungkarlsskatter.  Nä minsann.  Den hårda, totalitära politisk-ekonomiska styrningen av barnens offentliga vård och fostran skall bestå och inte lättas på. Och gammalmodiga mänskliga rättigheter som Skydd för familjen, Skydd för diskriminering på grund av åsikt eller Föräldrars rätt att välja fostran för sina barn – ja det ger vi f-n, ja det ger vi f-n.

Sydsvenskans eländesbeskrivning och -hyllning

Sydsvenskan Förskoleeländet 2016-02-19Förskoleeländet är ett ständigt tema i socialistiska Malmö.  Och för Sydsvenskans artiklar, som denna i dagens tidning (19/2) över två helsidor.

Men – som vanligt i denna tidning ifrågasätter man inte, inte med ett ord eller ens en fråga, det poltiskt-ekonomiska tvånget på barn och föräldrar att lämna barnen till kollektivistisk vård och fostran. Till det elände man så ofta beskriver.

Tvärtom !  Omväxlande med tidningens högtidliga förklaringar om värdet av Tolerans, Mänskliga Rättigheter och Fria Livsval – hyllar man Statsindividualismen, det system som utövar det nämnda politiskt-ekonomiska tvånget.  Och detta på ett oförblommerat, propagandistiskt sätt. Det är ”en flickas bästa vän, bättre än diamant….”

Tidningens hyckleri är monumentalt! Och sveket mot medias plikt att fungera som Tredje Statsmakt likaså. Har inte tidningens medarbetare förstånd att skämmas ögonen ur sig ?

Krister Pettersson

Dagens hyckleri av Sydsvenskans Avellan

STOREBROR tar hand om mer än 2 av dina 3 inarbetade kronor. Bara om du gör som han vill, får du tillbaka en del. Om du älskar någon annan mer än Storebror och gifter dig, får du sämre villkor ändå. Bildar du familj och själv vill fostra dina barn, är du riktigt illa ute. Du “döms till misär”, som professor Bo Södersten skrev, just i Sydsvenskan november 1996. Har du sedan synpunkter på Storebrors indoktrinering av dina barn, blir du avvisad. Och detta med skamlig hänvisning till “svensk lag”. Alltså Föräldrabalk och Europakonvention, som utåt ger dig rätt till och ansvar för just dina barns fostran och utbildning. Men i praktikens läroplaner gäller något annat, och du får inget gehör hos Storebrors Skolinspektion, som visats i fallet med Djupadals förskolas genusindoktrinering. Svensk lag och Europakonventionens mänskliga rättigheter är mest en vacker fasad som döljer Storebrors skamgrepp.
Finns det då något möjlighet att bli av med denne Storebror? Ja, i teorin. Men i verkligheten är Storebrors grepp om olika politiska grupperingar och media efter decenniers propaganda så stark, att den enda möjligheten är att lämna det Storebrorslandet – och den totalitära staten.

Kallar man sig liberal – frihetlig – borde man protestera högljutt mot detta tillstånd, mot hejdlös politisk styrning och diskriminering på grund av människors åsikt. Tidningen Sydsvenskan kallar sig liberal.  Och hyllar, ofta, grundläggande liberala värden, människors frihet att välja sina liv, vikten av tolerans och mänskliga rättigheter. Men bara på papperet.  I praktiken är man en trogen Storebrors lakej. Inte bara det, man är en Storebrors propagandist av lömskaste sort.

Som i  Sydsvenskan 13/2, där pol.chefred. Heidi Avellan sjunger Storebrors lov! Statsindividualism über alles! Titeln nu är “Snurra dig själv, som Billy Elliot” i musikalen – en pojke som dansar ballett, i förmodad protest mot grupptryck, konvenans, hederskultur etc.  Och sedan tidningens vanliga, propagandistiska lögner:  “I Sverige får alla välja sitt liv.  “För det handlar om det centrala i livet: om att våga drömma och hitta kraft att förändra sitt liv” och vidare “En pojke som vill dansa balett väcker uppseende. Verkligen? Inte 2016, inte fyrtio år efter att alla barn började kläs i praktiska overaller och skickas till numera så genusmedvetna dagis. Inte efter decennier av jämställdhetsarbete. Inte i Sverige, där individen och hens drömmar ska få styra livsvalet. Inte, väl?”

Och sedan – nej, utvecklingen går inte spikrakt, fortfarande finns det flickor som klär sig i klänning, i rosa – “indvidfokuset” ligger pyrt till. Storebrors Statsindivudalism har ännu inte riktigt förmått tränga bort alla mänskliga uttryck.

Barn och unga, alla, måste ha rätt att leva sin dröm, välja sitt liv, är Avellans budskap. Så rätt, så självklart … Men, om drömmen är fel, om valet inte är Storebror – ja, då har Sydsvenskan och Avellan ingen misskund, ingen sympati.  Då är drömmarna, väljarna, de som väljer att baka cup-cakes, vara kristdemokrater, vårda och fostra sina barn själva…. intet värda. För dem har Avellan ingen tolerans, ingen frihet, inga mänskliga rättigheters skydd för familjeliv, för åsikt, för diskriminering. Ty, de är inte Storebrors barn, de har inte utvecklats till socialistiska Nya Människor utan mänskliga svagheter och gammalmodiga gener. Sådana, som passar i Statsindivudalismen.

Avellans propagandistiska framställning  blir inte mindre  hederligare av att hon hon denna gång tar utländska hederskulturer avarter som utgångspunkt för sitt ytliga hyckleri.

Krister Pettersson

Sydsvenskans propagandistiska Heidi Avellan i farten

20160120 Sydsvenskans Mafalda kopiaSydsvenskan har idag 30/1 en av dessa många, synnerligen ytliga, ounderbygda, hycklande och propagandistiska texter av sin pol. chefred. Heidi Avellan. Titeln i papperstidningen är ”Ja, välfärdsstat klår diamant” och underrubriken: ”Glöm diamanterna. En flickas bästa vän är den nordiska välfärdsmodellen – med den byggs jämställdhet. Och jämställdet ger mer välfärd.”

Som vanligt hyllar Avellan ”Statsindividualismen” och Mänskliga Rättigheter, som hon menar stöder denna Statsindiviualism:

En flickas bästa vän är den nordiska välfärdsstaten. Det är tack vare den Norden har blivit världsbäst på jämställdhet. Men det är också tack vare jämställdheten som Norden har blivit så bra på välfärd – för att också kvinnorna bidrar i arbetsliv och politik.

Tema för den nationella konferensen var hur jämställdhet kan vara en del av lösningen på samhällets utmaningar. Alltså inte hur samhället ska bli mer jämställt, utan hur jämställdhet gör samhället bättre.

En illustration på att Norden har nått långt.

Men visst är det bekymmersamt att en så viktig konferens år 2016 är så enkönad; männen var försvinnande få bland de 750 deltagarna.

En fruntimmersfråga? Nej. Jämställdhet handlar om mänskliga rättigheter för både män och kvinnor – och är en viktig grund för vår demokratiska välfärdsstat

Därmed vill Avellan inbilla sina läsare – som hon fräckt förutsätter är okunniga om innehållet i t ex Europakonventionen av 1950 – att den hyllade Jämställdheten i vårt land, i Norden, skulle stödjas av Mänskliga Rättigheter. Detta trots att Jämställdheten – och Statsindividualismen, i vårt land gör grovt våld på flera, just Mänskliga Rättigheter: Att kunna leva  familjeliv, att inte diskrimineras på grund av sin åsikt, att barn skall fostras enligt föräldrarnas åsikt….. Jodå, det går att göra våld på våra Mänskliga Rättigheter och vår frihet, genom en  lämplig kombination av skatter och subventioner, genom att sätta anständiga lagar och konventioner ur spel genom praktikens läroplaner och gummiparagrafer som ”barns bästa”. Just som har skett i vårt land.

Men det är också tack vare jämställdheten som Norden har blivit så bra på välfärd – för att också kvinnorna bidrar i arbetsliv och politik.

… så bra på välfärd, säger Avellan. När SVT1 just i kväll (30/1) har ett inslag om hur många ungdomar nu går på antidepressiva, när statistiken över ungdomars och kvinnors psykiska problem och självmord blir alltmer förfärande.

Visst är det genant att läsa sådant Avellanskt, ounderbyggt ”önskeflum” samtidigt som vi sedan decennier ser hur relationer, goda värderingar, människors frihet och fysiska och psykiska hälsa bryts ner.

Genant är inte ordet – bättre:  Ett förbannat hyckleri och en journalistisk oanständighet, en socialistisk okänslighet och propagandism, och detta under falsk flagg, Sydsvenskans Oberoende Liberala.  Avellan är en skam för tidningen, för sina kollegor, för ”tredje statsmakten”, för vår demokrati där ”all makt skulle utgå från folket”. Avellan, kryptosocialisten,  hycklarnas drottning är en skam!

—-

Sydsvenskan slutade med sin populäraste tecknade serie ”Blondie” – eftersom man inte ansåg att hemmafrun och cateringföretagaren Blondie var representativ för tidningens Jämställdhetsideal.   Men, helt kan tidningen  inte ta död på det mänskliga. Just i dagens Sydsvenskan visade det mänskliga sig i den tecknade serien Baby Blues . En serie som handlar om hemmafruns slitsamma – men ojämställda – arbete med sina barn och deras hyss:

I DAGENS SYDSVENSKAN SÄGER SERIENS SMÅBARNSMAMMA, när hon sitter med sin lilla baby:

Jag har varit med om varenda rapning, leende, hicka och gnäll den här lilla varelsen åstadkommit.  Och det på bekostnad av mina personliga intressen….. ETT BRA BYTE !

Ett bra byte, tycker mamman.  Fast det är ju icke-indoktrinerade utländska tecknare som ritar henne, som låter henne säga sådant politiskt inkorrekt.  Skall vi tippa, att Avellan och hennes medjamsare på Sydsvenskan tar ära och heder av henne, liksom av andra värdelösa, indolenta ”cup-cakebakande” hemmafruar och låter serien gå samma väg som Blondie ut ur propagandasvenskan.

Krister Pettersson

 

DN publicerar skarp protest mot dagistvånget!

DN publicerar skarp protest mot dagistvånget!

Linda Bjuvgård och Mats Sederholm har fått in in text i DN 27/1 !   Och en särdeles utmärkt sådan.  Texten tar upp kärnfrågan i den politiska styrningen av barnens vård och fostran i syfte att nå en politiskt önskad, socialistisk blåbärsjämställdhetslikhet:  Hur illa far barnen av detta ? Det är ju inte bättre idag än på den usla Barnhemstiden!   Varmt tack och varmt grattis !

Man undrar, om DN har blivit annorlunda, eller insett, att det finns förfärande nackdelar av dagens totalitära tvång, så man låter oss frihetskämpar komma till tals.  Vi, som samma tidning, DN, under åttiotalet försökte ta heder och ära av genom sin medarbetare Anna Maria Hagerfors, som i samarbete med riksdagsledamoten Ingrid Ronne Björkqvist (fp) inte drog sig för att ljuga tidningens läsare fulla i artikelserien ”Den dolda högern”.  Läsaren av denna blogg har kanske sett, att Anna Maria Hagerfors vid ett senare möte i kyrkliga sammanhang om etiken i pressen inför en publik om kanske 40 personer uttalade, att ”viktigare än att skriva sanning är att rida spärr mot högerkrafterna”.   Och högerkrafterna är alltså alla vi föräldrar, som vill kunna vårda och fostra våra barn själva i enlighet med vår rätt och plikt enligt de Mänskliga Rättigheterna (Europakonventionen 1950).

Skribenterna på DN åsikt presenteras av tidningen:  Linda Bjuvgård är skribent, debattör och systemkritiker. Mats Sederholm är krönikor och författare.

Krister Pettersson