En diskussion i radioprogrammet Ring P1 – knivskärning, bråk och elände i skolmiljön. Vet inte föräldrarna att de har ansvaret att fostra sing barn – skolan skall bara utbilda dem, inte fostra dem.
En annan röst – jamen, föräldrarna träffar ju inte sina barn särskilt långa tider …
Nä – just det. Det behövs tid tillsammans för att påverka, fostra …
MEN – DET ÄR JU KLART UTSKRIVET I S-PROGRAMMET ”FAMILJEN I FRAMTIDEN”, att (okunniga, farliga, borgerliga….) föräldrar ingalunda skall ha något ansvar för barnens fostran. Det enda ansvaret de har är viss del i barnens emotionella fostran.
BAKGRUND OCH DETALJER
I samband med generations- och systemskiftet i svensk socialdemokrati runt 1970 tog staten över fostran av barnen i landet. Sådant var tidigare självklart föräldrarnas ansvar – och är det fortfarande enligt Europakonventionens Mänskliga Rättigheter (som man ju nonchalerar i vårt land). Då formulerades övertagandet i den nämnda s-programskriften så här: Barns sociala, intellektuella och materiella vård åligger samhället. För barnens emotionella vård har både familjen och samhället delat ansvar – (Familjen i framtiden, s 51).
Bakgrunden till statens ansvarsövertagande var att familjepolitiken var den plattform, på vilken ett socialistiskt samhälle skulle byggas (Familjen i framtiden, sid 64) allt enligt Marx och Engels, som förordade, att familjers borgerliga inflyttande över barnens fostran måste brytas. (F Engels, Om familjers ursprung 1884).
Nej, ingen minns, att vi medborgare fick rösta om detta ansvarsövertagande av våra barns fostran. Den engelska sociologen Patricia Morgan beskrev det som ett resultat av ett trixigt förfarande från s-kvinnoförbundet. Politiken blev aldrig egentligen debatterad offentligt. Programmet presenterades som ett som innehöll någonting för alla, så den sociala omformningen av de nya kvinnorna, förblev i det stora hela fördolt. (Family policy, family changes. Sweden, Italy and Britain compared, CIVITAS Institute for the Study of Civil Society, London. ISBN 1-903386-43-8.
Nu har det gått snart femtio år sedan detta övertagande av våra barns fostran av Staten – av Storebror – och vi ser tydligt resultaten. Det avsedda resultatet, så klart, att barnen inte bryr sig särskilt om sina föräldrar eller tar över deras värderingar, men också mycket annat, som kanske inte är så bra, som vi nu ser och hör om i media, i Ring P1. Inte ens i ett helt socialistiskt samhälle.
CENTERPARTIET
Och Annie Lööf meddelar idag, att man släpper fram Löfven till ytterligare fyra års socialistisk politik – de liberala vinklingar som Lööf skulle ha fått igenom, rör inte på minsta sätt den förfärande totalitära familjepolitiken i vårt land. Illa, illa – inte minst för Centerpartiet självt.
