Byt barn med andra-och få livet förstört

Dagens Sydsvenskan. Om en förskoleanställd mamma, som ”går in i väggen” och får ett dåligt förhållande till de egna barnen. En följd av

familjepolitikens tvång att byta barnavård med varandra.

Skrämmande om kvinnors psykiska hälsa i Sverige

Studie om svenska kvinnors psykiska hälsa (artikel ur GP) :

”Resultat är skrämmande, men föga förvånande. I jämställdhetens namn har kvinnor lurats till att tro att allt är möjligt samtidigt. Men alla som prövat vet hur svårt det är att få ihop arbete och omvårdnad av små barn. Kanske är det därför som jag allt oftare hör separerade kvinnor med barn varannan vecka anse att upplägget gynnar deras mående eftersom de varannan vecka prioriterar jobb och varannan vecka sina barn.”

Familjepolitikens experiment med hela nationen är skrämmande. Att experimentet inte utvärderats är en demokratisk katastrof för vårt land.

Krister Pettersson

Om att hoppa av familjepolitikens ekorrhjul

I dagens SvD (Kultur) finns en härlig artikel av frilansskribenten Jenny Damberg om flera familjer, som hoppat av ekorrhjulets tvång till två lönearbeten och bortlämnande av barnens vård.

Man, familjerna, har insett, att livet kan vara mer än detta – mer än lönearbete alltid. Man inser, att arbete med eget hushåll, eget hem och egna barn också är arbete, som ger besparingar och livsvärden. Att det kan finnas viss frigörelse från tvånget och risken av att känna meningslöshet i ett ”tomt arbete”, ett ”Bullshit job”, eller att ”gå in i väggen” av dubbelarbetets stress.

Åsa Axelsson, som hoppat av ekorrhjulet, har skrivit en bok om detta ”Jag lämnar ekorrhjulet – ett liv utan lönearbete”

Artikelförfattaren skriver om Åsas bok ”Från sidorna strålar en nästan desperat önskan att äga sin egen tid. Att återta någon form av kontroll. Vem kan inte känna igen sig i det behovet?”.  Vidare skriver Jenny Damberg:  ”Medelmånadslönen i Sverige är 33 700 kronor. En timme arbetad tid ger medel­inkomsttagaren cirka 160 kronor efter skatt. Vad får man för 160 kronor? Vad kan man avstå? Vad är ens tid egentligen värd?”. Vidare ”Åsa Axelsson beskriver sin vardag som hemmafru som ett sätt att leva där hon gör nytta. Hon uträttar sådant som är nödvändigt, som att laga mat till familjen och i viss mån även odla den själv – i kontrast till att utföra ett lönearbete, som inte alls känns lika omedelbart meningsfullt. ”  Och Åsa Axelsson själv, med svåra problem av utbrändhet och stress, säger i artikeln ”När någon då sitter och pratar om att vi bör inte ge upp vårt lönearbete för feministiska idéer, det känns för mig som blabla. Frågan är: Orkar jag ens ta mig igenom dagen?”

I artikeln nämns andra människor som upptäckt detta, som skrivit om det, böcker som Oscar och Maribel Lindbergs bok ”Ut ur ekorrhjulet” och den amerikanske ”fire”-rörelsen, som går ut på att kunna göra sig finansiellt oberoende tidigt. En annan bok om att komma ur grottekvarnen till något naturligare är Axel Lindéns ”Fårdagboken”.

En viktig aspekt i artikeln och i Åsa Axelssons bok är detta med att familjer förr i tiden kunde klara sin försörjning på betydligt färre lönearbetstimmar än i dagens extrema högskattesamhälle (ja – 69% i olika skatter av en normalinkomsstagares lön enligt Swedbank) : ”Om vi levde som på 1930-talet skulle pappa och jag bara behöva lönearbeta sammanlagt fyra timmar om dagen”, utbrister Åsa Axelsson i en i hennes bok återgiven konversation med barnen.

Synd bara, att artikeln och dess skribent inte vågar ta upp orsakerna till tvång och ofrihet i vårt land – extrema ungkarlsskatter på alla i kombination med extrema subventioner till dem, som gör som de socialistiska politikerna vill – gör sig beroende av staten och lämnar barnens fostran till den. Som ”frilansskribent” vågar man, förståeligt nog, inte ta upp sådana icke pk-tankar långt utanför den godkända åsiktskorridoren i vårt land.

Krister Pettersson

Socialism: Föräldrar farliga för sina barn

I dagens SvD skrider ledarskribenten Maria Ludvigsson till försvar för föräldrars och skolors rätt och skyldighet att aktivt lotsa barnen till kunnande och goda värderingar. Detta i motsats till den rådande, socialistiska uppfattningen att föräldrar är skadliga för sina barn och att dessa själva skall söka sig fram till kunskap och värderingar.
Som så ofta väl skrivet av Maria Ludvigsson, fast vi offer för svensk totalitär familjepolitik saknar än en gång den etablerade skribentens påpekande av svensk politiks konflikt med några mänskliga rättigheter.

Selektivt om Mänskliga Rättigheter i Sverige

Professorn i Mänskliga Rättigheter, Hans Ingvar Roth, skriver i dagens SvD om det förkastliga i, att bara vilja värna om någon viss Mänsklig Rättighet:

”Om vi så vill kan vi kalla mönstret för ”smörgårdsbordssynen” beträffande de mänskliga rättigheterna. Man väljer helt enkelt en eller några av rätterna på smörgåsbordet och bortser från de övriga av politiska skäl.
Kardinalfelet i ”smörgårdsbordssynen” är att man inte ser de mänskliga rättigheterna i ljuset av varandra och att de tillsammans utgör en odelbar helhet”, skriver han.

Det föraktliga ”kardinalfelet” som är utgångspunkten i professorns artikel begås av Sverigedemokraterna, som det ju för närvarande är synnerligen politiskt korrekt att kritisera och förakta.

När motsvarande, föraktliga ”smörgårdsbordssyn” tillämpas på de ”odelbara” Mänskliga Rättigheterna av landets socialister i deras övergrepp på vissa av dem i den totalitära ”familjepolitiken” i vårt land, är den kritiske professorn dock alldeles tyst.

Han är tydligen, som många offentliganställda, själv svårt drabbad av selektiv ”smörgåsbordssyn”, vars prognos är förlorad heder och integritet.

GENUSVETENSKAP – (S)taten villar bort koncepterna

Om genus och Genusvetenskap skriver Patrik Engellau i Det Goda Samhället med slutklämmen:

”Hela situationen är naturligtvis snurrig. Om det inte kommit statsunderstöd hade genusvetenskapen troligen förtvinat och upphört på några månader. Även genusforskare behöver pengar till hyran och om universitetet inte betalar lön får de hitta på något annat att göra. Men varför betalar staten för detta slags dyrbara tossigheter? Jag kan inte komma på något annat svar än att staten strävar efter att villa bort koncepterna för oss medelklassare för att vi ska känna oss osäkra på hur tillvaron ser ut och därför inte våga protestera utan snällt fortsätta att betala.”

Att (s)taten villar bort koncepterna är ett led i vilseförandet av oss medborgare runt det totalitära, politiskt-ekonomiska tvånget i vårt land att lämna ifrån oss våra barns fostran. ”Villa bort koncepterna” för oss medborgare, så att vi blir osäkra på om tvånget och övergreppen på några Mänskliga Rättigheter kanske inte är så förfärande som det faktiskt är.

Krister Pettersson

Våra barns offentliga (o)uppfostran

I dagens P1-program om Klimat och Skogsbränder hördes en röst som beklagade sig över bristen på resurser och allmän demontering av samhället: ”…och barnen svär åt varandra och visar inte de vuxna respekt” hörde vi radiolyssnare.

Ja – denna utveckling, som rör våra barn och våra relationer till dem har förändrats, oftast i negativ riktning. Och vi i våra många proteströrelser mot denna följd av (s)vensk ”familjepolitik” är ingalunda ensamma om att ha noterat detta, som radiorösten vittnade om.

Det gäller för oss, att ta fasta på sådana vanliga observationer från ”vanligt folk” och inte tro, att landets politiker- och mediaberoende ”experter” och opinionsbildare skall våga säga sådant och konsekvensen av det, att offentlig (o)uppfostran av våra barn ingalunda är så positivt som propagandan vill tuta i oss.

Krister Pettersson