Att se eländet, men inte våga…

Nicolas Fälth, socionom, verksam inom BUP Göteborg, skriver här om de ständigt ökande psykproblemen hos landets ungdomar. Han är inne på viktiga orsaker till eländet, frånvarande och stressade vårdnadshavare (föräldrar, alltså), alltför stora barngrupper i förskolan, umgänge med skärmar i stället för…

Nicolas Fälth är därmed ytterligare en observatör av eländet, som inte vågar, eller kan riskera, att peka i klartext på de förfärande konsekvenserna av familjepolitikens familjenerbrytning i vårt land.

Föräldratiden och psykhälsan

I dagens SvD är Susanna Popova försiktigt inne på något vi väl känner till, föräldrars reducerade auktoritet, betydelse och lilla tid för sina barn, som en viktig orsak till barns och ungas försämrade psykiska hälsotillstånd.

Vi hoppas, att Popovas försiktiga påpekande kan bana väg för en sent uppvaknande insikt om de förfärande konsekvenserna av den omänskliga, tvingande familjepolitiken i vårt land.

Obekvämt om svensk hantering av barn och unga

Professor Inger Enkvist tar i dagens SvD, på ett försynt sätt, upp behovet av en utvärdering av det oerhörda experimentet som ”familjepolitiken” utgör i vårt land.

Hon gör det bl.a. genom att hänvisa till psykologerna Mikael Schierenbeck och Joni Karlsson och deras bok ”Du nya du fria” (2018). Enkvist skriver ”Boken är faktaredovisande, aktuell och balanserad, fast den behandlar politiskt explosiva ämnen. Det ska dock utfärdas en ”triggervarning”, eftersom psykologerna framför påpekanden som är obekväma för de vuxna i Sverige.”

Sedan nämner Enkvist några av de många skadeverkningar av familjepolitiken som vi så tydligt ser, dålig anknytning, usla relationer, bristande föräldra- och vuxenstöd samt psykiska problem.

Enkvists artikel är ett exempel på vikten av att vi protestanter mot tvingande familjepolitik, med sina övergrepp på flera mänskliga rättigheter, stöttar väletablerade skribenter, som inte lätt kan nonchaleras av politiskt korrekta media i vårt land.

Socialistisk längtan till (dagens) ofrihet!

I dagens SvD-ledare, skriver Claes Arvidsson om socialisternas nuvarande nostalgiska längtan till det förgångna. Han påminner om vad denna längtan till 70-talet har som föremål, genom att citera ur s-programmet Familjen i framtiden:

”Den liberala friheten, som innebär att var och en kämpar för sina intressen utan hänsyn till kollektivet, tar vi bestämt avstånd från. Individens rätt att självständigt utvecklas måste underordnas de intressen som samhället som kollektiv i demokratisk ordning beslutar.”

Arvidsson kunde ha sagt, att när det gäller (s)vensk s k familjepolitik, behöver man inte blicka tillbaka. Vi lever ju fortfarande idag i det socialistiska tvånget och föraktet mot månniskors frihet och mänskliga rättigheter!

Svensk familjepolitik-ligg död i tre år innan du blir upptäckt

”Sunt Förnuft”, har den äntligen plats att skriva om konsekvenserna av svensk ”familjepolitik”, om nerbrytningen av mänskliga relationer för att ersättas av den så kallade ”statsindividualismen” med exemplet att du i den kan ligga död i tre år innan (s)taten upptäcker dig?? 

I texten har man riktigt noterat, att det bara är utländska källor som kritiserar sådan politik. I Sverige är forskare och anställda alldeles för beroende av, ja just staten för att våga säga något kritiskt.

En närmare koll av inlägget avslöjar dock, att webbplatsen inte är knuten till Skattebetalarnas Förening. I denna vågar man tydligen ännu inte vara så uppriktig och klarsynt som i inlägget. 

Barnen och det Stora Experimentet

Småbarn har ingen ordförande, som

för deras talan, skriver Ulla Granqvist här, om det oerhörda experimentet med påtvingad offentlig vård och fostran av landets barn.

17 minuter vuxenkontakt om dan…

https://m.facebook.com/story.php?story_fbid=1449565158534189&id=252747694882614&sfnsn=mo

… också i föreningen för Barns Rätt till Föräldrarnas Tid protesterar vi det mänskliga armodet som tvingats på oss, http://www.barnensratt.se