Bengt Westerberg hycklar i dagens SvD

Förre Fp-ledaren Bengt Westerberg skriver i SvD i dag om vikten av rättvisa bidrag och respekt för Mänskliga Rättigheter enligt Europakonventionen, som ju är svensk lag.

Det svenska systemet för stöd till barnomsorg strider mot principerna om åsikts­frihet och likabehandling. Det utesluter till exempel barnomsorg i hemmet, skriver Bengt Westerberg.

Nä – så skriver så klart inte Westerberg.

Det han skriver om gäller så klart inte svensk familjepolitik eller svenska familjer, som ju ingalunda av Westerberg eller Folkpartiet  behövde skyddas av Europakonventionen mot statens totalitära styrning. Nädå – det som nu skall skyddas enligt Westerberg är rätten till lika bidrag och subventioner – alltså inte för familjer eller barns omsorg – utan för religiösa samfund – och då särskilt det ogudaktiga samfundet Humanisterna;

Det svenska systemet för stöd till tros­samfund strider mot principerna om religions­frihet och likabehandling. Det utesluter till exempel Förbundet Humanisterna, skriver Bengt Westerberg.

Och så skriver han, därför att han och hans parti är de överlägset mest hycklande och principlösa man kan tänka sig och har så varit ända sedan man kallade sig liberaler samtidigt som man stöttade socialisterna i något som är det mest antiliberala man kan tänka sig – svensk så kallad familjepolitik.

SKÄMS Westerberg !

Dr Eberhard om det svenska genus – experimentet.

Dr David Eberhard är en av de få professionella, som har integritet och förmåga nog, att påtala dumheter och negativa konsekvenser i svensk familjepolitik med sina absurda käpphästar för att dölja / försvara de oerhörda övergreppen, våld på mänskliga rättigheter, sund marknadsekonomi och människors frihet som svensk familjepolitik innebär. Här en färsk artikel av honom, om den avskyvärda experimentet med att politiskt försöka avskaffa könsskillnader, indoktrinera barnen på genus-förskolor, kalla barnen för ”hen” mm.   Ja – ni har väl sett, att Barnet inte längre syftas på som Det – utan som HEN !

Min hustru vägrar att vara ett – eller en hen… Tack till dr Eberhard att han skriver det självklara i ett mindre självklart SVT-sammanhang. För övrigt har professor Allan Carlson i USA sedan länge uppmärksammat den avskyvärda, politiska, onaturligheten i sin bok The Swedish Experiment in Family Politics.

Krister Pettersson

Sjuk familjepolitik ger sjuka barn (och vuxna)

Susanne Nyman Furugård (Hållbar Familjepolitik Nu)  har fått en artikel publicerad i GP om bl.a. sambandet mellan den katastrofala psykiska hälsan hos unga (och hos kvinnor) och  den likaledes katastrofala – totalitära – familjepolitiken i vårt land. Utdrag:

Det här borde ge anledning till att fråga sig hur barn mår av att börja i förskola under den period som anses allra mest känslig för uppbrott från den primära anknytningspersonen. Men märkligt nog har ingen av alla dem som larmat om psykisk ohälsa genom åren velat vända på den stenen, familjepolitiken. Inte ens Bris, fastän organisationen själv har konstaterat i sina tidigare rapporter 2008 och 2012 att otrygg anknytning och för lite tid med föräldrarna är vanligt bland de barn och unga som kontaktar Bris angående psykisk ohälsa.  ….

När fokus hamnar enbart på att laga trasiga barn diskuteras inte det självklara som vad små barn behöver för att må bra. Därför hjälper det föga om Bris lyckas göra psykisk ohälsa till en valfråga – organisationens förslag kommer inte att bidra till att bryta ökningen bland unga. Namninsamlingen Power to Parents 2018 vill i stället göra ökad valfrihet i familjepolitiken till en valfråga, för att bland annat förebygga psykisk ohälsa bland unga.

Gun Kessle: ”Kvinnor förvisso bedragna”

Gun Kessle Vi kvinnor är förvisso bedragna.jpgPå internationella kvinnodagen  8 mars finns det särskild anledning att tänka efter, vad som döljs under all skrivande och pratande om JÄMSTÄLLDHET.

”Vi Kvinnor är förvisso bedragna”, skrev Gun Kessle i bilagd artikel – redan för mycket länge sedan. Och många är förvisso lurade, på pengar, livets sanna värden, familjerelationer, barn … med den totalitära ”familjepolitiken” i vårt land.

Human Rights violators frequent in Sweden

In totalitarian Sweden, home-schoolers, who have not already fled the country (some 40 families), are penalised.  This time, the case of the Sandberg family in the Mörbylånga municipality on the Baltic island of Öland is high-lighted here .

Although the recently modified Swedish school-law referred to is now clearly violating some important Human Rights as per the European Convention on Human Rights from 1950, some leading politicians and officials are jumping  high at chasing the concerned families out of their country and/or inflicting impossible penalties on them.  In this case the  Human Rights offending high-ranking officials mentioned are David Idermark and  Jonas Nordström.  In the case of the Himmelstrand family, the leading conservative in Uppsala (M) Cecilia Forss was the eager Human Rights violator, chasing the family out of the country and also inflicting them a penalty of 100 000 SEK. Cecilia Forss has earned eternal reputation for her statement in the case ”the family should be happy that they are allowed to leave the country”.

Had the Nazis come to power in Sweden, they would easily have found a large number of officials and politicians eager to be the willing tools of their horrendous crimes against Humanity as the cases show. See more at http://www.rohus.org.

Vittnesmål om brott mot Mänskliga Rättigheter i Sverige

KinderGulag in Schweden Der Spiegel.jpgMerit Wager, förläggare och fri skribent, lämnar i dagens SvD ett nytt, beklämmande vittnesmål om hur det offentliga Sverige genom sina politiker och deras socialarbetare grovt förgriper sig på Mänskliga Rättigheter och mänskliga värden. Hon beskriver flera fall av hur barn från kristna familjer tvångsomhändertagits och placerats i islamska familjer och tvärtom. Kan man bara tänka sig mera flagranta, genomskamliga metoder att bryta band mellan föräldrar och deras barn. I artikeln skriver Wager.

Problemet har inte uppmärksammats i någon större grad – om ens alls – och kunskapen eller viljan att förstå och uppmärksamma problematiken tycks inte vara utbredd trots att risken är stor att det sker brott mot barns rätt att få behålla sin identitet, sitt språk och sin religion när man placerar barn från kristna hem i muslimska hem och muslimska barn i kristna eller icke-religiösa hem.

I papperstidningen, påstås vid artikeln ”Få, om ens någon , verkar ha velat, eller orkat, föra barnens talan”. 

Men detta påstående – eller förmodan – är inte korrekt. Vi är många, som genom decennier påtalat  den flummiga lagstiftning, som gör det möjligt för socialarbetare att på ibland lösa, ibland som det verkar rent illvilliga grunder av prestige och fördomar, slå sönder familjer och flera människors hela liv. Samma socialarbetare, som står för dessa övergrepp, uppträder sedan i förvaltningsdomstolarna som både målsägare, vittnen och ”experter” varvid utrymmet för en opartisk bedömning minimeras.

För att nämna några namn bland oss, som ”velat och orkat föra barnens talan” kan nämnas hovrättsrådet Brita Sundberg-Weitman (hennes bok Rättsstaten åter!), advokaterna Siv Westerberg, Lennart Hane eller Ruby Harrold Claesson.Vi i Familjekampanjen har varit aktiva i protesterna mot den förfärande familjenerbrytningen – ett resultat var artikeln om Kindergulag i Sverige i tyska der Spiegel (Hermann Orth).  En politiker, som också försökte göra något var Finn Bengtsson (m), som var en fritänkare och inte ville nöja sig med enbart knapptryckarrollen som riksdagsman. Men alla dessa förkämpar för Mänskliga Rättigheter, för barn och utsatta föräldrar, kan också vittna om, hur deras engagemang har setts illa och hur de motarbetas på flera sätt i sina yrkesroller och samhällspositioner, utsatts för smutskastningskampanjer i media etc..

Många fällande domar i Europadomstolen mot Svenska Staten, ”Samhällets styvbarn”, Nordiska kommittén för Mänskliga Rättigheter och andra Internetfora och det faktum, att ett antal tvångsomhändertagna barn kompenserades för svenska statens övergrepp mot dem bör också nämnas i sammanhanget. Det anmärkningsvärda är inte, att ”Få, om ens någon , verkar ha velat, eller orkat, föra barnens talan” – utan att så många har gjort det, men våra politiker / lagstiftare ännu slår dövörat till. Förklaringen måste ligga i de socialistiska fördomarna, att föräldrar är skadliga för sina barn (ja, se s-programmet Familjen i framtiden – en socialistisk familjepolitik), att det är viktigt för det socialistiska Utopia, att familjebanden bryts ner och överförandet av icke önskade värderingar från föräldrar till barn hindras.

För sådana socialistiska mål, begås förfärande övergrepp, förstörelse av människors liv, mänskliga värden och brott mot Mänskliga Rättigheter i vårt land. Till evig skam för nu sittande politiker och lagstiftare, som ännu inte gör något åt eländet!

Krister Pettersson

Åsiktsförföljelsen är inget nytt i Sverige

1986-dn-hoger-om-hoger-mot-familjekampanjen-kopia1986-dn-hoger-om-hoger-kajs-ohlander-forsvarar-familjekampanjenRed. Alice Teoderescu skriver i GP 14/1 om förföljelsen i media mot oliktänkande. Hon nämner DN och Expressen med anledning av Katerina Janouchs uttalande i tjeckisk TV bl. a.

Med anledning av detta goda inlägg i den nu aktuella debatten om åsiktskorridor och jakt på oliktänkande, finns det anledning att påpeka, att denna åsiktsförföljelse ingalunda är något nytt. Åtminstone sedan 70-talet har den varit påtaglig.

Som aktiv motståndare mot den tvingande familjepolitiken i landet – t ex i denna, av Brita Nordström startade Familjekampanjen – har jag själv råkat ut för detta.
Jag bilägger här en kopia av ett utslag av detta – en nedgörande artikelserie i DN 1986 skriven av redaktör Anna-Maria Hagerfors.  I denna beskyller hon Familjekampanjen för att vara en fara för demokratin, ha en skumraskig finansiering, fara med osanningar etc., och parar ihop oss med Europeiska Arbetarpartiet, som tydligen var/är? en odemokratisk organisation.
Själv fick jag nys om, att Hagerfors höll på med artikeln.  Jag skrev då ett personligt hållet brev till henne, i vilket jag talade om vår egen familj och att vi såg oss som offer för familjepolitiken, att vi hade lämnat landet flera gånger för bättre ekonomi och ökad frihet mm.  Jag skrev, att t o m i diktaturer som Franco-Spanien, generalernas Argentina, PRI´s Mexiko och i Saudiarabien, hade vi upplevt större frihet för barn och familj än i Sverige.
Detta noterades inte av Hagerfors, som jag inte hörde av då.  Men märkligt nog kom mitt privata brev till Hagerfors upp i en debattartikel av fp-riksdagsledamoten Ingrid Ronne – Björkqvist.  Hon skrev i sin text, att i Familjekampanjen hade de personer, som förhärligade diktaturerna i Spanien, Argentina, Mexiko och Saudiarabien  ! Detta naturligtvis för att antyda, vilka dårar vi var i Familjekampanjen. Hon upprepade också Hagerfors vanvettiga beskyllningar i DN.
Några, modiga, skribenter kom till vårt försvar – som Kajsa Ohrlander i Folket i Bild – som påtalade, att det handlade om ren åsiktsförföljelse. Notera i hennes artikel, att DN inte ville låta oss komma till tals.
I december samma år, 1986, ordnade en kyrka i Stockholmstrakten en debatt på temat Etik i media. Talare och representant för media skulle vara just Anna-Maria Hagerfors.  Till denna debatt infann vi oss flera familjekampanjare – jag själv, Jan Ola Gustavsson, Katarina Runske-Norén, advokat Lennart Hane, Tuffa Birch-Iensen och Der Spiegel journalisten Hermann Orth – som skrivit artikeln om Kinder-gulag in Schweden (om luddigheterna i LVU som tillåter anmärkningsvärt godtycklighet i omhändertagande av barn – till ex till besvärliga föräldrar). När vi familjekampanjare så bittert påtalade alla insinuationer och falskheter i Hagerfors kampanjartiklar mot Familjekampanjen,  fick vi, publiken om kanske femtio personer, då höra Hagerfors säga, att ”viktigare än att skriva sant är att rida spärr mot högerkrafterna” – och högerkrafterna skulle alltså vara vi, som vill kunna vårda och fostra våra egna barn.
Jag fick senare, av advokat Hane höra, att riksdagsledamoten (fp) Ingrid Ronne – Björkqvist hade en syster som var öppet kommunist. Hane antydde därmed, utan att säga eller på något sätt visa, att också Ronne-Björkqvist och Hagerfors var totalitära socialister som arbetade genom infiltrering i ett borgerligt parti, i en borgerlig tidning etc. och inte drog sig för mycket ojusta metoder för att komma åt sina meningsmotståndare – i en sådan skrämmande “jakt på oliktänkande” som nu så förtjänstfullt påtalas i GP av red. Teoderescu, men som alltså ingalunda är något nytt i vårt land.
Krister Pettersson