Jag är skrämd över utvecklingen

Hej! Tack för dina inlägg !

Jag är skrämd över utvecklingen eller brist på utveckling angående småbarns behov. Det är tabu att ifrågasätta inskolning vid 1 års ålder. Man pratar inte om det någonstans varken på arbetsplatser eller andra ställen. Kvinnans frihet o jämställdhet är det ingen som vågar yttra dig om. Kvinnor låter sig berövas det viktigaste de har. Kvinnor under 40 är hjärntvättade av systemet o av sina jämlikhetstörstande mammor. Så synd! Jag trodde i min enfald att det var ex ekonomin som styrde de unga, men de har nog ingen stor kunskap om utvecklingspsykologi. Det känns som om vi bor i Kina idag, tycker jag. Gör som staten vill så blir du belönad…

Gunilla Stenqvist

Annonser

Motverka barnfördumningen!

Sen har vi det här med barnböcker… Läs förvisso vad du vill själv men se till att läsa bra litteratur för ditt barn. Viktigt! Satsa på klassiker. Finns en anledning till att klassiker är klassiker: de har fungerat i sekler, det är kvalitet och därför håller de än idag.

Läs sagor. Riktiga sagor. Inte Bajsboken (!!) utan Bröderna Grimm, H.C. Andersen, Selma Lagerlöf, John Bauer, Tomtar och troll och mycket mera. Men gå till antikvariat och hitta äldre utgåvor med VACKRA illustrationer. Viktigt!

Barn älskar de här berättelserna och de älskar att titta på vackra bilder. Tänk på vad du utsätter ditt barn för. Var selektiv. Allt är verkligen inte bra, för att säga det minsta…

Andi Hede

Den avskaffade familjen i Sverige

Det är fascinerande att prata med kvinnor i Europa som inte fått någon statlig ideologisk feministisk jämställdhetsfostran och inse att de är så mycket friare än vad vi är. Nej, äktenskap och relationer är inte perfekta här heller men det finns någonstans en grundläggande (traditionell) syn på omhändertagande och på vad en familj ÄR som helt saknas i vårt samhälle där alla enbart är individer utan band till varandra. Man påminns hela tiden om att det är OMHÄNDERTAGANDET (ekonomiskt, känslomässigt, socialt) människor emellan (makar, partners, släktingar, vänner) som saknas på precis alla nivåer i Sverige.

Jag kan inte bli tydligare påmind om detta än när jag möter en bekant i väntan på tåget hem. Min bekanta är ett svenskt typexempel: hon har två små barn på 2 och 4 år, båda makar jobbar heltid. Hon berättar att hon varit sjukskriven för utmattning i tre månader. Att hon ö h lyckades få sjukskrivningen, dvs pengar från Försäkringskassan, var en bedrift. Jag frågar lite försiktigt om hon inte kan gå ner i tid. Det gör jag redan men måste gå upp till heltid snart. Jag skulle nog kanske klara mig på en halvtidsinkomst men jag måste ju tänka på pensionen (!).

Notera här att hon, som så många andra, talar om sig själv som ensam isolerad individ trots att hon är gift och har barn. Det är jag, inte vi. Man undrar var hennes man är i allt det här?! Jo, men han har ju varit en duktig svensk pappa som varit pappaledig exakt enligt statlig instruktion, det har han! Han tjänar bra men vill alltså uppenbarligen inte ta hand om sin fru? Kvinnan han valt att gifta sig med, mamman till hans barn?

Ekonomi och pension är alltså inte ett gemensamt familjeprojekt? Att de är en familj och att detta är viktigt betyder ingenting utan det är ”jag och mina pengar”? En diskussion om det här kanske inte ens funnits på kartan överhuvudtaget? Och/eller så är hon (och kanske även han) fostrad i den statliga försåtliga idén om att man ”aldrig ska vara beroende av en man”, vilket ju för honom faktiskt bara möjliggör, ja institutionaliserar (!), en väldig egoism gentemot sin fru, mamman till hans barn.

Snacka om att vara gift singel.

Jag vet inte. Men jag vet att det viktigaste av allt är att varje individ i alla lägen ”tar ansvar för sin egen försörjning”, som det så fint heter. Till. Varje. Pris.

Fler borde börja fundera på en sak: Exakt vem och vad gynnas av detta system och ideologi?

Inte är det kvinnor, småbarnsmammor eller små barn. Definitivt inte nära relationer. Absolut inte familjen som enhet.

Andi Hede

FÖRSKOLEBARN SKADAS AV PERSONALBYTE – ANKNYTNINGSBRIST

NÅGOT vi påtalat under många år, är den risk för skador på barnens empati, utveckling och hela liv, som bristen på anknytning till några få vuxna, och/eller anknytningar till flera vuxna på förskolan, som bryts, och bryts igen. Detta av ständiga personalbyten, något som blir värre och värre.

Risker och skador av sådant, är tydligen numera så uppenbara i vårt samhälle, att de inte längre kan förnekas, nonchaleras eller förtigas. Så fick i dag både förskoleanställda och psykologer komma till tals i radions P1.

Det är valår.  Låt inte politikerna slippa undan med de nu officiellt formulerade skadorna av bristande, eller brutna, anknytningar.

Swedish non-respect for some Human Rights

Today’s SvD: About Swedish politicians’ non-respect for certain human rights. Dagens SvD: Om svenska politikers obefintliga respekt för vissa Mänskliga Rättigheter.

http://www.e-pages.dk/svenskadagbladet/49671/article/746864/4/1/render/?token=dd2e5371b1907c4bc10316a1bc82f9ab

Psykisk ohälsa. En viktig orsak.

http://www.e-pages.dk/svenskadagbladet/49657/article/741186/6/4/render/?token=1f68ef85f5134ed53f3cc07bcffb2b2f

Tack Inger Enkvist för ännu en bra och viktig artikel i dagens SvD. Den kunde fått än mer uppbackning om också Kanadaforskarna Gabor Mate’ och Gordon Neufeld med bl a boken Våga ta plats i ditt barns liv, hade nämnts.

Om socialdemokratins familjepolitiska förfall.

https://m.facebook.com/story.php?story_fbid=10214438377147506&id=1661274371

Folkhemstalet mm mm i socialdemokratin byggde på familjen, kärnfamiljen, fram till och med Tage Erlander. Här om det totalitära förfallet i ”rörelsen”.