Sydsvenskans propagandistiska Heidi Avellan i farten

20160120 Sydsvenskans Mafalda kopiaSydsvenskan har idag 30/1 en av dessa många, synnerligen ytliga, ounderbygda, hycklande och propagandistiska texter av sin pol. chefred. Heidi Avellan. Titeln i papperstidningen är ”Ja, välfärdsstat klår diamant” och underrubriken: ”Glöm diamanterna. En flickas bästa vän är den nordiska välfärdsmodellen – med den byggs jämställdhet. Och jämställdet ger mer välfärd.”

Som vanligt hyllar Avellan ”Statsindividualismen” och Mänskliga Rättigheter, som hon menar stöder denna Statsindiviualism:

En flickas bästa vän är den nordiska välfärdsstaten. Det är tack vare den Norden har blivit världsbäst på jämställdhet. Men det är också tack vare jämställdheten som Norden har blivit så bra på välfärd – för att också kvinnorna bidrar i arbetsliv och politik.

Tema för den nationella konferensen var hur jämställdhet kan vara en del av lösningen på samhällets utmaningar. Alltså inte hur samhället ska bli mer jämställt, utan hur jämställdhet gör samhället bättre.

En illustration på att Norden har nått långt.

Men visst är det bekymmersamt att en så viktig konferens år 2016 är så enkönad; männen var försvinnande få bland de 750 deltagarna.

En fruntimmersfråga? Nej. Jämställdhet handlar om mänskliga rättigheter för både män och kvinnor – och är en viktig grund för vår demokratiska välfärdsstat

Därmed vill Avellan inbilla sina läsare – som hon fräckt förutsätter är okunniga om innehållet i t ex Europakonventionen av 1950 – att den hyllade Jämställdheten i vårt land, i Norden, skulle stödjas av Mänskliga Rättigheter. Detta trots att Jämställdheten – och Statsindividualismen, i vårt land gör grovt våld på flera, just Mänskliga Rättigheter: Att kunna leva  familjeliv, att inte diskrimineras på grund av sin åsikt, att barn skall fostras enligt föräldrarnas åsikt….. Jodå, det går att göra våld på våra Mänskliga Rättigheter och vår frihet, genom en  lämplig kombination av skatter och subventioner, genom att sätta anständiga lagar och konventioner ur spel genom praktikens läroplaner och gummiparagrafer som ”barns bästa”. Just som har skett i vårt land.

Men det är också tack vare jämställdheten som Norden har blivit så bra på välfärd – för att också kvinnorna bidrar i arbetsliv och politik.

… så bra på välfärd, säger Avellan. När SVT1 just i kväll (30/1) har ett inslag om hur många ungdomar nu går på antidepressiva, när statistiken över ungdomars och kvinnors psykiska problem och självmord blir alltmer förfärande.

Visst är det genant att läsa sådant Avellanskt, ounderbyggt ”önskeflum” samtidigt som vi sedan decennier ser hur relationer, goda värderingar, människors frihet och fysiska och psykiska hälsa bryts ner.

Genant är inte ordet – bättre:  Ett förbannat hyckleri och en journalistisk oanständighet, en socialistisk okänslighet och propagandism, och detta under falsk flagg, Sydsvenskans Oberoende Liberala.  Avellan är en skam för tidningen, för sina kollegor, för ”tredje statsmakten”, för vår demokrati där ”all makt skulle utgå från folket”. Avellan, kryptosocialisten,  hycklarnas drottning är en skam!

—-

Sydsvenskan slutade med sin populäraste tecknade serie ”Blondie” – eftersom man inte ansåg att hemmafrun och cateringföretagaren Blondie var representativ för tidningens Jämställdhetsideal.   Men, helt kan tidningen  inte ta död på det mänskliga. Just i dagens Sydsvenskan visade det mänskliga sig i den tecknade serien Baby Blues – Mafalda. En serie som handlar om Mafaldas slitsamma – men ojämställda – arbete med sina barn och deras hyss:

I DAGENS SYDSVENSKAN SÄGER SERIENS SMÅBARNSMAMMA, när hon sitter med sin lilla baby:

Jag har varit med om varenda rapning, leende, hicka och gnäll den här lilla varelsen åstadkommit.  Och det på bekostnad av mina personliga intressen….. ETT BRA BYTE !

Ett bra byte, tycker mamman.  Fast det är ju icke-indoktrinerade utländska tecknare som ritar henne, som låter henne säga sådant politiskt inkorrekt.  Skall vi tippa, att Avellan och hennes medjamsare på Sydsvenskan tar ära och heder av henne, liksom av andra värdelösa, indolenta ”cup-cakebakande” hemmafruar och låter serien gå samma väg som Blondie ut ur propagandasvenskan.

Krister Pettersson

 

DN publicerar skarp protest mot dagistvånget!

DN publicerar skarp protest mot dagistvånget!

Linda Bjuvgård och Mats Sederholm har fått in in text i DN 27/1 !   Och en särdeles utmärkt sådan.  Texten tar upp kärnfrågan i den politiska styrningen av barnens vård och fostran i syfte att nå en politiskt önskad, socialistisk blåbärsjämställdhetslikhet:  Hur illa far barnen av detta ? Det är ju inte bättre idag än på den usla Barnhemstiden!   Varmt tack och varmt grattis !

Man undrar, om DN har blivit annorlunda, eller insett, att det finns förfärande nackdelar av dagens totalitära tvång, så man låter oss frihetskämpar komma till tals.  Vi, som samma tidning, DN, under åttiotalet försökte ta heder och ära av genom sin medarbetare Anna Maria Hagerfors, som i samarbete med riksdagsledamoten Ingrid Ronne Björkqvist (fp) inte drog sig för att ljuga tidningens läsare fulla i artikelserien ”Den dolda högern”.  Läsaren av denna blogg har kanske sett, att Anna Maria Hagerfors vid ett senare möte i kyrkliga sammanhang om etiken i pressen inför en publik om kanske 40 personer uttalade, att ”viktigare än att skriva sanning är att rida spärr mot högerkrafterna”.   Och högerkrafterna är alltså alla vi föräldrar, som vill kunna vårda och fostra våra barn själva i enlighet med vår rätt och plikt enligt de Mänskliga Rättigheterna (Europakonventionen 1950).

Skribenterna på DN åsikt presenteras av tidningen:  Linda Bjuvgård är skribent, debattör och systemkritiker. Mats Sederholm är krönikor och författare.

Krister Pettersson

Vår synnerligen missriktade (S)tat

PROFESSOR INGER ENKVIST skriver igen – ihärdigt – om de många missförhållandena i vårt land, främst när det gäller den politiska styrningen av våra skolor och våra barns och ungdomars fostran.  I dagens SvD skriver hon klart om den grava missriktningen i den svenska Statens verksamhet.

Om barn och ungar. Och vikten av tvåsamhet.

Den 20 januari – var det på Barnkanalen – ett TV-program om vikten i naturen att båda föräldrarna, ibland på olika sätt, arbetar för ungarnas överlevnad och bästa villkor i livet.  På morgonen den 21 januari  i radioprogrammet Tankar för dagen, talar Pernilla Josefsson om tvåsamheten, om vikten av att inte bara bli till en individ, till en aldrig så effektiv individ i Statsindividualismens ledband. Och dagligen och stundligen överöses vi med eländesrapporter om barn och ungdomar som far illa, som skadar varandra, som inte lär sig vad de ska, med psykiska besvär, om relationer som aldrig byggs upp eller brister, om politiker och deras tjänstemän (staten) som raserar människors liv (ja, som i Bollnäs med ett hänsynslöst tvångsomhändertagande av ett barn- också omnämnt i P1 den 21 januari, ett av många) ….   Mycket, mycket kan skrivas på den förfärande ”Statsindividualismens” konto, den -ism, som bl a Sydsvenskan och de många gravt missbedömande familjenerbrytarna och jämställdhetsfanatikerna  orsakar vårt folk.

Familjekampanjens grundare död

2016 01 21 Brita Nordström död SvDBRITA NORDSTRÖM har avlidit.

I en ålder av 101 år har denna formidabla kvinna lämnat oss, hennes beundrare och efterträdare i proteströrelsen mot svensk totalitär familjepolitik – Familjekampanjen.

Vi enkla efterföljare i hennes spår och verk är djupt tacksamma för hennes insikt i den socialistiska familjepolitikens tvång och elände och för hennes förnämliga förmåga att samla, och klart och kraftfullt formulera vår protest.

Ett av hennes verk, boken ”Familjekampanjen fortsätter” kan enkelt laddas ner från en av de efterföljande proteströrelserna Barnens Rätt´s hemsida  (http://www.barnensratt.se/arkiv.htm#7101-1).

Tack Brita – och evig skam till de socialistiska politiker i alla partier som inte vill inse, vilka oerhörda förbrytelser mot människors natur, frihet och rättigheter de gör sig skyldiga till !familjekampanjen fortsätter Brita Nordström

Den oresonabla -ismen. Statsindividualismen.

Dagens (10/1) Sydsvenskan har på ledarplats en signerat-artikel av Henrik Bredberg med titeln  ”Staten och individen i samma båt”  här.   Artikeln kommenterar filmen The Swedish theory of love , som nu går upp på biograferna. Filmen har enligt Bredberg budskapet, att ensamhet dödar, vilket filmaren Erik Gandini utropar i P1-morgon:

Gandini har ett ärende. Han pekar på blågul ensamhet – världsledande i singelhushåll, andlig nöd och död i isolering. Han vill ersätta oberoendet – som han ser som en olycklig mix av social ingenjörskonst och nyliberalism – med ömsesidigt beroende.

Se beskrivs Gandinis ärende av Bredberg, som menar att detta är alldeles fel, ty nu lyder vi under en -ism, ”som åt alla lycka bär”.  Denna -ism är Statsindividualismen, vilken gör att individen – människan – väljer själv:

Du kan själv med benäget bistånd från en stat som bejakar individens sociala och ekonomiska autonomi, och i sällskap med släkt och vänner – i den omfattning ni själva vill. 

Ja – så skriver Bredberg, och så skriver Sydsvenskan. Ständigt och jämt trummar tidningen in vikten av att själv välja sitt liv, vikten av mänskliga rättigheter, vikten av jämställdhet….  Senast t ex i ledartexten av Heidi Avellan 8/1 där hon igen skriver:   ”Respekt för lagen, för demokrati och mänskliga rättigheter, jämlikhet och jämställdhet, allas lika värde och individens rätt att välja sitt liv”.

Fast – vissa mänskliga rättigheter skall ju bara inte respekteras, artikel 8, artikel 2 i första tilläggsprotkollet m fl i Europakonventionen. Och vissa livsval är ju bara så förkastliga!  Och lika värde gäller ju inte för kristdemokrater och cupcakesbakande hemmafruar -skriver Avellan och Sydsvenskan. Ofta, och tydligt, skamlöst hycklande !

Och denna -ism, denna Statsindividualism, som till alla lycka bär, bättre än gemenskap, tvåsamhet, samhörighet, samarbete …. den har vi sett prov på just nu vid årsskiftet. Prov på vad Staten nu menar är rätt och lagom åt individen. Jo, individen skall fortfarande ha råd med att köpa vissa arbeten inom reparation, om- och tillbyggnad, och städhjälp och så.  Fast inte lika mycket råd efter årsskiftet, nej (50-30) /50 = 40% mindre råd, när avdraget minskar från 50 till 30%. Och matlagning skall vi inte alls ha råd med att köpa – slut med det.

Kan detta statliga årsskiftesändrande tyda på ”en stat som bejakar individens sociala och ekonomiska autonomi, och i sällskap med släkt och vänner – i den omfattning ni själva vill” som Bredberg beskriver -ismen ??    Kunde det inte tänkas, att  det möjligen vore lättare att tala med sina närmaste om vad man kan ha råd med, än med denna Stat – denne Övermodige Beskyddare till (S)torebror, som numera är inne och klampar i det mest ömtåliga av människors och familjers privata liv, i hemmets härd, i relationer mellan föräldrar och barn, med barnens fostran….

Ty – Staten och politiker i kommun och landsting – tar numera hand om våra resurser, våra pengar, till förfärande nivåer – 69% enligt Swedbank får en normalinkomsttagare betala av sin lön, via sin arbetsgivare, via moms, energi- och punktskatter etc. etc. Av 300 000 intjänade kronor, betalar en medelavlönad över 200 000 kronor i öppna och dolda skatter. Fast hon får tillbaka mycket. Om du bara gör som politikerna vill, vill säga. Sätter du dina två barn i politisk fostran på dagis och förskola får du 300 000 kronor tillbaka i subvention. Ja inte bara 30%, eller 50% av kostnaden som för ROT och RUT, nej 95% av dagiskostnaden får du subventionerad – ja egentligen över 100% av barnkostnaden, eftersom mat, leksaker etc. går med på bytet – när du byter dina barns vård och fostran mot något oviktigt bortaarbete, alltså.

Och detta går det inte att resonera om vid köksbordet med någon partner eller tjänstesäljare. Om Staten är partner, är den inte resonabel. Och inte heller fair – inte rättvis. Staten är alldeles för stor och övermäktig och okänslig för människors olikheter och önskningar.  Bredberg skriver i dagens Sydsvenskan:  ”Staten och individen sitter i samma båt. Sant. Det innebär, trots allt, en rätt behaglig roddtur”.  Ja, kanske för Bredberg, Avellan och andra anpasslingar kan detta vara sant.  För oss andra är det, som om nån satt Fan själv i vår lilla hemmabåt –  och ingalunda till vår båtnad!

Margot Wall(s)tröms hemmablindhet

Utrikesminister Margot Wallström skriver i Sydsvenskan 10/12 om att “Regeringen utökar arbetet för mänskliga rättigheter världen över”. “Regeringen skall under 2016 lämna en skrivelse om mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer till riksdagen. Skrivelsen blir vår kompass – den anger regeringens prioriteringar och synliggör våra verktyg” skriver hon.
Detta låter väl bra – fast inte trovärdigt, som det ser ut på hemmaplan.
Ty bland de Mänskliga Rättigheterna enligt Europakonventionen från 1950 finns flera, som grovt förtrampas i Wallströms eget – vårt – land. Nämligen de, som skulle skydda människor från statens övergrepp på familjen, dess funktion och relationerna föräldrar-barn.
Dessa mänskliga rättigheter är främst Artikel 8 – Rätt till skydd för privat- och familjeliv, Artikel 14 – Förbud mot diskriminering och Artikel 2 i första tilläggsprotokollet – Rätt till undervisning.
“Var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv” säger artikel 8. Den som följt diskussionen rörande föräldradagar och pappamånader undrar kanske, varför inte medborgarnas “köksbordsbeslut“ omfattas av någon sådan rätt till skydd mot politikers intrång. För att inte tala om politikers förakt för försörjningsbördan, när man gör skatteuttag på mer än två av tre inarbetade kronor på vanliga inkomster enligt Swedbank. Eller den politiska utpressningen i att familjer får tillbaka en av de tre kronorna i subventioner, men bara om man gör som utpressarna vill – lämnar sina barn till deras fostran. Annars blir det ett “liv i misär”, som professor Bo Södersten skrev i Sydsvenskan november 1996. Och detta på grund av föräldrarnas åsikt, som borde vara skyddad av artikel 14, förbudet mot staters diskriminering av medborgare på grund av “politisk eller annan åskådning“.
Som om inte ekonomisk utpressning och diskriminering på grund av “avvikande“ åskådning räcker för att komma över våra barn och deras fostran, har politikerna i den nya skollagen rent av kriminaliserat föräldrar, som själva fostrar och undervisar sina barn – erfarenhetsmässigt med utmärkt resultat. Detta trots artikel 2 ovan: “Vid utövandet av den verksamhet som staten kan ta på sig i fråga om utbildning och undervisning skall staten respektera föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina barn sådan utbildning och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse“.
“Rättsstatens principer” vill Wallström föra ut som kompass för världen. Men på hemmaplan råder fortfarande Lidbommeriets principlöshet och gummiparagrafer. “Barnets bästa” är en sådan gummi-oprincip som politiker och deras socialtjänster tar till, för att slippa rätta sig efter domar mot svenska staten för brott mot mänskliga rättigheter i t ex tvångsomhändertagandefall. När förtvivlade föräldrar, efter många års rättslig kamp i Sverige, i Europakommissionen och -domstolen tilldöms rätten att återfå sina barn, nekas dem detta av prestigefyllda svenska politiker och socialtjänster med hänvisning till att det, efter många år, inte längre är till “Barnets bästa”. Fallen Aminoff, Widén, Olsson, Domenic Johansson … är många. Så många, att Wallströms budskap till Lunds studenter och till Världen om (s)vensk kompassriktning på området Mänskliga Rättigheter och Rättsstatsprinciper framstår som patetiskt.
Krister Pettersson