About

Familjekampanjen har sin grund i den väldiga proteströrelse mot en styrande, totalitär familjepolitik i Sverige som leddes av Brita Nordström. Kampanjen samlade närmare 100 000 namn i protest, varav tidigare ca 70 000 hade presenterats för regeringen.

Olof Palme talade föraktfullt om denna proteströrelse: ”vem minns inte den s k hemmafrukampanjen”.

Tillsammans med flera andra proteströrelser i landet och med stöd i de Mänskliga fri- och rättigheterna, arbetar Familjekampanjen envist MOT politiskt styrning av våra barns vård och fostran, samt FÖR lika fördelning av subventionerna till alla barn.

ENGLISH
The Swedish Family Campaign Foundation has its root in the immense protest movement against the new steering, totalitarian, family policy introduced by the Social Democrats around 1970 without an expressed support from the people. The British sociologist Patrica Morgan writes that the radical new family policy was ”couped” into Swedish socialis politics by the Social Democratic Women´s organization.
This policy calls for an additional 4-6% of the income from all citizens, which are taxed as if they were all rich bachelors.
However, support for childcare is only granted those parents, who give up the care and thus education of their small kids to the politically paid for official daycare institutions leaving parents who care for their own children in misery, without right to any social support whatever.
This policy is clearly in grave conflict with a number of articles in the conventions on Human Rights.
The Swedish Family Campain Foundations works FOR equal support of all children and AGAINST political steering of the care and education of our children.

Inledningsanförande av Stiftelsen FAMILJEKAMPANJENS ordförande Fru Katarina Runske – Norén, vid PK-möte 5 december 1988

Hålla rent vid egen dörr

Utländska kollegor och andra kommenterar svenska journalisters bevakning av Sverige. Är vi hemmablinda eller fega? Eller är vi helt enkelt ”välanpassade”?
I debatten deltog: Lars Lönnback (pressekreterare UD), Fransesco Alonzo (Correre della Sera), Hemann Orth (Der Spiegel), Katarina Runske (Stiftelsen Familjekampanjen), Olof Kleberg (ledarskribent DN).

ANFÖRANDE
Mitt namn ar Katarina Runske och jag bor enligt Dagens Nyheter i en smakfullt möblerad villa i Djursholm, med utsikt over Framnäsviken. Tyvärr insåg jag inte betydelsen av postadressen nar journalisten besökte oss. Då hade jag hänvisat till familjepolitikens grundare tillika Nobelpristagaren Alva Myrdal, som bor lite längre nar på samma gata i en smakfullt möblerad bostad med samma utsikt som den jag avnjuter. Att den Myrdalska postadressen är Djursholm talas inte om vare sig i tidningar eller TV.

FAMILJEKAMPANJEN har funnits i snart 15 år och jag har varit dess ordförande i 5. Vi ar partipolitiskt och religiöst obundna och ar ingen medlemsorganisation. Under dessa 5 ar har vi på alla satt försökt få upp familjepolitik till debatt. Så det är litet ironiskt, att efter alla dessa års arbete stå inför alla Er journalister idag.

Vi kan klart konstatera att Ni alla måste ha rymliga papperskorgar, eller har Ni containers? För inom ramen för vår organisation har vi massor med synnerligen goda skribenter, som inte släppts fram i pressen. Vi trodde att det fanns tryckfrihet i Sverige, men vi misstog oss. Tryckfriheten ar helt beroende av ansvarig redaktörs inställning och bakgrund. Den fria pressen finns inte i vårt land. Journalistik har inget värde i sig. Men FAMILJEKAMPANJEN kan påvisa de mekanismer, som gör att läsarna helt manipuleras av massmedia. I takt med att högen av refuserade artiklar vaxer ställer man frågan:

– Vilket stoff väljer journalisterna att ta fram? Vems värderingar utgår man ifrån? Tar man fram vad läsarna vill läsa eller sätter man sina egna politiska värderingar i främsta rummet?

Vi har också ställt oss frågan om alla vi inom FAMILJEKAMPANJEN skriver uselt, for långt, för ilsket osv.? Då och då stämmer naturligtvis detta, men inte alltid och för alla. Man blir arg och besviken nar en artikel kommer i retur, därför att debatten sägs vara slut och så kommer ett inlägg till, en vecka senare. Orsaker som att ”vi tillför inte debatten något nytt”, ”allt har redan sagts”, ”brist på utrymme” är några av de vanligaste svaren av tidningsredaktörerna. Man har tom. förnekat oss rätten att besvara påhopp, trots att det i etiska pressregler står att man alltid har rätt till genmäle. Sa har vi naturligtvis ställt frågan om detta bara händer med dem som skriver i FAMILJEKAMPANJENS namn? Men det gäller ALLA, som skriver och vill bevara svensk demokrati och kämpa for en fungerande familjepolitik. Nar man inte släpper fram kritiska artiklar i pressen är det i sig ett allvarligt hot om vart landet är på väg.

FAMILJEKAMPANJEN har kritiserat och kritiserar den nuvarande familjepolitiken. Vi har inte ensidigt inriktat oss på tvångsomhändertagande av barn. Det är bara en del, ett bevis för hur familjepolitiken slår i praktiken. Skilsmässor, aborter, självmord, vandalisering är andra bevis för att något gatt fel i välfärdslandet.

De utländska artiklarna har inte de heller varit enbart fokuserade runt tvångsomhändertagande av barn. I der Spiegels andra nummer, där Herr Palme fått besvara diverse frågor, talades enbart om familjepolitik som den övergripande faktorn där framför allt ekonomin var styrmedel.

Svensk press har föredragit att enbart ta upp sensationen och de skriver bara om omhändertagande av barn. Man har också lyckats vinkla debatten i många tidningar och även i TV:s nyhetsprogram. Självklart vill INGEN att barn ska misshandlas eller fara illa och det är inte alls förvånande, att alla regeringspartier står eniga om att misshandlade barn skall tas om hand. Men ingen i ansvarig ställning har ens nämnt ordet familjepolitik i sammanhanget. Det visar sig dessutom att fel barn tas om hand dvs. att barn till missbrukare sällan får den vård de behöver och att barn till skötsamma föräldrar tagits för vård.

Synnerligen allvarliga övergrepp har inträffat i familjer utan problem.

Trots detta går Herr Palme till hårt angrepp mot utländska pressen i första hand och säger att journalisterna ljuger och att de får stöd av extrema högerkrafter i Sverige.

Presskonferenserna på UD var det bästa som kunde hänt oss. De tidningar som inte uppmärksammat vad som pågår i vart land, kände sig föranlåtna att skicka hem artiklar i mängder. Från ledande håll säger man att det inte skrivits så mycket i utlandet. Det får vi väl se nar UD:s pressöversikt kommer med tiden.

Effekten av denna konferens var att FAMILJEKAMPANJEN plötsligt stod i rampljuset. Vi hade under lång tid försökt forcera svenska massmedia och blivit bemötta med tystnad. Nu placerades vi på ”kartan”. Raskt plockades proffstyckare fram ur skåpen (och mot betalning) och utan vidare spisning anklagades vi av Eva Moberg, Marit Paulsen, Grönvall i Aftonbladet, Herr Palme, Stadsrådet Sigurdson, Henrik Åkerman for att vara reaktionära.

Minst av allt ska man beteckna oss som extrema, reaktionära högerkrafter, eftersom det är dom som idag utnyttjar den kollektiva barnomsorgen, som vi hemarbetande och eninkomsttagare subventionerar. Många ensamstående har p.g.a. landets s.k. familjepolitik ingen chans att vara hemma hos sina barn trots att de vill det. Att vara hemarbetande ar att tillhöra samhällets paria. En utveckling man tydligen kämpat for sedan Alva Myrdal skrev att:

»Det finns inom det husliga arbetet både som husmor och såsom tjänare – fortfarande möjligheter för klena, imbecilla, indolenta och ambitionslösa eller i övrigt mindre väl utrustade individer att stanna kvar och dra sig fram.» Alva och Gunnar Myrdal (ur Kris i befolkningsfrågan, Alva och Gunnar Myrdal)

Familjepolitik får inte tas upp till debatt ur hemarbetandes synvinkel – då läggs locket på.

Nar vi fick ta del av ett flagrant övergrepp av omhändertagande av barn bad vi Anna Wahlgren sammanställa en redogörelse för hela fallet. Denna erbjöds DN, SvD, Expressen, men publicerades förmodligen av misstag i Aftonbladet. FAMILJEKAMPANJEN bifogade en ekonomisk sammanställning för existensminimum, som dock refuserades. Vi ville redan då peka på bidragande orsaker till att barn kommer på mellanhand i välfärds-Sverige. Detta var upptakten till den utländska pressens växande intresse. Vi sände hela fallet till alla stora tidningar, TV, radio, och bifogade kopior från vad som så hade publicerats i utländsk press. De flesta har inte ens besvarat våra brev, än mindre returnerat materialet. Utländska tidningar fick i stort sett samma information ..

Via F. Alonzo kom italienska TV till Sverige och gjorde ett entimmes program. DPA skrev en artikel som publicerades i de flesta tyska eller tyskspråkiga tidningar under våren, NDR-Hamburg gjorde ett radioprogram mm, mm. Efter UD:s information ringde man från Paris, London och från Canadian broadcasting corp. Intresset är stort.

For att vara rättvis har dock hemarbetandes situation diskuterats i SvD på Brännpunkt våren –82.
Där fick följande skribenter komma till tals:

Birgitta Swedenborg – nationalekonom vid Industrins utredningsinstitut
Ingemar Lindberg – chef för LO:s näringspolitiska enhet,
Eva Kanger – elektromontör på ASEA
Eva Asp – utredningssekreterare på handelstjänstemannaförbundet
Rigmor Mjörnell-Ellemark – ombudsman för svenska facklärarförbundet
Anita Pettersson – handläggare av jämställdhetsfrågor och familjepolitik inom TCO Charlotte Cedersköld – moderat landstingsledamot
Ingegerd Troedsson -vice talman och moderat riksdagsledamot.

Alltså en representativ skara yrkesarbetande.

Men tillåt mig betvivla deras erfarenheter nar det gäller den praktiska, ekonomiska och humanitära omsorgen i dagens samhälle. Hemarbetande tillåts inte att få yttra sig, trots de ca 50 inlägg vi känner till.

Är inte detta en diskriminering av dem, som påtar sig det stora, nödvändiga ansvaret for att fostra kommande generation?

Har livet mist sin självklarhet for pressens folk och blivit en politiskt styrd upplagestrid?
Min slutreplik blir ett citat från ett brev daterat den 4 dec -83 från Långedrag:

”Det finns kanske journalister som inte varit vakna nog att följa turerna. Vanligt folk tycker den utländska pressens insats är det bästa som hänt. Vår tacksamhet är enorm! Folk har tack vare senaste tidens händelser börjat prata ÖPPET, det är som om vi fått extra kraft. ”

Stiftelsen FAMILJEKAMPANJEN Linnegatan 34
114 47 Stockholm Telefon: 08/60 12 39 755 30 41

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s