Category Archives: totalitär familjepolitik

Den överstarka staten 

Krister Thelin skriver i dagens SvD, 5/11, utgående från en “rapport” från Arena Idé, författad av fackföreningsjuristen Oskar Taxén. Denne ondgör sig i rapporten över att ”juridifieringen” – domstolar – står emot de socialistiska strävandena efter en mäktig stat på de enskilda medborgarnas bekostnad. Ondgör sig över, att det fortfarande finns vissa maktdelningsprinciper kvar, trots regeringsformen från 1974 med “all makt” från folket (d v s en folkmajoritets representanter). Särskilt illa är EU-medlemskapet och att Europakonventionens Mänskliga Rättigheter (EKMR) från 1950 därmed blev svensk lag 1995 (till slut, efter mycket socialistiskt motstånd).

Socialdemokratin såg – och ser fortfarande som “rapporten” visar- med misstro på jurister (Palme: ”de är inte vårt folk” eller om Europadomstolen som “Petréns lekstuga”). 

Olustig för socialisterna, minst sagt, särskilt när den fällde Sverige – svenska staten – på en rad områden under 1980-talet.

Det är mycket fagert tal i vårt land om vikten av “mänskliga rättigheter”, men okunnigheten om, eller nonchalansen mot, rättighetskatalogen i EKMR är monumental. Också utanför de formellt socialistiska leden. De övergrepp på de flesta människors rättigheter i Sverige sker tveklöst när det gäller föräldrar och barn – familjer – i vårt land. Detta genom att “familjen” som samhällets grundsten och juridiskt begrepp är avskaffat, att en förälder inte anses ha mera rätt till sina barn än vilken vårdnadshavare som helst. Och den svenska socialistiska staten har genom de många målen mot svenska staten i “Petréns lekstuga” – Europadomstolen – lärt sig att förvilla domstolens ledamöter om det verkliga tillståndet i vårt land. Jag tänker t ex på fallet Kullman-Andersson, där makarna med sina barn inte nådde upp till en ekonomiskt existensminiminivå och hade nekats hjälp från stat och kommun. Detta på grund av att makan arbetade med de egna barnens vård och fostran, inte med andras, t ex som dagisanställd. 

Den arbetande makens inkomst räckte alltså inte att försörja familjen, när skatten var betald. Och man fick inget stöd, och ingen del av barnomsorgssuventioner, VAB etc. 

Familjen sökte rättelse och utdömda sina möjligheter i Sverige, varefter fallet gick till Europadomstolen, där svenska statens jurister lyckades få domarna att avslå makarnas klagan mot svenska staten. 

“Man får inte vara hemmafru på skattebetalarnas bekostnad”, löd domen i princip, och skattebetalarnas förening skrev, att nu var hemmafrun satt i skamvrån som “arbetsvägrare”.

Men, makens inkomst hade mycket väl räckt till, att försörja familjen. Fast efter en mycket hög skatt, utan hänsyn till försörjningsbördan, gick det ju inte. Stat och kommun hade tagit pengarna – och klart sagt ifrån, att ni får tillbaka dem bara om ni gör som vi vill: Lämna ifrån er era barns vård och fostran till oss! 

Övergreppen mot flera rättigheter i EKMR är många – skyddet för familjen och familjelivet, skydd mot diskriminering på grund av åsikt, föräldrarätten – att välja barnens fostran efter egen övertygelse etc, för att inte tala om föraktet för subsidiaritetsprinciper och sund marknadsekonomi. 

Så, trots att socialisterna anser att det finns en besvärlig “juridifiering” emot deras strävan mot det helt socialistiska Utopia, så lyckas man ändå – med ett förfärande resultat för oss, som kan överblicka en utveckling från 70-talet. Och detta genom att ta ifrån oss våra pengar – ja, en normalinkomsttagare betalar 69% i skatt enligt Swedbank – 32% till kommun o landsting, 31,4% via arbetsgivaren, moms, energi, punkt… alla möjliga skatter, öppna eller dolda. Genom att ta ifrån oss 2 av 3 intjänade kronor – och stenhårt deklarera, att ni kan få tillbaka dem – bara ni gör som vi vill. 

Och detta med Rättigheter och Europakonventionen, det kollrar vi bort – vi socialister i alla partier. Genom statens jurister, genom förvillande propaganda: Mänskliga rättigheter, det är sådant man inte har i långtbortistan. Genom Nyspråk – Jämlikhet, Genus uber alles, hen och queer ska man va, de e bra, det är bra – passa dig om du sticker ut. Och märkligt nog är det den gamla mansnormen som gör kvinnan jämlik i socialisternas ögon, det vill säga arbeta, och arbeta alltid, fast inte med dina egna barn och ditt eget hem – utan med andras.

Så, trots att det finns litet maktdelning kvar – som fackföreningsjuristen Taxén och andra socialister ogillar – så fixar man sin Statsfenimism och sitt Utopia genom annan, långt större och påtagligare makt: ta ifrån medborgarna det allra mesta av resultaten av deras arbete – 69% av bortaarbetet och över 100% om det är hemarbete.

Domaren och den borgerliga statssekreteraren Krister Thelin är hedervärd för sin viktiga artikeln i dagens SvD – men han är alldeles för ensam och ryter som en mus. Tyvärr !

http://www.e-pages.dk/svenskadagbladet/49429/article/650964/4/1/render/?token=1e9cec7dd5dab51e7c5f9e5f2fd187c0

Annonser

Leading politicians have no children of their own.

An interesting observation!

One noteworthy reality about Europe’s current political leadership is summarised here by Phil Lawler:

•  Macron, the newly elected French president, has no children.
•  German chancellor Angela  Merkel has no children.
•  British prime minister Theresa May has no children.
•  Italian prime minister Paolo Gentiloni has no children.
•  Holland’s Mark Rutte,
•  Sweden’s Stefan Löfven,
•  Luxembourg’s Xavier Bettel,
•  Scotland’s Nicola Sturgeon—all have no children.
•  Jean-Claude Juncker, president of the European Commission, has no children.

So a grossly disproportionate number of the people making decisions about Europe’s future have no direct personal stake in that future.

QED (quod erat demonstrandum)

Självmord o psyksjuka. Var det bättre förr-innan ”familjepolitiken”?

Tidningarna har artiklar och tabeller och media talar om det höga antalet självmord – 30 i veckan – i vårt land. De höga kostnaderna för sjukskrivningar.  De många psyksjuka och alltför stressade människorna…

I dag, 25 april 2017, ringer en dam till Ring P1 – radioprogrammet, där folk får tycka till. Hon säger, att dagens norm med att båda (makarna, partnerna, samborna …) jobbar åtta timmar, hämtar barn och kommer hem till ett oordnat hem och väntande hemarbete blir för mycket för många. Man orkar inte med …. säger hon.

”Tycker du att det var bättre förr”, frågar den politiskt korrekte programledaren. Och den inringande damen, som väl lärt sig vad man får och inte får säga i Sverige, säger:  ”Nej” och fortsätter ”men det finns en gräns för vad människor orkar med”.

Vi, som kan överblicka en utveckling i vårt land sedan 1950-talet, kan dock konstatera och vittna om, att då – på 50-talet, kunde en arbetare försörja en familj på åtta timmars arbete. Många arbetare var glada, och stolta, över att väl kunna klara detta, utan att makan måste bidra med bortaarbete. Utan att makarna måste lämna och hämta barn, se barnen bli stressade (överstimulerade), högljudda, olydiga, aktivitetsberoende, stökiga i skolan… och känna hur familjebanden försvagas.

Då, innan den tvingande familjepolitiken föstes på oss – på ett kuppartat sätt enligt brittiska forskaren Patricia Morgan – var det inte tal om stress, ”gå in i väggen”, alla psyksjuka … Näminsann.  Men man får ju inte säga att det var bättre förr. Inte ens i Ring P1.

Dr Eberhard om det svenska genus – experimentet.

Dr David Eberhard är en av de få professionella, som har integritet och förmåga nog, att påtala dumheter och negativa konsekvenser i svensk familjepolitik med sina absurda käpphästar för att dölja / försvara de oerhörda övergreppen, våld på mänskliga rättigheter, sund marknadsekonomi och människors frihet som svensk familjepolitik innebär. Här en färsk artikel av honom, om den avskyvärda experimentet med att politiskt försöka avskaffa könsskillnader, indoktrinera barnen på genus-förskolor, kalla barnen för ”hen” mm.   Ja – ni har väl sett, att Barnet inte längre syftas på som Det – utan som HEN !

Min hustru vägrar att vara ett – eller en hen… Tack till dr Eberhard att han skriver det självklara i ett mindre självklart SVT-sammanhang. För övrigt har professor Allan Carlson i USA sedan länge uppmärksammat den avskyvärda, politiska, onaturligheten i sin bok The Swedish Experiment in Family Politics.

Krister Pettersson

Human Rights violators frequent in Sweden

In totalitarian Sweden, home-schoolers, who have not already fled the country (some 40 families), are penalised.  This time, the case of the Sandberg family in the Mörbylånga municipality on the Baltic island of Öland is high-lighted here .

Although the recently modified Swedish school-law referred to is now clearly violating some important Human Rights as per the European Convention on Human Rights from 1950, some leading politicians and officials are jumping  high at chasing the concerned families out of their country and/or inflicting impossible penalties on them.  In this case the  Human Rights offending high-ranking officials mentioned are David Idermark and  Jonas Nordström.  In the case of the Himmelstrand family, the leading conservative in Uppsala (M) Cecilia Forss was the eager Human Rights violator, chasing the family out of the country and also inflicting them a penalty of 100 000 SEK. Cecilia Forss has earned eternal reputation for her statement in the case ”the family should be happy that they are allowed to leave the country”.

Had the Nazis come to power in Sweden, they would easily have found a large number of officials and politicians eager to be the willing tools of their horrendous crimes against Humanity as the cases show. See more at http://www.rohus.org.

Democratic socialism just as bad as totalitarian socialism !

Mauricio Rojas, den chilenske kommunisten, som i Sverige blev övertygad antisocialist, skriver om detta i SvD . Rubriken på hans text är ”

Socialismen en välmenande men oacceptabel kränkning

och han utvecklar detta:

En återkommande fråga var varför jag inte anammade den socialdemokratiska socialismen i det land, Sverige, som var dess främsta modell. Mitt svar var att även om avståndet mellan den demokratiska och den totalitära socialismen är milsvid, finns det ändå ett gemensamt anspråk på att härska över individerna som blev mig djupt motbjudande.

Och detta kan alla vi svenskar intyga – trots att socialismen i vårt kallar sig demokratisk, skyr den inga medel, ingen mänskliga rättigheter i sin strävan att göra oss medborgare och människor till lika, jämlika, blåbärslika modellmänniskor – till oerhörd olycka för alla oss, som har egna åsikter, svårt att anpassa oss, svårt att acceptera, hur negativa konsekvenserna av också den demokratiska socialismens tvång och förtryck att göra om oss alla till önskvärda Utopister.

Heder år Mauricio Rojas, som världen runt öppet erkänner hur gravt fel han och hans ungdomskamrater hade i sin kamp för socialismen !

ENGLISH

Chilean – Swedish member of parliament and university teacher and writer travels world-wide talking about his grave error as a young person to fight in favour of socialism in Chile.  Once in Sweden, he has turned more and more antisocialistic, now openly declaring that ”democratic” socialism is just as bas as totalitarian socialism in its ambition to convert citizens, human beings, by force – in Sweden by an economic-political force, making it quite impossible to resist the socialisation of our families, forcing us to put our kids in public, state-run ”pre-schools” (creches) and all adults into the paid work-force.

Heidi Avellans ”kryptosocialism” i Sydsvenskan i dagSYD

Sydsvenskans ledare i dag 3 oktober, handlar om barn. Titeln är:

Världen kan bättre. Sätt barnen i fokus varje dag

Texten handlar om utsatta barn, barnarbete, krig o elände och FN´s barnkonvention.  Det intressanta för oss familjeförsvarare, är Sydsvenskans – Heidi Avellans – insmugna = kryptosocialistiska,  allt annat än liberala och mäniskorättsliga, texter om barns ställning i förhållande till föräldrar och samhälle:

196 länder har skrivit under FN:s barnkonvention. De har skrivit under på att barn är individer med egna rättigheter, inte föräldrars eller andra vuxnas ägodelar.

Slutklämmen lyder:

Alla barn är allas barn. De kloka orden får inte vara en till intet förpliktigande fras.

Att skriva om barn som föräldrars ägodelar är ett sätt, att desavouera föräldraansvaret, som något avskyvärt … och ingalunda vad FN´s barnkonvention menar, lika litet som att Alla barn är allas barn – d v s att föräldrar inte är närmare sina barn än vem som helst och är helt utbytbara – t ex mot Allas företrädare, politikerna och deras tjänstemän.

Att hårdra barnkonventionen som Avellan gör här, att inte låtsas om Europakonventionens Mänskliga Rättigheter, är att desinformera läsarna, att på ett lömskt sätt propagera för Marxismens iver att bryta ner familjen och dess överförande av värderingar från föräldrar till barn till förmån för idén om Statsindividualismen – barns och vuxnas frihet från mänskliga band och relationer till förmån mot ett beroende av Staten – av Storebror.   Den avellansk kryptosocialismen vi här ser igen är en skam för en tidning som kallar sig liberal.

Krister Pettersson