Category Archives: totalitär familjepolitik

Förskolelärare-Barnen far illa: Ohälsa och skolproblem! 

I radions Ring P1 – program den 30 januari 2018, får vi höra Annika Öhlund i Avesta ta upp de svåra skolproblemen. Något som politikerna vill lösa med mera resurser, mera pengar till skolan. Annika säger bestämt, med 40 års erfarenhet av daghems- förskoleverksamhet, att skolproblemen grundlagts mycket tidigare. Barnen formas av gäller empati, hänsyn, respekt och ansvar i förskolan, något som numera brister allvarligt. Detta främst på grund av att mindre, fasta barngrupper ofta har ersatts med större sådana, med olika personal på förmiddagen och eftermiddagen, folk som kommer och går, man lär inte känna barnen, och barnen inte de vuxna och inte varandra. Springer bara runt. Ingen trygghet. Anknytningen försvåras. Får inte lära sig något.  Där är grunden till de allvarliga skolproblement, säger Annika ca 11 minuter in i programmet (se SR-play, Ring P1 30/1).

Senare i programmet (26 min) ringer Sandra Ek från Nyköping. Också med lång (10 år) erfarenhet från förskolan. Hänger på Annikas inlägg tidigare. Sandra tar upp de höga ohälsotalen i vårt land. Hon nämner de många barn som far illa i förskolan som hon sett. Hon och hennes man försöker därför klara sig utan att lämna barnen till andras vård och fostran. Det går om man drar in på onödiga kostnader, om man kan jobba växelvis eller på annat sätt överleva ekonomiskt. Vi är allvarligt indoktrinerade i att förskolan skulle vara så bra får våra barn, säger Sandra. Försök undvik den.

Lyssna, politiker! Förneka inte sambandet. Inse eländet med nerbrytningen av familjer och mindre, täta gruppen och de allvarliga konskvenser av detta, som nu ingen kan blunda för i vårt land.

Annonser

   Förskola. En skam är vad det är! ”

Inlägg från Förskoleupprorets FB-sida:

Vårdnadshavare berättar om ett #pressatläge

Det här gjorde oss så …… arga när vi läste! En mamma berättar här om sina våndor och vi… vet inte… vi blir förtvivlade.

Vårdnadshavare ska kunna skola in sina barn i trygg förvissning om att barnen har det bra och får en genomtänkt verksamhet. HUR? kan Kumla göra såhär?:

”Jag är mamma till ett barn på 19 månader och arbetar även inom förskolan, som socialpedagog. Med  erfarenhet av och vetskapen om att förskolan, tack vare outbildad personal, personalbrist, vikariebrist,  platsbrist, gruppstorlek, materialbrist, stressnivå, ljudnivå mm, är en påfrestande och ibland alldeles för tuff miljö för ett litet barn, har min partner och jag valt att ha vårt barn hemma fram tills nu. Planen var att skola in vårt barn nu i januari. Vi har stått i kö i vår kommun i 9 månader- en tidsperiod man kan tycka är tillräckligt lång för att kommunen ska kunna upptäcka i tid om det finns plats för vårt barn eller ej och organisera och informera därefter.  I december fick vi besked om placering, tre veckor innan önskat startdatum, vilket innebär att kommunen bröt mot sin skyldighet att meddela senast 4 veckor innan önskat startdatum. Den placering vi fick var på en nyöppnad avdelning på en förskola vi aldrig hade hört om. Först när vi åkte dit fick vi veta från förskolans personal att den ””nya avdelningen”” egentligen var en krislösning där 14 barn ska placeras i den befintliga förskolans personalrum. Det fanns inget material och endast en rekryterad personal. Inget skötrum, det enda som finns ska delas av 3 småbarnsavdelningar. Inget kapprum, barnen får dela med 5-åringarna och får en halv plats var. Ingen matplats, 5- åringarna får halvera sin lunchtid så att småbarnen ska hinna äta efter dem. Ingen visste var barnen skulle sova. Detta var i mitten på december, och här ska alltså 14 barn skolas in med start 8 januari. Kräver inte mycket reflektion för att förstå att här snackar vi inte pedagogisk verksamhet, här snackar vi förvaring under mycket otrygga förhållanden där man inte ens vet hur barnens grundläggande behov som sömn och mat ska täckas. På frågan om hur befintlig personal upplevde situationen fick vi till svar att ”” det är bara att gilla läget””. Fy fasen för ””världens bästa förskola””. En skam är vad det är! ”

Föräldradagar- inte barndagar 

Dagens SvD påpekar, att barnets perspektiv är helt borta nu.  Och aldrig har det varit viktigt annat än i propagandan!

http://www.e-pages.dk/svenskadagbladet/49474/article/669845/2/1/render/?token=92efe12b00f708371e0b290cb07a5c03

Den överstarka staten 

Krister Thelin skriver i dagens SvD, 5/11, utgående från en “rapport” från Arena Idé, författad av fackföreningsjuristen Oskar Taxén. Denne ondgör sig i rapporten över att ”juridifieringen” – domstolar – står emot de socialistiska strävandena efter en mäktig stat på de enskilda medborgarnas bekostnad. Ondgör sig över, att det fortfarande finns vissa maktdelningsprinciper kvar, trots regeringsformen från 1974 med “all makt” från folket (d v s en folkmajoritets representanter). Särskilt illa är EU-medlemskapet och att Europakonventionens Mänskliga Rättigheter (EKMR) från 1950 därmed blev svensk lag 1995 (till slut, efter mycket socialistiskt motstånd).

Socialdemokratin såg – och ser fortfarande som “rapporten” visar- med misstro på jurister (Palme: ”de är inte vårt folk” eller om Europadomstolen som “Petréns lekstuga”). 

Olustig för socialisterna, minst sagt, särskilt när den fällde Sverige – svenska staten – på en rad områden under 1980-talet.

Det är mycket fagert tal i vårt land om vikten av “mänskliga rättigheter”, men okunnigheten om, eller nonchalansen mot, rättighetskatalogen i EKMR är monumental. Också utanför de formellt socialistiska leden. De övergrepp på de flesta människors rättigheter i Sverige sker tveklöst när det gäller föräldrar och barn – familjer – i vårt land. Detta genom att “familjen” som samhällets grundsten och juridiskt begrepp är avskaffat, att en förälder inte anses ha mera rätt till sina barn än vilken vårdnadshavare som helst. Och den svenska socialistiska staten har genom de många målen mot svenska staten i “Petréns lekstuga” – Europadomstolen – lärt sig att förvilla domstolens ledamöter om det verkliga tillståndet i vårt land. Jag tänker t ex på fallet Kullman-Andersson, där makarna med sina barn inte nådde upp till en ekonomiskt existensminiminivå och hade nekats hjälp från stat och kommun. Detta på grund av att makan arbetade med de egna barnens vård och fostran, inte med andras, t ex som dagisanställd. 

Den arbetande makens inkomst räckte alltså inte att försörja familjen, när skatten var betald. Och man fick inget stöd, och ingen del av barnomsorgssuventioner, VAB etc. 

Familjen sökte rättelse och utdömda sina möjligheter i Sverige, varefter fallet gick till Europadomstolen, där svenska statens jurister lyckades få domarna att avslå makarnas klagan mot svenska staten. 

“Man får inte vara hemmafru på skattebetalarnas bekostnad”, löd domen i princip, och skattebetalarnas förening skrev, att nu var hemmafrun satt i skamvrån som “arbetsvägrare”.

Men, makens inkomst hade mycket väl räckt till, att försörja familjen. Fast efter en mycket hög skatt, utan hänsyn till försörjningsbördan, gick det ju inte. Stat och kommun hade tagit pengarna – och klart sagt ifrån, att ni får tillbaka dem bara om ni gör som vi vill: Lämna ifrån er era barns vård och fostran till oss! 

Övergreppen mot flera rättigheter i EKMR är många – skyddet för familjen och familjelivet, skydd mot diskriminering på grund av åsikt, föräldrarätten – att välja barnens fostran efter egen övertygelse etc, för att inte tala om föraktet för subsidiaritetsprinciper och sund marknadsekonomi. 

Så, trots att socialisterna anser att det finns en besvärlig “juridifiering” emot deras strävan mot det helt socialistiska Utopia, så lyckas man ändå – med ett förfärande resultat för oss, som kan överblicka en utveckling från 70-talet. Och detta genom att ta ifrån oss våra pengar – ja, en normalinkomsttagare betalar 69% i skatt enligt Swedbank – 32% till kommun o landsting, 31,4% via arbetsgivaren, moms, energi, punkt… alla möjliga skatter, öppna eller dolda. Genom att ta ifrån oss 2 av 3 intjänade kronor – och stenhårt deklarera, att ni kan få tillbaka dem – bara ni gör som vi vill. 

Och detta med Rättigheter och Europakonventionen, det kollrar vi bort – vi socialister i alla partier. Genom statens jurister, genom förvillande propaganda: Mänskliga rättigheter, det är sådant man inte har i långtbortistan. Genom Nyspråk – Jämlikhet, Genus uber alles, hen och queer ska man va, de e bra, det är bra – passa dig om du sticker ut. Och märkligt nog är det den gamla mansnormen som gör kvinnan jämlik i socialisternas ögon, det vill säga arbeta, och arbeta alltid, fast inte med dina egna barn och ditt eget hem – utan med andras.

Så, trots att det finns litet maktdelning kvar – som fackföreningsjuristen Taxén och andra socialister ogillar – så fixar man sin Statsfenimism och sitt Utopia genom annan, långt större och påtagligare makt: ta ifrån medborgarna det allra mesta av resultaten av deras arbete – 69% av bortaarbetet och över 100% om det är hemarbete.

Domaren och den borgerliga statssekreteraren Krister Thelin är hedervärd för sin viktiga artikeln i dagens SvD – men han är alldeles för ensam och ryter som en mus. Tyvärr !

http://www.e-pages.dk/svenskadagbladet/49429/article/650964/4/1/render/?token=1e9cec7dd5dab51e7c5f9e5f2fd187c0

Leading politicians have no children of their own.

An interesting observation!

One noteworthy reality about Europe’s current political leadership is summarised here by Phil Lawler:

•  Macron, the newly elected French president, has no children.
•  German chancellor Angela  Merkel has no children.
•  British prime minister Theresa May has no children.
•  Italian prime minister Paolo Gentiloni has no children.
•  Holland’s Mark Rutte,
•  Sweden’s Stefan Löfven,
•  Luxembourg’s Xavier Bettel,
•  Scotland’s Nicola Sturgeon—all have no children.
•  Jean-Claude Juncker, president of the European Commission, has no children.

So a grossly disproportionate number of the people making decisions about Europe’s future have no direct personal stake in that future.

QED (quod erat demonstrandum)

Självmord o psyksjuka. Var det bättre förr-innan ”familjepolitiken”?

Tidningarna har artiklar och tabeller och media talar om det höga antalet självmord – 30 i veckan – i vårt land. De höga kostnaderna för sjukskrivningar.  De många psyksjuka och alltför stressade människorna…

I dag, 25 april 2017, ringer en dam till Ring P1 – radioprogrammet, där folk får tycka till. Hon säger, att dagens norm med att båda (makarna, partnerna, samborna …) jobbar åtta timmar, hämtar barn och kommer hem till ett oordnat hem och väntande hemarbete blir för mycket för många. Man orkar inte med …. säger hon.

”Tycker du att det var bättre förr”, frågar den politiskt korrekte programledaren. Och den inringande damen, som väl lärt sig vad man får och inte får säga i Sverige, säger:  ”Nej” och fortsätter ”men det finns en gräns för vad människor orkar med”.

Vi, som kan överblicka en utveckling i vårt land sedan 1950-talet, kan dock konstatera och vittna om, att då – på 50-talet, kunde en arbetare försörja en familj på åtta timmars arbete. Många arbetare var glada, och stolta, över att väl kunna klara detta, utan att makan måste bidra med bortaarbete. Utan att makarna måste lämna och hämta barn, se barnen bli stressade (överstimulerade), högljudda, olydiga, aktivitetsberoende, stökiga i skolan… och känna hur familjebanden försvagas.

Då, innan den tvingande familjepolitiken föstes på oss – på ett kuppartat sätt enligt brittiska forskaren Patricia Morgan – var det inte tal om stress, ”gå in i väggen”, alla psyksjuka … Näminsann.  Men man får ju inte säga att det var bättre förr. Inte ens i Ring P1.

Dr Eberhard om det svenska genus – experimentet.

Dr David Eberhard är en av de få professionella, som har integritet och förmåga nog, att påtala dumheter och negativa konsekvenser i svensk familjepolitik med sina absurda käpphästar för att dölja / försvara de oerhörda övergreppen, våld på mänskliga rättigheter, sund marknadsekonomi och människors frihet som svensk familjepolitik innebär. Här en färsk artikel av honom, om den avskyvärda experimentet med att politiskt försöka avskaffa könsskillnader, indoktrinera barnen på genus-förskolor, kalla barnen för ”hen” mm.   Ja – ni har väl sett, att Barnet inte längre syftas på som Det – utan som HEN !

Min hustru vägrar att vara ett – eller en hen… Tack till dr Eberhard att han skriver det självklara i ett mindre självklart SVT-sammanhang. För övrigt har professor Allan Carlson i USA sedan länge uppmärksammat den avskyvärda, politiska, onaturligheten i sin bok The Swedish Experiment in Family Politics.

Krister Pettersson