Category Archives: Det svenska samhället

Power to parents!  – namninsamling i protest

Power to parents! är slagordet för det nya Barnomsorgsupproret.

Det samlas in proteströster på Internet mot tvånget i svensk familjepolitik här

När vi fick syn på länken till denna röstinsamling på FB kopierade vi och klistrade in uppmaningen till proteströstning här.  Susanne Nyman Furugård har påtalat, att så får man inte göra, eftersom uppmaningen var ett blogginlägg – något som vi beklagligtvis inte insåg.

Den nu aktuella uppmaningen att visa upp sin protest påminner oss så klart, om 1970-talets väldiga protestnamnsinsamling – Familjekampanjen –  organiserad av Brita Nordström, som lämnades in till politikerna med ca 63 000 namn.  Dock fortsatte listorna med protestnamn att strömma in efter inlämnandet och närmade sig 100 000.  Och detta var alltså på den tiden, då insamlingar fick ordnas genom postutskick, papperslistor, insamlingar, återsändningar, inlämnande och massor av frivilligt, ideellt arbete.

Olof Palme skrev senare om ”den s k Hemmafrukampanjen, men att nu var hemmafrun död”.

Men, av den nu aktuella insamlingen och många andra initiativ, inlägg, argument, erfarenheter, hjärnforskning, ohälsa, relationsproblem, skoluselhet och flera proteströrelser som Haro, Hemmaföräldrar, Barnens Rätt till Föräldrarnas Tid, Hållbarfamiljepolitik.nu, NKMR, MRR … etc etc att döma, är hemmafrun ingalunda död.  Tvärtom är vi många, som värnar om rätten att under barnens känsliga år få ägna sig åt dem och deras fostran. Och att inte, av dagens skamliga politiskt-ekonomiskt tvång, tvingas att byta vård och fostran av de egna barnen, mot ett betalt arbete, till exempel med att vårda och fostra andras barn.

Skriv på protestnamnsinsamlingen – och skänk gärna en tacksam tanke åt alla de tidigare kämparna för människors – föräldrars – frihet och mänskliga rättigheter i vårt land. Brita Nordström och vår Familjekampanj – som ju som synes fortfarande pågår i ett antal förgreningar i en protest mot tvång och förtryck i vårt land, som svårligen kan stoppas med hjälp av Palmeska trollformler.

Läs t ex om denna väldiga namninsanling och den fega reaktionen från de styrande socialisterna här ”Familjekampanjen fortsätter”  eller  Brita Nordströms artikel ”Skall familjen krossas?” här

Boken ”Familjekampanjen fortsätter” kan tas ner som pdf från http://www.barnensratt.se  förnämliga arkiv här.

Krister Pettersson

FAMILY OVER WORK? – Reality is the opposite !

The site  Matador Network   writes about Swedish habits to adopt:

Family over work

No matter what you do or where you are, Swedes see your job as secondary to your family life. Have to leave early to go to your daughter’s piano recital? Have fun! Nobody will give you grief about missing a meeting, and it would be unthinkable to interfere with someone’s scheduled parental leave. This can be a bit of a pain when, say, your bank loan officer is gone for a week because their kid is sick and they’re taking VAB (vård av barn, days paid by the government for you to stay home with your sick child), but Swedes are happier and healthier because they don’t spend 80 hours a week at work. This hasn’t interfered with Sweden’s reputation as innovative inventors and producers of pop culture, either: They’ve been responsible for Skype, inflatable bicycle helmets, and pacemakers…as well as zippers, ultrasounds, and thermometers.

WE COMMENT :

BE WARNED!   For heaven’s sake do not adopt Swedish daycare fostering of your children!  In clear violence with Human Rights, with it’s  heavy discrimination of those families which do not accept the socialist combination of extreme bachelor taxes and extremely subsidized public daycare.   FAMILY OVER WORK is a horrible misunderstanding. REALITY IS THE OPPOSITE! In Sweden a parent is forced to work even if he or she would prefer to work with the own family.

The result of this State Childcare and fostering clearly shows in weakened relations parent-child, in a high degree of psychological problems, in school disorder and results and more.

Read British researcher Patricia Morgan, who compares the Swedish system with the Soviet Union in her book Family policies, Family Changes. Sweden, Italy and Britain compared (Civitas) and Canadian researchers Gordon Neufeld and Gabor Mate’ in their report ”Hold on to Your Kids”, on the importance for a parent to be great part of their child’s life. 

Hold on to Your Kids: Why Parents Need to Matter More

Vittnesmål om brott mot Mänskliga Rättigheter i Sverige

KinderGulag in Schweden Der Spiegel.jpgMerit Wager, förläggare och fri skribent, lämnar i dagens SvD ett nytt, beklämmande vittnesmål om hur det offentliga Sverige genom sina politiker och deras socialarbetare grovt förgriper sig på Mänskliga Rättigheter och mänskliga värden. Hon beskriver flera fall av hur barn från kristna familjer tvångsomhändertagits och placerats i islamska familjer och tvärtom. Kan man bara tänka sig mera flagranta, genomskamliga metoder att bryta band mellan föräldrar och deras barn. I artikeln skriver Wager.

Problemet har inte uppmärksammats i någon större grad – om ens alls – och kunskapen eller viljan att förstå och uppmärksamma problematiken tycks inte vara utbredd trots att risken är stor att det sker brott mot barns rätt att få behålla sin identitet, sitt språk och sin religion när man placerar barn från kristna hem i muslimska hem och muslimska barn i kristna eller icke-religiösa hem.

I papperstidningen, påstås vid artikeln ”Få, om ens någon , verkar ha velat, eller orkat, föra barnens talan”. 

Men detta påstående – eller förmodan – är inte korrekt. Vi är många, som genom decennier påtalat  den flummiga lagstiftning, som gör det möjligt för socialarbetare att på ibland lösa, ibland som det verkar rent illvilliga grunder av prestige och fördomar, slå sönder familjer och flera människors hela liv. Samma socialarbetare, som står för dessa övergrepp, uppträder sedan i förvaltningsdomstolarna som både målsägare, vittnen och ”experter” varvid utrymmet för en opartisk bedömning minimeras.

För att nämna några namn bland oss, som ”velat och orkat föra barnens talan” kan nämnas hovrättsrådet Brita Sundberg-Weitman (hennes bok Rättsstaten åter!), advokaterna Siv Westerberg, Lennart Hane eller Ruby Harrold Claesson.Vi i Familjekampanjen har varit aktiva i protesterna mot den förfärande familjenerbrytningen – ett resultat var artikeln om Kindergulag i Sverige i tyska der Spiegel (Hermann Orth).  En politiker, som också försökte göra något var Finn Bengtsson (m), som var en fritänkare och inte ville nöja sig med enbart knapptryckarrollen som riksdagsman. Men alla dessa förkämpar för Mänskliga Rättigheter, för barn och utsatta föräldrar, kan också vittna om, hur deras engagemang har setts illa och hur de motarbetas på flera sätt i sina yrkesroller och samhällspositioner, utsatts för smutskastningskampanjer i media etc..

Många fällande domar i Europadomstolen mot Svenska Staten, ”Samhällets styvbarn”, Nordiska kommittén för Mänskliga Rättigheter och andra Internetfora och det faktum, att ett antal tvångsomhändertagna barn kompenserades för svenska statens övergrepp mot dem bör också nämnas i sammanhanget. Det anmärkningsvärda är inte, att ”Få, om ens någon , verkar ha velat, eller orkat, föra barnens talan” – utan att så många har gjort det, men våra politiker / lagstiftare ännu slår dövörat till. Förklaringen måste ligga i de socialistiska fördomarna, att föräldrar är skadliga för sina barn (ja, se s-programmet Familjen i framtiden – en socialistisk familjepolitik), att det är viktigt för det socialistiska Utopia, att familjebanden bryts ner och överförandet av icke önskade värderingar från föräldrar till barn hindras.

För sådana socialistiska mål, begås förfärande övergrepp, förstörelse av människors liv, mänskliga värden och brott mot Mänskliga Rättigheter i vårt land. Till evig skam för nu sittande politiker och lagstiftare, som ännu inte gör något åt eländet!

Krister Pettersson

Svenska familjer i politisk exil – radioprogram

Radioprogram (lyssna här) om svenskar som gått i politiska exil, som flytt vårt land på grund av övergrepp på en mänsklig rättighet i Sverige listad i Europakonventionens art. 2 i första tilläggsprotokollet.   Hur känns det, att vara medborgare i ett land som begår sådana övergrepp medan man samtidigt skryter om hur man värnar om mänskliga rättigheter??   Inte bara genom den den skollagen som i radioprogrammet, utan genom hela den skändliga familjepolitiken med sin familjenerbrytning och sin statliga fostran av våra barn till goda kollektivister …. En familjepolitik, som av utländska betraktare som t ex Patricia Morgan eller Allan Carlson jämförs med Sovjetunionen …

ENGLISH

A radio program on the Swedish families that have gone into political exile due to the new Swedish school law which prohibits home-schooling – clearly in conflict with Human Rights (Eurepean convention, article 2 in the first amendment protocol).  Not to speak of the entire Swedish family policy, compared to the Soviet Union by Patricia Morgan in her book Family policies. Family changes. Sweden, Italy and Britain compared (CIVITAS).

DN publicerar skarp protest mot dagistvånget!

DN publicerar skarp protest mot dagistvånget!

Linda Bjuvgård och Mats Sederholm har fått in in text i DN 27/1 !   Och en särdeles utmärkt sådan.  Texten tar upp kärnfrågan i den politiska styrningen av barnens vård och fostran i syfte att nå en politiskt önskad, socialistisk blåbärsjämställdhetslikhet:  Hur illa far barnen av detta ? Det är ju inte bättre idag än på den usla Barnhemstiden!   Varmt tack och varmt grattis !

Man undrar, om DN har blivit annorlunda, eller insett, att det finns förfärande nackdelar av dagens totalitära tvång, så man låter oss frihetskämpar komma till tals.  Vi, som samma tidning, DN, under åttiotalet försökte ta heder och ära av genom sin medarbetare Anna Maria Hagerfors, som i samarbete med riksdagsledamoten Ingrid Ronne Björkqvist (fp) inte drog sig för att ljuga tidningens läsare fulla i artikelserien ”Den dolda högern”.  Läsaren av denna blogg har kanske sett, att Anna Maria Hagerfors vid ett senare möte i kyrkliga sammanhang om etiken i pressen inför en publik om kanske 40 personer uttalade, att ”viktigare än att skriva sanning är att rida spärr mot högerkrafterna”.   Och högerkrafterna är alltså alla vi föräldrar, som vill kunna vårda och fostra våra barn själva i enlighet med vår rätt och plikt enligt de Mänskliga Rättigheterna (Europakonventionen 1950).

Skribenterna på DN åsikt presenteras av tidningen:  Linda Bjuvgård är skribent, debattör och systemkritiker. Mats Sederholm är krönikor och författare.

Krister Pettersson

Om barn och ungar. Och vikten av tvåsamhet.

Den 20 januari – var det på Barnkanalen – ett TV-program om vikten i naturen att båda föräldrarna, ibland på olika sätt, arbetar för ungarnas överlevnad och bästa villkor i livet.  På morgonen den 21 januari  i radioprogrammet Tankar för dagen, talar Pernilla Josefsson om tvåsamheten, om vikten av att inte bara bli till en individ, till en aldrig så effektiv individ i Statsindividualismens ledband. Och dagligen och stundligen överöses vi med eländesrapporter om barn och ungdomar som far illa, som skadar varandra, som inte lär sig vad de ska, med psykiska besvär, om relationer som aldrig byggs upp eller brister, om politiker och deras tjänstemän (staten) som raserar människors liv (ja, som i Bollnäs med ett hänsynslöst tvångsomhändertagande av ett barn- också omnämnt i P1 den 21 januari, ett av många) ….   Mycket, mycket kan skrivas på den förfärande ”Statsindividualismens” konto, den -ism, som bl a Sydsvenskan och de många gravt missbedömande familjenerbrytarna och jämställdhetsfanatikerna  orsakar vårt folk.

Den oresonabla -ismen. Statsindividualismen.

Dagens (10/1) Sydsvenskan har på ledarplats en signerat-artikel av Henrik Bredberg med titeln  ”Staten och individen i samma båt”  här.   Artikeln kommenterar filmen The Swedish theory of love , som nu går upp på biograferna. Filmen har enligt Bredberg budskapet, att ensamhet dödar, vilket filmaren Erik Gandini utropar i P1-morgon:

Gandini har ett ärende. Han pekar på blågul ensamhet – världsledande i singelhushåll, andlig nöd och död i isolering. Han vill ersätta oberoendet – som han ser som en olycklig mix av social ingenjörskonst och nyliberalism – med ömsesidigt beroende.

Se beskrivs Gandinis ärende av Bredberg, som menar att detta är alldeles fel, ty nu lyder vi under en -ism, ”som åt alla lycka bär”.  Denna -ism är Statsindividualismen, vilken gör att individen – människan – väljer själv:

Du kan själv med benäget bistånd från en stat som bejakar individens sociala och ekonomiska autonomi, och i sällskap med släkt och vänner – i den omfattning ni själva vill. 

Ja – så skriver Bredberg, och så skriver Sydsvenskan. Ständigt och jämt trummar tidningen in vikten av att själv välja sitt liv, vikten av mänskliga rättigheter, vikten av jämställdhet….  Senast t ex i ledartexten av Heidi Avellan 8/1 där hon igen skriver:   ”Respekt för lagen, för demokrati och mänskliga rättigheter, jämlikhet och jämställdhet, allas lika värde och individens rätt att välja sitt liv”.

Fast – vissa mänskliga rättigheter skall ju bara inte respekteras, artikel 8, artikel 2 i första tilläggsprotkollet m fl i Europakonventionen. Och vissa livsval är ju bara så förkastliga!  Och lika värde gäller ju inte för kristdemokrater och cupcakesbakande hemmafruar -skriver Avellan och Sydsvenskan. Ofta, och tydligt, skamlöst hycklande !

Och denna -ism, denna Statsindividualism, som till alla lycka bär, bättre än gemenskap, tvåsamhet, samhörighet, samarbete …. den har vi sett prov på just nu vid årsskiftet. Prov på vad Staten nu menar är rätt och lagom åt individen. Jo, individen skall fortfarande ha råd med att köpa vissa arbeten inom reparation, om- och tillbyggnad, och städhjälp och så.  Fast inte lika mycket råd efter årsskiftet, nej (50-30) /50 = 40% mindre råd, när avdraget minskar från 50 till 30%. Och matlagning skall vi inte alls ha råd med att köpa – slut med det.

Kan detta statliga årsskiftesändrande tyda på ”en stat som bejakar individens sociala och ekonomiska autonomi, och i sällskap med släkt och vänner – i den omfattning ni själva vill” som Bredberg beskriver -ismen ??    Kunde det inte tänkas, att  det möjligen vore lättare att tala med sina närmaste om vad man kan ha råd med, än med denna Stat – denne Övermodige Beskyddare till (S)torebror, som numera är inne och klampar i det mest ömtåliga av människors och familjers privata liv, i hemmets härd, i relationer mellan föräldrar och barn, med barnens fostran….

Ty – Staten och politiker i kommun och landsting – tar numera hand om våra resurser, våra pengar, till förfärande nivåer – 69% enligt Swedbank får en normalinkomsttagare betala av sin lön, via sin arbetsgivare, via moms, energi- och punktskatter etc. etc. Av 300 000 intjänade kronor, betalar en medelavlönad över 200 000 kronor i öppna och dolda skatter. Fast hon får tillbaka mycket. Om du bara gör som politikerna vill, vill säga. Sätter du dina två barn i politisk fostran på dagis och förskola får du 300 000 kronor tillbaka i subvention. Ja inte bara 30%, eller 50% av kostnaden som för ROT och RUT, nej 95% av dagiskostnaden får du subventionerad – ja egentligen över 100% av barnkostnaden, eftersom mat, leksaker etc. går med på bytet – när du byter dina barns vård och fostran mot något oviktigt bortaarbete, alltså.

Och detta går det inte att resonera om vid köksbordet med någon partner eller tjänstesäljare. Om Staten är partner, är den inte resonabel. Och inte heller fair – inte rättvis. Staten är alldeles för stor och övermäktig och okänslig för människors olikheter och önskningar.  Bredberg skriver i dagens Sydsvenskan:  ”Staten och individen sitter i samma båt. Sant. Det innebär, trots allt, en rätt behaglig roddtur”.  Ja, kanske för Bredberg, Avellan och andra anpasslingar kan detta vara sant.  För oss andra är det, som om nån satt Fan själv i vår lilla hemmabåt –  och ingalunda till vår båtnad!