Category Archives: Antiliberalt

Den överstarka staten 

Krister Thelin skriver i dagens SvD, 5/11, utgående från en “rapport” från Arena Idé, författad av fackföreningsjuristen Oskar Taxén. Denne ondgör sig i rapporten över att ”juridifieringen” – domstolar – står emot de socialistiska strävandena efter en mäktig stat på de enskilda medborgarnas bekostnad. Ondgör sig över, att det fortfarande finns vissa maktdelningsprinciper kvar, trots regeringsformen från 1974 med “all makt” från folket (d v s en folkmajoritets representanter). Särskilt illa är EU-medlemskapet och att Europakonventionens Mänskliga Rättigheter (EKMR) från 1950 därmed blev svensk lag 1995 (till slut, efter mycket socialistiskt motstånd).

Socialdemokratin såg – och ser fortfarande som “rapporten” visar- med misstro på jurister (Palme: ”de är inte vårt folk” eller om Europadomstolen som “Petréns lekstuga”). 

Olustig för socialisterna, minst sagt, särskilt när den fällde Sverige – svenska staten – på en rad områden under 1980-talet.

Det är mycket fagert tal i vårt land om vikten av “mänskliga rättigheter”, men okunnigheten om, eller nonchalansen mot, rättighetskatalogen i EKMR är monumental. Också utanför de formellt socialistiska leden. De övergrepp på de flesta människors rättigheter i Sverige sker tveklöst när det gäller föräldrar och barn – familjer – i vårt land. Detta genom att “familjen” som samhällets grundsten och juridiskt begrepp är avskaffat, att en förälder inte anses ha mera rätt till sina barn än vilken vårdnadshavare som helst. Och den svenska socialistiska staten har genom de många målen mot svenska staten i “Petréns lekstuga” – Europadomstolen – lärt sig att förvilla domstolens ledamöter om det verkliga tillståndet i vårt land. Jag tänker t ex på fallet Kullman-Andersson, där makarna med sina barn inte nådde upp till en ekonomiskt existensminiminivå och hade nekats hjälp från stat och kommun. Detta på grund av att makan arbetade med de egna barnens vård och fostran, inte med andras, t ex som dagisanställd. 

Den arbetande makens inkomst räckte alltså inte att försörja familjen, när skatten var betald. Och man fick inget stöd, och ingen del av barnomsorgssuventioner, VAB etc. 

Familjen sökte rättelse och utdömda sina möjligheter i Sverige, varefter fallet gick till Europadomstolen, där svenska statens jurister lyckades få domarna att avslå makarnas klagan mot svenska staten. 

“Man får inte vara hemmafru på skattebetalarnas bekostnad”, löd domen i princip, och skattebetalarnas förening skrev, att nu var hemmafrun satt i skamvrån som “arbetsvägrare”.

Men, makens inkomst hade mycket väl räckt till, att försörja familjen. Fast efter en mycket hög skatt, utan hänsyn till försörjningsbördan, gick det ju inte. Stat och kommun hade tagit pengarna – och klart sagt ifrån, att ni får tillbaka dem bara om ni gör som vi vill: Lämna ifrån er era barns vård och fostran till oss! 

Övergreppen mot flera rättigheter i EKMR är många – skyddet för familjen och familjelivet, skydd mot diskriminering på grund av åsikt, föräldrarätten – att välja barnens fostran efter egen övertygelse etc, för att inte tala om föraktet för subsidiaritetsprinciper och sund marknadsekonomi. 

Så, trots att socialisterna anser att det finns en besvärlig “juridifiering” emot deras strävan mot det helt socialistiska Utopia, så lyckas man ändå – med ett förfärande resultat för oss, som kan överblicka en utveckling från 70-talet. Och detta genom att ta ifrån oss våra pengar – ja, en normalinkomsttagare betalar 69% i skatt enligt Swedbank – 32% till kommun o landsting, 31,4% via arbetsgivaren, moms, energi, punkt… alla möjliga skatter, öppna eller dolda. Genom att ta ifrån oss 2 av 3 intjänade kronor – och stenhårt deklarera, att ni kan få tillbaka dem – bara ni gör som vi vill. 

Och detta med Rättigheter och Europakonventionen, det kollrar vi bort – vi socialister i alla partier. Genom statens jurister, genom förvillande propaganda: Mänskliga rättigheter, det är sådant man inte har i långtbortistan. Genom Nyspråk – Jämlikhet, Genus uber alles, hen och queer ska man va, de e bra, det är bra – passa dig om du sticker ut. Och märkligt nog är det den gamla mansnormen som gör kvinnan jämlik i socialisternas ögon, det vill säga arbeta, och arbeta alltid, fast inte med dina egna barn och ditt eget hem – utan med andras.

Så, trots att det finns litet maktdelning kvar – som fackföreningsjuristen Taxén och andra socialister ogillar – så fixar man sin Statsfenimism och sitt Utopia genom annan, långt större och påtagligare makt: ta ifrån medborgarna det allra mesta av resultaten av deras arbete – 69% av bortaarbetet och över 100% om det är hemarbete.

Domaren och den borgerliga statssekreteraren Krister Thelin är hedervärd för sin viktiga artikeln i dagens SvD – men han är alldeles för ensam och ryter som en mus. Tyvärr !

http://www.e-pages.dk/svenskadagbladet/49429/article/650964/4/1/render/?token=1e9cec7dd5dab51e7c5f9e5f2fd187c0

Annonser

Power to parents!  – namninsamling i protest

Power to parents! är slagordet för det nya Barnomsorgsupproret.

Det samlas in proteströster på Internet mot tvånget i svensk familjepolitik här

När vi fick syn på länken till denna röstinsamling på FB kopierade vi och klistrade in uppmaningen till proteströstning här.  Susanne Nyman Furugård har påtalat, att så får man inte göra, eftersom uppmaningen var ett blogginlägg – något som vi beklagligtvis inte insåg.

Den nu aktuella uppmaningen att visa upp sin protest påminner oss så klart, om 1970-talets väldiga protestnamnsinsamling – Familjekampanjen –  organiserad av Brita Nordström, som lämnades in till politikerna med ca 63 000 namn.  Dock fortsatte listorna med protestnamn att strömma in efter inlämnandet och närmade sig 100 000.  Och detta var alltså på den tiden, då insamlingar fick ordnas genom postutskick, papperslistor, insamlingar, återsändningar, inlämnande och massor av frivilligt, ideellt arbete.

Olof Palme skrev senare om ”den s k Hemmafrukampanjen, men att nu var hemmafrun död”.

Men, av den nu aktuella insamlingen och många andra initiativ, inlägg, argument, erfarenheter, hjärnforskning, ohälsa, relationsproblem, skoluselhet och flera proteströrelser som Haro, Hemmaföräldrar, Barnens Rätt till Föräldrarnas Tid, Hållbarfamiljepolitik.nu, NKMR, MRR … etc etc att döma, är hemmafrun ingalunda död.  Tvärtom är vi många, som värnar om rätten att under barnens känsliga år få ägna sig åt dem och deras fostran. Och att inte, av dagens skamliga politiskt-ekonomiskt tvång, tvingas att byta vård och fostran av de egna barnen, mot ett betalt arbete, till exempel med att vårda och fostra andras barn.

Skriv på protestnamnsinsamlingen – och skänk gärna en tacksam tanke åt alla de tidigare kämparna för människors – föräldrars – frihet och mänskliga rättigheter i vårt land. Brita Nordström och vår Familjekampanj – som ju som synes fortfarande pågår i ett antal förgreningar i en protest mot tvång och förtryck i vårt land, som svårligen kan stoppas med hjälp av Palmeska trollformler.

Läs t ex om denna väldiga namninsanling och den fega reaktionen från de styrande socialisterna här ”Familjekampanjen fortsätter”  eller  Brita Nordströms artikel ”Skall familjen krossas?” här

Boken ”Familjekampanjen fortsätter” kan tas ner som pdf från http://www.barnensratt.se  förnämliga arkiv här.

Krister Pettersson

Bengt Westerberg hycklar i dagens SvD

Förre Fp-ledaren Bengt Westerberg skriver i SvD i dag om vikten av rättvisa bidrag och respekt för Mänskliga Rättigheter enligt Europakonventionen, som ju är svensk lag.

Det svenska systemet för stöd till barnomsorg strider mot principerna om åsikts­frihet och likabehandling. Det utesluter till exempel barnomsorg i hemmet, skriver Bengt Westerberg.

Nä – så skriver så klart inte Westerberg.

Det han skriver om gäller så klart inte svensk familjepolitik eller svenska familjer, som ju ingalunda av Westerberg eller Folkpartiet  behövde skyddas av Europakonventionen mot statens totalitära styrning. Nädå – det som nu skall skyddas enligt Westerberg är rätten till lika bidrag och subventioner – alltså inte för familjer eller barns omsorg – utan för religiösa samfund – och då särskilt det ogudaktiga samfundet Humanisterna;

Det svenska systemet för stöd till tros­samfund strider mot principerna om religions­frihet och likabehandling. Det utesluter till exempel Förbundet Humanisterna, skriver Bengt Westerberg.

Och så skriver han, därför att han och hans parti är de överlägset mest hycklande och principlösa man kan tänka sig och har så varit ända sedan man kallade sig liberaler samtidigt som man stöttade socialisterna i något som är det mest antiliberala man kan tänka sig – svensk så kallad familjepolitik.

SKÄMS Westerberg !

Svenska familjer i politisk exil – radioprogram

Radioprogram (lyssna här) om svenskar som gått i politiska exil, som flytt vårt land på grund av övergrepp på en mänsklig rättighet i Sverige listad i Europakonventionens art. 2 i första tilläggsprotokollet.   Hur känns det, att vara medborgare i ett land som begår sådana övergrepp medan man samtidigt skryter om hur man värnar om mänskliga rättigheter??   Inte bara genom den den skollagen som i radioprogrammet, utan genom hela den skändliga familjepolitiken med sin familjenerbrytning och sin statliga fostran av våra barn till goda kollektivister …. En familjepolitik, som av utländska betraktare som t ex Patricia Morgan eller Allan Carlson jämförs med Sovjetunionen …

ENGLISH

A radio program on the Swedish families that have gone into political exile due to the new Swedish school law which prohibits home-schooling – clearly in conflict with Human Rights (Eurepean convention, article 2 in the first amendment protocol).  Not to speak of the entire Swedish family policy, compared to the Soviet Union by Patricia Morgan in her book Family policies. Family changes. Sweden, Italy and Britain compared (CIVITAS).

DN publicerar skarp protest mot dagistvånget!

DN publicerar skarp protest mot dagistvånget!

Linda Bjuvgård och Mats Sederholm har fått in in text i DN 27/1 !   Och en särdeles utmärkt sådan.  Texten tar upp kärnfrågan i den politiska styrningen av barnens vård och fostran i syfte att nå en politiskt önskad, socialistisk blåbärsjämställdhetslikhet:  Hur illa far barnen av detta ? Det är ju inte bättre idag än på den usla Barnhemstiden!   Varmt tack och varmt grattis !

Man undrar, om DN har blivit annorlunda, eller insett, att det finns förfärande nackdelar av dagens totalitära tvång, så man låter oss frihetskämpar komma till tals.  Vi, som samma tidning, DN, under åttiotalet försökte ta heder och ära av genom sin medarbetare Anna Maria Hagerfors, som i samarbete med riksdagsledamoten Ingrid Ronne Björkqvist (fp) inte drog sig för att ljuga tidningens läsare fulla i artikelserien ”Den dolda högern”.  Läsaren av denna blogg har kanske sett, att Anna Maria Hagerfors vid ett senare möte i kyrkliga sammanhang om etiken i pressen inför en publik om kanske 40 personer uttalade, att ”viktigare än att skriva sanning är att rida spärr mot högerkrafterna”.   Och högerkrafterna är alltså alla vi föräldrar, som vill kunna vårda och fostra våra barn själva i enlighet med vår rätt och plikt enligt de Mänskliga Rättigheterna (Europakonventionen 1950).

Skribenterna på DN åsikt presenteras av tidningen:  Linda Bjuvgård är skribent, debattör och systemkritiker. Mats Sederholm är krönikor och författare.

Krister Pettersson

De sjuka kommer att resignera – och då bli friskare! Hartman i SvD

Laura Hartman försäkringsdirektör, Försäkringskassan, docent i nationalekonomi, skriver i dagens SvD om att ”jämställda föräldrar är sjukare” än de föräldrar som delar arbetet mindre ”jämställt”. Tidningen presenterar artikeln med:

Familjesituationer, som innebär en traditionell arbetsfördelning mellan mannen och kvinnan har lägst risk för sjukfrånvaro. Övriga situationer innebär en högre risk för sjukfrånvaro för både kvinnor och män, skriver Laura Hartman, Försäkringskassan.

Kostnaderna för Försäkringskassan, skattebetalarna och folkhushållet är enorma för denna extra sjuklighet bland föräldrar, som inte vill eller förmår stå emot den totalitära politisk-ekonomiska styrningen i landet.

Man skulle då tro, att den i den höga sjukligheten och det stora pengautflödet insatta skribenten skulle ha skrivit, att denna effekt av det politiska tvånget är så förfärande negativ, att tvångspolitiken rimligen måste mildras.

Men – det skriver inte Laura Hartman.  Och inget skriver hon heller om de höga kostnaderna för VAB-andet, den ökade psykiska ohälsan eller ökningen av självmord i vårt land.

Nej – tvärtom. Hartmans budskap till läsarna – och politikerna – är det, att inte bry sig om den ökade ohälsan, de ekonomiska och mänskliga förlusterna eller andra negativa följder av politikernas förtryck !   Ty förr eller senare kommer offren för detta förtryck och deras omgivning att acceptera det oundvikliga. Acceptera, att det inte gives någon återvändo till ett liberalt, frihetligt, sundare samhälle, där föräldrar kunde inrätta sig enligt egna – inte politikernas värderingar och diskriminering av vissa medborgares åsikter och arbete.

Och – i denna sin resignation kommer offren, de kuschade, förtrampade undersåtarna, att åter bli friskare. Så skriver den politiskt rättrogna tjänstemannen / kvinnan på det Storebrors Nyspråk, som vi vanliga medborgare omöjligt kan förstå.

Krister Pettersson

Den förfärande familjepolitiken. Vems är felet ?

Madeleine Lidman i Hemmaföräldrars Nätverk beskriver utmärkt eländet i svensk familjepolitik här. Kommentarerna efter texten handlar bl a om ”vems fel” den förfärande utvecklingen är.

Vems fel?  Det är inte så, att vi, föräldrar och andra medborgare, i ”demokratisk ordning” har valt dagens system med offentlig fostran och vård av våra barn.  Roten finns hos Marx och Engels och den socialistiska strävan att komma ifrån den ”borgerliga” familjen med dess ”gammalmodiga” överföring av värderingar till barnen. Detta hindrade ju genomförandet av det socialistiska Utopia.

Genom progressiva skatteskalor, klagade många kvinnor som ville yrkesarbeta, att det blev för litet kvar av lönen när sambeskattningen drog upp familjens marginalskatter.

I stället för att ”platta till” skatteskalorna för att avskaffa progressiviteten, avskaffade socialisterna sambeskattningen – och så småningom ”familjen” som juridiskt begrepp och som samhällets grundsten.

Inflationen höjde automatiskt också de individuella skatterna.  Politikerna håvade in massor av skattepengar, utan att befolkningen har kunnat välja eller ens informerats om effekterna av inflation – progressivitet.

Politikerna började erbjuda daghem till kraftigt nersatta – subventionerade – priser. Med de allt högre skatterna och avskaffandet av avdrag för försörjningsbördan (grundavdragen blev helt otillräckliga för att försörja sig med inflationens hjälp), blev allt fler tvingade att lämna sina barns vård och fostran ifrån sig. Idag är det ytterst få som kan slippa undan den politisk-ekonomiska styrningen.

Brittiska forskaren Patricia Morgan jämför familjepolitiken i vårt land med Sovjetunionen.  Att det har kunna gå så illa – som Madeleine beskriver – förklarar Morgan som den socialistiska ”kupp” jag här beskriver och med s-kvinnorna som främsta drivkraft.  Jämför dessas propagandaskrift ”Familjen i framtiden – en socialistisk familjepolitik”. Den kan laddas ner från http://www.barnensratt.se / arkiv.