Kategoriarkiv: daghemstvång

Byt barn med andra-och få livet förstört

Dagens Sydsvenskan. Om en förskoleanställd mamma, som ”går in i väggen” och får ett dåligt förhållande till de egna barnen. En följd av

familjepolitikens tvång att byta barnavård med varandra.

Om att hoppa av familjepolitikens ekorrhjul

I dagens SvD (Kultur) finns en härlig artikel av frilansskribenten Jenny Damberg om flera familjer, som hoppat av ekorrhjulets tvång till två lönearbeten och bortlämnande av barnens vård.

Man, familjerna, har insett, att livet kan vara mer än detta – mer än lönearbete alltid. Man inser, att arbete med eget hushåll, eget hem och egna barn också är arbete, som ger besparingar och livsvärden. Att det kan finnas viss frigörelse från tvånget och risken av att känna meningslöshet i ett ”tomt arbete”, ett ”Bullshit job”, eller att ”gå in i väggen” av dubbelarbetets stress.

Åsa Axelsson, som hoppat av ekorrhjulet, har skrivit en bok om detta ”Jag lämnar ekorrhjulet – ett liv utan lönearbete”

Artikelförfattaren skriver om Åsas bok ”Från sidorna strålar en nästan desperat önskan att äga sin egen tid. Att återta någon form av kontroll. Vem kan inte känna igen sig i det behovet?”.  Vidare skriver Jenny Damberg:  ”Medelmånadslönen i Sverige är 33 700 kronor. En timme arbetad tid ger medel­inkomsttagaren cirka 160 kronor efter skatt. Vad får man för 160 kronor? Vad kan man avstå? Vad är ens tid egentligen värd?”. Vidare ”Åsa Axelsson beskriver sin vardag som hemmafru som ett sätt att leva där hon gör nytta. Hon uträttar sådant som är nödvändigt, som att laga mat till familjen och i viss mån även odla den själv – i kontrast till att utföra ett lönearbete, som inte alls känns lika omedelbart meningsfullt. ”  Och Åsa Axelsson själv, med svåra problem av utbrändhet och stress, säger i artikeln ”När någon då sitter och pratar om att vi bör inte ge upp vårt lönearbete för feministiska idéer, det känns för mig som blabla. Frågan är: Orkar jag ens ta mig igenom dagen?”

I artikeln nämns andra människor som upptäckt detta, som skrivit om det, böcker som Oscar och Maribel Lindbergs bok ”Ut ur ekorrhjulet” och den amerikanske ”fire”-rörelsen, som går ut på att kunna göra sig finansiellt oberoende tidigt. En annan bok om att komma ur grottekvarnen till något naturligare är Axel Lindéns ”Fårdagboken”.

En viktig aspekt i artikeln och i Åsa Axelssons bok är detta med att familjer förr i tiden kunde klara sin försörjning på betydligt färre lönearbetstimmar än i dagens extrema högskattesamhälle (ja – 69% i olika skatter av en normalinkomsstagares lön enligt Swedbank) : ”Om vi levde som på 1930-talet skulle pappa och jag bara behöva lönearbeta sammanlagt fyra timmar om dagen”, utbrister Åsa Axelsson i en i hennes bok återgiven konversation med barnen.

Synd bara, att artikeln och dess skribent inte vågar ta upp orsakerna till tvång och ofrihet i vårt land – extrema ungkarlsskatter på alla i kombination med extrema subventioner till dem, som gör som de socialistiska politikerna vill – gör sig beroende av staten och lämnar barnens fostran till den. Som ”frilansskribent” vågar man, förståeligt nog, inte ta upp sådana icke pk-tankar långt utanför den godkända åsiktskorridoren i vårt land.

Krister Pettersson

GENUSVETENSKAP – (S)taten villar bort koncepterna

Om genus och Genusvetenskap skriver Patrik Engellau i Det Goda Samhället med slutklämmen:
”Hela situationen är naturligtvis snurrig. Om det inte kommit statsunderstöd hade genusvetenskapen troligen förtvinat och upphört på några månader. Även genusforskare behöver pengar till hyran och om universitetet inte betalar lön får de hitta på något annat att göra. Men varför betalar staten för detta slags dyrbara tossigheter? Jag kan inte komma på något annat svar än att staten strävar efter att villa bort koncepterna för oss medelklassare för att vi ska känna oss osäkra på hur tillvaron ser ut och därför inte våga protestera utan snällt fortsätta att betala.”
Att (s)taten villar bort koncepterna är ett led i vilseförandet av oss medborgare runt det totalitära, politiskt-ekonomiska tvånget i vårt land att lämna ifrån oss våra barns fostran. ”Villa bort koncepterna” för oss medborgare, så att vi blir osäkra på om tvånget och övergreppen på några Mänskliga Rättigheter kanske inte är så förfärande som det faktiskt är.
Krister Pettersson

”Barnens ovärderliga ögonblick” – inget för föräldrarna ?

”Barnens ovärderliga ögonblick” skall räddas genom än mer resurser till förskolorNA, menar förskollärare Alex Stenroos i Sydsvenskan 27/3.
”Det är för ögonblick som dessa som vi kräver mer resurser till förskolan. För att kunna ha energin, närvaron och tiden att få syn på och vara en del i dem”, skriver han.
”Mer resurser” till politikernas förskolor innebär mindre resurser kvar hos skattebetalarna – barnens föräldrar.  Än mindre pengar kvar efter skatt och än mindre möjlighet att själva få uppleva sådana ”ovärdeliga ögonblick”, som Alex nämner, med sina egna barn. Så minskas än mer föräldrars möjlighet att själva vårda och stötta sina barn, ha ”energin, närvaron och tiden” för dem. Så försvagas än mer anknytningen mellan föräldrar och barn och deras  relation genom livet. Och barnen lär sig, att anknytning och relationer är ingenting värt, när de upplever att anknytningen till förskolläraren pausar klockan fem. Och upphör upphör helt, när ny ”personal” tar vid. Barnen lär sig, att vuxna människor bara är såna, som går ut och in till 18-årsdagen, och ingalunda ger stöd och värden i livet långt därefter.
Om Alex är verkligt angelägen om ”ovärderliga ögonblick”, mänskliga värden och mindre stress i förskolan finns det en enkel och effektiv lösning: Lätta på det förfärande ekonomiskt-politiska tvånget att skicka sina barn dit genom att fördela subventioner och resurser lika till alla barns omsorg.

Ring P1 – var är föräldrars ansvar?

En diskussion i radioprogrammet Ring P1 – knivskärning, bråk och elände i skolmiljön. Vet inte föräldrarna att de har ansvaret att fostra sing barn – skolan skall bara utbilda dem, inte fostra dem.

En annan röst – jamen, föräldrarna träffar ju inte sina barn särskilt långa tider …

Nä – just det. Det behövs tid tillsammans för att påverka, fostra …

MEN – DET ÄR JU KLART UTSKRIVET I S-PROGRAMMET ”FAMILJEN I FRAMTIDEN”, att (okunniga, farliga, borgerliga….)  föräldrar ingalunda skall ha något ansvar för barnens fostran. Det enda ansvaret de har är viss del i barnens emotionella fostran.

BAKGRUND OCH DETALJER

I samband med generations- och systemskiftet i svensk socialdemokrati runt 1970 tog staten över fostran av barnen i landet. Sådant var tidigare självklart föräldrarnas ansvar – och är det fortfarande enligt Europakonventionens Mänskliga Rättigheter (som man ju nonchalerar i vårt land). Då formulerades övertagandet i  den nämnda s-programskriften så här: Barns sociala, intellektuella och materiella vård åligger samhället. För barnens emotionella vård har både familjen och samhället delat ansvar – (Familjen i framtiden, s 51).

Bakgrunden till statens ansvarsövertagande var att familjepolitiken var den plattform, på vilken ett socialistiskt samhälle skulle byggas (Familjen i framtiden, sid 64) allt enligt Marx och Engels, som förordade, att familjers borgerliga inflyttande över barnens fostran måste brytas. (F Engels, Om familjers ursprung 1884).

Nej, ingen minns, att vi medborgare fick rösta om detta ansvarsövertagande av våra barns fostran. Den engelska sociologen Patricia Morgan beskrev det som ett resultat av ett trixigt förfarande från s-kvinnoförbundet. Politiken blev aldrig egentligen debatterad offentligt. Programmet presenterades som ett som innehöll någonting för alla, så den sociala omformningen av de nya kvinnorna, förblev i det stora hela fördolt. (Family policy, family changes. Sweden, Italy and Britain compared,  CIVITAS Institute for the Study of Civil Society, London. ISBN 1-903386-43-8.

Nu har det gått snart femtio år sedan detta övertagande av våra barns fostran av Staten – av Storebror – och vi ser tydligt resultaten. Det avsedda resultatet, så klart, att barnen inte bryr sig särskilt om sina föräldrar eller tar över deras värderingar, men också mycket annat, som kanske inte är så bra, som vi nu ser och hör om i media, i Ring P1.  Inte ens i ett helt socialistiskt samhälle.

CENTERPARTIET

Och Annie Lööf meddelar idag, att man släpper fram Löfven till ytterligare fyra års socialistisk politik – de liberala vinklingar som Lööf skulle ha fått igenom, rör inte på minsta sätt den förfärande totalitära familjepolitiken i vårt land. Illa, illa – inte minst för Centerpartiet självt.

Sweden –  abolishing Human Rights unnoticed

Hemmafrun arbetsvägrare Sunt FörnuftThe most mandatory catalogue of Human Rights for Sweden is the European Convention of 1950. These Human Rights were established after the terrible assaults during the first half of the 20th century, ratified by Sweden in 1953.

Indeed, the ruling socialists found some of those rights troublesome – eg the protection of property rights, family life, parental rights…. The socialists wanted access to the children’s education, certain property, certain business etc. and these Human Rights were hindrances on the path to the Socialist Utopia. They invented excuses for getting around, saying that in order to be applicable, these Human Rights must be ”transformed” into Swedish law and the like. Only in connection with Sweden’s entry into the EU the socialists were forced to accept the European Convention as part of Swedish law. But even in cases where the Swedish state was convicted by the European Court of Justice, for example for abuse of families through forced childcare, one has found outings such as reference to the ”best interests of the children”, in order to avoid correcting the assault of the state.

Falling judgments against the Swedish state are embarrassing, of course, so people’s attention needed to be derived from such things. Paradoxically, this is made, for example, through extraordinary talks about the importance of Human Rights, though these are merely exemplified with the obvious ones, like the right to life, freedom of speech and such. We never hear socialist politicians speak about the importance of protecting property or parental rights. Instead, other ”High Values” ​​have been invented – in addition to the Best Interest of the Child, Gender Equality, State Individualism, completed with Lidbomian ”rubber clauses” in law  (after a former socialist Attorney General) and smart Swedish state lawyers at the European Court of Justice.

The Swedish family Kullman-Andersson brought their case against Sweden to the European Court of Justice. The family could not cope with its living despite decent wages. They were refused financial support to reach subsistence level. The only support the family could get was in the form of day-care places for their children, so that they could earn a second salary for the family subsistence. Thus, the function of the family (right to family life, Article 8) was prevented  – and, consequently also their right to care for their children according to ”own philosophical or religious beliefs” in accordance with Article 2, First Amendment Protocol.

The European Court of Justice listened to the defendant of the Swedish state and did not support the family’s complaint. ”You can not claim state financial support for your family life” the court meant, or, expressed differently ”You must not be housewife at the expense of the taxpayers”. And the taxpayers ‘ association wrote that the sentence meant that housewives which cared for their own children now were considered ”labor refusers”.

That the Kullman-Andersson family would have been able to sustain well on just the husband’s wages, if only they had been allowed to keep their income for an existential minimum, instead of having to pay too much in open and hidden taxes, was a fact that the Swedish state lawyer managed to conceal to the European Court.  The case that it was not merely a question of the state giving the family money but of the state not taking away a family’s resources so that it could no longer care for the children themselves, was never considered by the court. Nor were there any comments on the fact that the only ”support” one could receive from the Swedish state was in the form of almost free public day care for their children, and this at a cost to the tax-payers far higher than what a supply contribution or tax deduction for the family would have meant.

With this judgment, the Swedish state has managed to abolish some important human rights for many middle and low-income people in our country. And this, without noticing by other than those who can not accept this forced-upon ”support” from the state. So, the trick is simple but effective: take away from the families their resources – their income – to the extent that they are forced to take advantage of the state’s offer, an offer ”one cannot resist”, to care for, and foster, their children for free.

Though, taking resources away from the families does not look so good either. That’s why the socialists hide it, and effectively. The income earner only sees an open tax of about 32% of his income. The fact that the employer is forced to pay about the same amount is not shown on the wage slip. And the VAT on everything you buy is hidden in the price. Like energy tax, excise duty, etc. … The Swedbank-economists have calculated that a normal income earner pays about 69% of the value of his work in tax – far above the visible 32%.

So, if the Kullman-Andersson family had escaped with 32% in taxes – instead of 69%, it would have been possible for the family to live without support from the state and without need to give up their children’s care and education.

But – that is precisely what the Socialists want to access, the children’s care and fostering. Children must be freed from old-fashioned bourgeois values ​​and become the individualists which will populate the socialist Utopia. And this in contempt for some Human Rights – which was stated shamelessly clear in the social-democratic program ”The family of the future” (Familjen i framtiden).

So, the state succeeds in depriving the Swedish people of some annoying Human Rights. Not through violence or police intervention, but through a system of high hidden taxes without regard to the burden of supporting a family, in combination with targeted, high-level subsidies, so that alternatives and freedom of choice do not have a chance. Thus we have got a system of political-economic deprivation, which, insidiously, in the dark of both the European Court and the citizens, abolished some human rights in our country. Effective – but hardly honourable!

Krister Pettersson

Jag är skrämd över utvecklingen

Hej! Tack för dina inlägg !

Jag är skrämd över utvecklingen eller brist på utveckling angående småbarns behov. Det är tabu att ifrågasätta inskolning vid 1 års ålder. Man pratar inte om det någonstans varken på arbetsplatser eller andra ställen. Kvinnans frihet o jämställdhet är det ingen som vågar yttra dig om. Kvinnor låter sig berövas det viktigaste de har. Kvinnor under 40 är hjärntvättade av systemet o av sina jämlikhetstörstande mammor. Så synd! Jag trodde i min enfald att det var ex ekonomin som styrde de unga, men de har nog ingen stor kunskap om utvecklingspsykologi. Det känns som om vi bor i Kina idag, tycker jag. Gör som staten vill så blir du belönad…

Gunilla Stenqvist