Category Archives: daghemstvång

Power to parents!  – namninsamling i protest

Power to parents! är slagordet för det nya Barnomsorgsupproret.

Det samlas in proteströster på Internet mot tvånget i svensk familjepolitik här

När vi fick syn på länken till denna röstinsamling på FB kopierade vi och klistrade in uppmaningen till proteströstning här.  Susanne Nyman Furugård har påtalat, att så får man inte göra, eftersom uppmaningen var ett blogginlägg – något som vi beklagligtvis inte insåg.

Den nu aktuella uppmaningen att visa upp sin protest påminner oss så klart, om 1970-talets väldiga protestnamnsinsamling – Familjekampanjen –  organiserad av Brita Nordström, som lämnades in till politikerna med ca 63 000 namn.  Dock fortsatte listorna med protestnamn att strömma in efter inlämnandet och närmade sig 100 000.  Och detta var alltså på den tiden, då insamlingar fick ordnas genom postutskick, papperslistor, insamlingar, återsändningar, inlämnande och massor av frivilligt, ideellt arbete.

Olof Palme skrev senare om ”den s k Hemmafrukampanjen, men att nu var hemmafrun död”.

Men, av den nu aktuella insamlingen och många andra initiativ, inlägg, argument, erfarenheter, hjärnforskning, ohälsa, relationsproblem, skoluselhet och flera proteströrelser som Haro, Hemmaföräldrar, Barnens Rätt till Föräldrarnas Tid, Hållbarfamiljepolitik.nu, NKMR, MRR … etc etc att döma, är hemmafrun ingalunda död.  Tvärtom är vi många, som värnar om rätten att under barnens känsliga år få ägna sig åt dem och deras fostran. Och att inte, av dagens skamliga politiskt-ekonomiskt tvång, tvingas att byta vård och fostran av de egna barnen, mot ett betalt arbete, till exempel med att vårda och fostra andras barn.

Skriv på protestnamnsinsamlingen – och skänk gärna en tacksam tanke åt alla de tidigare kämparna för människors – föräldrars – frihet och mänskliga rättigheter i vårt land. Brita Nordström och vår Familjekampanj – som ju som synes fortfarande pågår i ett antal förgreningar i en protest mot tvång och förtryck i vårt land, som svårligen kan stoppas med hjälp av Palmeska trollformler.

Läs t ex om denna väldiga namninsanling och den fega reaktionen från de styrande socialisterna här ”Familjekampanjen fortsätter”  eller  Brita Nordströms artikel ”Skall familjen krossas?” här

Boken ”Familjekampanjen fortsätter” kan tas ner som pdf från http://www.barnensratt.se  förnämliga arkiv här.

Krister Pettersson

FAMILY OVER WORK? – Reality is the opposite !

The site  Matador Network   writes about Swedish habits to adopt:

Family over work

No matter what you do or where you are, Swedes see your job as secondary to your family life. Have to leave early to go to your daughter’s piano recital? Have fun! Nobody will give you grief about missing a meeting, and it would be unthinkable to interfere with someone’s scheduled parental leave. This can be a bit of a pain when, say, your bank loan officer is gone for a week because their kid is sick and they’re taking VAB (vård av barn, days paid by the government for you to stay home with your sick child), but Swedes are happier and healthier because they don’t spend 80 hours a week at work. This hasn’t interfered with Sweden’s reputation as innovative inventors and producers of pop culture, either: They’ve been responsible for Skype, inflatable bicycle helmets, and pacemakers…as well as zippers, ultrasounds, and thermometers.

WE COMMENT :

BE WARNED!   For heaven’s sake do not adopt Swedish daycare fostering of your children!  In clear violence with Human Rights, with it’s  heavy discrimination of those families which do not accept the socialist combination of extreme bachelor taxes and extremely subsidized public daycare.   FAMILY OVER WORK is a horrible misunderstanding. REALITY IS THE OPPOSITE! In Sweden a parent is forced to work even if he or she would prefer to work with the own family.

The result of this State Childcare and fostering clearly shows in weakened relations parent-child, in a high degree of psychological problems, in school disorder and results and more.

Read British researcher Patricia Morgan, who compares the Swedish system with the Soviet Union in her book Family policies, Family Changes. Sweden, Italy and Britain compared (Civitas) and Canadian researchers Gordon Neufeld and Gabor Mate’ in their report ”Hold on to Your Kids”, on the importance for a parent to be great part of their child’s life. 

Hold on to Your Kids: Why Parents Need to Matter More

DN publicerar skarp protest mot dagistvånget!

DN publicerar skarp protest mot dagistvånget!

Linda Bjuvgård och Mats Sederholm har fått in in text i DN 27/1 !   Och en särdeles utmärkt sådan.  Texten tar upp kärnfrågan i den politiska styrningen av barnens vård och fostran i syfte att nå en politiskt önskad, socialistisk blåbärsjämställdhetslikhet:  Hur illa far barnen av detta ? Det är ju inte bättre idag än på den usla Barnhemstiden!   Varmt tack och varmt grattis !

Man undrar, om DN har blivit annorlunda, eller insett, att det finns förfärande nackdelar av dagens totalitära tvång, så man låter oss frihetskämpar komma till tals.  Vi, som samma tidning, DN, under åttiotalet försökte ta heder och ära av genom sin medarbetare Anna Maria Hagerfors, som i samarbete med riksdagsledamoten Ingrid Ronne Björkqvist (fp) inte drog sig för att ljuga tidningens läsare fulla i artikelserien ”Den dolda högern”.  Läsaren av denna blogg har kanske sett, att Anna Maria Hagerfors vid ett senare möte i kyrkliga sammanhang om etiken i pressen inför en publik om kanske 40 personer uttalade, att ”viktigare än att skriva sanning är att rida spärr mot högerkrafterna”.   Och högerkrafterna är alltså alla vi föräldrar, som vill kunna vårda och fostra våra barn själva i enlighet med vår rätt och plikt enligt de Mänskliga Rättigheterna (Europakonventionen 1950).

Skribenterna på DN åsikt presenteras av tidningen:  Linda Bjuvgård är skribent, debattör och systemkritiker. Mats Sederholm är krönikor och författare.

Krister Pettersson

Den oresonabla -ismen. Statsindividualismen.

Dagens (10/1) Sydsvenskan har på ledarplats en signerat-artikel av Henrik Bredberg med titeln  ”Staten och individen i samma båt”  här.   Artikeln kommenterar filmen The Swedish theory of love , som nu går upp på biograferna. Filmen har enligt Bredberg budskapet, att ensamhet dödar, vilket filmaren Erik Gandini utropar i P1-morgon:

Gandini har ett ärende. Han pekar på blågul ensamhet – världsledande i singelhushåll, andlig nöd och död i isolering. Han vill ersätta oberoendet – som han ser som en olycklig mix av social ingenjörskonst och nyliberalism – med ömsesidigt beroende.

Se beskrivs Gandinis ärende av Bredberg, som menar att detta är alldeles fel, ty nu lyder vi under en -ism, ”som åt alla lycka bär”.  Denna -ism är Statsindividualismen, vilken gör att individen – människan – väljer själv:

Du kan själv med benäget bistånd från en stat som bejakar individens sociala och ekonomiska autonomi, och i sällskap med släkt och vänner – i den omfattning ni själva vill. 

Ja – så skriver Bredberg, och så skriver Sydsvenskan. Ständigt och jämt trummar tidningen in vikten av att själv välja sitt liv, vikten av mänskliga rättigheter, vikten av jämställdhet….  Senast t ex i ledartexten av Heidi Avellan 8/1 där hon igen skriver:   ”Respekt för lagen, för demokrati och mänskliga rättigheter, jämlikhet och jämställdhet, allas lika värde och individens rätt att välja sitt liv”.

Fast – vissa mänskliga rättigheter skall ju bara inte respekteras, artikel 8, artikel 2 i första tilläggsprotkollet m fl i Europakonventionen. Och vissa livsval är ju bara så förkastliga!  Och lika värde gäller ju inte för kristdemokrater och cupcakesbakande hemmafruar -skriver Avellan och Sydsvenskan. Ofta, och tydligt, skamlöst hycklande !

Och denna -ism, denna Statsindividualism, som till alla lycka bär, bättre än gemenskap, tvåsamhet, samhörighet, samarbete …. den har vi sett prov på just nu vid årsskiftet. Prov på vad Staten nu menar är rätt och lagom åt individen. Jo, individen skall fortfarande ha råd med att köpa vissa arbeten inom reparation, om- och tillbyggnad, och städhjälp och så.  Fast inte lika mycket råd efter årsskiftet, nej (50-30) /50 = 40% mindre råd, när avdraget minskar från 50 till 30%. Och matlagning skall vi inte alls ha råd med att köpa – slut med det.

Kan detta statliga årsskiftesändrande tyda på ”en stat som bejakar individens sociala och ekonomiska autonomi, och i sällskap med släkt och vänner – i den omfattning ni själva vill” som Bredberg beskriver -ismen ??    Kunde det inte tänkas, att  det möjligen vore lättare att tala med sina närmaste om vad man kan ha råd med, än med denna Stat – denne Övermodige Beskyddare till (S)torebror, som numera är inne och klampar i det mest ömtåliga av människors och familjers privata liv, i hemmets härd, i relationer mellan föräldrar och barn, med barnens fostran….

Ty – Staten och politiker i kommun och landsting – tar numera hand om våra resurser, våra pengar, till förfärande nivåer – 69% enligt Swedbank får en normalinkomsttagare betala av sin lön, via sin arbetsgivare, via moms, energi- och punktskatter etc. etc. Av 300 000 intjänade kronor, betalar en medelavlönad över 200 000 kronor i öppna och dolda skatter. Fast hon får tillbaka mycket. Om du bara gör som politikerna vill, vill säga. Sätter du dina två barn i politisk fostran på dagis och förskola får du 300 000 kronor tillbaka i subvention. Ja inte bara 30%, eller 50% av kostnaden som för ROT och RUT, nej 95% av dagiskostnaden får du subventionerad – ja egentligen över 100% av barnkostnaden, eftersom mat, leksaker etc. går med på bytet – när du byter dina barns vård och fostran mot något oviktigt bortaarbete, alltså.

Och detta går det inte att resonera om vid köksbordet med någon partner eller tjänstesäljare. Om Staten är partner, är den inte resonabel. Och inte heller fair – inte rättvis. Staten är alldeles för stor och övermäktig och okänslig för människors olikheter och önskningar.  Bredberg skriver i dagens Sydsvenskan:  ”Staten och individen sitter i samma båt. Sant. Det innebär, trots allt, en rätt behaglig roddtur”.  Ja, kanske för Bredberg, Avellan och andra anpasslingar kan detta vara sant.  För oss andra är det, som om nån satt Fan själv i vår lilla hemmabåt –  och ingalunda till vår båtnad!

Den hjärtlösa, dagisfostrade, Nya Människan

I dagens (20/8) P1 klagar Räddningstjänsten över allmänhetens passivitet. Folk griper inte in vid olyckor, trots att man är först på plats. Man ställer sig att filma i stället för att försöka rädda liv och egendom. Inte ens på uppmaning från Räddningstjänsten vill man hjälpa till, som när det gällde att bilda en kedja ut i vattnet för att snabbt finna en drunknande …

Ja – vad har det blivit av svenskarna egentligen. Var har empati, moral, civilkurage, medmänsklighet och sunda värderingar i allmänhet tagit vägen?

Och – varför kopplar inte Räddningstjänsten, eller media eller någon politiker denna förfärande förändring i folks värderingar till deras, människornas – svenskarnas, fostran?  Varför undrar ingen över om det möjligen kan ligga något i, att gamla goda värderingar har försvunnit när så gott som hela befolkningen numera undergår Statens – (S)torebrors – fostran?

Varför undrar ingen över detta – när det från utlandet kommer larmrapporter om “behavioural problems” bland daghemsfostrade barn och ungdomar. När de kanadensiska forskarna Neufeld och Maté så tydligt pekar på konsekvenser av att föräldrafostran är avskaffad? Med konsekvenser för anknytning, empati och respekt?

Fast – sådana larmrapporter om konsekvenserna av dagisfostran kommer ju utomlands ifrån. I vårt land får ju inget negativt runt dagistvångets konsekvenser nämnas, ens antydas. Här har det socialistiska Utopia smugits in befolkat med den Nya Människan som (S)torebror fostrat fram – utan gamla borgerliga värderingar. Men också utan empati och mänsklighet.

Krister Pettersson