Category Archives: Europakonventionen om Mänskliga Rättigheter

Den värsta kvinnofällan

Den värsta ”fällan’, för kvinnor. Och män. Och inte minst barnen. Ur artikeln: ” För två generationer sedan kunde de flesta familjer leva gott på en heltidslön, frun kunde vara hemma på heltid. För en generation sedan var det vanligt att kvinnan i en barnfamilj arbetade halvtid. I dag är normen heltid för samtliga. Hurra för jämställdheten? Systemet med hemmafruar var naturligtvis en kvinnofälla, men feminismens och även arbetarrörelsens feltänk kring detta gjorde ont värre: de försökte eliminera fällan genom att göra mannens prioriteringar till norm.

Ett annat sätt att tackla det på hade varit att göra halvtid som norm, för båda könen. Dela lika på lönearbetet och hemarbetet. Med andra materiella behov, i en annan ekonomi, med andra prioriteringar hade detta varit möjligt även i dag.

David Jonstad

https://davidjonstad.se/2018/04/09/den-sjuka-heltidsnormen/

Annonser

Förskoleupproret

Anställda i förskolan gör också uppror mot eländet:

http://www.varldenidag.se/nyheter/uppror-forskolan-ar-ett-sjunkande-skepp/reprct!j4o3V3w9DQZKuuYvw51DQA

ENGLISH

Daycare staff protesting unbearsble conditions in Swedish public daycare . /

Om kvinnosyn och tolerans

Ur artikeln i dagens, kvinnodagens, SvD om den förhatliga kvinnosynen i nationalismen och hos Sverigedemokraterna:

”Nationalismen kan vid ett första påseende vara tilltalande för en del kvinnor. Kärnfamiljen är nationens minsta och viktigaste byggsten. Inga andra familjetyper accepteras. Rollen som maka och mor hyllas och som kvinna lyfts du fram som nationens moder. Men om du inte följer den traditionella kvinnorollen är toleransen låg.”

Detta med kvinnoroll och tolerans har mer än en aspekt i vårt samhälle. Och toleransen är inte påtaglig. Nej, respekten för människors olikhet, för vissa val, för fri marknadsekonomi subsidiaritet och Mänskliga rättigheter i vårt land är anmärkningsvärt frånvarande.

http://www.e-pages.dk/svenskadagbladet/49552/article/700498/6/1/render/?token=bcd8fa3c73c1c7a5d748a3163d34196c

Den överstarka staten 

Krister Thelin skriver i dagens SvD, 5/11, utgående från en “rapport” från Arena Idé, författad av fackföreningsjuristen Oskar Taxén. Denne ondgör sig i rapporten över att ”juridifieringen” – domstolar – står emot de socialistiska strävandena efter en mäktig stat på de enskilda medborgarnas bekostnad. Ondgör sig över, att det fortfarande finns vissa maktdelningsprinciper kvar, trots regeringsformen från 1974 med “all makt” från folket (d v s en folkmajoritets representanter). Särskilt illa är EU-medlemskapet och att Europakonventionens Mänskliga Rättigheter (EKMR) från 1950 därmed blev svensk lag 1995 (till slut, efter mycket socialistiskt motstånd).

Socialdemokratin såg – och ser fortfarande som “rapporten” visar- med misstro på jurister (Palme: ”de är inte vårt folk” eller om Europadomstolen som “Petréns lekstuga”). 

Olustig för socialisterna, minst sagt, särskilt när den fällde Sverige – svenska staten – på en rad områden under 1980-talet.

Det är mycket fagert tal i vårt land om vikten av “mänskliga rättigheter”, men okunnigheten om, eller nonchalansen mot, rättighetskatalogen i EKMR är monumental. Också utanför de formellt socialistiska leden. De övergrepp på de flesta människors rättigheter i Sverige sker tveklöst när det gäller föräldrar och barn – familjer – i vårt land. Detta genom att “familjen” som samhällets grundsten och juridiskt begrepp är avskaffat, att en förälder inte anses ha mera rätt till sina barn än vilken vårdnadshavare som helst. Och den svenska socialistiska staten har genom de många målen mot svenska staten i “Petréns lekstuga” – Europadomstolen – lärt sig att förvilla domstolens ledamöter om det verkliga tillståndet i vårt land. Jag tänker t ex på fallet Kullman-Andersson, där makarna med sina barn inte nådde upp till en ekonomiskt existensminiminivå och hade nekats hjälp från stat och kommun. Detta på grund av att makan arbetade med de egna barnens vård och fostran, inte med andras, t ex som dagisanställd. 

Den arbetande makens inkomst räckte alltså inte att försörja familjen, när skatten var betald. Och man fick inget stöd, och ingen del av barnomsorgssuventioner, VAB etc. 

Familjen sökte rättelse och utdömda sina möjligheter i Sverige, varefter fallet gick till Europadomstolen, där svenska statens jurister lyckades få domarna att avslå makarnas klagan mot svenska staten. 

“Man får inte vara hemmafru på skattebetalarnas bekostnad”, löd domen i princip, och skattebetalarnas förening skrev, att nu var hemmafrun satt i skamvrån som “arbetsvägrare”.

Men, makens inkomst hade mycket väl räckt till, att försörja familjen. Fast efter en mycket hög skatt, utan hänsyn till försörjningsbördan, gick det ju inte. Stat och kommun hade tagit pengarna – och klart sagt ifrån, att ni får tillbaka dem bara om ni gör som vi vill: Lämna ifrån er era barns vård och fostran till oss! 

Övergreppen mot flera rättigheter i EKMR är många – skyddet för familjen och familjelivet, skydd mot diskriminering på grund av åsikt, föräldrarätten – att välja barnens fostran efter egen övertygelse etc, för att inte tala om föraktet för subsidiaritetsprinciper och sund marknadsekonomi. 

Så, trots att socialisterna anser att det finns en besvärlig “juridifiering” emot deras strävan mot det helt socialistiska Utopia, så lyckas man ändå – med ett förfärande resultat för oss, som kan överblicka en utveckling från 70-talet. Och detta genom att ta ifrån oss våra pengar – ja, en normalinkomsttagare betalar 69% i skatt enligt Swedbank – 32% till kommun o landsting, 31,4% via arbetsgivaren, moms, energi, punkt… alla möjliga skatter, öppna eller dolda. Genom att ta ifrån oss 2 av 3 intjänade kronor – och stenhårt deklarera, att ni kan få tillbaka dem – bara ni gör som vi vill. 

Och detta med Rättigheter och Europakonventionen, det kollrar vi bort – vi socialister i alla partier. Genom statens jurister, genom förvillande propaganda: Mänskliga rättigheter, det är sådant man inte har i långtbortistan. Genom Nyspråk – Jämlikhet, Genus uber alles, hen och queer ska man va, de e bra, det är bra – passa dig om du sticker ut. Och märkligt nog är det den gamla mansnormen som gör kvinnan jämlik i socialisternas ögon, det vill säga arbeta, och arbeta alltid, fast inte med dina egna barn och ditt eget hem – utan med andras.

Så, trots att det finns litet maktdelning kvar – som fackföreningsjuristen Taxén och andra socialister ogillar – så fixar man sin Statsfenimism och sitt Utopia genom annan, långt större och påtagligare makt: ta ifrån medborgarna det allra mesta av resultaten av deras arbete – 69% av bortaarbetet och över 100% om det är hemarbete.

Domaren och den borgerliga statssekreteraren Krister Thelin är hedervärd för sin viktiga artikeln i dagens SvD – men han är alldeles för ensam och ryter som en mus. Tyvärr !

http://www.e-pages.dk/svenskadagbladet/49429/article/650964/4/1/render/?token=1e9cec7dd5dab51e7c5f9e5f2fd187c0

Vår medkämpe prof. Bo Södersten borta

Dömda till misär Bo SöderstenEn av våra viktigaste medkämpar har lämnat oss, professorn i nationalekonomi, den socialdemokratiske politikern mm Bo Södersten, har lämnat oss. Vi är djupt tacksamma för hans insats i debatten, för hans medverkan i vår gemensamma kamp för sund marknadsekonomi och människors frihet i vårt land.

Södersten ansågs ligga på vänsterkanten inom socialdemokratin, och kallades Röde Bo. När hans partivänner avlägsnade sig allt mera från marknadsekonomi och rättvisa – i syfte att styra och lura människor till ett visst beteende – blev hans protester dock allt skarpare. Södersten var den som i debatten myntade kraftfullt fördömande begrepp för sådant politiskt ofog i strid med marknadsekonomi och mänskliga rättigheter, som DAGHEMSSTALINISTERNA, eller om oss offer för svensk familjepolitik som DÖMDA TILL MISÄR.

Ekonomen Mats Lundahl skriver i sin nekrolog om Södersten (Sydsvenskan 2017 09 10):

Partiet (s) höll honom tillbaka i stället för att utnyttja hans begåvning. Tids nog fick det äta upp sin underlåtenhet, när Bo angrep socialdemokratins aversion mot marknadsekonomiska lösningar, framför allt i de sociala sektorerna. Han blev ett nyttigt salt i partiets sår.

Vi är tacksamma för Söderstens välgrundade och målande klarspråk !  Vi behöver flera som honom – de medjamsande, integritetslösa statsberoende ”experterna” vi har i vårt land är alltför många och alltför sällan emotsagda på ett sätt som syns!

Power to parents!  – namninsamling i protest

Power to parents! är slagordet för det nya Barnomsorgsupproret.

Det samlas in proteströster på Internet mot tvånget i svensk familjepolitik här

När vi fick syn på länken till denna röstinsamling på FB kopierade vi och klistrade in uppmaningen till proteströstning här.  Susanne Nyman Furugård har påtalat, att så får man inte göra, eftersom uppmaningen var ett blogginlägg – något som vi beklagligtvis inte insåg.

Den nu aktuella uppmaningen att visa upp sin protest påminner oss så klart, om 1970-talets väldiga protestnamnsinsamling – Familjekampanjen –  organiserad av Brita Nordström, som lämnades in till politikerna med ca 63 000 namn.  Dock fortsatte listorna med protestnamn att strömma in efter inlämnandet och närmade sig 100 000.  Och detta var alltså på den tiden, då insamlingar fick ordnas genom postutskick, papperslistor, insamlingar, återsändningar, inlämnande och massor av frivilligt, ideellt arbete.

Olof Palme skrev senare om ”den s k Hemmafrukampanjen, men att nu var hemmafrun död”.

Men, av den nu aktuella insamlingen och många andra initiativ, inlägg, argument, erfarenheter, hjärnforskning, ohälsa, relationsproblem, skoluselhet och flera proteströrelser som Haro, Hemmaföräldrar, Barnens Rätt till Föräldrarnas Tid, Hållbarfamiljepolitik.nu, NKMR, MRR … etc etc att döma, är hemmafrun ingalunda död.  Tvärtom är vi många, som värnar om rätten att under barnens känsliga år få ägna sig åt dem och deras fostran. Och att inte, av dagens skamliga politiskt-ekonomiskt tvång, tvingas att byta vård och fostran av de egna barnen, mot ett betalt arbete, till exempel med att vårda och fostra andras barn.

Skriv på protestnamnsinsamlingen – och skänk gärna en tacksam tanke åt alla de tidigare kämparna för människors – föräldrars – frihet och mänskliga rättigheter i vårt land. Brita Nordström och vår Familjekampanj – som ju som synes fortfarande pågår i ett antal förgreningar i en protest mot tvång och förtryck i vårt land, som svårligen kan stoppas med hjälp av Palmeska trollformler.

Läs t ex om denna väldiga namninsanling och den fega reaktionen från de styrande socialisterna här ”Familjekampanjen fortsätter”  eller  Brita Nordströms artikel ”Skall familjen krossas?” här

Boken ”Familjekampanjen fortsätter” kan tas ner som pdf från http://www.barnensratt.se  förnämliga arkiv här.

Krister Pettersson

Vittnesmål om brott mot Mänskliga Rättigheter i Sverige

KinderGulag in Schweden Der Spiegel.jpgMerit Wager, förläggare och fri skribent, lämnar i dagens SvD ett nytt, beklämmande vittnesmål om hur det offentliga Sverige genom sina politiker och deras socialarbetare grovt förgriper sig på Mänskliga Rättigheter och mänskliga värden. Hon beskriver flera fall av hur barn från kristna familjer tvångsomhändertagits och placerats i islamska familjer och tvärtom. Kan man bara tänka sig mera flagranta, genomskamliga metoder att bryta band mellan föräldrar och deras barn. I artikeln skriver Wager.

Problemet har inte uppmärksammats i någon större grad – om ens alls – och kunskapen eller viljan att förstå och uppmärksamma problematiken tycks inte vara utbredd trots att risken är stor att det sker brott mot barns rätt att få behålla sin identitet, sitt språk och sin religion när man placerar barn från kristna hem i muslimska hem och muslimska barn i kristna eller icke-religiösa hem.

I papperstidningen, påstås vid artikeln ”Få, om ens någon , verkar ha velat, eller orkat, föra barnens talan”. 

Men detta påstående – eller förmodan – är inte korrekt. Vi är många, som genom decennier påtalat  den flummiga lagstiftning, som gör det möjligt för socialarbetare att på ibland lösa, ibland som det verkar rent illvilliga grunder av prestige och fördomar, slå sönder familjer och flera människors hela liv. Samma socialarbetare, som står för dessa övergrepp, uppträder sedan i förvaltningsdomstolarna som både målsägare, vittnen och ”experter” varvid utrymmet för en opartisk bedömning minimeras.

För att nämna några namn bland oss, som ”velat och orkat föra barnens talan” kan nämnas hovrättsrådet Brita Sundberg-Weitman (hennes bok Rättsstaten åter!), advokaterna Siv Westerberg, Lennart Hane eller Ruby Harrold Claesson.Vi i Familjekampanjen har varit aktiva i protesterna mot den förfärande familjenerbrytningen – ett resultat var artikeln om Kindergulag i Sverige i tyska der Spiegel (Hermann Orth).  En politiker, som också försökte göra något var Finn Bengtsson (m), som var en fritänkare och inte ville nöja sig med enbart knapptryckarrollen som riksdagsman. Men alla dessa förkämpar för Mänskliga Rättigheter, för barn och utsatta föräldrar, kan också vittna om, hur deras engagemang har setts illa och hur de motarbetas på flera sätt i sina yrkesroller och samhällspositioner, utsatts för smutskastningskampanjer i media etc..

Många fällande domar i Europadomstolen mot Svenska Staten, ”Samhällets styvbarn”, Nordiska kommittén för Mänskliga Rättigheter och andra Internetfora och det faktum, att ett antal tvångsomhändertagna barn kompenserades för svenska statens övergrepp mot dem bör också nämnas i sammanhanget. Det anmärkningsvärda är inte, att ”Få, om ens någon , verkar ha velat, eller orkat, föra barnens talan” – utan att så många har gjort det, men våra politiker / lagstiftare ännu slår dövörat till. Förklaringen måste ligga i de socialistiska fördomarna, att föräldrar är skadliga för sina barn (ja, se s-programmet Familjen i framtiden – en socialistisk familjepolitik), att det är viktigt för det socialistiska Utopia, att familjebanden bryts ner och överförandet av icke önskade värderingar från föräldrar till barn hindras.

För sådana socialistiska mål, begås förfärande övergrepp, förstörelse av människors liv, mänskliga värden och brott mot Mänskliga Rättigheter i vårt land. Till evig skam för nu sittande politiker och lagstiftare, som ännu inte gör något åt eländet!

Krister Pettersson