Den hjärtlösa, dagisfostrade, Nya Människan

I dagens (20/8) P1 klagar Räddningstjänsten över allmänhetens passivitet. Folk griper inte in vid olyckor, trots att man är först på plats. Man ställer sig att filma i stället för att försöka rädda liv och egendom. Inte ens på uppmaning från Räddningstjänsten vill man hjälpa till, som när det gällde att bilda en kedja ut i vattnet för att snabbt finna en drunknande …

Ja – vad har det blivit av svenskarna egentligen. Var har empati, moral, civilkurage, medmänsklighet och sunda värderingar i allmänhet tagit vägen?

Och – varför kopplar inte Räddningstjänsten, eller media eller någon politiker denna förfärande förändring i folks värderingar till deras, människornas – svenskarnas, fostran?  Varför undrar ingen över om det möjligen kan ligga något i, att gamla goda värderingar har försvunnit när så gott som hela befolkningen numera undergår Statens – (S)torebrors – fostran?

Varför undrar ingen över detta – när det från utlandet kommer larmrapporter om “behavioural problems” bland daghemsfostrade barn och ungdomar. När de kanadensiska forskarna Neufeld och Maté så tydligt pekar på konsekvenser av att föräldrafostran är avskaffad? Med konsekvenser för anknytning, empati och respekt?

Fast – sådana larmrapporter om konsekvenserna av dagisfostran kommer ju utomlands ifrån. I vårt land får ju inget negativt runt dagistvångets konsekvenser nämnas, ens antydas. Här har det socialistiska Utopia smugits in befolkat med den Nya Människan som (S)torebror fostrat fram – utan gamla borgerliga värderingar. Men också utan empati och mänsklighet.

Krister Pettersson