I dagens SvD (Kultur) finns en härlig artikel av frilansskribenten Jenny Damberg om flera familjer, som hoppat av ekorrhjulets tvång till två lönearbeten och bortlämnande av barnens vård.
Man, familjerna, har insett, att livet kan vara mer än detta – mer än lönearbete alltid. Man inser, att arbete med eget hushåll, eget hem och egna barn också är arbete, som ger besparingar och livsvärden. Att det kan finnas viss frigörelse från tvånget och risken av att känna meningslöshet i ett ”tomt arbete”, ett ”Bullshit job”, eller att ”gå in i väggen” av dubbelarbetets stress.
Åsa Axelsson, som hoppat av ekorrhjulet, har skrivit en bok om detta ”Jag lämnar ekorrhjulet – ett liv utan lönearbete”
Artikelförfattaren skriver om Åsas bok ”Från sidorna strålar en nästan desperat önskan att äga sin egen tid. Att återta någon form av kontroll. Vem kan inte känna igen sig i det behovet?”. Vidare skriver Jenny Damberg: ”Medelmånadslönen i Sverige är 33 700 kronor. En timme arbetad tid ger medelinkomsttagaren cirka 160 kronor efter skatt. Vad får man för 160 kronor? Vad kan man avstå? Vad är ens tid egentligen värd?”. Vidare ”Åsa Axelsson beskriver sin vardag som hemmafru som ett sätt att leva där hon gör nytta. Hon uträttar sådant som är nödvändigt, som att laga mat till familjen och i viss mån även odla den själv – i kontrast till att utföra ett lönearbete, som inte alls känns lika omedelbart meningsfullt. ” Och Åsa Axelsson själv, med svåra problem av utbrändhet och stress, säger i artikeln ”När någon då sitter och pratar om att vi bör inte ge upp vårt lönearbete för feministiska idéer, det känns för mig som blabla. Frågan är: Orkar jag ens ta mig igenom dagen?”
I artikeln nämns andra människor som upptäckt detta, som skrivit om det, böcker som Oscar och Maribel Lindbergs bok ”Ut ur ekorrhjulet” och den amerikanske ”fire”-rörelsen, som går ut på att kunna göra sig finansiellt oberoende tidigt. En annan bok om att komma ur grottekvarnen till något naturligare är Axel Lindéns ”Fårdagboken”.
En viktig aspekt i artikeln och i Åsa Axelssons bok är detta med att familjer förr i tiden kunde klara sin försörjning på betydligt färre lönearbetstimmar än i dagens extrema högskattesamhälle (ja – 69% i olika skatter av en normalinkomsstagares lön enligt Swedbank) : ”Om vi levde som på 1930-talet skulle pappa och jag bara behöva lönearbeta sammanlagt fyra timmar om dagen”, utbrister Åsa Axelsson i en i hennes bok återgiven konversation med barnen.
Synd bara, att artikeln och dess skribent inte vågar ta upp orsakerna till tvång och ofrihet i vårt land – extrema ungkarlsskatter på alla i kombination med extrema subventioner till dem, som gör som de socialistiska politikerna vill – gör sig beroende av staten och lämnar barnens fostran till den. Som ”frilansskribent” vågar man, förståeligt nog, inte ta upp sådana icke pk-tankar långt utanför den godkända åsiktskorridoren i vårt land.
Krister Pettersson
Familjekampanjen's Blog 