Förtrycket döljs bakom slagord och dogmer som JÄMSTÄLLDHET!

Irene Svenonius, stadsdirektör för Stockholms stad, frågar sig i Barometern (här) Är idealet att absolut alla barn finns i förskola?

”Varför är detta med vårdnadsbidrag så känsligt i vissa kretsar? Vad är det som gör att det anses vara undermåligt för barn att vara med sina egna föräldrar så till den grad att det nästan blir krigsrubriker när ett antal familjer valt att stanna hemma lite längre med barnen än bara föräldrapenningen räckte till?” skriver hon bl. a.

Det är ofta vi ser hur människor frågar sig, varför det är så farligt med vårdnadsbidrag, med en lättnad i den ekonomiska styrningen av barnen till kollektivistisk fostran (lättnaden är ca 5%, beräknat på värdet av diskrimineringen i form av lön plus subventioner under 8-10 år för en 2-3 barnsfamilj, ca 3-4 miljoner kronor jämfört med vårdnadsbidrag kort tid för 2-3 barn – ca 175 000kr. Se också SOU 79:89).

Svaret finns mycket tydligt i den marxistiska ideologin – hos Marx och Engels hymlas det inte över hur viktigt det är, att barnen inte fortsätter att fostras med gamla borgerliga värderingar.

Och visst har Irene Svenonius dragit parallellen med de totalitära regimerna i Nazi-Tyskland och i Sovjetunionen. Liksom den brittiska forskaren och sociologen Patricia Morgan har gjort i sin bok Family policy, family changes. Sweden, Italy and Britain compared. I denna säger hon i klartext, att förhållandena i Sverige är som i Sovjetunionen och att detta med att alla är jämställda och arbetar alltid i vårt land inte är något annat än en Potemkinkuliss – med hög frånvaro från arbetet och byte av arbete sinsemellan. Detta stöds ju också av jämförelsen med andra länder, som gått om Sverige i välfärdsligan, trots att de har kvar föräldrars frihet att välja och man i en familj yrkesarbetar kanske 1 x 35 timmar i veckan i stället för 2 x 40 timmar som oftast hos oss.

Detta marxistiska förtryck och den ekonomiska styrningen med dess brott mot några mänskliga rättigheter (förbudet mot diskriminering på grund av åsikt, artikel 14 i Europakonventionen t ex) kan inte försvaras i ett västerländskt land, men väl döljas bakom slagord, dogmer av typ JÄMSTÄLLDHET UBER ALLES, BARNENS BÄSTA eller VISST ARBETE ÄR INTE ARBETE.

Att detta kan fortgå beror på en intensiv propaganda och på att svenska media i allmänhet befolkas av socialister, som inte vill medverka till att sådana falska dogmer avslöjas.

Krister Pettersson