Tryggve Emstedt, advokat, skriver i arbetarbladet (här).
Samhället står inte på barnens sida i konflikter mellan föräldrar
Socialnämnder och socialtjänst ska vara barnens försvarare men skapar ofta kaos genom sina ingripanden. Man borde se till barnens bästa och undersöka vad man kan göra i stället för att ingripa med tvång, skriver han.Värnar vi om att implementera barns rättigheter uttryckt i Barnkonventionen i svensk lag? Om vi gjort det hur tilllämpas den i så fall. Har familjesplittring någon betydelse för lagstiftaren och dess tilllämpare?
Efter att ha haft att göra med socialnämnder i 30 års tid måste jag erkänna att det är något av det mest skrämmande som finns. En stat i staten som påstår sig vara barnens försvarare och som raskt ingriper – i vissa fall – när påstådd vanvård uppdagas och sedan skapar rent koncentrerat kaos.Tvångsomhändertagande av barn är mycket vanligare i Sverige än i många andra länder. Många gånger kan en liten konflikt mellan mor och dotter leda till en socialanmälan och omedelbart omhändertagande och sedan är cirkusen igång.
Vad hade man kunnat göra för att förhindra ingripandet med tvång? Hade man haft ett medlingsinstitut med barnens bästa i centrum och gärna en liten grupp kopplad till socialtjänsten, Rädda barnen och barnpsykiatrin skulle antagligen många omhändertaganden stoppas i sin linda.
Nu tvångsomhändertar man och sedan gör man oftast allt för att bryta ner kontakten mellan barn och biologiska föräldrar.
Samhället spelar ett oerhört högt spel och våra domstolar ställer upp på det här spelet tragiskt nog. Det finns inga egentliga maktmedel för att få till stånd ett fungerande umgänge med hjälp av domstol. Det överlämnas till socialnämnden/förvaltningen och barnen hamnar helt i händerna på socialtjänstens tankar om hur man ska ”skydda barnet” från sina egna föräldrar. Höga principer har man alltid men det är inte ofta man lyckas leva upp till dem.
KOMMENTAR
Advokat Emstedt vittnar i artikeln om hur ett gummibegrepp som ”barnens bästa” i praktiken används av myndigheter och domstolar för att bryta banden mellan föräldrar och barn i sann marxistisk anda, vilket också är det marxistiska syftet bakom den totalitära ”daghem-åt-alla” tvångspolitiken.
Sedan den tyske journalisten Herrman Orths undersökning av förhållandena i vårt land och hans artikel i der Spiegel 1982 om de många tvångsomhändertagandena av barn i Sveriges ”barngulag” (Kindergulag), har förhållandena enligt Emstedt inte blivit bättre.
I texten ANTIKRISTS ÄNGLAR – om mänskliga rättigheter i Sverige, sammanfattar Peter Klevius förhållandena runt familjepolitikens och tvångsomhändertagandenas nit i att krossa sambandet föräldrar-barn:
Svensk barnskyddspolitik har resulterat i ett försvagat föräldra- och släktskap som ersatts av en oproportionellt stark socialstat. Skattemedel används för att gynna byråkratins och myndigheternas tillväxt samtidigt som dessa via öppna generalklausuler (vagt och myndighetsvänligt formulerade lagar med tolkningsmonopol på vad som är ”barnets bästa”) kränker barns och föräldrars mänskliga rättigheter. Denna socialstat har en inneboende, företagsekonomiskt egoistisk utvecklingstendens som manifesterar sig via dess tjänstemäns och politiska försvarares privata egoism. Trots att forskningen på ett övertygande sätt påvisat allvarliga brister och grundläggande systemfel i socialtjänstens verksamhet förmodas ”barnets bästa” fortfarande bäst tillgodoses genom överlämnande till socialtjänsten där resultatet ofta blir fosterhemsvård och brustna familjeband. Sverige har därmed – mycket på grund av en lång och närmast total socialdemokratisk dominans – blivit en symbol inte bara för det nordiska välfärdssystemet utan också för en totalitär socialstat (jfr Kindergulag) där föräldrars och deras släkts möjligheter att själva bestämma över sina barn inskränkts genom ett orepresentativt men ideologiskt framgångsrikt lagstiftningsarbete som lämnat nära nog totalt utrymme för psykodynamiskt godtycke i sociala frågor. Kritik avfärdas som patologiskt ”motstånd” och kritiker som ”rättshaverister” eller som motståndare till barnskydd.
ENGLISH
The Swedish ”Kindergulag” is more present than ever, according to lawyer Tryggve Emstedt and his article in Swedish daily Arbetarbladet mentioned above.
DEUTSCH
Die Schwedishe Kindergulag ist mehr da als wenn Hermann Orth sein bekanntes text uber die schrecklichen Verhältnisse in Schweden schrieb in 1982. So wird es bestätigt im Artikel vom Advokat Tryggve Emstedt in der Schwedishen zeitung Arbetarbladet.
Familjekampanjen's Blog 