Category Archives: Desinformation

FAMILY OVER WORK? – Reality is the opposite !

The site  Matador Network   writes about Swedish habits to adopt:

Family over work

No matter what you do or where you are, Swedes see your job as secondary to your family life. Have to leave early to go to your daughter’s piano recital? Have fun! Nobody will give you grief about missing a meeting, and it would be unthinkable to interfere with someone’s scheduled parental leave. This can be a bit of a pain when, say, your bank loan officer is gone for a week because their kid is sick and they’re taking VAB (vård av barn, days paid by the government for you to stay home with your sick child), but Swedes are happier and healthier because they don’t spend 80 hours a week at work. This hasn’t interfered with Sweden’s reputation as innovative inventors and producers of pop culture, either: They’ve been responsible for Skype, inflatable bicycle helmets, and pacemakers…as well as zippers, ultrasounds, and thermometers.

WE COMMENT :

BE WARNED!   For heaven’s sake do not adopt Swedish daycare fostering of your children!  In clear violence with Human Rights, with it’s  heavy discrimination of those families which do not accept the socialist combination of extreme bachelor taxes and extremely subsidized public daycare.   FAMILY OVER WORK is a horrible misunderstanding. REALITY IS THE OPPOSITE! In Sweden a parent is forced to work even if he or she would prefer to work with the own family.

The result of this State Childcare and fostering clearly shows in weakened relations parent-child, in a high degree of psychological problems, in school disorder and results and more.

Read British researcher Patricia Morgan, who compares the Swedish system with the Soviet Union in her book Family policies, Family Changes. Sweden, Italy and Britain compared (Civitas) and Canadian researchers Gordon Neufeld and Gabor Mate’ in their report ”Hold on to Your Kids”, on the importance for a parent to be great part of their child’s life. 

Hold on to Your Kids: Why Parents Need to Matter More

Heidi Avellans ”kryptosocialism” i Sydsvenskan i dagSYD

Sydsvenskans ledare i dag 3 oktober, handlar om barn. Titeln är:

Världen kan bättre. Sätt barnen i fokus varje dag

Texten handlar om utsatta barn, barnarbete, krig o elände och FN´s barnkonvention.  Det intressanta för oss familjeförsvarare, är Sydsvenskans – Heidi Avellans – insmugna = kryptosocialistiska,  allt annat än liberala och mäniskorättsliga, texter om barns ställning i förhållande till föräldrar och samhälle:

196 länder har skrivit under FN:s barnkonvention. De har skrivit under på att barn är individer med egna rättigheter, inte föräldrars eller andra vuxnas ägodelar.

Slutklämmen lyder:

Alla barn är allas barn. De kloka orden får inte vara en till intet förpliktigande fras.

Att skriva om barn som föräldrars ägodelar är ett sätt, att desavouera föräldraansvaret, som något avskyvärt … och ingalunda vad FN´s barnkonvention menar, lika litet som att Alla barn är allas barn – d v s att föräldrar inte är närmare sina barn än vem som helst och är helt utbytbara – t ex mot Allas företrädare, politikerna och deras tjänstemän.

Att hårdra barnkonventionen som Avellan gör här, att inte låtsas om Europakonventionens Mänskliga Rättigheter, är att desinformera läsarna, att på ett lömskt sätt propagera för Marxismens iver att bryta ner familjen och dess överförande av värderingar från föräldrar till barn till förmån för idén om Statsindividualismen – barns och vuxnas frihet från mänskliga band och relationer till förmån mot ett beroende av Staten – av Storebror.   Den avellansk kryptosocialismen vi här ser igen är en skam för en tidning som kallar sig liberal.

Krister Pettersson

Politiskt korrekta pedagogers förnekelse av verkligheten


Hans Bergström, docent i statsvetenskap, före detta chefredaktör Dagens Nyheter, ledamot IVA:s avd XI för utbildning och forskning skriver i Dagens Industri 28 februari om svensk pedagogik under rubriken ”Pedagogers makt över skolan är farlig” (här).  I skarpa ordalag anser han svenska skolpedagoger vara verklighetsfrämmande – att inte vilja acceptera modern hjärnforskning, som t ex. klart visar på skillnader mellan kvinnor och män (prof. Martin Ingvar t ex), att inte hålla acceptabel nivå på forskningsresultat och -artiklar mm.

Flumpedagogerna tenderar att vara emot att biologisk forskning om hjärna och lärande alls beaktas, trots att Sverige på detta område befinner sig vid den internationella forskningsfronten.

I DI 8/3 publiceras en replik av Sverker Lindblad, professor i pedagogik vid Göteborgs universitet. Han har inte  alls något att säga om detta med pedagogernas generella förnekelse av hjärnforskningsresultaten – inte mycket annat heller, för den delen.

Den oerhörda skandalen Bergström tar upp, ligger i att en hel yrkeskår slår ifrån sig fundamental mänsklig erfarenhet, som numera också är vetenskapligt bevisad i modern hjärnforskning. Detta eftersom det står i motsats till rådande politisk ideologi om jämställdhet, jämlikhet, blåbärslikhet som de många offentliganställda pedagogerna inte vill, eller vågar, påtala.

 

Den förfärande familjepolitiken. Vems är felet ?

Madeleine Lidman i Hemmaföräldrars Nätverk beskriver utmärkt eländet i svensk familjepolitik här. Kommentarerna efter texten handlar bl a om ”vems fel” den förfärande utvecklingen är.

Vems fel?  Det är inte så, att vi, föräldrar och andra medborgare, i ”demokratisk ordning” har valt dagens system med offentlig fostran och vård av våra barn.  Roten finns hos Marx och Engels och den socialistiska strävan att komma ifrån den ”borgerliga” familjen med dess ”gammalmodiga” överföring av värderingar till barnen. Detta hindrade ju genomförandet av det socialistiska Utopia.

Genom progressiva skatteskalor, klagade många kvinnor som ville yrkesarbeta, att det blev för litet kvar av lönen när sambeskattningen drog upp familjens marginalskatter.

I stället för att ”platta till” skatteskalorna för att avskaffa progressiviteten, avskaffade socialisterna sambeskattningen – och så småningom ”familjen” som juridiskt begrepp och som samhällets grundsten.

Inflationen höjde automatiskt också de individuella skatterna.  Politikerna håvade in massor av skattepengar, utan att befolkningen har kunnat välja eller ens informerats om effekterna av inflation – progressivitet.

Politikerna började erbjuda daghem till kraftigt nersatta – subventionerade – priser. Med de allt högre skatterna och avskaffandet av avdrag för försörjningsbördan (grundavdragen blev helt otillräckliga för att försörja sig med inflationens hjälp), blev allt fler tvingade att lämna sina barns vård och fostran ifrån sig. Idag är det ytterst få som kan slippa undan den politisk-ekonomiska styrningen.

Brittiska forskaren Patricia Morgan jämför familjepolitiken i vårt land med Sovjetunionen.  Att det har kunna gå så illa – som Madeleine beskriver – förklarar Morgan som den socialistiska ”kupp” jag här beskriver och med s-kvinnorna som främsta drivkraft.  Jämför dessas propagandaskrift ”Familjen i framtiden – en socialistisk familjepolitik”. Den kan laddas ner från http://www.barnensratt.se / arkiv.

38 dagisbarn och 25 vuxna drabbade av allvarlig MDR TBC

MDR TBC på daghem 38 barn o 25 vuxna Gårdagens (25/7)  Svenska Dagbladet innehöll den här artikeln om TBC-utbrottet på förskolan:
”Sommaren 2005 inträffade det största svenska utbrottet av tbc i modern tid. Vid förskolan Regnbågen i Bromma insjuknade 38 barn och 25 vuxna, smittade av en och samma person”

Det rörde sig om den numera vanliga resistenta MDR TBC´n. De få läkemedel, som kan användas mot sjukdomen, har allvarliga biverkningar, av vilka blindhet är en.  Artikeln handlar om ett offer för sådana biverkningar.

MEN – visste ni, att så många dagisbarn och vuxna blivit smittade av en allvarlig sjukdom på en förskola ?

Nähä – inte konstigt, för sådant negativt runt dagistvånget i vårt land är ett av de TABUN, som inte skall förmedlas till det indoktrinerade svenska folket. Lyssna på Danmarks Röst på Radio 24/7 för att få veta sanningar som nomenklaturan i politik och media undanhåller oss. Johodå – läs t ex journalisten Marika Formgrens blogg http://www.marikaformgren.se/#home

Notering

Sydsvenskans franka påståenden (se tidigare inlägg), att förskola är bra för barnens skolresultat, vilket skulle visas av “forskning” framstår som mindre trovärdigt i ljuset av den katastrofala svenska utvecklingen, med allt sämre skolresultat ju mer den offentliga barnuppfostran har vuxit till att … Läs mer

Ensidig propaganda av ”välfärdsforskare” i SvD

Andreas Bergh är docent och välfärdsforskare vid Institutet för Näringslivsforskning och Ekonomihögskolan  i Lund. I SvD 30/12 skriver han i SvD (här) om det så ”skadliga” vårdnadsbidraget:

KD-bidraget blev inte bra

KOLUMN ANDREAS BERGH

30 december 2013 kl 00:15 , uppdaterad: 30 december 2013 kl 00:19KOLUMN

Enkelt uttryckt har alliansregeringens jobbstrategi varit att göra det mindre attraktivt att ha sociala ersättningar som huvudsaklig försörjning, samtidigt som det genom jobbskatteavdraget blivit mer lönsamt att arbeta. Förhoppningen har varit att denna kombination av piska och morot ska ge ökad sysselsättning. Strategin har diskuterats ur de flesta tänkbara perspektiv. Vissa menar att jobbskatteavdrag inte är ett effektivt sätt att öka sysselsättningen. Andra menar att åtstramningarna av socialförsäkringarna varit för tuffa.

Mer sällan påpekas att regeringen inte har varit konsekvent i sin politik. De senaste åren har ett nytt bidrag introducerats, som ger upp till 3000 kronor skattefritt utan några krav på att stå till arbetsmarknadens förfogande. Det har nämligen blivit tillåtet för kommunerna att införa ett kommunalt vårdnadsbidrag, vilket mer än 100 kommuner också gjort – däribland Stockholm.

Bidraget kan bara ges till föräldrar som inte nyttjar den kommunala barnomsorgen. Detta innebär en belöning till den som stannar hemma för att passa sina barn, eller ordnar någon annan som tar hand om dem. I praktiken subventionerar bidraget därmed hushåll som lever enligt traditionella könsroller.

 …..

Vårdnadsbidraget har med andra ord blivit ännu ett hinder för integrationen av invandrare på arbetsmarknaden, i synnerhet för kvinnor. Den situationen var problematisk nog även utan vårdnadsbidraget. 3000 kronor skattefritt är mycket pengar för hushåll med små marginaler, betydligt mer än vad jobbskatteavdragen är värda för låginkomsttagare.

Försämrad integration på arbetsmarknaden var knappast den avsedda effekten av vårdnadsbidraget, men det är knappast första gången en politisk reform har oavsedda och oönskade konsekvenser. Det bästa regeringen kan göra nu är att erkänna misstaget och avskaffa bidraget

KOMMENTAR

Andreas Bergh ondgör sig över, att den totalitära ekonomisk-politiska styrningen av föräldrar och barn genom vårdnadsbidraget har lättats något. Några föräldrar kan därmed motstå förtrycket, och välja ”fel”.

I sin text, nämner Bergh inte med ett ord, de långt större ”bidrag” – subventioner – som går till föräldrar som väljer politiskt ”rätt” och lämnar arbetet med vård och fostran av egna barn för ett ”borta-arbete”, kanske med vård av andras barn. Enligt propagandan, blir barnavårdandet då plötsligt ”arbete” och den ekonomiska belöningen mycket förmånlig. Detta trots att vård av två barn på förskola drar lika mycket resurser som skapas i ett heltidsarbete enligt SOU79:89, civ.ek. Petra Lantz, varför bytet av arbete med två egna barn mot ett borta-arbete, inte skapar nya resurser eller värden för nation eller det offentliga.

Tvärtom – konsekvenserna av ”arbetsbytet” i form av bristande anknytning och därmed ökade sociala och psykiska problem, för med sig oerhörda sociala och mänskliga kostnader för vårt samhälle. Till ex. för våra barns skolresultat, vilket visas av de kanadensiska forskarna Neufeld och Maté.

Man kan tycka, att sådana aspekter borde belysas och vägas in i en seriös text av en ekonom och ”välfärdsforskare” när det gäller det offentligas subventioner och bidrag och människors rationella, påverkade val och de sociala och ekonomiska konsekvenserna av dem.

Att Andreas Bergh inte gör ens en antydan åt dessa aspekter, gör att hans text reduceras till enbart ett av dessa många, ensidiga, propagandainslag som flödar över oss  välindoktrinerade svenska föräldrar. Djupt ovärdigt för en person, verksam inte som politruk utan i akademin, och dessutom med ”näringsliv”,  ”välfärd” och (marknads)ekonomi. Ovärdigt också av SvD, som inte bryr sig om att i annan text balansera Bergh ensidiga propaganda.

Krister Pettersson