Självmord o psyksjuka. Var det bättre förr-innan ”familjepolitiken”?

Tidningarna har artiklar och tabeller och media talar om det höga antalet självmord – 30 i veckan – i vårt land. De höga kostnaderna för sjukskrivningar.  De många psyksjuka och alltför stressade människorna…

I dag, 25 april 2017, ringer en dam till Ring P1 – radioprogrammet, där folk får tycka till. Hon säger, att dagens norm med att båda (makarna, partnerna, samborna …) jobbar åtta timmar, hämtar barn och kommer hem till ett oordnat hem och väntande hemarbete blir för mycket för många. Man orkar inte med …. säger hon.

”Tycker du att det var bättre förr”, frågar den politiskt korrekte programledaren. Och den inringande damen, som väl lärt sig vad man får och inte får säga i Sverige, säger:  ”Nej” och fortsätter ”men det finns en gräns för vad människor orkar med”.

Vi, som kan överblicka en utveckling i vårt land sedan 1950-talet, kan dock konstatera och vittna om, att då – på 50-talet, kunde en arbetare försörja en familj på åtta timmars arbete. Många arbetare var glada, och stolta, över att väl kunna klara detta, utan att makan måste bidra med bortaarbete. Utan att makarna måste lämna och hämta barn, se barnen bli stressade (överstimulerade), högljudda, olydiga, aktivitetsberoende, stökiga i skolan… och känna hur familjebanden försvagas.

Då, innan den tvingande familjepolitiken föstes på oss – på ett kuppartat sätt enligt brittiska forskaren Patricia Morgan – var det inte tal om stress, ”gå in i väggen”, alla psyksjuka … Näminsann.  Men man får ju inte säga att det var bättre förr. Inte ens i Ring P1.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s