Margot Wall(s)tröms hemmablindhet

Utrikesminister Margot Wallström skriver i Sydsvenskan 10/12 om att “Regeringen utökar arbetet för mänskliga rättigheter världen över”. “Regeringen skall under 2016 lämna en skrivelse om mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer till riksdagen. Skrivelsen blir vår kompass – den anger regeringens prioriteringar och synliggör våra verktyg” skriver hon.
Detta låter väl bra – fast inte trovärdigt, som det ser ut på hemmaplan.
Ty bland de Mänskliga Rättigheterna enligt Europakonventionen från 1950 finns flera, som grovt förtrampas i Wallströms eget – vårt – land. Nämligen de, som skulle skydda människor från statens övergrepp på familjen, dess funktion och relationerna föräldrar-barn.
Dessa mänskliga rättigheter är främst Artikel 8 – Rätt till skydd för privat- och familjeliv, Artikel 14 – Förbud mot diskriminering och Artikel 2 i första tilläggsprotokollet – Rätt till undervisning.
“Var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv” säger artikel 8. Den som följt diskussionen rörande föräldradagar och pappamånader undrar kanske, varför inte medborgarnas “köksbordsbeslut“ omfattas av någon sådan rätt till skydd mot politikers intrång. För att inte tala om politikers förakt för försörjningsbördan, när man gör skatteuttag på mer än två av tre inarbetade kronor på vanliga inkomster enligt Swedbank. Eller den politiska utpressningen i att familjer får tillbaka en av de tre kronorna i subventioner, men bara om man gör som utpressarna vill – lämnar sina barn till deras fostran. Annars blir det ett “liv i misär”, som professor Bo Södersten skrev i Sydsvenskan november 1996. Och detta på grund av föräldrarnas åsikt, som borde vara skyddad av artikel 14, förbudet mot staters diskriminering av medborgare på grund av “politisk eller annan åskådning“.
Som om inte ekonomisk utpressning och diskriminering på grund av “avvikande“ åskådning räcker för att komma över våra barn och deras fostran, har politikerna i den nya skollagen rent av kriminaliserat föräldrar, som själva fostrar och undervisar sina barn – erfarenhetsmässigt med utmärkt resultat. Detta trots artikel 2 ovan: “Vid utövandet av den verksamhet som staten kan ta på sig i fråga om utbildning och undervisning skall staten respektera föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina barn sådan utbildning och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse“.
“Rättsstatens principer” vill Wallström föra ut som kompass för världen. Men på hemmaplan råder fortfarande Lidbommeriets principlöshet och gummiparagrafer. “Barnets bästa” är en sådan gummi-oprincip som politiker och deras socialtjänster tar till, för att slippa rätta sig efter domar mot svenska staten för brott mot mänskliga rättigheter i t ex tvångsomhändertagandefall. När förtvivlade föräldrar, efter många års rättslig kamp i Sverige, i Europakommissionen och -domstolen tilldöms rätten att återfå sina barn, nekas dem detta av prestigefyllda svenska politiker och socialtjänster med hänvisning till att det, efter många år, inte längre är till “Barnets bästa”. Fallen Aminoff, Widén, Olsson, Domenic Johansson … är många. Så många, att Wallströms budskap till Lunds studenter och till Världen om (s)vensk kompassriktning på området Mänskliga Rättigheter och Rättsstatsprinciper framstår som patetiskt.
Krister Pettersson

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s