Politisk konsumtion – och styrning – in absurdum!

Huvudledaren i dagens SvD  (signerad Alexandra Ivanov) handlar om ”Att Sverige kan så mycket bättre” och att skattetrycket i vårt land är synnerligen högt och till men för oss alla – också för den totala mängden inbetald skatt. Ur texten:

Sammanställningen visar att mer än varannan krona som konsumeras i Sverige styrs politiskt. Det betyder att pengarna i något led går igenom politiska institutioner, vilket i sin tur innebär att det är politiker som väljer – styr – vad pengarna ska spenderas på, och vem som ska få dem. På samma sätt är det problematiskt när vi överreglerar en marknad, som till exempel vår arbetsmarknad. Det skapar inlåsningseffekter där anställda inte vågar byta jobb, samtidigt som vi stänger ute dem som ännu inte fått ett första jobb. Här ser vi hur ungdomar och invandrare drabbas särskilt hårt.

Så långt ledartexten.  Ett annat område, där ungdomar drabbas, är  av ”familjepolitiken” i vårt land.  Ja, inte bara ungdomar, utan barn och föräldrar med annan åsikt än de (s)tyrande politikerna om vad som är god omsorg och fostran av barnen.

”Mer än varannan krona styrs politiskt” – ja, just det, MER. Enligt Swedbank betalar en normalinkomsttagare två av tre kronor (69%) i öppna eller dolda skatter.  KVAR ATT LEVA PÅ blir alltså mindre än 1/3 av lönen. Och en vanlig familj hade behövt 2/3 av lönen för att leva – så som det var på 50-60 talen, när bara en tredjedel, inte två tredjedelar, av lönen gick till skatt. Och en arbetare kunde försörja sin familj på sin lön.

Det är därför det nu högre skattuttaget, utan hänsyn till försörjningsbörda, tvingar föräldrar att skaffa en andra inkomst för att få ytterligare en tredjedels lön att leva på.  Det behövs ju två – alltså två tredjedelar, två beskattade löner, för det.

Och av de två lönerna tar politikerna in 2 x 2/3 lön =  1  1/3 lön i skatt.  Som bland annat här i Sverige går till att subventionerna  – betala för – de två arbetande föräldrarnas behov av vård och fostran av sina barn.  Kostnaden för två barns omsorg i offentlig förskola motsvarar en hel lön enligt SOU79:89, civ.ek. Petra Lantz. En kostnad om ca 30 000 SEK/mån, som nästan helt subventioneras. En kostnad, som motsvarar en lön.

Den familj, som kan anpassa sig efter denna politiska ”konsumption”, får alltså en hel lön i subvention, och disponerar därmed hela tre löner. Av två jobb och en subventione motsvarande en lön.

Den familj, som inte kan anpassa sig, utan sköter sina två barns vård och fostran själv, får ingen subvention – inte ens ett vårdnadsbidrag efter socialisternas stopp för detta.  Och de får inte heller den andra lönen. Familjen får leva på det som blir kvar av en enda lön – om det nu alls går.

Och,  båda familjerna gör lika mycket samhällsnyttigt arbete. Fast den anpassliga familjen får tre gånger så mycket mer i pengar och tjänster än den vanartiga familj, som försöker vårda och fostra sina barn utan politisk indoktrinering.

I ett samhälle med frihet och marknadsekonomi, får man betala en hel lön för att andra skall ta omsorg om två barn. ”Det blir ingenting kvar av lönen, för dagis är så dyrt” klagar man – t ex i England.  Ja – just det.  Att ge god omsorg åt två barn är ett heltidsarbete som är värt heltidslön. Att byta bort detta heltidsarbete med egna barn, mot t ex heltidsarbete med andras barn, får inte innebära tre gånger så stor lön. Det vill säga, om man menar något alls med lika lön för lika arbete. Eller har någon respekt för de Mänskliga Rättigheternas skydd för Åsikter och för  Familjen och dess funktion.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s