Att säga stopp för politikernas ansvarstagande för barnen

I dagens 1/2 text i Sydsvenskan (Lund-delen) skriver Andreas Ekström om Zoltan Wagner, KD, som i Lund protesterar mot att kommunen avser att bekosta förskolebarnens dagliga frukt.  Wagner har motsatt sig detta av principiella skäl – skall skattebetalarna betala barnens frukt kan det sedan vara fråga om att bekosta deras dagiskläder ….  varmed han alltså menar, att det inte syns någon ände på det offentligas – politikernas –  övertagande av ansvaret för våra barn.

Ekström menar i dagens artikel, att Wagner kan ha en poäng: “här handlar det om ideologi” – Och Wagner ”skall hur som helst ha tack, för att han vill diskutera i stora, ideologiska  samhällsbyggande termer – hur många småstadspolitiker med minimal makt orkar det?”

MEN – sedan skriver Ekström raljerande, att “ideologiproduktion med fruktembargo kan bli ineffektiv. Zoltan Wagner borde nog föreslå radikala skattesänkningar i stället, om det nu är medborgarnas ansvarstagande och handlingsfrihet han vill värna.”

”Frukten är hursomhelst tillbaka ute hos ungarna nu, och jag är glad för det”, fortsätter Ekström.  Och sedan kommer följande anmärkningsvärda, ounderbyggda, synnerligen ideologiska:  ”En central uppgift för skolan är nämligen att skydda barnen från oss föräldrar – att göra det smidigt för dem att få i sig vettig näring,  att ingå i vaccinationsprogram, att ordna så att de lär sig sköta sin hygien och hälsa, i de fall föräldrarna av något skäl inte riktigt klarar det.”  Och Ekströms rubrik över sin text är “Den fruktansvärde kristdemokraten” – alltså Wagner, som vågar säga, att det har gått alldeles för långt med politikernas övertagande av våra barns andliga och lekamliga välfärd, det får vara stopp någonstans.

Att det finns en poäng i detta, och att det är en ideologisk fråga, håller Ekström med om. Men utan diskussion avfärdar han den – trots att han därmed också avfärdar föräldrabalken och några högtidliga mänskliga rättigheter enligt Europakonventionen, som stadfäster föräldrars rätt och skyldigheter gentemot sina barn, vilket staten – politikerna – skall respektera.   Att göra detta, och sätta upp nya centrala uppgifter för offentliga organ, utan diskussion, utan en öppen debatt, redovisning mot folket och fria val med detta som en huvudfråga går inte an i ett samhälle, som vill anses vara demokratiskt och västerländskt.

En öppningspunkt för en sådan diskussion kan vara just skattetrycket, som Ekström menar att Wagner hellre borde angripa. Enligt en beräkning från Swedbank, går numera 69% av en medelinkomsttagares arbetsvärde till det offentliga i olika öppna och dolda skatter. Kvarvarande 31% räcker inte att försörja familjen. Bägge föräldrarna måste ha betalda arbeten – arbetet med de egna barnens vård och fostran har ju gjorts värdelöst genom de oerhörda subventionerna till förskola, till VAB mm, t ex till gratis frukt åt barnen. Därmed blir det mindre tid tillsammans för föräldrar och barn – och mindre ork att ge barnen vad de behöver. Ja, en del föräldrar klarar inte av det av just detta skäl.

Med hjälp av inflationen, har processen med skattehöjningar fortsatt under ett halvt sekel. Politiker och deras anställda har tagit över familjeansvaret – ja, man har t o m avskaffat begreppet familj och genom kraftig subventioner, propaganda, läroplaner etc fått det dithän, att en förmodat bildad person som Ekström nu onyanserat kan skriva om det tidigare föräldraansvaret som “en central uppgift för skolan att skydda barnen från oss föräldrar”.

Och Ekström kan har rätt i, att Wagner och KD eller vi frihetskämpar inte längre har mycket för att arbeta för människors frihet och rättigheter – det är kört i vårt land. Men visst borde det vara tillåtet, ja ett måste, att se sig om och fråga: har utvecklingen varit bra? Skall alla barn vårdas, fostras och födas av det allmänna, av politikerna, därför att vissa och allt fler föräldrar inte längre har tid och ork för sina barns behov? Skall vi i vårt land hyckla med att ha en Föräldrabalk och säga, att vi respekterar Europakonventionens Mänskliga Rättigheter? Hyckla, när den politiska styrningen, läroplaner, propaganda mm säger något helt annat, har ställt upp andra ideal som likhet, rättvisa, jämställdhet, barns bästa mm och sett till, att det inte är vi vanliga medborgare, som själva bestämmer innebörden i dessa ideal.

Jag – och nog många med mig, som kan överblicka denna halvsekellånga utveckling i vårt land –  anser inte, att utvecklingen har varit odiskutabelt bra. För oss, ligger livets högsta värden inte i dessa nya ideal, men väl i goda relationer till våra barn, goda värderingar som vi kan dela med dem, ömsesidig respekt, ett värdigt uppträdande, hållning, stil, goda kunskaper, arbetsamhet, empati, hänsynsfullhet och tolerans mot oliktänkande och olika. Vilket värden innebär högre nivåer av frihet, självbestämmande och disponering av det egna arbetets resultat, än det alternativ, och det resultat det visar, som Ekström stöttar med sin text.

Krister Pettersson

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s