Alliansens skamligt ”ofullbordade” problemformulering

Tove Lifvendahls ledare i dagens SvD (10/10) har titeln ”Alliansens ofullbordade” (här). Ledaren handlar om Alliansregeringens oförmåga, att ändra för landet skadliga politiska tilltag som t ex den kvardröjande s k värnskatten. Och dess oförmåga, att motivera varför sådant är skadligt för landet. Ett annat exempel är Alliansens förslag att öka studenters låneandel och minska bidragsdelen. Tove skriver:

Minns ni debaclet med studiemedlen i våras? Alliansregeringen aviserade att lånedelen i studiemedlen skulle höjas och bidragsdelen sänkas. Det blev liv. Studentlobbyn rasade, särskilt den S-märkta. ”Men alltså, hur tänkte ni när ni lade fram det här förslaget om att studenter ska skuldsätta sig mer?” frågade journalisterna ackompanjerade av bekymrade privatekonomer som konstaterade att det skulle bli problematiskt för de unga högutbildade att dras med stora skulder.

Där slutade resonemanget, redan efter halva tankevarvet. Ändå backade regeringen in i hörnet och drog tillbaka förslaget. Men det fanns en alternativ väg. Den hade inneburit att möta de upprörda studenterna, journalisterna och privatekonomerna så här:

Det verkliga problemet är att utbildningspremien i Sverige är för låg. Det vill säga: det lönar sig för dåligt att utbilda och förkovra sig. Högutbildade får i dag svårt att betala av sina lån för att deras ekonomi trots universitetsexamen inte ger dem tillräckligt mycket kvar efter skatt. Så kan vi inte ha det…

Alliansens oförmåga eller ointresse av att anlägga moteld mot vänsterns problemformuleringshegemoni är en av anledningarna till, att väljare förståeligt söker nya politiska alternativ.

I fallet med vår kamp mot tvång och ofrihet i familjepolitiken, vore en självklar borgerlig / liberal ståndpunkt att ifrågasätta vänsterns tes, att ”arbete med egna barn inte är arbete – men väl arbete med andras barn”. Eller att ”vårdnadsbidrag  är en kvinnofälla” om att också hemarbetande får en obetydlig, men dock andel av de oerhörda subventionerna till offentligt barnomsorg. Men Alliansen har med sin ”arbetslinje” inte ändrat på denna vänsterns verklighetsbeskrivningshegemoni, utan låtit socialisternas lögner och halvsanningar stå opåtalade, oemotsagda – utan alternativen formulerade och klart utsagda.

Denna Alliansens ovilja, att angripa vänsterindoktrineringens skadliga problemformuleringar är en stor besvikelse för oss frihetskämpar – och det är en förolämpning mot svenska folkets förmåga att trots decennier av indoktrinering fatta de enkla samband och verkligheter, som trots allt kan beskrivas rätt enkelt – som t e x genom Lafferkurvan som Tove nämner i SvD-ledaren.

One response to “Alliansens skamligt ”ofullbordade” problemformulering

  1. Ja, Krister! Trevligt att, som omväxling, få läsa något klokt, skrivet av någon journalist ”där ute” i ”gammelmedia”! Jag nickade instämmande hela vägen, inte bara genom fr Lifvendahls ledare utan oxå genom din sammanfattning.

    I artikeln nämner Lifvendahl den s k ”Lafferkurvan”, som ju säger nå’t i stil med att någonstans på skalan 0-100 procent i skatt uppnår skatteintäkterna sitt maximum (1). Men det är intressant att notera att varken Laffer eller föregående uttänkare av fenomenet kunde preciserar var på skalan 0-100% detta maximum inträffar. Men ett tämligen enkelt teoretiskt resonemang pekar på att det inträffar vid skattesatsen 57-58% (2).

    Att observera är dock att, om vi tänker oss en ”resa” från 0 till 57,5% i skatt, sjunker skattebasens volym hela tiden för att vid just 57,5% ”bara” uppgå till ca 67% av sitt potentiellt maximala värde (2).

    Det ovan stående påvisar den viktiga skillnaden mellan folkhushållets (3) ekonomi – å ena sidan – & statens – å den andra samt antyder vilken outhärdlig suboptimering försök att maximera skatteintäkterna kan vara.

    Fotnoter:
    1) Att skattesatsen 0% ger skatteintäkten 0 kr torde du läsare uppfatta som självklart men att skattesatsen 100% oxå ger samma resultat kanske inte är lika självklart. Det senare beror på att om den aktuella skattebasen beskattas till 100% kommer denna bas obevekligen att krympa till 0 och 0 kr × 100% ger – obevekligen, oxå – skatteintäkten 0 kr.

    2) Se detta dokument för underbyggnad av resonemanget.

    2) Här hade jag gärna använt ordet ”samhället” i st f ”folkhushållet” men så långt har förstatligandet av svenska folket gått, efter 80 år av sossedominans i politiken, att massor med folk – inklusive de flesta journalister – ofta använder termen ”samhället” i betydelsen ”staten”. Därför har – enligt min mening – termen ”samhället” blivit oanvändbart i debatten.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s