men, han är ju naken!… om svensk skola, familjepolitik?

Maciej Zaremba skriver om den svenska skolans haveri i sin artikelserie i DN bl a:

Det var svårt att se var daghemmet slutade och skolan började. Det var samma chef för bägge – och närapå samma pedagogik. Lärarnas förväntningar på barnen låg… (här)

Maciej Zaremba verkar ha fungerat som barnet i HC Andersens berättelse. Barnet som ropade ”men han är ju naken !”.
Nu ser plötsligt ”folket” att den svenska, kommunaliserade skolan med sin flumpedagogik, är naken – att den är ett katastrofalt misslyckande och ett oerhört svek för många barn, ungdomar och föräldrar.
Nu vimlar det av skribenter, som plötsligt också ser skolans ”nakenhet”. Peter Wolodarski skriver t ex:

20 år efter kommunaliseringen av skolan tycks den ansvariga skolmyndigheten på nationell nivå vara blind för lärarnas betydelse, samtidigt som många kommuner missköter sitt arbetsgivaransvar. Det är en sorglig illustration av ett offentligt skolhaveri. (här)

Och Hans Bergström skriver i en DN-kolumn om en förödande pedagogikkultur.

Dela med andra:
I senaste numret av tidskriften Science beskriver de holländska forskarna Diederik Stapel och Siegwart Lindenberg en intressant sidoeffekt av brist på ordning i en miljö. På en skräpig järnvägsstation bad forskarna 40 vita förbipasserande att sitta ner och fylla i en enkät om fördomar och stereotyper. På första stolen i en rad satt en mörkhyad person. Dagen efter gjordes samma enkät efter att järnvägsstationen städats upp. Då satte sig de svarande markant närmare sin mörkhyade medmänniska……Hela den nya, empiriskt grundade forskning jag här gett exempel på – från framstående socialpsykologer liksom från hjärn- och lärforskare som har fått nya forskningsinstrument – är fullständigt frånvarande, för att inte säga tabu, hos våra skolmyndigheter. De hämtar i stället all inspiration – och en stor del av sin personal – från pedagogikinstitutioner på svenska universitet som saknar vetenskaplig grund (något som är väl känt hos andra discipliner) och verkligt empiriskt intresse (som Maciej Zaremba visat). En halvsmält Rousseau ger föreställningsram (här)

”Hela den nya, empiriskt grundade forskning jag här gett exempel på – från framstående socialpsykologer liksom från hjärn- och lärforskare som har fått nya forskningsinstrument – är fullständigt frånvarande, för att inte säga tabu”.

Detta gäller inte bara skolan – utan i lika hög grad förskolan – dagiset.

När får vi se ett liknande folkuppvaknande om det förfärliga tvånget, potemkinkulisserna, smitthärdarna, indoktrinerandet, det marxistiska barnalienerandet, grundskottet mot barnens anknytning och utveckling, brottet mot mänskliga rättigheter etc. etc. som är kännetecknande för den (s)venska Dagis åt alla-politiken?

Krister Pettersson

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s