Familjepolitikens förluster-ekonomiska o mänskliga

Sedan 70-talet, har Sverige gått kräftgång i den ekonomiska välfärdsligan mellan nationerna. Se grafen från Dagens Industri 18 februrari visad i föregående post om Olof Palme. Detta trots att vi tvingats att arbeta allt mer allteftersom den politisk-ekonomiska styrningen av familjepolitiken blivit hårdare. I vårt land lever vi så sämre med 2 x 40 timmars arbete i veckan än i vissa andra länder med 1 x 35 timmars yrkesarbete. Det påtvingade arbetsbytet för att i Marx´och Engels anda komma åt våra barns vård och fostran är därmed uppenbart en stor förlust för vår nation.

Detta står i motsats till den intensiva officiella propagandan i politik och media. Det gjordes till och med (på politisk beställning) en studie, av kommunförbundet 1982, som påstods visa på nationell lönsamhet av daghemstvånget. Studien påstår, att det är samhällsekonomiskt lönsamt att en förälder lämnar vården av ett, högst två barn för att yrkesarbeta.

Studiens förutsättningar och projektioner har grundligt smulats sönder av professor Hegeland (Sunt Förnuft 8:1982).

Sanningen är, att byte av 2-3 barns vård mot ett yrkesarbete, inte tillför nationen något mervärde (enl SOU79:89). För stat och kommun är redan byte av ett barns vård en förlust. Den familj, som gör arbetsbytet gynnas. Den som gör jobbet själv diskrimineras hejdlöst – i grav konflikt med Europakonventionens art. 14 bl a.

Nog om förluster i ekonomiska värden för nationen men vinster för de gynnade! Säkert är, att när det gäller mänskliga värden, för vår samhällsutveckling och vår frihet och demokrati, är svensk totalitär familjepolitik en oerhörd förlust.

ENGLISH
In the welfare league of nations (shown in the previous post on Olof Palme and his ill-doings), is clearly shown, how Sweden has slipped steadily since 1970, when the socialist totalitarian family policy was established in our country. And this in spite of the fact that Sweden has an extremely high employment ratio among western nations – all of us are forced to work always and leave our kids to be fostered up in politically managed institutions.

Thus, in spite of all our work, Swedish families are worse off with 2 x 40 hours of weekly work in relation to a comparable family working 1 x 35 hours per week in some other nations, where market economy still prevails in the family policies – if any – of the country. The fact is commented by British sociologist Patricia Morgan in her book Family policy, family changes. Sweden, Italy and Britain compared (CIVITAS) with the comparison of the Work-Always policy in Sweden with a Potemkin-coulisse.

However, this poor economic outcome of the totalitarian family policy in Sweden is another hidden fact not being discussed by the Swedish Nomenklatura in politics and media.

Krister Pettersson

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s