Ärade Riksdagsledamöter-Om psykiska problem o orsaker

Ärade riksdagsledamöter

EU säger sig vilja satsa på Barnet och dess välmående. Det låter fint. Så hur har man då hittills gått tillväga för att göra det och hur har man lyckats?

I, i stort sett, hela EU är förskolan något de flesta är stolta över. D v s, de vuxna. Även många barn som intervjuats kan säga att det är roligt. När man betraktar siffror över hur ungdomar mår måste man ändå undra över hur sanningsenliga barnen är och kan vara. Det är inte lätt för ett barn att kritisera föräldrar och andra vuxna eftersom det befinner sig i beroendeställning och känner sig just så: litet och tämligen/mycket hjälplöst.

Om barnen verkligen skulle njuta av att vara ifrån sina föräldrar så mycket som de är, borde det synas på ungdomarnas välmående. Men deras symtom talar ett helt annat språk. Svenska ungdomar lider svårt. Man dricker, drogar, skär sig, gör s-försök och ”lyckas”. Blir deprimerade och samlar neuropsykiatriska diagnoser i accelererad fart.

Om inte den tidiga föräldrafrånvaron med åtföljande anknytningsproblematik varit med och skapat ungdomars psykiska symptom, vad är det då? Finns där någonting mellan förskola och högstadium/gymnasium som jag missat? Då räknar jag med att såväl låg- som mellanstadieelever visserligen har ett bra språk jämfört med dagisbarnen men de är lika solidariska och lika starkt beroende av att vara just det.

Bekanta er gärna med Allan Schore som forskar vid UCLA i Kalifornien. Han ser på människan både utifrån den psykoanalytiska anknytningsteorin och hennes neurobiologiska utveckling. Där finns starka samband som sammanfaller i det område i hjärnan som kallas ”orbitofrontala barken”. Får inte detta område den stimulans det behöver utvecklas det inte och störningar i självets framväxt blir följden.

EU:s egna beräkningar över nuläget angående befolkningens psykiska/neurobiologiska status är skrämmande läsning. Av EU:s ca 500 miljoner innevånare sägs 27 procent lida av ”anxiety-depressive diseases”, i runda tal 135 miljoner människor. Autism drabbar ca 1 procent, alltså 5 miljoner – fem miljoner! För inte så länge sen talade man i promillen.

Autism har länge påståtts vara en medfödd/tidigt förvärvad skada/störning i hjärnan men ännu idag finns inte ett enda otvivelaktigt bevis som stöder detta antagande. Om nämnda Allan Schores resultat bara skulle blotta ett uns av en annan sanning, vore inte det värt att uppmärksamma och ta på allvar?

Allt oftare påstås olika, allvarliga psykiska/neurobiologiska symtom kunna drabba precis vem som helst: depression, epilepsi, diabetes, för att bara nämna några. Det är inte så. Det onda och sjuka slår inte ned över oss som en blixt från en klar himmel. Om det trots allt är så vi upplever verkligheten i Europa och andra delar av världen, lever vi i en mardröm där otryggheten råder och inte i något paradis som många hoppats på att det fredliga och blomstrande EU skulle bli.

Roten till det onda, som jag ser det, är det gigantiska psykosociala experiment som består av att barnen skall skiljas från föräldrarna, helst redan före ett års ålder. Om man själv inte känner hur fel det bara låter och inte vill se verkligheten vi sluggar oss fram i är det att beklaga å det djupaste.

Kvinnans jämställdhet med mannen, som lär ha varit en starkt bidragande orsak till utbyggnaden av daghemmen så raskt och så mycket, är det något vi uppnått? Har mannen blivit mindre våldsam i takt med kvinnans frammarsch?

Borde inte jämställdhet bygga på insikt, komma inifrån, och barnen få fortsätta att vara barn i sina invanda hemmamiljöer och själva få välja sina kompisar?

Så rätt tänkt det var – men så fel det blev!

Gunnar Hilén, gunnarhilen@hotmail.com
Esbo, Finland (f d Skultuna, Sverige)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s