En slutlig lösning på: Otillfredsställda barn. Trötta, uttråkade föräldrar med skuldkänslor

Lena Andersson skriver i denna Kolumn i DN (här) om den likriktande barnfödarnormen. Rubriken är ”Liv eller småbarnsliv”.

Texten går ut på att livets högsta värden inte är förenliga med egna barn – Livet, eller ett oliv med småbarn.

Livets värden illustreras med bilden ”ligga under en korkek, skratta, älska och prata.” Det är goda ting, enligt Andersson, som s-politikerna Jämtin och Batljan vill ge samtidsmänniskan. Men barnen vill inte, att föräldrarna skall göra det. Barnen ”vill inte att vuxna ska prata, skratta eller älska” skriver Andersson, och vidare:

I beskrivningarna av vad samtidens familjepolitik har att avhjälpa skildras storstadslivet i barnfamilj som ett fängelse med en ganska stor rastgård. Det känns rimligt när man ser och hör sig omkring; ljudligt otillfredsställda barn och trötta, uttråkade föräldrar med skuldkänslor.

Trots att här finns verkligt djupgående existentiella frågor att ställa anförs alltid att felet ligger i samhällets organisation. Med politiska reformer ska det ändras. Aldrig nämns med ett ord orsaken till problemen: upptagenheten vid att föröka sig.

Andersson är säker på orsaken till problemen – till människors besvärliga liv med barnen: Problemet är att människor förökar sig. Att de alls skaffar barn.

Och därmed förenar sig DN´s Lena Andersson med Jämställdhetskommittén (SOU 82:18, sid 50) i dess uppfattning:

”Omsorgen om små barn är således koncentrerad till en relativt kort tid av en människas yrkesliv och borde därför rimligen inte tillåtas ha de negativa effekter för ett långt yrkesliv som den har i dag.”

Med andra ord: Eftersom föräldrar numera bara har få barn och under kort tid, skall de inte slösa tid på att vårda och fostra dem alls. Jämställdhet innebär, att all lycka finns i yrkesarbetet – ligga under korkeken. Vården av egna barn får inte ta tid från den karriären. Jämställdheten har blivit bara manlig – knulla och arbeta, ge fan i konsekvenserna, barnen – förvärvshindren – de, som hindrar oss att ”ligga under en korkek, skratta, älska och prata”.

Alla vi, som tycker tvärtom, att just eftersom barnen är små så kort tid, måste man få ägna sig åt dem då, denna snabbt försvinnande tid i livet, betraktas som osmarta dumbommar som inte vet vårt bästa. Blir vi någon gång för högljudda kallas vi kvinnofientliga extremister, ”hot mot demokratin”, bakåtsträvare osv.

Och, så har vi en helt annan uppfattning om orsaken till problemen med ”ljudligt otillfredsställda barn och trötta, uttråkade föräldrar med skuldkänslor”.

Vi anser, att problemens orsak ligger i just det som Lena Andersson förordar: ”ekonomisk styrning”. Men inte i Anderssons syfte: ”för att inte skaffa barn”. Utan i det socialistiska syftet ”för att inte ha tid att vårda barn”.

ENGLISH
Lena Andersson presents in the Swedish daily Dagens Nyheter (DN) a solution to the big problem in the Swedish society: Loudly unsatisfied children and tired, bored parents with feeling of guilt.

The solution she recommends: Political-economical steering of adults so as not to set children to the world.

We victims of totalitarian Swedish family policy can see another solution to that problem: Stop the political-economical steering against parents giving time to care of their own children.

Annonser

One response to “En slutlig lösning på: Otillfredsställda barn. Trötta, uttråkade föräldrar med skuldkänslor

  1. Hej,
    100% av alla föräldrar jag frågar om meningen med livet ger samma svar: Mina barn. Lena A. har presterat det mest okunniga uttalande jag hört i hela mitt 71-åriga liv.
    Hjärtliga hälsningar Jan

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s