Oerhörda kostnader för offentlig barnomsorg

Den kommunala barnpassningen kostar ca 130 miljarder om året. Därtill kommer vård-av-sjukt-barn-kostnader, ca 25 miljarder om året. Det är astronomiska belopp för barnpassning i kommunal regi.

Samtidigt nedvärderas, förlöjligas och förhånas mödrar som inte kan tänka sig att överlåta det viktigaste i livet – de egna, små barnen, i andra kvinnors händer.

När jag debatterade familjepolitik 1976-tidigt 80-tal, trodde jag detta skulle bli en kort parentes. Men det är en mardröm, med alla dessa barnsjälvmord, mord på sina egna småbarn (vet flera fall i mitt grannskap), hemska familjetragedier, i förtid utbrända mödrar, psykiskt störda unga människor, som aldrig blir kvitt sin separationsångest osv. Dessutom TBC och andra sjukdomar, som sprids och anrikas på daghemmen, så penicillin blir verkningslöst.

För vad barnomsorgen kostar skulle svenska staten kunnat köpa in både Volvo och SAAB, dessa svenska flaggskepp, och massor med människor sluppit bli arbetslösa (och säkert i många fall alkoholiserade.)

De störda kvinnor som kallar sig feminister måste bort!

Moderskapet är det finaste som finns och småbarnsåren går så fort. Jag har fyra nu vuxna barn, som jag aldrig någonsin lämnat bort, trots att jag blev hånad av andra mödrar. Jag slet periodvis ut mig på huset fullt av dagbarn (kvinnofrigörelse?) Jag var hemma i 18 år och har ändå hunnit arbeta heltid som journalist i 20 år efter det.

Visst finns det de som behöver barnomsorg, högutbildade kvinnor med viktiga jobb, läkare t ex, eller sjuka och alkoholiserade mödrar. Men ett vårdnadsbidrag fungerar för alla och skulle kosta mycket mindre än den sjukt dyra dagis-åt-alla-politiken, som berövat kvinnorna modersinstinkten och kränkt dem så djupt som det bara går.

Männen har det inte bättre, utraderade, nedtystade av dessa gaphalsar till feminister. Många fäder får aldrig träffa sina barn, bara betala. Det är inte underligt att svenska barn skriker högst i världen. Men tyvärr för döva öron.

Monica Wiegert

Annonser

2 responses to “Oerhörda kostnader för offentlig barnomsorg

  1. Bra skrivet, Wiegert!

    Jag drabbas av följande två reaktioner:

    1) Det är närmast komiskt att man kan nämna vilka samhällsekonomiska summor som helst, små eller stora, utan att någon bryr sig, eftersom varken småbarnsföräldrarna eller politikerna (som ådyvlat oss jävelskapet) känner sig som betalare. Alla agerar som om det är någon annan som betalar. Vad säger det om varje regerings bedyranden att de tar ansvar för statsfinanserna? Tomma ord, det är vad det är!

    2) Feministerna kan inte skilja på samhälle och stat. (För liberalt sinnade människor är samhället ett bra mkt större begrepp än staten.) Det är därför som varje samhällsproblem som identifieras automatiskt blir nå’t som staten måste lösa åt oss medborgare. Vid slutet av den vägen väntar ett outhärdligt förtryck.

  2. Monica Wiegert

    Hur blir man så störd som de sk feministerna är? Har de inte haft någon far? Har de inga söner? Hur är de funtade egentligen? Hur lyckas så många mödrar göra våld på sin natur och sina moderskänslor, att de kan lämna barn i främmande kvinnnors vård? Hur kan de vara så lättlurade? Hör de inte sina barns skrik? Hur grym kan en mor vara? Varför göra sig omaket att avla och föda barn, om man inte vill vara mor? Hur kan staten lägga ner så många miljarder årligen på barnpassning? Då är det inte tal om energislöseri, med dubbla bosättningar för barnen och alla avgasalstrande transporter! Om ”feministerna ” hade någon känsla för språket och satsmelodin, skulle de inte vända på benämningen män och kvinnor! Stör det dem så borde de betänka att man alltid säger Mina damer och herrar, ”Ladies and gentlemen, Senoras y senores, Damas y caballeros osv. Varför är män så veliga att de inte kan sätta dessa störda fjollor på plats? En gammal engelsk parlamentsledamot sa i en gammal journalfilm från början av 1900-talet: ”Naturen har gett kvinnorna allt att säga till om. Då ska de inte ha allt att säga till om i samhället också!” Jag instämmer! De kinesiska lejonskulpturerna är symboler för moderskapets och samarbetets storhet – hannen håller jordgloben under tassen, medan honan håller ungen under tassen. Jordgloben och ungen är lika stora! Men moderskapet är det viktigaste som finns. Att lura mödrarna att lämna bort sina små barn är den djupaste förnedring. Om man har en mycket viktig utbildning, som läkare eller liknande, kan jag förstå att man inte vill göra ett långt yrkesuppehåll. Men vad är det för jämställdhet att sitta i en matbutikskassa eller att passa och mocka och mata andras ungar på daghem eller som dagmamma. Det sistnämnda har jag prövat, under alltför många år och det var vedervärdigt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s