För det handlar om något av det mest grundläggande i ett fritt, demokratiskt land:

Varje människas rätt att välja sitt eget liv.

Något av det mest grundläggande ……  Men, i Sverige finns denna ”rätt” endast i teorin. Väljer man ”fel”, drabbas man av statens hejdlösa diskriminering och Sydsvenskans och Avellans besinningslösa hat. Hatet mot de föräldrar, som inte vill lämna över till just staten – den allmänna barnomsorgen – sina barns vård och fostran.

Kritik av detta ständiga hyckleri i Sydsvenskan tillåts inte i tidningen – trots att man (hycklande också där) har inbjudit till debatt och säger sig ”älska avvikande åsikter”.

ENGLISH

Today´s editorial in the Swedish paper Sydsvenskan states, as many times before, that every person has the right to choose his or her life – one of the basic rights in a free society.

But – if a person, a parent, chooses ”politically wrong”, to care for his or her own children instead of giving up the care and fostering of them to the state´s public daycare, the state hits you with a huge economic discrimination via the totalitarian package of extremely high bachelor taxes and no share at all of the astronomic subsidies to the care of children in public creches. And, on top of that, the parent will also be a victim of the scorn, satire and blatant hatred from the same daily Sydsvenskan, and its political editor in chief Heidi Avellan, who does not allow any criticism of this blatant hypocrisy in the paper.

Krister Pettersson

Barn må vara en gåva, men likafullt något vi valt. Något vi skaffar, av egoistiska skäl.

Som slutkläm upprepar Avellan lögnen om hennes favorit – ”ism”:  ”Den låter individen välja sitt liv”.

Dubbelmoralen och kryptosocialismen har i Avellan en fenomenal utövare. Ingen kan utmana henne som Hycklarnas Drottning.

Men – till hennes försvar kan bakom detta, som i många andra fall, finnas egna, misslyckade, tragiska relationer till partners och egna barn – något som kan ha skapat de trauman som ligger bakom Avellans omdömeslöshet.

Men att hennes tidning, Sydsvenskan, som kallar sig liberal, låter detta fortgå, är anmärkningsvärt.

Krister Pettersson

Kappelins budskap är, som hon tidigare skrivit i DI, att det är illa, att Italien inte tvingar ut kvinnorna i yrkesarbete som det görs i Sverige.

Och SVT´s socialistvänliga ledning låter henne säga detta igen – på bästa sändningstid.

Men – en jämförelse mellan länderna vad avser deras familjepolitik är gjord av brittiska Patricia Morgan. I hennes bok Family policy, family changes. Sweden, Italy and Britian compared (CIVITAS), kallar hon den svenska ”arbetslinjen” – med 80% kvinnoyrkesarbete – för en Potemkinkuliss, och svensk totalitär familjepolitik liknar hon vid Sovjetunionen.

Enligt Kappelin har tydligen svenskt totalitär tvång lett till enastående BNP-resultat, i motsats till Italiens icke-tvång. Och detta får hon säga, och skriva, utan att någon begär att få se ett underlag för hennes påståenden om det ekonomiska värdet av svenskt familjepolitiskt tvång.

I bilden intill visas några länders placering i nationernas välfärdsliga.

Som synes har Sverige sedan tvånget infördes 1970 till år 2005 rasat från plats 4 till plats 13. Italien, utan tvång, har också rasat, men bara från plats 16 till plats 19.

Sveriges kräftgång i välfärdsligan har alltså varit väldigt mycket snabbare än Italiens, trots att vi, enligt Kappelin, borde ha en stor fördel genom påtvingat kvinnoyrkesarbete.

Och denna kräftgång – förluster -  är bara i fråga om ekonomi – om BNP. De oerhörda förlusterna i människors frihet, i mänskliga värden, i psykiska problem mm mm är inte räknade.

ENGLISH

Kristina Kappelin, living in Italy, says in Swedish Television, channel 1, prime hour, daily Dagens Industri etc. that Italy would fare better to get more women (from 47% to 60%) out in the work-force. The GNP would raise with 7%, she means, if Italy would introduce a (totalitarian) family policy as has Sweden starting back in 1970.

However, the enclosed graph indicates that Swedish totalitarian family policy – starting in 1970 until 2005 -  has dropped much more in the league of nations than Italy without the totalitarian pressure on women, parents and children, to lead a life as dictated by Marx and Engels.

A well-founded comparison between the two countries can be found in the book Family policy, family changes. Sweden, Italy and Britain compared by British Patricia Morgan (CIVITAS).

Detta kommenteras av Johannes  Forssberg i en anmärkningsvärt onyanserad och falsk ledare i  Expressen (här). KD påminner om Leninister, skriver han – precis som om inte en enda läsare skulle känna till bakgrunden i Marx och Engels till dagens familjepolitiska tvångssystem för att bryta ner familjen och anknytningen föräldrar-barn.

Och så skriver han, att föräldrar vill ha tvångssystemet – och hänvisar till SCB när det gäller det usla stödet för KD.

Och därmed förvillar han och döljer det stora antal TEMO, IMU, SIFO, SOM etc. undersökningar genom åren, som visar att en klar majoritet av de tillfrågade vill ha lättnader i dagens totalitära, familjenerbrytande, system. Senast var det Föräldraliv.se som pekade på hur många unga kvinnor som ville vara hemmaarbetande med sina barn om de hade kunnat.

Och så förhånar han KD-folkets korrekta påpekande om den intensiva propagandan under decennier, som gått ut på att utmåla föräldrar som otillräckliga för sina barns vård och fostran – t o m farliga för sina barn, vilket så klart antyds i text och bild i s-programmet Familjen i framtiden – en socialistisk familjepolitik.

Johannes Forssberg har med denna ledare visat sig vara en Kryptosocialist – en socialist som under falsk flagg (liberala Expressen) i kommunistisk stil utelämnar, ljuger och förvränger i syfte att propagera för socialism och den ofrihet och förtrampande av mänskliga rättigheter den för med sig – i synnerhet i (s)vensk familjepolitik – som ju är dess motsats, en politik för att bryta ner familjen och dess funktioner.

Krister Pettersson

Du får inte vara med i vår familj !  Du är omöjlig !  Varenda jävla dag !

skriker föräldern till den gråtande, slående fem-åringen i en grupp på fyra – en familj – i ett gatuhörn på stan.

Du får inte vara med i vår familj ….. Familjenerbrytningen har gått långt, och går fort, när barnen genom dagistvånget berövas anknytningen till sina egna föräldrar. Med litet tid med föräldrarna och många och växlande ”personaler” i djungelmiljön på förskolan, lär sig barnen fort, att ingen vuxen är närmare eller viktigare än alla de andra, att man måste gråta och skrika och larma för att få uppmärksamhet, för att någon skall lyssna till ens nödrop ….

De oerhörda förlusterna i mänskliga värden ger oerhörda förluster i människors psykiska och fysiska hälsa. Och upprätthållandet av tvånget är oerhört dyrbart för nationen – så klart synligt i vårt lands kräftgång i nationernas välfärdsliga sedan tvångsstarten 1970.

När detta elände äntligen får sägas ut på bred front,  när förfärligheten blir uppenbar, tänk då på vilka de ledande politiker var,  som tvingade på oss detta totalitära elände: på Palme, Carlsson, Lindquist, Sigurdsen, Persson, Andnor, Sahlin ….  och på dem, som sade sig vara liberala, men som fortsatt upprätthåller det totalitära tvånget och blundar för förtrampandet av några mänskliga rättigheter i vårt land: Reinfeldt, Borg, Björklund ….

ENGLISH

You shall no longer be a member of our family !  You are impossible !  Every bloody day !

a parent shouts out to the crying, beating five-year-old in a group of four, two adults and to kids. A family.

You shall no longer be a member of our family ….   Family break-down has come far in Sweden. And goes quickly by the totalitarian pressure to leave the care and upbringing of your children to the officials in the public creches. A pressure effectively put on parents by extreme bachelor tax loads without consideration to the need to support a family and extreme subsidies to public daycare, making the economical discrimination between families who give up their kids to an ever changing hoard of public officials for a second income, and families who struggle to survive on one income, completely iresistable.

When the enormous losses in Human Values, in psychological and physical health, in the economy of the country once will be so obvious that it cannot be concealed any longer by the nomenklatura of Swedish politics and media, then think of the leading socialist politicians who forced this misery on us:  Palme, Carlsson, Lindquist, Sigurdesn, Persson, Andnor, Sahlin …. and think of the ones who kept up this totalitarian oppression and still call themselves liberals: Reinfeldt, Borg, Björklund …

Krister Pettersson

Tänk om det finns politiker, journalister, debattörer, pedagoger, förskolechefer, föräldrar, mor- och farföräldrar och vanliga medmänniskor som faktiskt tycker att pedagogerna på våra förskolor ska sluta ljuga? Förskolan i Sverige är en tickande bomb! Hjälp oss att minska barngrupperna! Hjälp oss att öka intäkterna! Hjälp oss att modernisera maxtaxan och allmän förskola nu!

Just nu pågår en stor nationell namninsamling på www.namninsamling.se för att visa vår regering att vi menar allvar. Vi vill sluta ljuga nu!

Vesna Birkedahl

verksamhetschef, förskolan Viljan, Kungälv

Detta skriver Vesna Birkedahl här.

Men om eländet i förskolan, om att sluta ljuga för föräldrarna om att barnen har det bra, har Vesna inget annat att säga, än att politikerna skall skaffa mera intäkter till den kommunala barnomsorgen.  Inte ett ord om att politikerna borde lätta på det totalitära tvånget, att de borde respekta Mänskliga Rättigheter, att de borde ta fasta på den negativa utvecklingen av landets status i välfärdsligan sedan 70-talet, av de alarmerande rapporterna om fysisk och psykisk ohälsa ….

Fast – sådant är kanske svårt att säga för en person, som för sitt levebröd är helt beroende av att tvångssystemet upprätthålls, att ”kunderna” tvingas komma till henne, att hennes jobb finns kvar.  Men visst är det illa – förfärligt illa – och djupt skamligt, i ett land som talar om demokrati och mänskliga rättigheter mer än andra !

Förvärvsarbete uppvärderades, hemarbete nedvärderades. Arbetsplikt rådde för båda könen och få yrken kunde uteslutande innehas av män. Kvinnliga traktorister och kolchosarbetare användes flitigt i propagandan. En välutbyggd barnomsorg var en del av den kommunistiska idén, och barnafödandet som demografisk plikt mot staten bidrog till att stärka kvinnors ställning.

Samtidigt var arbetet i hemmet problematiskt; helst skulle även familjeenheten luckras upp och i uppdraget att forma homo sovieticus, den nya sovjetmänniskan, var staten den bästa uppfostraren.

Ja, så står det i en artikel i dagens (4 dec) Sydsvenskan under Aktuella Frågor (här).

En mycket korrekt beskrivning över politiken i Sverige, bara man byter ut några ord, som kolchos och sovjet.

För i Sverige vill man ju inte forma våra barn till homo sovjeticus, utan till homo socialisticus – enligt  (t ex Gunnar Sträng): ”Vi skall införa socialismen, men vi skall inte basunera ut det på gator och torg”.

Hur stor är skillnaden, kan man undra, mellan homo sovjeticus och homo socialisticus? Inte stor enligt en objektiv betraktare, som brittiska forskaren Patricia Morgan, som i sin bok Family policy, family change. Sweden, Italy and Britain compared (CIVITAS), frankt jämför de familjepolitiska förhållandena i vårt land med Sovjet.

Men – skillnaden mellan den fria människan, som har makt över sitt eget liv i ett fritt samhälle med respekt för mänskliga rättigheter och dagens svenska undersåtars  (s)tatarliv under  tvång och statligt beroende är ENORM !

Krister Pettersson

A propos kritiken mot Ström skriver Avellan (här):

De fyra kritikerna konstaterar att Ström bygger upp bilden av en motståndare som egentligen inte finns och utrustar denna med extrema åsikter. Ett gammalt debattknep.

Jämför detta med nedanstående e-mail från just Heidi Avellan till Sydsvenskans insändarredaktör Christer Holmgren, när denne ville ha Avellans  bemötande av undertecknads insändare, som kritiserade tidningens dubbelmoral och antiliberala hållning i familjepolitiken:

Hej,

ja jag fick ju den också. har inget att tillägga; att en kristdemokrat skulle vara liberalismens främste väktare faller liksom på sin egen dumhet. Orkar bara inte upprepa detta.
-heidi
——————————————–
Heidi Avellan

politisk chefredaktör
Sydsvenskan
205 05 Malmö

040-281236
070-4222149
heidi.avellan@sydsvenskan.se

26 maj 2007 kl. 11.15
Morr´n Heidi!

Krister Petterson har skrivit en ny kritisk insändare. I vanlig ordning får du förstås ta del av innehållet. Om du skulle vilja replikera så får du höra av dig!

Christer,
Ordetred.
+++

Den 4 juni 2007  ber Holmgren om ursäkt, för att vi fått ta del av detta:

Du har, om jag läser tecknen rätt, av misstag fått ta del av mailutbytet mellan Heidi Avellan och mig. Givetvis borde det inte ha skett, och jag ber om ursäkt för det; det beror med största sannolikhet på ett hanteringsfel från min sida när jag vidarebefordrat ditt mail till Heidi Avellan.

Sådant händer. Vad fallet visar, är att Hycklarnas Drottning, Heidi Avellan på Sydsvenskan, ingalunda är främmande för att använda ”Ett gammalt debattknep” för att slippa svara på besvärlig kritik.

Undertecknad är inte kristdemokrat, inte på något sätt anknuten till något annat parti. Inte heller ser jag, att kristdemokrater automatiskt skulle diskvalificeras för att de har många antiliberala inslag i sin politik – andra partier är inte mera liberala. Och tidskriften ”Liberal debatt” tycks inte mena, att jag inte skulle ha något att komma med, när jag i en av dem publicerad artikel pekar på  förfärande brister i liberalism och frihet i vårt svenska samhälle.

Men – vad Avellan i dag – och så ofta – visar, är en skriande dubbelmoral. Ett enastående hyckleri till Sydsvenskans förnedring, när det gäller att köra en djupt antiliberal hållning som i frågan om svensk familjepolitik, under en flagg av just ”oberoende liberalism”, respekt för mänskliga rättigheter och TOLERANS. 

VISST måste detta vara mycket genant för andra medarbetare på Sydsvenskan, som ju annonserar att man ”älskar debatt och avvikande åsikter”. För att inte tala om den organisation, som nyligen utsåg Avellan till den främsta opinionsbildaren, tydligen utan att veta om, eller bry sig, om alla de andra opinioner Avellan undertrycker, bl a med ”gamla debattknep”.

Krister Pettersson

Med utgångspunkt i citatet:

”Alla som verkar i förskolan ska hävda de grundläggande värden som anges i skollagen och denna läroplan och klart ta avstånd från det som strider mot dessa värden. Vuxnas sätt att bemöta flickor och pojkar liksom de krav och förväntningar som ställs på dem bidrar till att forma flickors och pojkars uppfattning om vad som är kvinnligt och manligt. Förskolan ska motverka traditionella könsmönster och könsroller. Flickor och pojkar ska i förskolan ha samma möjligheter att pröva och utveckla förmågor och intressen utan begränsningar utifrån stereotypa könsroller.”

måste jag fråga:

Vart tog Artikel 10 i Europakonventionens Mänskliga Rättigheter, som garanterar åsikts- och yttrandefrihet vägen?

Jag (en jurist med utländsk bakgrund, vår anmärkning) var på en rättegång i Karlstad igår (16/nov) för en kristen familj som har använt barnaga som uppfostringsmetod.

Fadern är dömd till ett års fängelse och modern till 6 månader. Samtliga deras 4 barn – t o m babyn som de aldrig hade agat, tvångsomhändertogs och placerades i två separata fosterhem.

Barnen har till dags dato flyttat tre gånger sedan de konfiskerades.

Socialen har tvingat föräldrarna till föräldrautbildning, föräldrarna har åtagit sig att aldrig mer daska sina barn och t o m under rättegången igår krävde socialens folk att föräldrarna måste inse och erkänna att deras uppfostringsmetod var fel.

De måste alltså byta åsikt!

Visst är Sverige fantastiskt!

KOMMENTAR
Åsiktsfriheten existerar alltså inte längre i Sverige i de fall, att åsikten inte är politiskt korrekt. Man kan, som vi ser, i Sverige straffas med fängelse och genom att barnen tas ifrån en.

Medborgare kan alltså berövas en Mänsklig Rättighet i Sverige.

Det kan invändas, att man inte får utöva en mänsklig rättighet så, att den skadar en annan människa eller dennas rättigheter.

Detta är säkert det argument, som svenska socialarbetare och domstolar använder.

Men – då måste det, i det aktuella fallet, tvivelslöst kunna visas, att föräldrars aga är till sådant allvarligt men för barnen, att deras långsiktiga hälsa, utveckling och/eller mänskliga rättigheter skadas.

Detta är säkerligen svårt att göra på ett objektivt sätt, när det rör som om tillrättavisande aga från föräldrar. Kanske kan Svenska staten inför Europakommission och Europadomstol ändå lyckas med detta och slippa undan ytterligare en fällande dom.

MEN…
Om det i fallet inte förekommer ytterst graverade omständigheter som vi inte känner till, förefaller det otroligt, att Svenska staten skulla klara domstolens granskning av fallet ur PROPORTIONALITETSSYNPUNKT.

Ty – med de fakta vi får insyn i – vem kan hävda, att åsikten och ”brottet” att föräldrar agar sina barn, vanligt i andra länder och i Sverige till dess att agalagen antogs, skulle i grovhet och vederstygglighet kunna mätas med, vara proportionellt med, att båda föräldrarna fängslas under lång tid, samt att deras fyra barn kidnappas och syskonskaran splittras under oöverskådlig tid ?

Säkert inga objektiva, utländska betraktare, och säkert inte Europakommissionen och Europadomstolen. Om familjen orkar och kan få stöd, blir Svenska staten fälld återigen i Europadomstolen.

MER INFO OM FALLET: Se samlingsmappen ”Karlstadsfallet” på länken:

http://www.nkmr.org/karlstadsfallet_foraldrar_domda_for_barnaga_familjen_splittrad.htm

ENGLISH
A Christian family of four has been crushed by a Swedish court in Karlstad for the parents having spanked three of their kids, since they held the opinion that spanking is acceptable in the fostering work.

Although the parents were sent to re-schooling on their opinion and promised never to spank their kids again, the father was sentenced to 12 months and the mother to 6 months in jail and their children were all abducted and sent to different foster homes.

Thus – there is no freedom of Opinion in Sweden, as should have been guaranteed by article 10 in the European convention.

It may be possible, though, for the Swedish state to defend the verdict, but, when it comes to looking at the dangerous ”opinion” held by the parents and the ”crime” they have committed there is no doubt that the horrible consequences by the European Commission and Court will be found way out of proportions, and the Swedish state once again loosing a case of violating Human Rights at the court.

Krister Pettersson