Stefan Löfven (s) – klok eller dogmatisk ?

Stefan Löfven talar som nytillsatt s-ledare om sina politiska mål. Han talar om människors Frihet. Och han vänder sig mot Diskrimineringen av Kvinnor !!!  Fantastiskt, tänker man. En sosse som äntligen vänder sig emot frihetsberövandet och den oerhörda diskrimineringen av kvinnor som arbetar med egna barn i stället för med andras !  Ja – han verkar ju vara en klok och erfaren person…..

Men – när han fortsätter talet, förstår vi, att den diskriminering av kvinnor han talar om rör situationen i arbetslivet. Inte något alls om den förfärande diskriminering av vissa kvinnor och deras arbete, som Löfvens eget parti har genomfört med förödande effekt för just människors frihet i vårt samhälle.

Stefan Löfven avslutar med att han minsann är Feminist. Och då vet vi ju av erfarenhet av Feminister, att de feminina personer, som inte anser att det finns något viktigare arbete för dem än det med de egna barnen, den egna familjen, inte har något att hoppas från dem, eller från Stefan Löfven.

Eller, visst vore det roligt om vi har grundligt fel ! Roligt om Löfven visar sig vara en klok och känslosam person med respekt för mänskliga fri- och rättigheter i motsats till de dogmatiker som styrt partiet sedan Erlanders tid.

Krister Pettersson

”Rätt att välja sitt eget liv” endast teori i Sverige

Sydsvenskan, med pol chefred. Heidi Avellan, har idag en av dessa ledare, med anledning av hedersmord, i vilken man upprepar sitt propagandistiska påstående:

För det handlar om något av det mest grundläggande i ett fritt, demokratiskt land:

Varje människas rätt att välja sitt eget liv.

Något av det mest grundläggande ……  Men, i Sverige finns denna ”rätt” endast i teorin. Väljer man ”fel”, drabbas man av statens hejdlösa diskriminering och Sydsvenskans och Avellans besinningslösa hat. Hatet mot de föräldrar, som inte vill lämna över till just staten – den allmänna barnomsorgen – sina barns vård och fostran.

Kritik av detta ständiga hyckleri i Sydsvenskan tillåts inte i tidningen – trots att man (hycklande också där) har inbjudit till debatt och säger sig ”älska avvikande åsikter”.

ENGLISH

Today´s editorial in the Swedish paper Sydsvenskan states, as many times before, that every person has the right to choose his or her life – one of the basic rights in a free society.

But – if a person, a parent, chooses ”politically wrong”, to care for his or her own children instead of giving up the care and fostering of them to the state´s public daycare, the state hits you with a huge economic discrimination via the totalitarian package of extremely high bachelor taxes and no share at all of the astronomic subsidies to the care of children in public creches. And, on top of that, the parent will also be a victim of the scorn, satire and blatant hatred from the same daily Sydsvenskan, and its political editor in chief Heidi Avellan, who does not allow any criticism of this blatant hypocrisy in the paper.

Krister Pettersson

Ur diskussionen i ”Hemmaföräldrars” nätverk

den 9 januari 05:06

…….  tänker man efter är det inte ”gratis”. Barnet ska ha skjuts till och från förskolan men framförallt ska det ha en himla massa kläder i dubbla uppsättningar plus alla kläder som blir förstörda och som inte ersätts. Min dotters förskola har kokat sönder mycket kläder i torkskåpet (på 85 grader!). Massor med fläckar av färg och annat okänt som aldrig går bort och massor med fläckmedel som hjälper ibland men inte alltid.

Så dessa ständiga blåmärken, bitmärken, försvunna kläder, ledset barn för att ”NN slog mig” eller ”NN sa att jag är dum, ful etc”. Värst av allt när dottern är ledsen för att ”fröken tog hårt i min arm, det gjorde ont och jag blev ledsen” osv ov.

den 8 januari 17:14 Ps.tror aldrig att man som typ 70 åringen tänker-å nej,varför var jag så mkt med mina barn…snarare tvärtom.kram på er alla därute o styrka till er i era liv och ert kämpande! kram

den 8 januari 17:13 Säger det igen…så glad för detta forum.Trodde jag var ensam.Många höjer förvånat ögonbrynen när jag säger att ingen av barnen gått eller går på förskola-Inte ens 5 åringen,han går ju gratis?! får jag tillbaka som svar..

Heidi Avellans omdömeslöshet. En bakgrund?

Pol. chefred. på Sydsvenskan, Heidi Avellan skriver i dag (här) under rubriken ”Bara kärlek”

Barn må vara en gåva, men likafullt något vi valt. Något vi skaffar, av egoistiska skäl.

 Med en liberal abortlagstiftning kan oönskade graviditeter avbrytas. I välfärdsstaten behöver ingen skaffa barn för att trygga sin ålderdom. Med stöd från staten kan vi klara oss själva och slipper ligga andra till last.

Det som historikerna Lars Trägårdh och Henrik Berggren kallar statsindividualism: Staten stöder individen, som kan välja sitt liv. Oavsett släktband.

Staten stöder individen, som KAN VÄLJA SITT LIV, ljuger Avellan. Medvetet, så klart, ty hon är själv en av de främsta när det gäller att hata, slå ner på, diskriminera de föräldrar, som själva vill vårda och fostra sina barn, välja sitt liv.

Och i dagens artikel understödjer hon den socialistiska propagandan om att föräldrar är otillräckliga, outbildade, farliga för sina barn (se s-programmet Familjen i framtiden). Detta genom att utnyttja / tolka Felicia Feldt:

Hon beskriver ett kaos av flyttningar, fylla och promiskuöst sex och mitt i detta – och en växande flock av hungriga ungar – står personen som är hennes mamma: en omisskännlig Anna Wahlgren, guru för generationer föräldrar med Barnaboken, praktiska och självupptagna råd om barnuppfostran, från sova-hela-natten-i-egen-säng till tonårsnojor.

Sedan fortsätter Avellan med att göra sig löjlig över (andras) goda förhållanden mellan förläldrar och barn:

Du ska hedra din fader och din moder … Plötsligt är babylyckan inte egoism, utan altruism. Självuppoffring. Barnet ska visa tacksamhet.

En annan reminiscens som inte är helt lätt att förstå är den absoluta rätten att ärva en förälder…..

Det gällande laglottssystemet … lever kvar idag, när staten annars förhåller sig till individer.

Att slopa detta tvångsarv vore att ta steget fullt ut.

Statsindividualismen är en svensk kärlekshistoria.

Den ger plats för kärleken. Den hjälper oss att skaffa barn – eller låta bli. Den ger oss möjlighet att lämna dåliga relationer. Den accepterar nya familjekonstellationer. Den låter individen välja sitt liv.

Som slutkläm upprepar Avellan lögnen om hennes favorit – ”ism”:  ”Den låter individen välja sitt liv”.

Dubbelmoralen och kryptosocialismen har i Avellan en fenomenal utövare. Ingen kan utmana henne som Hycklarnas Drottning.

Men – till hennes försvar kan bakom detta, som i många andra fall, finnas egna, misslyckade, tragiska relationer till partners och egna barn – något som kan ha skapat de trauman som ligger bakom Avellans omdömeslöshet.

Men att hennes tidning, Sydsvenskan, som kallar sig liberal, låter detta fortgå, är anmärkningsvärt.

Krister Pettersson