Totalitär familjepolitik bra för BNP? Sverige-Italien.

Den 29 dec tillåts Kristina Kappelin, självutnämnd korrespondent i Italien, att på bästa sändningstid i SVT1, påstå – insinuera – att skuldtyngda Italien skulle få det mycket bättre om landets 47% yrkesarbetande kvinnor bleve 60%. Då skulle landets BNP öka med 7%.

Kappelins budskap är, som hon tidigare skrivit i DI, att det är illa, att Italien inte tvingar ut kvinnorna i yrkesarbete som det görs i Sverige.

Och SVT´s socialistvänliga ledning låter henne säga detta igen – på bästa sändningstid.

Men – en jämförelse mellan länderna vad avser deras familjepolitik är gjord av brittiska Patricia Morgan. I hennes bok Family policy, family changes. Sweden, Italy and Britian compared (CIVITAS), kallar hon den svenska ”arbetslinjen” – med 80% kvinnoyrkesarbete – för en Potemkinkuliss, och svensk totalitär familjepolitik liknar hon vid Sovjetunionen.

Enligt Kappelin har tydligen svenskt totalitär tvång lett till enastående BNP-resultat, i motsats till Italiens icke-tvång. Och detta får hon säga, och skriva, utan att någon begär att få se ett underlag för hennes påståenden om det ekonomiska värdet av svenskt familjepolitiskt tvång.

I bilden intill visas några länders placering i nationernas välfärdsliga.

Som synes har Sverige sedan tvånget infördes 1970 till år 2005 rasat från plats 4 till plats 13. Italien, utan tvång, har också rasat, men bara från plats 16 till plats 19.

Sveriges kräftgång i välfärdsligan har alltså varit väldigt mycket snabbare än Italiens, trots att vi, enligt Kappelin, borde ha en stor fördel genom påtvingat kvinnoyrkesarbete.

Och denna kräftgång – förluster -  är bara i fråga om ekonomi – om BNP. De oerhörda förlusterna i människors frihet, i mänskliga värden, i psykiska problem mm mm är inte räknade.

ENGLISH

Kristina Kappelin, living in Italy, says in Swedish Television, channel 1, prime hour, daily Dagens Industri etc. that Italy would fare better to get more women (from 47% to 60%) out in the work-force. The GNP would raise with 7%, she means, if Italy would introduce a (totalitarian) family policy as has Sweden starting back in 1970.

However, the enclosed graph indicates that Swedish totalitarian family policy – starting in 1970 until 2005 -  has dropped much more in the league of nations than Italy without the totalitarian pressure on women, parents and children, to lead a life as dictated by Marx and Engels.

A well-founded comparison between the two countries can be found in the book Family policy, family changes. Sweden, Italy and Britain compared by British Patricia Morgan (CIVITAS).

Johannes Forssberg – kryptosocialist i Expressen

KD har kommit med ett ynka förslag – föräldrar skall kunna få lägre dagisavgift genom att stämpla in och ut på dagis och därmed visa, att man inte utnyttjar verksamheten fullt ut.

Detta kommenteras av Johannes  Forssberg i en anmärkningsvärt onyanserad och falsk ledare i  Expressen (här). KD påminner om Leninister, skriver han – precis som om inte en enda läsare skulle känna till bakgrunden i Marx och Engels till dagens familjepolitiska tvångssystem för att bryta ner familjen och anknytningen föräldrar-barn.

Och så skriver han, att föräldrar vill ha tvångssystemet – och hänvisar till SCB när det gäller det usla stödet för KD.

Och därmed förvillar han och döljer det stora antal TEMO, IMU, SIFO, SOM etc. undersökningar genom åren, som visar att en klar majoritet av de tillfrågade vill ha lättnader i dagens totalitära, familjenerbrytande, system. Senast var det Föräldraliv.se som pekade på hur många unga kvinnor som ville vara hemmaarbetande med sina barn om de hade kunnat.

Och så förhånar han KD-folkets korrekta påpekande om den intensiva propagandan under decennier, som gått ut på att utmåla föräldrar som otillräckliga för sina barns vård och fostran – t o m farliga för sina barn, vilket så klart antyds i text och bild i s-programmet Familjen i framtiden – en socialistisk familjepolitik.

Johannes Forssberg har med denna ledare visat sig vara en Kryptosocialist – en socialist som under falsk flagg (liberala Expressen) i kommunistisk stil utelämnar, ljuger och förvränger i syfte att propagera för socialism och den ofrihet och förtrampande av mänskliga rättigheter den för med sig – i synnerhet i (s)vensk familjepolitik – som ju är dess motsats, en politik för att bryta ner familjen och dess funktioner.

Krister Pettersson

Sluta ljuga-tala öppet om att barnen inte har det bra !

Tänk om det finns politiker, journalister, debattörer, pedagoger, förskolechefer, föräldrar, mor- och farföräldrar och vanliga medmänniskor som faktiskt tycker att pedagogerna på våra förskolor ska sluta ljuga? Förskolan i Sverige är en tickande bomb! Hjälp oss att minska barngrupperna! Hjälp oss att öka intäkterna! Hjälp oss att modernisera maxtaxan och allmän förskola nu!

Just nu pågår en stor nationell namninsamling på www.namninsamling.se för att visa vår regering att vi menar allvar. Vi vill sluta ljuga nu!

Vesna Birkedahl

verksamhetschef, förskolan Viljan, Kungälv

Detta skriver Vesna Birkedahl här.

Men om eländet i förskolan, om att sluta ljuga för föräldrarna om att barnen har det bra, har Vesna inget annat att säga, än att politikerna skall skaffa mera intäkter till den kommunala barnomsorgen.  Inte ett ord om att politikerna borde lätta på det totalitära tvånget, att de borde respekta Mänskliga Rättigheter, att de borde ta fasta på den negativa utvecklingen av landets status i välfärdsligan sedan 70-talet, av de alarmerande rapporterna om fysisk och psykisk ohälsa ….

Fast – sådant är kanske svårt att säga för en person, som för sitt levebröd är helt beroende av att tvångssystemet upprätthålls, att ”kunderna” tvingas komma till henne, att hennes jobb finns kvar.  Men visst är det illa – förfärligt illa – och djupt skamligt, i ett land som talar om demokrati och mänskliga rättigheter mer än andra !

Familjepolitikens mål – forma Homo So ….

Förvärvsarbete uppvärderades, hemarbete nedvärderades. Arbetsplikt rådde för båda könen och få yrken kunde uteslutande innehas av män. Kvinnliga traktorister och kolchosarbetare användes flitigt i propagandan. En välutbyggd barnomsorg var en del av den kommunistiska idén, och barnafödandet som demografisk plikt mot staten bidrog till att stärka kvinnors ställning.

Samtidigt var arbetet i hemmet problematiskt; helst skulle även familjeenheten luckras upp och i uppdraget att forma homo sovieticus, den nya sovjetmänniskan, var staten den bästa uppfostraren.

Ja, så står det i en artikel i dagens (4 dec) Sydsvenskan under Aktuella Frågor (här).

En mycket korrekt beskrivning över politiken i Sverige, bara man byter ut några ord, som kolchos och sovjet.

För i Sverige vill man ju inte forma våra barn till homo sovjeticus, utan till homo socialisticus – enligt  (t ex Gunnar Sträng): ”Vi skall införa socialismen, men vi skall inte basunera ut det på gator och torg”.

Hur stor är skillnaden, kan man undra, mellan homo sovjeticus och homo socialisticus? Inte stor enligt en objektiv betraktare, som brittiska forskaren Patricia Morgan, som i sin bok Family policy, family change. Sweden, Italy and Britain compared (CIVITAS), frankt jämför de familjepolitiska förhållandena i vårt land med Sovjet.

Men – skillnaden mellan den fria människan, som har makt över sitt eget liv i ett fritt samhälle med respekt för mänskliga rättigheter och dagens svenska undersåtars  (s)tatarliv under  tvång och statligt beroende är ENORM !

Krister Pettersson