Forskningen om katastrofskola och familjepolitik

Den välkända psykoterapeuten Louise Hallin reagerar med ilska på att regeringens utredare öppnar för att göra det svårare med obetald föräldraledighet (här).
– Det är helt otroligt, vilken provokation att föräldrar väljer att vara hemma med sina barn, säger hon ironiskt ….  och slutar med att säga:

– Många barn i skolan uppvisar klassiska separationsproblem till följd av att de lämnats iväg tidigt, ibland före ett års ålder. Det gör att man inte kan lita på vuxna människor och därför blir inte vuxna auktoriteter för dem. Det finns bra skolor och lärare och material, men unga ”dissar” vuxengenerationen. Och sedan tror man allt ska kunna korrigeras i skolan, säger hon.

SAMBANDET MELLAN DEN USLA SKOLAN OCH DAGENS FAMILJEPOLITIK  påtalas alltså av Hallin.  Ett samband, som politikerna inte vill se, men som för oss livserfarna människor är så tydligt:

  • Ju mindre tid för barnen  med sina föräldrar – desto sämre anknytning.
  • Ju sämre anknytning – desto mindre erkännande av och respekt för vuxna som auktoriteter.
  • Barnens anknytning blir stark till andra barn – kompisanknytning.
  • Och föräldrar och lärare ger vi fan ….

Denna logiska utveckling beskrivs tydligt av de kanadensiska forskarna Neufeld och Maté i deras bok Våga ta plats i ditt barns liv.  Kan vi hoppas på, att någon enda svensk skolpolitiker erkänner att denne/han/hon/hen läst en bok om att forskningen så tydligt pekar på förfärande följder, också för skolan, av den så omhuldade, totalitära och  SOCIALISTISKA JÄMSTÄLLDHETS- OCH FAMILJEPOLITIKEN i vårt land ?

Kvinnokampens framgångar – och hyckleri

DEN NOTORISKT HYCKLANDE politiska chefredaktören på Sydsvenskan, Heidi Avellan, skriver i dagens (25/10) tidning om ”Kvinnokampens framgångar” (här).  Hon avslutar sin text med:

Så visst har det blivit bättre:

Ensamma mamman är inte stigmatiserad – och får hjälp med att försörja barnet. Statsindividualismen ger styrka. Kvinnan är fri att välja sitt liv.

”Fläckfri kvinna, eller fri”  är rubriken på Avellans text.  Kvinnokampen skulle alltså ha lett till att det tidigare moraliska ”kravet” på en kvinna att föra ett ”fläckfritt” leverne nu har försvunnit och ”kvinnan är fri att välja sitt liv”.

Fast, och här är Avellans hyckleri monumentalt, ständigt återkommande, ensidigt och förbaskat tjatigt …. Om en kvinna har egna idéer om vad som är viktigt att arbeta med, att ägna sig åt än vad den rådande politiska makten, Staten, har. Ja då är hon intet värd, då är hon en cupcakebakande parasit, till skada för sig själv och sin omgivning. Som så ofta sagt – skrivet – av hycklerskan Avellan och hennes kollegor. 

Nej, den kvinnan med egna idéer är inte fri att välja sitt liv – inte utan Statens ekonomiska bestraffning i miljonklass. Och inte utan Avellans antliberala, intoleranta, hatfyllda spyor.

Avellan är en skam för en tidning som fram till 90-talet var liberal och fortfarande kallar sig det, trots att motsatsen regelbundet bevisas på flertalet av tidningens redaktioner.

Krister Pettersson

Politiskt tvång gör kvinnor sjukare

SvD´s ledare 16/10 av Sanna Rayman har rubriken ”Sjukskrivningarna har blivit jämställdhetsfråga” (här). Ledaren citerar ekonomen Mattias Lundbäck, som tidigare har arbetat som sakkunnig med just sjukförsäkringsfrågan på regeringskansliet. Han pekar ut pudelns kärna på sin blogg (ekonomism.us):

”Det som är uppenbart är att kvinnorna i dag står för en mycket större andel av sjukskrivningarna än tidigare och att kvinnornas sjukfrånvaro ligger på en rekordhög nivå. Vad det än är som driver sjukfrånvaron och urholkar statens finanser är det uppenbart att detta något drabbar kvinnor mycket hårdare än män…”

Ledaren fortsätter:

Att detta är en jämställdhetsfråga torde vara uppenbart. Många kvinnor finner nog att kombinationen av yrkesliv och hemansvar inte går ihop – och den stress som det skapar gör folk sjuka.

Dessvärre är den politiska instinkten på området ganska enahanda, dvs man landar genast i slutsatsen att det är hemansvaret som ska kapas. Men det är inte säkert att detta är lösningen som alla kvinnor önskar sig.

Att med politisk tvångsstyrning vilja göra om oss människor-medborgare för att passa det socialistiska Utopia har nu, i tydliga siffror, visat sig vara i konflikt med, inte bara de Mänskliga Rättigheterna enligt Europakonventionen, utan också med människans gener – de mänskliga egenskaper, som gjort vår art så enastående framgångsrik. Gener, som ändå, när det gäller många kvinnor inte är tillräckligt Utopiska, inte tillräckligt jämlika mannens. Ty det är ju Mannen, som gjorts till norm för den utopiska människan, vilket är en förklaring till, att många kvinnor känner sig missanpassade, kluvna, sjuka av den påtvingade hanlika blåbärslikheten i vårt land.

Krister Pettersson

Alliansens skamligt ”ofullbordade” problemformulering

Tove Lifvendahls ledare i dagens SvD (10/10) har titeln ”Alliansens ofullbordade” (här). Ledaren handlar om Alliansregeringens oförmåga, att ändra för landet skadliga politiska tilltag som t ex den kvardröjande s k värnskatten. Och dess oförmåga, att motivera varför sådant är skadligt för landet. Ett annat exempel är Alliansens förslag att öka studenters låneandel och minska bidragsdelen. Tove skriver:

Minns ni debaclet med studiemedlen i våras? Alliansregeringen aviserade att lånedelen i studiemedlen skulle höjas och bidragsdelen sänkas. Det blev liv. Studentlobbyn rasade, särskilt den S-märkta. ”Men alltså, hur tänkte ni när ni lade fram det här förslaget om att studenter ska skuldsätta sig mer?” frågade journalisterna ackompanjerade av bekymrade privatekonomer som konstaterade att det skulle bli problematiskt för de unga högutbildade att dras med stora skulder.

Där slutade resonemanget, redan efter halva tankevarvet. Ändå backade regeringen in i hörnet och drog tillbaka förslaget. Men det fanns en alternativ väg. Den hade inneburit att möta de upprörda studenterna, journalisterna och privatekonomerna så här:

Det verkliga problemet är att utbildningspremien i Sverige är för låg. Det vill säga: det lönar sig för dåligt att utbilda och förkovra sig. Högutbildade får i dag svårt att betala av sina lån för att deras ekonomi trots universitetsexamen inte ger dem tillräckligt mycket kvar efter skatt. Så kan vi inte ha det…

Alliansens oförmåga eller ointresse av att anlägga moteld mot vänsterns problemformuleringshegemoni är en av anledningarna till, att väljare förståeligt söker nya politiska alternativ.

I fallet med vår kamp mot tvång och ofrihet i familjepolitiken, vore en självklar borgerlig / liberal ståndpunkt att ifrågasätta vänsterns tes, att ”arbete med egna barn inte är arbete – men väl arbete med andras barn”. Eller att ”vårdnadsbidrag  är en kvinnofälla” om att också hemarbetande får en obetydlig, men dock andel av de oerhörda subventionerna till offentligt barnomsorg. Men Alliansen har med sin ”arbetslinje” inte ändrat på denna vänsterns verklighetsbeskrivningshegemoni, utan låtit socialisternas lögner och halvsanningar stå opåtalade, oemotsagda – utan alternativen formulerade och klart utsagda.

Denna Alliansens ovilja, att angripa vänsterindoktrineringens skadliga problemformuleringar är en stor besvikelse för oss frihetskämpar – och det är en förolämpning mot svenska folkets förmåga att trots decennier av indoktrinering fatta de enkla samband och verkligheter, som trots allt kan beskrivas rätt enkelt – som t e x genom Lafferkurvan som Tove nämner i SvD-ledaren.

Dumhet eller indoktrinering i SvD och Wennstams kolumn?

Katarina Wennstam, författare och journalist, skriver i dagens (8 okt) kolumn i SvD med rubriken i tidningen ”Lite ödmjukhet vore på sin plats”  och på webb-platsen

”Hur har familjer mage att ställa krav?”

här.

Wennstams budskap är, att familjer skall vara ödmjuka och inte ställa krav på någon valfrihet. Bra, att vårdnadsbidraget äntligen är avskaffat!  Ty familjerna FÅR pengar av den generösa staten, och skall inte vara otacksamma och ha egna idéer om hur pengarna skall användas.

Jag började läsa kolumnen med intrycket, att det var fråga om grov satir.

Men nej – Katarina Wennstam skriver tydligen på fullt allvar.

Är hon då en gediget välindoktrinerad människa, som har förträngt detta, att statens pengar är medborgarnas egna, deras inbetalda skatter. Att en medelinkomsttagare betalar 69% av sitt arbetes värde i öppna och dolda skatter (enl. Swedbank) utan hänsyn till deras försörjningsbörda. Att stat och kommun sedan kan återbetala en del av våra pengar, om vi gör som politikerna vill. Och att denna politiska styrning i flera avseenden är i grav konflikt med flera Mänskliga Rättigheter enligt Europakonventionen?

Eller är Wennstam ytterligare en av dessa kryptosocialister. Personer, som nyttjar en liberal och frihetlig plattform (som nu SvD) till att sprida den socialistiska indoktrineringen och fördumningen av oss f. d. fria medborgare?  Man undrar.

Skolinspektionens begärda utredning från Malmö

Utredning av klagomål vid Djupadals förskola – KOMMENTAR

Indoktrinering Genus i förskolan Nov 2011

GENUSINDOKTRINERING VID DJUPADALS FÖRSKOLA I MALMÖ – UTREDNING BEGÄRD AV SKOLINSPEKTIONEN
Malmö Stad har genom sin utbildningschef Lisbeth Mårtensson gjort en utredning daterad 2014-09-11 som begärts av Skolinspektionen efter anmälan från NKMR, BRTFT och Familjekampanjen. Anmälan föranleddes av en artikel i Lokaltidningen (Limhamn, Malmö) av Marcus Celander, i vilken skrevs angående förskolebarnens indoktrinering i genuspedagogiken: ”men de föräldrar vi träffar stödjer den könsneutrala inriktningen. Skulle någon inte göra det, av till exempel religiösa skäl, så får de acceptera att vi lyder under svensk lag”

Nu är innebörden i svensk lag (Föräldrabalken) att det är föräldrarna som har ansvaret för sina barns vård och fostran. Europakonventionens Mänskliga Rättigheter är också, eller står över, svensk lag och säger i andra artikeln i första tilläggsprotokollet:

Vid utövandet av den verksamhet som staten kan ta på sig i fråga om utbildning och undervisning skall staten respektera föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina barn sådan utbildning och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse.

I utredningen talas om fokus för indoktrineringen, att föräldrar får tala med förskolepersonalen som är goda förebilder, har en värdegrund etc. Men – utredningen säger inte något, om vad som händer om någon förälders övertygelse inte står i överensstämmelse med förskolans “fokus” för deras barn.
Enligt lokaltidningens artikel, får föräldrarna då acceptera att vi lyder under svensk lag.

Det skulle alltså finnas någon svensk lag som innebär, att staten inte skall respektera föräldrarnas rätt angående deras barns undervisning. Men, någon sådan lag, har inte förskolepersonalen, eller deras talesperson Anna Karlfeldt och inte heller utredaren Lisbeth Mårtensson pekat på i utredningen.
Utredaren skriver i stället, att “formuleringen (i tidningen) är vilseledande” och “att kommentaren är tagen ur ett mer omfattande samtal”. Vidare “det ska framhållas att Lokaltidningen är en från Förskoleförvaltningen oberoende källa.”
Reportern på tidningen skulle alltså ha fått ta del av ett mer omfattande samtal med personalen på Djupadals förskola. Den sammanfattande text om detta samtal han har skrivit i artikeln är vilseledande, samt att Lokaltidningen inte styrs av Förskoleförvaltningen (varför tidningen ogrundat kan skriva vad som helst). Knappast är en komplimang åt tidningen eller dess reporter.

Men utredaren upplyser oss inte om, på vilket sätt artikeltexten är vilseledande. Hur mycket förskolepersonalen än möter och talar med föräldrarna, sägs inget om hur man “respekterar” deras övertygelse, om nu denna skulle avvika från förskolans “fokus”, från läroplan etc. Och i utredningens ordflöde finns inget som visar, hur man på ett korrektare sätt än vad Lokaltidningen lyckas förmedla, bemöter föräldrar, som faktiskt inte stödjer den könsneutrala inriktningen på sina barns förskola.

Det kan tyckas, att det inte är mycket att orda om detta, att våra förskolebarn blir utsatta för dagens svenska genuspedagogiska indoktrinering, vilken barnens föräldrar kan gilla mer eller mindre utan större konsekvenser annat än möjligen familjesöndring. Föräldrarna har ju genom skatte- och bidragssystemets utformning i praktiken inte något val – skollag och förskoleplan är desamma i hela landet.

Men den dagen kan komma, då det är andra doktriner och värderingar av mindre oskyldig art, som skall inympas hos våra barn. Och om den dagen kanske inte kommer, så vet vi, att sådana dagar, sådana tider har kommit – och att det är just därför, som Europakonventionen om de Mänskliga fri- och rättigheterna så högtidligt kom till stånd år 1950 efter ett halvt sekel av totalitära regimer och avskyvärde värderingar och handlingar i vår del av världen. Det är därför den skall respekteras, och sådana som de påtalade uttalanden från förskolepersonal, som utredningen inte lyckas modifiera, inte får förekomma.
Krister Pettersson
För NKMR, BRTF och Familjekampanjen

(S)kolförstörarnas hyckel påtalas

S har i skolfrågan trovärdighet som en drucken, skriver SvD´s Maria Ludvigsson i dagens (29 sept) ledare här.   Den avslutas:

Socialdemokraterna må tala om bättre skolresultat och om läraryrkets värde, men det är med en druckens trovärdighet, som redan glömt gårdagens fadäser. När S steg för steg lämnade den traditionella bildningsrörelsens värderingar gjorde man större skada för skolbarn från hem utan bildningstradition än någon annan. I stället för att låta skolan kompensera kunskapsbrist så att alla kunde lyftas och växa, skulle skolans undervisning anpassas efter den, i många fall förmenta, låga nivå som de sämst ställda kom från.

Skomakardottern fick bli vid sin läst.

Och visst är det märkligt – och ytterst genant för oss alla – att vi utan att påtala detta nu hör socialdemokrater  unisont tala om det stora behovet att förbättra skolan – när det är just socialdemokraterna som står för skolans katastrofala förfall.  Se t ex den listning av nerbrytande s-åtgärder sedan 60-talet, som professor Inger Enquist gjorde för en tid sedan (se tidigare blogginlägg).