Miljöpartiet – från frihetsvänligt till översåtligt totalitärt

I dagens SvD, 26/8, skriver ledarskribenten Maria Ludvigsson om Miljöpartiets, MP´s, förändring.  En förändring från att ha varit ett frihetsvänligt parti för småskalighet, till försvar för individuella olikheter och val, till att nu vara djupt centralistiskt i socialistisk, totalitär stil. Ledarens exempel på detta är främst inom skolpolitiken, men den beklagansvärda utvecklingen gäller ju i än högre grad förskolan – dagistvånget i familjepolitiken.  Ledaren avslutas:

Miljöpartiets politiska helomvändning om de alternativa och småskaliga skolornas absoluta värde är ett svek som svider värst för dem som i MP en gång såg den rigida politiska maktens utmanare. För att inte tala om vad partiets bredsida mot varje ickekommunal skola kan komma att innebära för alla dem som har sin vardag där. Såväl elever som lärare.

Det är illa, att Miljöpartiets så goda intentioner har förvanskats till den milda grad, att partiet från att ha varit mänskligt och frihetsvänligt har blivit till dess motsats.

Politisk barnuppfostran via KAOS.

Dagens (17/8) Sydsvenskan har en insändare (här) om förhållandena i en förskoleklass i Malmö.  Föräldern Sarah Klintman är helt förtvivlad: 

För att få en inblick i hur det verkligen såg ut, besökte jag klassen vid upprepade tillfällen och blev då vittne till följande händelser: En grupp på cirka sex sju pojkar kom och gick precis som de ville under lektionstid vilket störde resten av klassen oavbrutet. Slagsmål inne och utanför klassrummet. Barn som svor åt läraren och åt varandra och gjorde precis tvärtom vad de hade blivit tillsagda. Barn som hoppade ut genom fönster under lektionstid. Barn som kallade varandra könsord. En kille som bad en grupp tjejer i klassen att suga hans k. Föremål som kastades runt i klassen. Med mera.

Med andra ord var det kaos. En del lektioner fick avbrytas på grund av allt stök och eleverna fick istället rast. Jag tog genast kontakt med rektor och biträdande rektor på skolan som inte höll med mig om att det skulle råda någon form av kaos i klassen. …….

Jag kan inte i ord beskriva hur besviken jag är. Min son, och min dotter som är året yngre, har fått en tredjedel av sina grundskoleutbildningar förstörda på grund av att ansvariga vuxna inte har tid att ta itu med problemen.

Mina barn kommer åter igen att starta en termin med nya lärare som de inte känner. ”Ingen vill ha vår klass” säger min son. Och när jag frågar honom hur dagen varit svarar han: ”Måste du alltid fråga det, jag vill ju bara glömma.

Detta är vad vi fått med politiker som ansvariga för våra barns vård och fostran. Ett ansvar man tagit över från föräldrarna enligt det mycket tydliga s-programmet ”Familjen i framtiden – en socialistisk familjepolitik” från ca 1970.

I s-programmet sägs det tydligt: 

”När det gäller den sociala, intellektuella och materiella vården (av barnen) bör ansvaret i första hand ligga på samhället” (sid 51). Vidare säger man: ”Barnens sociala, intellektuella och kulturella utveckling bör vara oberoende av föräldrarnas inställning till förskolan. Därför måste förskolan vara obligatorisk” (sid 52).  I slutklämmen heter det ”Vårt familjepolitiska program är den plattform, från vilken vi skall kämpa för en socialistisk familjepolitik och ett socialistiskt samhälle” (sid 64). 

Alliansregeringen och andra borgerliga regeringar, har inte gjort något för att ändra detta s-program för våra barns vård och fostran.  Tycker man fortfarande, att programmet och den resulterande förskole- och skolpolitiken huvudsakligen är OK  ?

Att våga säga, att ”kejsaren är naken”

SVENSK Familjepolitik med bakgrund i Marx, Engels, Myrdals…. definieras väl i s-programmet Familjen i framtiden, från ca 1970.

I suveränt förakt för några Mänskliga Rättigheter skriver socialisterna: ”När det gäller den sociala, intellektuella och materiella vården (av barnen) bör ansvaret i första hand ligga på samhället” och endast “när det gäller den emotionella vården har både familjen och samhället en stor betydelse och delat ansvar” och “Familjepolitiken är den plattform, på vilken vi skall bygga det helt socialistiska samhället”.

Föräldrar skall alltså hållas ifrån sina barn så mycket som möjligt. Och föräldrar skall göras beroende av staten och facket genom ett yrkesarbete. Arbetet med hem och egna barn görs värdelöst genom att sådant subventioneras våldsamt i politiska institutioner. Föräldrar, som inte anpassar sig till systemet döms till misär, som nationalekonomen och professorn Bo Södersten skrev. Propagandan skyler över familjepolitikens övergrepp på frihet och mänskliga rättigheter med påhittade Högre Värden, som JÄMSTÄLLDHET, GENUS, BARNS BÄSTA osv.

Marika Formgren var intervjuad i radioprogrammet Danmarks Röst. Man kom bl a in på detta med svensk consensus – att ingen i Sverige vågar säga, att ”kejsaren är naken”.

ROBERT WAHLSTRÖM skriver i Sydsvenskan 3/8:

”Det känns som om något allvarligt måste ha hänt med den allmänna attityden för humant uppträdande. Dagligen överhopas vi av nyheter om övergrepp på barn, misshandel och tydliga brister i den allmänna välfärden. Vi meddelas också om allt högre och skrämmande självmordstal och om ett ökande antal familjebråk. Den här uppräkningen av misslyckanden som drabbar barn kan fortsätta långt bortom läsfältet”

Detta är en utveckling vi har sett under många år. Men få, inte heller Robert Wahlström, vågar säga, att kejsaren är naken, att peka ut kopplingen mellan den eländiga utvecklingen och den grundliga familjenerbrytningen i vårt land.

Det duger inte. Tala klartext – skrik ut, att kejsaren alls inte har några kläder! Var med oss i de många protestorganisationerna mot den omänskliga familjepolitiken, som jämförs med Sovjetunionen av brittiska forskaren Patricia Morgan i Family policy. Family changes. Sweden, Italy and Britain compared (CIVITAS).

Krister Pettersson

38 dagisbarn och 25 vuxna drabbade av allvarlig MDR TBC

MDR TBC på daghem 38 barn o 25 vuxna Gårdagens (25/7)  Svenska Dagbladet innehöll den här artikeln om TBC-utbrottet på förskolan:
”Sommaren 2005 inträffade det största svenska utbrottet av tbc i modern tid. Vid förskolan Regnbågen i Bromma insjuknade 38 barn och 25 vuxna, smittade av en och samma person”

Det rörde sig om den numera vanliga resistenta MDR TBC´n. De få läkemedel, som kan användas mot sjukdomen, har allvarliga biverkningar, av vilka blindhet är en.  Artikeln handlar om ett offer för sådana biverkningar.

MEN – visste ni, att så många dagisbarn och vuxna blivit smittade av en allvarlig sjukdom på en förskola ?

Nähä – inte konstigt, för sådant negativt runt dagistvånget i vårt land är ett av de TABUN, som inte skall förmedlas till det indoktrinerade svenska folket. Lyssna på Danmarks Röst på Radio 24/7 för att få veta sanningar som nomenklaturan i politik och media undanhåller oss. Johodå – läs t ex journalisten Marika Formgrens blogg http://www.marikaformgren.se/#home

Varför skall tvunget den traditionelle mannen vara dagens ideal också för kvinnor ?

Helena Granström (se tidigare blogginlägg) har fått mothugg från hela två skribenter.  I Sydsvenskan 23/7 har hon sin slutreplik.  Att få mothugg och möjlighet att få en debatt till stånd är en stor framgång för Helena och för oss alla frihetskämpar mot svensk totalitär familjepolitik.  Hur lyckades Helena med detta?   Kan det vara för att hon delvis använde Nomneklaturans ”eget språk” – detta med att  t ex tala om STRUKTURER i stället för tvång och förtryck och förakt mot några Mänskliga Rättigheter enligt Europakonventionen, som jag själv brukar göra?

Maria Timander, civilingenjör och gruppledare, skriver också i dagens Sydsvenskan med anledning av Helenas artikel.  Varför skall tvunget den traditionelle mannen vara dagens ideal också för kvinnor ? – frågar hon.  Ändå anpassar hon sig efter detta – ty det förväntas – men hon har starkare känslor åt annat håll, åt sina barn.  Tänk så mänskligt och tänk så politiskt fel i vårt omänskliga samhälle,

Politiskt fel – ty familjepolitiken definieras sedan länge av s-programmet Familjen i framtiden, från ca 1970. I s-programmet skriver man ”När det gäller den sociala, intellektuella och materiella vården (av barnen) bör ansvaret i första hand ligga på samhället”   och endast “när det gäller den emotionella vården har både familjen och samhället en stor betydelse och delat ansvar”. “Familjepolitiken är den plattform, på vilken vi skall bygga det helt socialistiska samhället”.

Föräldrar skall alltså hållas ifrån sina barn så mycket som möjligt. Och föräldrar skall göras beroende av staten och facket genom ett yrkesarbete. Arbetet med hem och egna barn görs värdelöst genom att sådant subventioneras våldsamt i politiska institutioner. Föräldrar, som inte anpassar sig till systemet döms till misär, som nationalekonomen och professorn Bo Södersten skrev i Sydsvenskan i november 1996.  Propagandan för att skyla över familjepolitikens konflikt med några mänskliga rättigheter har uppfunnit några ännu högre värden, som JÄMSTÄLLDHET, GENUS, BARNS BÄSTA etc

Där har du svaret Maria. Var med oss i de många protestorganisationerna mot denna omänskliga familjepolitik, som jämförs med Sovjetunionen av brittiska forskaren Patricia Morgan i Family policy. Family changes. Sweden, Italy and Britain compared (CIVITAS).

Krister Pettersson

Dagistvångets kostnader i pengar och hälsa. Reaktioner på SvD-artikeln.

Susanne Nyman Furugård och Christian Sörlie Ekström fick sin artikel om kopplingen mellan den förfärande utvecklingen i ungdomars psykiska hälsa och den totalitära familjepolitikens tvång och oerhörda kostnader publicerad i SvD. Att alls tillåtas att få en kritisk text mot det svenska ”dagistvånget” publicera i något media, ”som räknas” är en oerhörd framgång för oss offer- frihetskämpar. Artikeln är understödd med en detaljerad uppställning över kostnader av olika negativa följder av tvånget – kanske därför, kunde SvD inte neka publiceringen.

Barometern har den 11 juli en krönika av Marika Formgren under rubriken ”Förskolan en helig lök”, där publiceringen i SvD uppmärksammas:

Plötsligt händer det. Svenska Dagbladets debattsida har den senaste tiden publicerat flera artiklar där både forskare och föräldrar ifrågasätter den heliga förskolan.

Förskolan glorifieras på många sätt, men grunden för heligförklaringen är uppfattningen att staten vet bättre än föräldrar hur barn ska fostras.

Tidigare har det varit en del av den så kallade åsiktskorridoren att man inte får kritisera förskolan, och att försök till sådan kritik möts av idiotförklaringar i stället för sakargument.

MEN Fi genom LOTTEN SUNNA och GUNILLA ZAND riksdagskandidater för Feministiskt Initiativ avfärdar ökningen i de psykiska besvären hos svenska ungdomar med att det troligen är lika eländigt i andra länder. Och i Sydsvenskan – känd för sitt hycklande och rabiata försvar för dagistvånget – skriver ett antal skolsköterskor (här) om de ökade psykproblemen hos ungdomarna. Men deras slutsats är den vanliga för offentliganställda: mera resurser, mera statliga insatser, mer ”helhetssyn”, mera samordning mellan myndigheter. Inte ett ord om föräldrar, familjer eller familjenerbrytning ….

Roland Poirier Martinsson försöker syntetisera och  skriver i SvD att ”Föräldrar bör få välja”:

Saken gäller inte vem som har ”rätt”, utan att det finns skilda, legitima önskemål och att staten kan möta båda: höga ambitioner för förskolan och förutsättningar för föräldrar att stanna hemma. I stället framförs starkt ideologiska hållningar där argumenten knådas för att utesluta den andres verklighet.

MYCKET KLOKT OCH INSIKTSFULLT skrivet, men som vanligt alltför försynt i beskrivningen över det oerhörda tvånget och föraktet för Mänskliga Rättigheter och mänskliga värden och värderingar som svensk, totalitär familjepolitik innebär. Försynt – kanske för att alls få publicerad en text kritisk mot detta tvång.

Är detta då äntligen en början till en debatt, i vilken man inte blundar för den oerhörda negativa konsekvenserna av dagistvånget och familjenerbrytningen. Det skulle det kunna vara – ty dessa negativa konsekvenser och forskningsresultaten (t ex Neufeld och Maté) blir allt svårare för Nomenklaturan i politik och media att fortsättningsvis nonchalera, även om tipset är, att man försöker göra det några decennier till genom att tiga ihjäl den påbörjade debatten.

Krister Pettersson

Helena Granström om mänskligt o omänskligt i Sydsvenskan

Utmärkt artikel i Sydsvenskan idag (här)!! Texterna blir bra, när man skriver om sina egna känslor och reaktioner, om hur man inte passar i blåbärslikheten och jämställdhetsmatematiken. Och avslutar med hur omänsklig familjepolitiken är, som Helena Granström gör här.

Och något för Sydsvenskans rabiata jämställdhetsfanatiker med Heidi Avellan i spetsen. Har någon på tidningen tyckt, att man har gått för långt i sin fenomenala ensidighet i sitt försvar för den totalitära blåbärslikheten i landet !?