Dagistvångets kostnader i pengar och hälsa. Reaktioner på SvD-artikeln.

Susanne Nyman Furugård och Christian Sörlie Ekström fick sin artikel om kopplingen mellan den förfärande utvecklingen i ungdomars psykiska hälsa och den totalitära familjepolitikens tvång och oerhörda kostnader publicerad i SvD. Att alls tillåtas att få en kritisk text mot det svenska ”dagistvånget” publicera i något media, ”som räknas” är en oerhörd framgång för oss offer- frihetskämpar. Artikeln är understödd med en detaljerad uppställning över kostnader av olika negativa följder av tvånget – kanske därför, kunde SvD inte neka publiceringen.

Barometern har den 11 juli en krönika av Marika Formgren under rubriken ”Förskolan en helig lök”, där publiceringen i SvD uppmärksammas:

Plötsligt händer det. Svenska Dagbladets debattsida har den senaste tiden publicerat flera artiklar där både forskare och föräldrar ifrågasätter den heliga förskolan.

Förskolan glorifieras på många sätt, men grunden för heligförklaringen är uppfattningen att staten vet bättre än föräldrar hur barn ska fostras.

Tidigare har det varit en del av den så kallade åsiktskorridoren att man inte får kritisera förskolan, och att försök till sådan kritik möts av idiotförklaringar i stället för sakargument.

MEN Fi genom LOTTEN SUNNA och GUNILLA ZAND riksdagskandidater för Feministiskt Initiativ avfärdar ökningen i de psykiska besvären hos svenska ungdomar med att det troligen är lika eländigt i andra länder. Och i Sydsvenskan – känd för sitt hycklande och rabiata försvar för dagistvånget – skriver ett antal skolsköterskor (här) om de ökade psykproblemen hos ungdomarna. Men deras slutsats är den vanliga för offentliganställda: mera resurser, mera statliga insatser, mer ”helhetssyn”, mera samordning mellan myndigheter. Inte ett ord om föräldrar, familjer eller familjenerbrytning ….

Roland Poirier Martinsson försöker syntetisera och  skriver i SvD att ”Föräldrar bör få välja”:

Saken gäller inte vem som har ”rätt”, utan att det finns skilda, legitima önskemål och att staten kan möta båda: höga ambitioner för förskolan och förutsättningar för föräldrar att stanna hemma. I stället framförs starkt ideologiska hållningar där argumenten knådas för att utesluta den andres verklighet.

MYCKET KLOKT OCH INSIKTSFULLT skrivet, men som vanligt alltför försynt i beskrivningen över det oerhörda tvånget och föraktet för Mänskliga Rättigheter och mänskliga värden och värderingar som svensk, totalitär familjepolitik innebär. Försynt – kanske för att alls få publicerad en text kritisk mot detta tvång.

Är detta då äntligen en början till en debatt, i vilken man inte blundar för den oerhörda negativa konsekvenserna av dagistvånget och familjenerbrytningen. Det skulle det kunna vara – ty dessa negativa konsekvenser och forskningsresultaten (t ex Neufeld och Maté) blir allt svårare för Nomenklaturan i politik och media att fortsättningsvis nonchalera, även om tipset är, att man försöker göra det några decennier till genom att tiga ihjäl den påbörjade debatten.

Krister Pettersson

Helena Granström om mänskligt o omänskligt i Sydsvenskan

Utmärkt artikel i Sydsvenskan idag (här)!! Texterna blir bra, när man skriver om sina egna känslor och reaktioner, om hur man inte passar i blåbärslikheten och jämställdhetsmatematiken. Och avslutar med hur omänsklig familjepolitiken är, som Helena Granström gör här.

Och något för Sydsvenskans rabiata jämställdhetsfanatiker med Heidi Avellan i spetsen. Har någon på tidningen tyckt, att man har gått för långt i sin fenomenala ensidighet i sitt försvar för den totalitära blåbärslikheten i landet !?

WWW.HÅLLBARFAMILJEPOLITIK.NU

I dagens (10/7) SvD (här) säger man sanningar om de oerhörda kostnaderna, i pengar, psykisk hälsa etc. av den totalitära svenska familjepolitiken. Det är ytterst sällan nomenklaturan i politik och media låter sådana texter stick i stäv med den officiella propagandan slippa igenom.

Jämställdheten skulle ta ett stort steg framåt i och med att man uppvärderar sådant arbete som kvinnor historiskt sysslat med.
Susanne Nyman Furugård och Christian Sörlie Ekström

Se vidare deras upprop och webb-sida http://www.hallbarfamiljepolitik.nu

HARO´s förnämliga bloggtext om professorers debatt

Haros blogg på Mynewsdesk http://www.mynewsdesk.com/se/haro/blog_posts/professorer-i-pedagogik-foerskolan-boer-inte-kritiseras-27081?utm_source=channel&utm_medium&utm_campaign=facebook&utm_content”> innehåller en förnämlig text med anledning av att tre pedagogikprofessorer har svarat professor Ulla Waldenström, som ju skrivit att Förskolan bör få kritiseras. Det tycker inte de tre professorerna, förskoleomvälvningen av det svenska samhället är så oerhört, och detta med barnen är egentligen inte huvudsaken, utan måste ses utifrån sina villkor och därmed inte kritiseras med avseende på att många barn far illa:

Tre professorer i pedagogik vid Malmö Högskola skriver på SvD Brännpunkt ”Förskolan måste ses utifrån sina villkor” om förskolan inte bör kritiseras hursomhelst. De gillar inte professor Ulla Waldenströms tidigare artikel på Brännpunkt, ”Borde inte vara tabu att kritisera förskolan”, och försöker lägga blå dunster runt debatten. Trots att förskola inte går att förstå utan kunskap i utvecklingspsykologi så ser ingen av Malmöprofessorerna ut att ha någon sådan. De säger dock att förskolan inte är avsedd för barnens lärande och utveckling! (Vår kursivering i citatet):

”Förskolans utbyggnad i slutet av 1970- och framför allt 1980-talet motiverades av arbetsmarknadsskäl, familjepolitiska skäl och jämställdhetsskäl. Det är inom dessa områden effektstudier i första hand skulle kunna förväntas, vilken effekt har förskolan haft på de områden för vilken den inrättades och upporganiserades som heltidsinstitution? Förskolan är inte primärt utvecklad som en utbildningsinstitution för barns lärande och utveckling, då hade den sannolikt sett annorlunda ut.”

HAROS bloggtext är förnämlig. Den avslutas med:

Vi har skapat en barnomsorgssituation i Sverige där vi inte har råd att ge alla barn den omsorg de behöver för sin utveckling. Detta borde bekymra både professorerna och alla oss andra. Men tyvärr verkar inte professorerna bekymra sig om barnen. De verkar mena att det är okej att barnen lider för den vuxna jämställdheten.

Vi hoppas, att texten kommer under ögonen på dagens makthavare, som förvaltar detta oerhörda system av övergrepp på människors högsta värden och mänskliga rättigheter och tar till sig, vilken olycka de fortsatt tvingar på barn och föräldrar i vårt land.

Fp – omänskliga samhällsingenjörer och hycklare

Maria Arnholm och Erik Ullenhag (Fp) skriver i SvD idag 5 juli (här) under rubriken Vårdnadsbidraget befäster utanförskap:

De felaktiga ekonomiska incitamenten för att avstå från förskolan, behöver också angripas. Vi vet att vårdnadsbidraget är en bov i dramat här.

Folkpartiet är stödpartiet, som låtit socialisterna i vårt land socialisera familjen och förstatliga barnen, så att vi av brittiska forskaren Patricia Morgan jämförs med Sovjetunionen. Åndå skrev Bengt Westerberg ”Här finns stor frihet för enskilda människor och familjer att skapa och leva sina egna liv”.

Jovisst. Om man bara inrättar sitt liv som de styrande vill: De vuxna på jobbet och barnen i välfärdsstatens institutioner.

Har de ”enskilda människorna” och ”familjerna” en annan uppfattning om hur man vill leva sina liv, är de förvisade från ”välfärdsstaten”, utan rätt till subventioner, socialt stöd eller existensminimum… Dömda till Misär för sin åsikt, som Bo Södersten skrev. Folkpartiet kämpar inte för det självklara kravet i en demokrati att fördela eventuella subventioner för barnomsorg lika till alla barn, inte bara till dem som utnyttjar den kommunala barnomsorgen.

Och fp som lägger ”liberalerna” till sitt partinamn!

Av alla SOM, Sifo-, IMU- och Temo-undersökningar vet vi, att vi är uppåt 80 procent, som vill ha mer valfrihet i stället för daghem åt alla. Ett liberalt parti skulle naturligtvis säga, att den politiska styrningen bör upphöra. Att stödet till barnen fördelas lika till alla och att skatten skall ta hänsyn till bärkraft.

Det skall alltid löna sig att lämna bort vårdarbetet med de egna barnen för ett yrkesarbete, tycker fp; det är det rätta ekonomiska incitamentet. Även om detta blir ett rent arbetsbyte, eller rentav en minskad arbetsinsats (2—3 barn på daghem kostar lika mycket som en lågavlönad respektive högavlönad tjänar i ett heltidsjobb enligt SOU 79:89).

I SvD – artikeln ondgör sig folkpartisterna över, att det fortfarande är ca 5% av barnen som undgått tvånget till förskolans kollektivistisk fostran. Något, som skall vara så nyttig enligt Pisa, skriver man. Fast – vi vanliga mänskor undrar ju, hur det kan stämma. Sedan daghemstvånget infördes 1970, har ju skolresultaten inte blivit bättre – men väl mycket sämre. Ty den kognitiva fördel förskolebarnen kan få, äts upp många gånger om av de uppförande- och anknytningsproblem förskolebarnen visar, enligt forskarna Neufeld och Maté.

Skribenterna pekar på invandrare som i särskilt hög grad står emot tvånget. Till påstådd nackdel för integreringen.

Och så kommer deras rekommendationer, som är en variant av fp´s tidigare förslag om att skicka ”Aktiveringsinspektörer” på de kvinnor, som fortfarande envisas med att vårda sina egna barn (SOU 82:18, sid 50).

Och fp som skulle vara ”liberalt” och för marknadsekonomi!

Ack nej. Att få välja livsform och själv bestämma vad som är viktigt i livet får vi inte. Folkpartiet är omänskliga samhällsingenjörer och stora hycklare, när de samtidigt hyllar liberal frihet och än hårdare styrning av barn och familjer !

Våra mänskligare grannländer

I norska  Vårt Land skriver Elin Hageman (här) om hur hon har varit på feministkonferens i Malmö i mitten av juni och vågat avslöja, att hon är hemmafru med fyra barn. Att hon inte klarade att både sköta jobb och barn.  Hon skriver:

Lengselen etter og livet med barn viser at vi mennesker med åpne øyne går inn i relasjoner der vi ikke på forhånd vet hva vi kommer til å få igjen. Å være mor har ingenting med den økonomiske modellmannens cost-and-benefit-analyser å gjøre. Å være foreldre er ikke noe regnestykke. Det er ikke noe som går i pluss eller minus. Det handler ikke om rettferdighet. Alle undersøkelser som viser at voksne uten barn er de lykkeligste, endrer ikke det faktum at de fleste voksne mennesker ønsker seg barn. For det ligger i oss: muligheten for og trangen til å gi omsorg er dypt menneskelig.

Tilbake til den feministiske økonomien: Feministisk økonomi handler ikke bare om en lønn å leve av eller muligheten til økonomisk uavhengighet. Det handler like mye om å skape en annen økonomisk modell enn den økonomiske mannen som utelukkende er opptatt av mest mulig utbytte for minst mulig innsats. Feministisk økonomi tar med i beregningen at mennesker står i relasjoner der omsorg er viktigere enn fortjeneste. Mennesker er minst like omsorgsfulle som kalkulerende, og dette bør et økonomisk system avspeile.

Det är för väl, att man i våra grannländer inte ännu är så kuschade, indoktrinerade och nerbrutna, att man inte kan, eller får, uttrycka mänskliga känslor och behov.  Låt oss hoppas, att våra grannar och deras media, kan förmå våra svenska politiker att skämmas över sin totalitära familjepolitik och inse, att de Mänskliga Rättigheterna enligt Europakonventionen är värda att respektera.

Professor Ulla Waldenström om hur barnen mår i förskolan

PROFESSOR Ulla Waldenström skriver i SvD 2 juli (här) om hur hon har upplevt hur svårt det är att undersöka, hur pass bra – eller dåligt – barn mår i den svenska förskolan:

När nästan alla barn i Sverige tillbringar stor del av sin mest utvecklingsbara period i livet i förskolan måste man veta hur de påverkas. I mitt sökande efter svar på den frågan har jag förvånats över hur känslig och kontroversiell frågan är. Kritiska frågor har tolkats som antifeminism, som en fördold önskan om att kvinnor inte ska lämna sina barn i förskolan lika tidigt, lika länge eller inte alls. Jag har också mött tystnad hos människor som inte tror sig kunna påverka, vare sig förskolans innehåll eller en livssituation där samvetet gnager av osäkerhet över det egna barnets mående…..Allt detta kan förklara varför de mindre barnens röst knappt hörs i den svenska debatten. När några av våra mest framstående experter på barns hälsa och utveckling påtalat allvarliga brister i förskolans kvalitet (barnpsykiatrikern Magnus Kihlbom med flera) är det få som har reagerat.

Att det är svårt att få fram information om sådant, som möjligen är negativt i det svenska totalitära dagistvånget är något vi frihetskämpar känner väl till. För att inte tala om hur omöjligt det är, att få publicera negativa aspekter – erfarenheter etc av förskolan, eller det totalitära tvånget att lämna våra barn dit för kollektivistisk fostran.

Detta är ett av dessa Tabu-områden, som danska Radio24syv förhoppningsvis tar upp i sina program Danmarks röst.

ENGLISH
Swedish professor Ulla Waldenström writes in Swedish Daily Svenska Dagbladet about her difficulties in collecting information on the well-being of children in Swedish public day-care. Something we protesters against totalitarian Swedish Family policies have known for decades. Not to speak about the impossibility to get any negative aspects on public daycare published in ”media that count” in Sweden.
This is certainly a topic for Danish Radio24syv in their programme Danmarks Röst (Voice of Denmark) directed towards Swedes on topics, which are tabu in Sweden.

Krister Pettersson